Inför: Monacos Grand Prix 2011
Vi har knappt hunnit smälta intrycken från förra helgens Spanska GP när det nu redan blivit dags för Monacos Grand Prix. Tävlingen är utan tvekan den mest kända och prestigefyllda för hela säsongen, och erbjuder absolut noll utrymme för misstag. Armco-barriärerna är alltid farligt nära, så det är lätt att förstå varför förarna värderar en seger här så högt som dom gör. Här kan han bakom ratten verkligen göra skillnad. Vi gör en närmre analys av vad som gäller inför helgens tävling i furstendömet
Sebastian Vettel anländer i Monaco med självförtroendet på topp. Efter fyra vinster och en andraplats – av fem möjliga – har tysken skaffat sig en rejält stor lucka ned till andreplacerade Lewis Hamilton. Hela 41 poäng skiljer dem åt, vilket är nästan två segrar i poäng. Och trots att racingen den här säsongen varit den mest underhållande på mycket länge så börjar den unge tyskens dominans oroväckande nog påminna allt mer om sin äldre landsmans glansdagar i Ferrari, i början av 2000-talet. Jag talar förstås om Michael Schumacher. Vettels framfart bromsades upp en aning i Barcelona, då han för första gången den här säsongen inte tog pole position. Men det stoppade inte Red Bull från att fullkomligt pulverisera allt motstånd ändå, och det var istället Mark Webber som tog pole, med en hel sekunds marginal ned till närmaste icke-Red Bull – som var Lewis Hamilton.
Trots det enorma försprånget i kvalet blev racet en riktig rysare. Vettel blev – i kraft av att Alonso lyckades ta starten och således hindra Red Bull-bilarna från att bygga upp en lucka inledningsvis – enormt uppvaktad av Lewis Hamilton. Det såg länge ut som att britten hade fart nog att passera Vettel och snuva honom på vinsten, men så blev inte fallet. Det rådde dock ingen tvivel om att McLaren var lika snabba, om inte snabbare än energidrycks-bilarna i Barcelona. Vart Red Bulls otroliga fart tar vägen i racen är fortsatt ett mysterium. Teorierna kring varför så är fallet är många, och ni som läste min inför analys innan Spaniens GP vet att jag då kastade lite ljus på Red Bull-bilarnas förmåga att använda sin DRS-bakvinge på ställen av banan där konkurrenterna inte kan, som en tänkbar anledning. Det bör därför kommit som glad nyheter för alla anti Red Bull-fans att FIA valt att förbjuda den öppningsbara bakvingen i tunneln här i Monaco, även under träningar och i kval. DRS:ens effekt förväntas i och för sig inte vara speciellt stor här, då den tajta och slingriga stadsbanan i Monte Carlo saknar längre raksträckor där systemet kan utnyttjas till fullo – bortsett från tunneln, men där är ju nu användning förbjuden.
DRS-bakvingen är ju som ni vet inte tänkt som ett kvalvapen utan dess uppgift är att hjälpa förarna i sina försök till omkörningar i racen. Men som nämnts tidigare lär systemet inte vara till så stor hjälp här. Men oroa er inte, vi lär ändå få oss en riktig nagelbitare till race på söndag. Varför tror jag det? Jo, däcken. Pirelli har valt, att för första gången bryta trenden och ta med sig sitt mjukaste däck, det supermjuka, som till helgen agerar optiondäck. Livslängden i de supermjuka däcken förväntas bli runt tio varv här i Monaco, och då ska vi komma ihåg att varvet här inte är speciellt långt, då det krävs hela 78 stycken för att kunna genomföra en GP-distans. Trots detta säger Pirelli att man inte förväntar sig lika högt slitage, och därmed inte lika många depåstopp som i Istanbul och Barcelona. Mycket tack vare att banan i Monaco helt saknar långa snabba kurvor där däckslitaget alltid är som högst, i kombination med att banytan inte är så sträv som på många permanenta banor. Den har dock omasfalterats in i första kurvan efter att en lastbil fattat eld där under upptrappningen till tävlingen. Vilka konsekvenser detta kommer att få, vad gällande greppnivå eller dylikt återstår att se. Men värt att notera är att det är en av banans hårdaste inbromsningar. Vi får hålla ett extra öga på just det partiet av banan under träningarna.
