Lär känna - Valentin Nussbaumer: "Det var ett jobbigt beslut"

Det är dags att lära känna schweizaren Valentin Nussbaumer när intervjuerna med talangerna fortsätter.

Valentin draftades som nummer 207 i sjunderundan förra sommaren och var den enda spelaren från Schweiz att bli vald det året.
Han är 19 år och har tre raka JVM på sitt cv. Han spelar för EHC Biel-Bienne i NLA men har även testat på spel i QMJHL för Shawinigan Cataracte.
Jag fick äran att ha lite mailkontakt med Valentin för att ni läsare ska få chansen att lära känna honom lite.

"Det kom därför naturligt för mig"

Börja med att beskriva dig själv som ishockeyspelare och som person. Vem är du Valentin? För de som inte har stenkoll.
- På isen så är jag en spelare som gillar att hålla mycket puck. Mina främsta styrkor är att hålla pucken på bladet och mitt spelsinne.
- Och som person skulle jag vilja beskriva mig själv som lustigkurre, respektfull och enkel.

Hur kommer det sig att du började spela ishockey och hur gammal var du?
- Min pappa spelade både ishockey och inlinehockey för amatörer när jag var liten. Det ledde till att jag spenderade alla helger runt rinken för att titta på honom både när han spelade och coachade. Det kom därför naturligt för mig att ha ett par skridskor på fötterna. Jag började när jag var ungefär 3-4 år gammal.

Om det inte hade blivit ishockey. Vad hade det blivit då?
- Jag har alltid sagt att jag vill bli en vetenskapspolis. Jag vet inte varför riktigt, men det har alltid fascinerat mig.

Vad har du för andra hobbys?
- Jag gillar sport. Tennis och fotboll bland annat. Så jag gillar att träffa mina vänner för att spela lite andra sporter än hockey när tiden finns.
Självklart så tycker jag även om att spendera tid med familjen, resa och ibland att shoppa, haha.

Vilka var dina förebilder under din uppväxt?
- Förutom min pappa så var min superhjälte Alex Ovechkin. Jag minns att jag hade några t-shirts och någon matchtröja med honom på.

Resan till NLA och JVM

Valentins moderklubb är HC Ajoie. Laget spelar i staden Porrentruy bara 20 minuter ifrån hemstaden Delémont. Därför var det naturligt för honom att spela för just den organisationen. Klubbens A-lag spelar i landets andraliga NLB.
Men som fjortonåring bytte Valentin sedan klubb till EHC Biel-Bienne vars A-lag spelar i den schweiziska högsta-ligan NLA. Detta för att kunna utvecklas ytterligare. I NLA skulle han även få chansen säsongen 17–18 och fick även äran att representera Schweiz i JVM samma säsong.

Berätta lite för oss om hur det var att växa upp och spela för HC Ajoie.
- Det var fantastiskt. Mitt sista år där var riktigt bra för min utveckling innan jag lämnade för Biel. Jag hade chansen att få bli tränad av Serge Volet. Han gjorde mig till en bättre person och ishockeyspelare. Han är anledningen till att jag hade sådan framgång det året och tog stora steg i min ungdom.

Säsongen 2014–2015 så gick du från att spela i Ajoie U17 till Biel-Bienner U17 och U20. Hur var det att spela med spelare som var upp till fyra år äldre än dig i U20?
- Det var verkligen speciellt. Framförallt att får chansen att lära sig från de äldre killarna i laget. Det året förändrade hela mitt liv. Att flytta från mina föräldrar, lämna mina skolkamrater, byta skola och såklart att byta klubb. Det är inte alltid så lätt. Men det var fantastiskt.

Tre år senare så debuterade du för EHC Biel-Bienne i National League som är Schweiz högsta liga. Berätta om känslan när du fick reda på det?
- En av de bästa dagarna i mitt liv. En dröm som gick i uppfyllelse helt klart. Som liten kunde man aldrig föreställa sig att man som 16-åring skulle få spela i National League. Det är något att berätta för sina framtida barn.

Du fick chanson att spela JVM samma säsong. Detta som en av de yngsta i hela turneringen. Häftig erfarenhet?
- Ja absolut. Året efter så spelade även Nico Hischier med oss. Då förstår man att man spelar den största turneringen i världen för juniorer.

Berätta hur du utvecklades som hockeyspelare den säsongen.
- Jag lärde mig mycket. Allt blev en chans för mig att bli bättre både på och utanför isen. I JVM och NLA så träffade jag många fantastiska människor.

Shawinigan Cataractes och Draft

Efter debutsäsongen i NLA så valde han att flytta till Kanada och Shawinigan Cataractes i juniorligan QMJHL. Han klev in direkt och blev en utav lagets mest tongivande spelare och blev därför draftad av Arizona Coyotes sommaren därpå i Vancouver.

Efter den säsongen så valde du att ta steget till Shawinigan Cataractes i juniorlogan QMJHL i Kanada. Vad ledde dig till att göra det valet?
- Det var en dröm att få spela i den ligan. När jag var barn så åkte jag och spelade en turnering i Quebec City i Kanada. Efter det så tänkte jag att en dag så ska jag spela där. Så jag jobbade hårt och tog mig till slut till Shawinigan.

