Inför: Kanadas Grand Prix 2010
På den klassiska Gilles Villeneuve-banan i Montreal ska i helgen ett av F1:s mest klassiska race köras, det är nämligen dags för det Kanadensiska GP:et att göra comeback på F1-kalendern. Förra säsongen fick Kanada stå utan ett Grand Prix, och det är nog många fler än jag som finner glädje i att vi äntligen är tillbaka på banan som alltid bjuder på intriger i någon from. Vi kikar närmare på vad vi har att vänta oss från andra sidan Atlanten.
Red Bulls internfajt mellan Webber och Vettel nådde sin kokpunkt i Istanbul och har nu i dagarna mellan Turkiet och Kanada varit det dominanta ämnet i pressen, och Ferrari kan nog vara tacksamma för detta. De har till följd av detta sluppit den värsta kritik som pressen – med all rätt – skulle kastat på dem. För vilken flopp Istanbul kom att bli för stallet från Maranello. Att på ett ända race halka efter – inte bara Mercedes – utan även Renault, och knappt ta sig vidare till Q3 är för mig helt obefintligt och är i min mening utan tvekan den största skandalen i Istanbul. Ferraris förklaring till varför man hamnat efter med så pass stor marginal var att man inte gjort som sina närmaste konkurrenter och kontinuerligt tagit med sig uppdateringar på bilen till varje race. Man har istället valt att satsa på en ända stor uppdatering till nästa race i Valencia. Tifosin kan med andra ord inte förvänta sig guld och gröna skogar från den här helgen heller, eller kan de?
Scuderians F10:a trivdes otroligt bra runt Monacos trånga gator, så Gilles Villeneuve-banan lär passa Ferrarin bättre. Fernando Alonso har dessutom vunnit här förut och Bridgestone har valt att ta med de lite mjukare gummiblandningarna till den här helgen. Något som bör komma som glada nyheter för Felipe Massa, som har trivts bättre på det mjukare gummit den här säsongen. Brasilianarens börda av att stå kontraktslös nästa säsong har således lättat, efter att Ferrari givit honom ytterligare förtroende. Så omständigheterna och framtidsutsikterna till den här helgen ser alltså betydligt bättre ut.
Däckslitaget här på Gilles Villeneuve är inte nämnvärt, men det är första gången sedan 1997 som Bridgestone är här med slicks och det kan kanske vara värt att notera. Något som gick hårt åt när F1-cirkusen var här sist 2008, var asfalten i banan. Den klarade inte av påfrestningarna av F1-bilarna och började falla sönder, och vi får hoppas att banan som sedan dess har asfalterats om står upp för utmaningen den här helgen.
En helg där oddsen – för första gången den här säsongen – talar emot ett Red Bull-dominerat kval. Gilles Villeneuve-banans karaktär ser på pappret ut att inte bara kunna framhäva McLarens styrkor men även ta fram de få svagheter Red Bulls RB6 besitter. Banan består till mesta dels av långa raksträckor som leder in i tajta hårnålar eller chikaner, där McLarens f-duct som tillsammans med den kraftfulla Mercedes-motorn lär bli en livsfarlig kombination. Red Bull kommer alltså inte ha någon nytta av sitt främsta vapen, aerodynamiken – som bara kan utnyttjas till fullo i snabba kurvor. Man har även ett annat handikappet i form av Renault-motorn som sägs ligga efter med ca 20-30 hästkrafter gentemot närmaste konkurrent – McLaren Mercedes. Något som inte kan kännas helt betryggande då stora delar av varvet spenderas med plattan i mattan längs med Gilles Villeneuves långa raksträckor.
Red Bulls tillförlitligheten har inte hittills varit något stallet kunnat stoltsera med. Ni minst säkert Vettels bromshaveri i Melbourne som kostade tysken en relativt säker seger. En nederlag som både Vettel och stallet nu måste ta med sig i bagaget till kalenderns tuffaste bana för bromsar. Montreals har alltid varit det ultimata testet för bromsarna, men i år står de inför en ännu tuffare uppgift då det är första gången vi besöker banan när bilarna startar racen blytunga med full tank. Att försöka hålla dem i schack under racets gång kommer sannolikt skapa huvudbry för stallens ingenjörer.