Flertalet förare har tidigare under säsongen demonstrerat att det går att starta relativt långt bak i kön och ändå ta sig i mål på en respektabel placering – jag tänker främst på Webber i Shanghai och nu senast Heidfeld i Barcelona. Men i Monaco vet vi sedan tidigare att en framskjuten startposition är otroligt viktig om man vill aspirera om en pallplacering, för att inte tala om segern. Därför lär kvalet i Monaco bryta trenden för den här säsongen och hamna mer i fokus. Att Red Bull vågar sig på ett envarvs försök här också ser jag nästan som en omöjlighet. De supermjuka Pirelli däcken har en otroligt snabb uppvärmningstid så ska man få ur den yttersta prestandan ur dem måste det snabba varvet sättas direkt, annars går udden ur dem. Ett stort problem som stallen ställs inför i Monaco – speciellt under kvalen – är trafik. Den trånga banan gör det svårt för framförvarande bilar att väja för bilar som är ute på ett snabbt varv. Som svar på detta brukar stallen skicka ut bilarna med bränsle nog för att kunna göra ett antal varv, så att en snabb tid kan sättas då en fri lucka framåt i all trafik hittats. Men detta går som sagt helt emot karaktären av de mjuka däcken, som kommer att ha förlorat sin initiala höga greppnivå om man blivit tvungen att 'cruise:a' runt för att leta efter en lucka. Topp stallen står inför ett rejält kvaldilemma, och jag blir inte alls förvånad om vi, för första gången ser någon av Q3-bilarna kvala och starta racet på de lite hårdare primedäcket, som till den här helgen är det mjuka däcket.
Snackat kring 'blown defusern' fortsätter, trots att FIA klargjort att de inte kommer vidta några åtgärder mot systemets användning tills de diskuterat problemet i TWG-mötet som ska hållas i Juni. HRT:s stallchef Colin Kolles sagt att han inte finner någon annan utväg än att protestera mot systemet, om konkurrenterna fortsätter avnjuta samma tidsvinst ur systemet även den här helgen. HRT är ett av få stall som valt att inte använda systemet efter att FIA tillkännagav att de tänker förbjuda det. FIA har sagt att de inte kan stoppa någon från att protestera, och att de kommer att behandla eventuella protester precis som vanlig, då en individuell bedömning av det 'anklagade' stallets system kommer att göras. Vi får anta att rumänen börjat frukta 107%-regeln igen, då man har svårt att hålla jämna steg med tätbilarna i utvecklingen av bilen. Skulle det visa sig att Kolles genomför med sin protest – och dessutom får rätt – finns alltså risken att en stor del av fältet kan komma att diskvalificeras. Återstår att se hur detta utvecklar sig.
Efter att ha fått lite mer kött på benen vad gällande de förutsättningar som gäller inför helgen kan vi alltså dra slutsatsen att Red Bull kommer att stå inför sitt tuffaste kval – och kanske race – hittills. Kombinationen av svårigheten att hitta fria luckor i kvalet, de supermjuka däcken och att DRS:ens användningsområde är begränsat, gör att vi knappast kommer få se samma stora tidsmarginal i kvalet som i Barcelona mellan Red Bull-bilarna och resten av fältet. Vi ska heller inte glömma KERS-systemet som fortsätter gäckar det österrikiska stallet. Här i Monte Carlo förväntas inte vinsten av att använda KERS bli speciellt stor, men att starta utan det kan få katastrofala konsekvenser – något Webber fick uppleva i Malaysia. Det finns såklart också mycket som talar för Red Bulls RB7. Där bland dess otroliga förmåga att generera downforce, en egenskap som hög prioriteras på Monacos trånga gator, där downfroce livsviktig. Mark Webber vann dessutom här förra året, så tolka inte detta som att jag räknar bort Red Bull på något sätt, jag tror bara att de kommer få slita hårdare än vanligt om de vill lämna Monaco som segrare.
I McLaren har världsmästarna dessutom formidabel motståndare, inget stall har vunnit här fler gånger, och dess två förare, Lewis Hamilton och Jenson Button är dessutom båda tidigare vinnare här. Efter den starka form man visade i Barcelona anländer man i Monaco full av optimism. Bilen stortrivdes i den långsamma sista sektorn i Barcelona, där mekaniskt grepp spelar stor roll och bör därför även trivas på furstendömets slingrande gator. McLaren visade även att de kan ta hand om däcken på ypperligt sätt, så jag tror britterna blir livsfarliga i helgen.
