Krönika: Auto Action vid stranden
En regning dag kommer jag över en gammal bilsporttidning. Först bläddrar jag ointresserat, men snart är jag fast. Tidningen diskuterar nämligen nästa generation F1-superstars… för fem år sedan, skriver Nicklas Wallberg.
Första intrycket
Jag är inte en person som sparar på tidningar. Det händer dock att jag försöker, men det slutar alltid med att jag, under en städrunda, bestämmer mig för att slänga allt som samlar damm. Tidningar hamnar under den kategorin. Jag kan inte heller säga att jag saknar dem och tänkt, ”nu skulle det vara kul att läsa en fyra år gammal F1-tidning”. I ärlighetens namn har jag inte ens reflekterat över det. Tills nu.
Jag befann mig i Torque som ligger cirka 20 mil söder om Melbourne, Australien. Där var planen att hänga på stranden och njuta av den annalkande sommaren. Tyvärr så ville vädret annorlunda. Regnet smattrade på taket hela dagen och jag med gäng blev sittandes inomhus. Tråkigt kan tyckas, men det visades bli riktigt intressant för en nörd som mig.
Auto Action
I en gammal tidningshög, som för övrigt hade samlat massor av damm, hittade jag marsnumret av 2004 års ”Auto Action”. Med det namnet hade jag inte direkt höga förväntningar, men tidningen visade sig hålla hög klass. Den innehöll intervjuer med Mark Webber, Minardis förre stallchef Paul Stoddart, massor av analyser och en rejäl presentation av regeländringar inför den stundande säsongen.
- För att ta er tillbaka till 2004 så tänkte jag bjuda på lite av det årets höjdpunkter och minnen:
- Det var året som Williams-BMW introducerade valross-nosen
- BAR gjorde ett kanonår med David Richards bakom spakarna (Richards som med sitt Prodrive nu möjligtvis ska sköta Renaults F1-team)
- Juan Pablo Montoya gjorde sitt sista år med Williams-BMW, och hade redan innan säsongen skrivit på för McLaren för 2005
- Michael Schumacher vann sitt sjunde världsmästerskap
The next generation
Det jag fastnade mest för i ”Auto Action” var en artikel om ”den nya generationen förare”. Texten var skriven av redaktören och inkluderade hans tankar samt kommentarer från dåvarande Jaguarföraren och hemmasonen Mark Webber. Självklart blev det därför fokus på Webber och hans framtida chans att bli världsmästare. Redaktören beskrev situationen så här:
”Mark Webber är medveten om den nya generationen ’Brat Pack’ han måste slå för att ta över Michael Schumachers tron”.
Det som följde var en öppen och ärlig diskussion om vilka förare Webber tror kommer att vara sportens framtida ”superstars”. De första han nämner är Montoya, Kimi, Alonso och Button. Som en joker väljer han att Fisichella, som han ser som en talang utan en konkurrenskraftig bil. I hans försök att välja ut två favoriter blir det kanske inte helt oväntat, Fernando Alonso och Kimi Räikönnen, även om han rankade dåvarande världsmästaren Schumacher över dem båda.
”Fernando är en naturtalang – han går bara ut och kör. Men han kommer troligen inte att lyckas upprepa vad Schumacher har gjort, för han har inte samma arbetsmoral”.
”Kimi, för mig, är den mest imponerande av dem alla. Han har gjort några mycket speciella saker, men han begick även några misstag under kvalificeringen förra året. Det är några saker han måste fixa till, men han är finsk, så han är lugn och oroar sig inte så mycket över saker, och han är snabb”
Vad jag tycker är mest intressant här är att det är Alonsos arbetsmoral som omnämns och inte Kimis. Med alla påståenden och tyckanden om just det de senaste åren undrar jag om Kimis arbetsmoral tynade bort allt eftersom eller om den alltid har varit densamma?
En tuff colombian
För att beskriva, den av tidningen utsedde främste utmanaren till 2004 års titel, Juan Pablo Montoya säger Webber, ”Yeah, he’s alright mate”. Och berättar att Montoya är tuff och aggressiv, men tillägger att så är även Kimi och Alonso. Det sista han säger är att Montoya har en unik bilkontroll och är en ”larger-than-life” karaktär. Mellan raderna kan man snappa upp att Montoya inte är en av Webbers favoriter, och att han möjligtvis upplever att colombianen får för mycket ros av media. När jag ser tillbaka på Montoyas F1-karriär så tänker även jag på hans tuffhet vid omkörningar, men också den enorma uppmärksamhet hans personlighet fick. I slutändan var han en enorm talang, men för lat eller omotiverad för att ta det sista steget in i F1-historien.
En lyxig ungtupp
Jag vill också nämna Webbers uppfattning av årets världsmästare, Jenson Button. 2004 var året han visade sina tvivlare att han kunde leverera efter några jobbiga år i Renault och även BAR. Enligt mångåriga rykten var Button lite av en playboy under sina första år i F1 med lyxyachter och fester ett vanligt förekommande. Det stack såklart i folks ögon, även Webbers:
”Jag rankar fortfarande Jenson. Vad han gör utanför banan är vad han gör, men jag tycker fortfarande han är ok.”
Som summering kan man väl säga att Webber hade rätt om det mesta. Talangen hos Alonso och Kimi samt Montoyas svagheter. Däremot tror jag inte han riktigt såg vad Alonso hade inom sig. Och för att vara riktigt ärlig så tror jag också att Webber hade sett sig själv som en racevinnare långt tidigare än 2009.
Alla citat är direkt översatta från engelska. Tidningen Auto Action har jag aldrig sett i affärer så den är antagligen nedlagd. Detta marsnummer kommer dock att sparas och samla damm i min lägenhet i många år framöver…
