Krönika: Det är något visst med hopp
Det kunde ha blivit så bra, det kunde ha blivit årets sensation, men istället så dog hoppet redan under de första träningarna. Luca Badoer hade det tufft i Valencia, skriver Nicklas Wallberg.
Succé och lycka
Jag kan inte sticka under stol med att jag myste litegrann när jag fick höra att Schumi inte kunde köra. Visst hade det varit grymt kul att få se den forne världsmästaren i den röda bilen igen, men istället kunde något fantastiskt hända, något ännu konstigare och överraskande. Luca Badoer hade kunnat göra succé, han skulle ha kunnat visa sina yngre kollegor att gammal är äldst, att man inte behöver vara under 25 för att klara av att ratta en Formel 1-bil. Tänk er själva om Luca Badoer, mannen som bäst varit 7 i ett Formel 1-lopp (San Marino 1993), hade klivit upp på podiet. Vilken sensation, vilken solskenshistoria!
Hoppet lever
Jag intalade mig innan helgen, och även under den första träningen, att det skulle kunna gå vägen. Han har ju kört hundratals mil i Ferraris tävlingsbilar, visst har det varit knapert med testtillfällen i årets bil, men spelar det egentligen så stor roll? Och för en förare som har testat och utvecklat så många bilar, borde det inte vara enklare för honom att lära sig en ny bil? Med hjälp av dessa argument försökte jag övertyga mig själv om att han skulle lyckas. Jag ville verkligen att Minardis forne förare skulle få till det.
Ridån faller
Svaret kom dock snabbare än jag hade trott. Redan första träningen stod det klart att Badoer skulle få det svårt att hänga med. Han var tre sekunder efter täten och 2.5 efter Kimi. Inte speciellt imponerande, men jag behöll hoppet. Man var ju tvungen att ”ge honom en chans”! När helgen fortskred utan att han gjorde speciellt mycket väsen av sig – förutom tre fortkörningar i depån – förstod jag att min dröm verkligen var just en dröm. Att efter kvalet vara 1.5 sekund efter den näst sista föraren kan aldrig vara ok i en Ferrari. Att föraren framför var unge Jaime Alguersuari, med bara ett lopp i bagaget, och i en bil som tidigare var Minardi gör inte saken bättre.
När loppet sedan skulle börja visste jag egentligen redan hur det skulle gå, men hoppet fanns där någonstans, det ville inte riktigt försvinna. Han kanske kan hitta rytmen och därmed farten bara han får köra lite. Starten såg bra ut, han tog sex bilar direkt, men sen föll ridån. Han blev påkörd bakifrån av den andra debutanten Grosjean, snurrade och slutade tillslut näst sist.
Slutet är nära
Så drömmen slogs helt klart i spillror och jag har mycket svårt att se hur Badoer kan få en till chans i Ferrari. En Ferrariförare får helt enkelt inte prestera så dåligt som Boder gjorde. Nu får vi se vad Ferrari väljer att göra. Antingen får deras andra testförare, den förre Williamsföraren, Marc Gené chansen eller så blir det en satsning på något nytt stjärnskott. Hur det än kommer att bli så tror jag att Europas Grand Prix i Valencia blir Luca Badoers sista Formel-lopp i karriären.
Familjekänsla
Även fast det gick som det gick så tycker jag ändå att Ferrari gjorde rätt i det de gjorde, de gav en gammal trotjänare chansen att få uppleva något fantastiskt. De visste nog att det inte skulle bli som jag drömde och hoppades, men de trodde nog inte heller att det skulle gå så dåligt som det gjorde. Men, i slutändan så fick Luca Badoer en upplevelse för livet och Ferrari en missräkning under en säsong som ändå redan är spolierad. Jag tror att båda parter kan leva med det.