38 poäng blev det på 58 matcher. Även fyra poäng på sex matcher under slutspelet. Det tillsammans med ett fint JVM samma år belönade dig med att bli draftad utav Arizona Coyotes som nummer 207 totalt. Hur kändes det?
- Det var ett stort och tufft år med mycket att handskas med. Men nu när jag ser tillbaka på den tiden så ångrar jag ingenting – och det är ett privilegium att bli draftad av Arizona Coyotes.

Visste du något om Arizona Coyotes före draften?
- Inte direkt. Allt var väldigt nytt för mig.

Jag pratade med Axel Bergkvist, och han berättade för mig att det var snabba ryck från att han hade blivit vald tills att han satt i Coyotes omklädningsrum. Var det likadant för dig?
- Ja precis, så var det verkligen. Allt gick väldigt fort. Det var som att man drömde. Men man älskade det.

Camperna

Som för alla som blir draftade utav ett NHL-lag så blir man alltså inbjuden till diverse träningsläger.

Hur var din första dag i Phoenix?
- Den var speciell. Det var riktigt varmt, haha. Men att få träffa alla tränare och spelare var oerhört kul.

Vad tyckte du om staden?
- Jag åkte aldrig in till Downtown i Phoenix, utan vi spenderade vår tid i Glendale vid arenan. Men från planet så såg Downtown enormt ut.

Kände du några andra prospects i Arizona sedan tidigare?
- Bara en lite grann eftersom jag har spelat mot honom i QMJHL. Pierre-Olivier Joseph.

Vem hängde du mest med under din tid där?
- I början så försöker man att känna lite på grabbarna för att få en bra känsla. Men jag höll mig lite grann för mig själv. När jag kom över på de andra camperna senare så träffade jag två fina personer. Jeremy Grégoire och Giovanni Fiore. Vi klickade bra.

En fråga jag ställer alla jag intervjuar är vilka restauranger som var er ”go to”. Vilka var dina?
- Jag har två bra. En är ett stekhus och den andra är en sushirestaurang.

Efter rookie-campen i september så blev du inbjuden till Veterans Training Camp. Hur var det att träna och vara runt spelare som Phil Kessel, Clayton Keller och Oliver Ekman-Larsson?
- Otroligt. Det är svårt att föreställa sig. Men du försöker förstå vad som händer och lära dig allt från dem.

Vad tar du med dig från camperna när det gäller din utveckling som spelare och person?
- Allt. Man försöker ta allt det bästa från varje spelare och lägga det i sin resväska.

JVM och klubbbyte

Denna säsong har varit händelserik för Valentin. Han inledde fint i QMJHL med 25 poäng på 31 matcher, hade ett fantastiskt bra JVM där han ledde sitt lag med sju poäng på fem matcher. För att sedan välja att flytta hem till Schweiz för att få spela mer som han tycker passar honom. Väl där så blev det bara femton matcher innan hockeyvärlden stannade upp helt pga. Corona-viruset.

Hur har kontakten mellan dig och Coyotes organisation fungerat under denna säsong?
- Den har fungerat bra. Man tänker inte så mycket på det, men man känner att de tar hand om en och man känner stödet i ryggen. Man kan inte önska sig mer.

Du ledde ditt lag i poäng under årets JVM. Var det ett stort steg för dig som hockeyspelare?
- Ja. Jag spelade med två riktigt bra spelare som hjälpte mig att producera. Men jag kände mig väldigt bra på isen. Jag hade ett stort självförtroende och var villig att göra allt för att hjälpa mitt lag så mycket som möjligt.

Efter JVM så valde du att flytta hem till Schweiz och spela i NLA igen. Berätta om det beslutet.
- Det var ett jobbigt beslut att ta, men det var mitt beslut. Jag tänkte mycket på min utveckling och att spela med vuxna skulle vara bra för mig i längden. I QMJHL spelade jag inte heller som jag normalt spelar - så mitt självförtroende blev lidande. Därför valde jag att efter JVM att ta steget hem till Biel igen.

Du spelar tillsammans med spelare som Jonas Hiller, Mark-Antoine Pouliot, Damien Brunner, Anssi Salmela and David Ullström. Alla de har erfarenhet av NHL. Ullström och Pouliot som tillochmed har spelat för Arizona Coyotes organisation. Lär du dig mycket ifrån dem?
- Absolut. Alla är väldigt öppna för att diskutera saker och ting. Så det är en fin chans för mig att spela med dem. Som jag sagt tidigare, när du spelar med den typen av spelare så försöker du bara njuta av stunden och lära dig så mycket som möjligt från dem.

Vad är din nästa milstolpe i karriären?
- Att ha ett bra år med Biel nästa säsong. Bli bättre varje dag och ge allt för att bli en del av Arizona Coyotes under de kommande åren som kommer.

Vi tackar Valentin för att han tog sig tid och önskar honom all lycka i framtiden.