Tankar efter Juventus-Atalanta
Vintermästare med ett par omgångar kvar. Här är lite tankar efter matchen.
Effektivitet och ineffektivitet. I första halvlek fick vi se Vucinic göra det som vi inte är så vana vid att se. Efter bara två minuter får han ett bra läge framför mål och dra mig baklänges, han gör faktiskt mål! I första halvlek sätter vi chanserna och det känns bra. Resultatet borde dock ha skenat iväg i andra halvlek men då ineffektiviteten var påtaglig stannade sifforna på 3-0. Inte många sura miner för det, men ändå.
Sebastian Giovinco. Han har det mesta för att vara en riktigt bra anfallare. Han hittar ytor som ingen annan. Har briljant teknik och kan dra vilken försvarare som helst med sina kvicka små ben. Men han har svårt att sätta chanserna han får. Skulle avsluten ligga på Trezeguet nivå skulle han vara en av världens i särklass bästa. Jobba på kylan Seba!
Visst är det skönt att se Conte skrika och ha sig på bänken igen? Älskar att se intensiteten i hans ögon när han hamnar i bild. Det är som att han spelar matchen själv. Extrem passion.
Superman fick glänsa igen. Man glömmer ofta hur viktigt det är med en bra målvakt. Marrone tappade fotfäste och German Denis ställdes helt fri mot Buffon som mirakulöst räddar bollen och förnekar Atalanta en välbehövlig kvittering efter en dålig inledning. Denis gjorde väldigt många mål förra säsongen och är en bra målskytt men Buffon var snabbt ute och stängde ner ytorna. Vem vet hur matchen hade sett ut om vi hade en sämre målvakt.
Vintermästare. En härlig titel. Statistik säger att vintermästarna ofta vinner Serie A. Statistik är dock inte fotboll och fotboll tar hänsyn till väldigt lite. Men vi tackar Conte, Alessio, Carrera och alla spelare för denna bedrift. Vilken skön höst: vintermästare, vidare i coppa italia och vinnare i Champions League-gruppen bestående av Chelsea, Shakhtar Donetsk och Nordsjaelland. Grazie ragazzi!
Nu väntar Cagliari borta innan vi säger God Jul och Gott nytt år!
Kärlek
/Juve-red