Williams, Sauber, Torro Rosso och även Liuzzis Force India – som har gått tillbaka till det gamla chassit den här helgen – lär fortsatt vara dem som har störtst chans på någon udda poäng om manfallet blir stort framåt i fältet. I helgen får de verkligen vara på sin vakt om eventuella oförutsägbarheter skulle inträffa. Gilles Villeneuve med sin oförlåtande layout – där det ofta är nära till barriärerna – skördar ofta sina offer, och här får Bernd Mayländer verkligen göra skäl för lönen. Säkerhetsbilen är mer eller mindre alltid en del av racen här och till racedagen på söndag väntas dessutom åskskurar med regn som kan mixa till det ännu mer.
På tal om spänning mellan stallkamrater så var det inte bara i Red Bull det hettade till i Turkiet, i McLaren var det inte heller någon dans på röda rosor. Stallet hade i slutskedet var racet beordrat sina två förare, Jenson Button och Lewis Hamilton att köra ekonomiskt – spara på däck, men framförallt bränsle. Anledningen till detta var att McLarens bränslekonsumtion hade – till följd av att nästan hela racet hade spenderats i ”attack mode” bakom Red Bull-bilarna – skjutit i höjden och överskridit vad man på förhand hade förväntat sig. Just bränslekonsumtionen kommer bli en mycket intressant faktor den här helgen, men det återkommer jag till senare.
Huruvida läget i McLaren blev så akut som man själva påstår – att bränsletankarna skulle varit i stort sätt helt tomma i slutet av racet – går väl att diskutera. Många hävdar att det egentligen handlade om att stallet inte ville att sina två förare skulle kubbas om positioner ute på banan, för att slippa gå samma öde till mötes som Red Bull gjort bara några varv tidigare.
Hamiltons första reaktion när han fick ordern om att skruva ned bilens prestanda och gå ned i bränsle-sparläge var att fråga stallet om Button då skulle kunna utmana honom för ledningen. Svaret han fick från depån var nej och att Button befann sig i exakt samma situation som han själv och skulle bli tvungen att vidta samma åtgärder. Man kan ju därför förstå att Hamilton blev överraskad när Button smet förbi på insidan i kurva 12, och det första Button fick höra från Hamilton när de mötes upp i parc fermé efter racet var ”what the hell was that all about?” .
Det har emellertid kommit fram i efterhand att det blev ett missförstånd mellan stallet och Buttons raceingenjör, som inte informerade Button om den aktuella bränslesituationen i tid. Det har även i det här fallet diskuterats om huruvida stallorder användes. Ignorerade Button ordern, eller var det verkligen ingenjören som misslyckades nå fram med stallets önskan?
Oavsett, så går det inte att blunda för att Button på senaste tiden hamnat lite i skuggan av sin stallkamrat och lär i helgen vara ivrig att visa sin yngre landsman vem som bestämmer. Det ska bli mäkta intressant att se hur den här internfajten utvecklar sig, nu när man i helgen är, enligt mig storfavoriter till seger.
Och så var det det här med bränsleförbrukningen:
För mig var den något av de intressantaste faktorerna i racet i Istanbul, och det är absolut inte så konstigt som Eje Elgh fick det att låta när ett stall som McLaren – eller vilket annat stall som helst för den delen – stöter på problem med att bränslet håller på att sina i slutet av racen. Det finns en mycket enkel anledning till detta och det beror inte på att bilen är felkonstruerad på något sätt. Det är stallen själva som medvetet väljer att bara fylla bilarna med exakt så mycket bränsle de tror kommer behövas för att fullfölja racet. För att starta racet med en märkbart tyngre bil än sina motståndare kan få ödestigna konsekvenser, framförallt i startögonblicket – en tyngre bil är såklart långsammare i starten. Förbrukningen blev i McLarens fall mycket högre än beräknat av anledningar jag tidigare nämnt.
Stallen har alltså här i Montreal – där bränslekonsumtion är ungefär lika hög som i Istanbul – valmöjligheten att antingen starta med lättare bil som är snabb i starten, eller att starta med en tung bil som är långsam i starten men snabb framåt slutet. Jag antar att det kommer variera lite beroende på vart man kvalar in på gridden.
Bilar som använder sig av den bränslesnåla Renault-motorn bör alltså kunna dra nytta av detta – framför allt i starten, och R30:n i händerna på Kubica har hittills visat sig vara en vinnande matchning. Polacken som 2008 tog sin första och ända seger i Kanada är omöjlig att räkna bort till en topplacering. Detta kan även bli Red Bulls chans, för McLarens akilleshäl kommer bli den törstiga Mercedes-motorn. Lägg sedan till regnet och intrigerna, som Montreal i regel alltid bjuder på och vi har en mycket oviss helg framför oss.