Med hänsyn till den relativt låga snitthastigheten här i Monaco kommer stallen att köra bilarna med den mjukaste tänkbara fjädringen och skruva på så mycket vinge som bara går, både fram och bak för att på så sett få bilen att generera så mycket downforce som möjligt. Men jämfört med andra banor spelar aerodynamik mycket mindre roll här. En annan viktig ingrediens är mekaniskt grepp, alltså det grepp som genereras av däcken, oberoende av hur mycket downforce bilen utsätts för. McLaren har, som jag nämnde tidigare en bil som – åtminstone enligt dem själva – ska kunna generera mycket mekaniskt grepp. Hur de står sig mot konkurrenterna är dock omöjligt att veta, då vi aldrig race:at på en bana av samma karaktär som den i Monte Carlo. I och med detta blir det otroligt svårt att förutspå formerna på stallen inför helgen.
Ett som är säkert är dock att Ferrari kommer att trivas bättre här, än i Barcelona. Man slipper nu de hårda däcken som Ferrarin vantrivs på, då deras brist på downfroce gjort det svårt för dem att få upp däcken i optimal arbetstemperatur. Ferrari var starka här förra året, men efter Alonsos olyckliga krasch under lördagsträningen, som resulterade i att spanjoren fick följa kvalet från garaget, och såldes starta sist i racet var chanserna för en pallplacering borta. Men Alonso stod för en stark återhämtning och tog sig slutligen i mål som sexa.
Några andra som sken i Monte Carlo förra året var Renault. Robert Kubica tog en glimrande
tredjeplats, och det bevisade verkligen att här i Monaco kan föraren verkligen göra skillnad. Renault kan tyvärr inte gotta sig åt att ha någon Kubica i förarsätet i år, och jag har svårt att tänka mig att någon av Heidfeld eller Petrov kan utföra något mirakel heller. Men man ju ska aldrig säga aldrig.
Michael Schumacher fick revansch på sin stallkamrat i Barcelona, då han slog Rosberg till sjätteplats – och kunde därmed bärga sitt bästa resultat för säsongen, hittills. Den sjufaldige världsmästaren har alltid varit stark i Monaco, där han vunnit hela fem gånger. Någon sjätte seger lär det inte bli i helgen, men Schumi fortsätter att kämpa på, och förr eller senare måste det ju släppa för Mercedes. Det återstår att se om Monaco blir ett trappsteg i rätt riktning.
Sauber fortsatte att övertyga och tog de två sista poängplatserna i Barcelona. Kobayashi har således tagit poäng i alla race hittills – bortsett från Australien där de blev diskvalificerade. Jag kan inte sluta imponeras av de två Sauber-förarna, fortsätter dom så här lär knappast deras tid i en Sauber-bil bli speciellt långvarig. Trots att Perez är nykomling i Formel 1 är han knappast någon nykomling i Monaco. Mexikanen vann GP2:s feature race här i förra säsongen, så det ska bli mäkta intressant att följa dem två i Monaco, som är en riktig 'förarbana'. Ett riktigt bra riktmärke i utvärderings synpunkt av förare.
Trion precis efter Sauber med Williams, Force India och Toro Rosso fortsätter att kämpa i sin till synes anonyma tillvaro. Häpnadsväckande nog är Williams det enda stallet av dem tre som inte ännu tagit några poäng. Britterna hoppas säkerligen på att Barichellos obegränsade erfarenheter ska infria sig i Monaco, där erfarenhet väger tungt. Spännande fajt dem tre emellan, utan tvekan.
Men den fajten blir allt mer intressant när du adderar Lotus, som efter att ha tagit sig vidare till Q2 i Barcelona nu skiktar på att verkligen blanda sig i mittfälts striden. Och vilken annan bana än Monaco vore mer passande för en sådan uppstickare som Lotus att skapa lite skrällrubriker. Både Kovalainen och Trulli trivs här, Trulli som dessutom är en tidigare Monacovinnare. Se upp för de gröna bilarna säger jag bara, Williams.
Som slutord tänkte jag bara som hastigast kasta lite ljus på Bernd Mayländers SLS Merca. Under säsongens gång har vi ännu inte sett en enda säkerhetsbilsperiod. Ett element som brukar vara ett vanligt förekommande i Monaco, och det finns väl egentligen ingenting som talar emot att vi inte kommer få se vår beskärda del av den även den här helgen. En liten extra krydda som gör det hela än mer oförutsägbart. Som om nu det skulle behövas.
