Lär känna - Filip Westerlund: "Att få tysta ett i princip fullsatt Hovet"
Intervjuerna med Coyotes-talangerna fortsätter. Det är dags för Filip Westerlund att presentera sig.
Filip Westerlund föddes den 17e april år 1999 i Härnösand. Härnösand som är en stad lite utanför Sundsvall med en befolkningsmängd på cirka 18,000 personer. År 2017 så draftades Filip av Arizona Coyotes i andrarundan. Han har haft en något svängig karriär med klubbyten och skador. Men med lite över ett år i Timrå IK så har det ordnat till sig då han har utvecklats till en utav Allsvenskans mest spännande backtalanger.
Jag fick äran att intervjua Filip.
“Skulle aldrig ha kunnat välja bort det mot något annat.”
Börja med att beskriva dig själv som både ishockeyspelare och som person? Vem är du? För de som inte riktigt har stenkoll.
- Jag skulle vilja påstå att jag är en tvåvägsback med en lite mer offensiv uppsida. Jag har blivit mer offensiv i Timrå än i Frölunda då jag har fått ett större ansvar framåt denna säsong. Det trivs jag väldigt bra med.
- Som person anses jag nog som väldigt lugn, trevlig och seriös med vad jag håller på med.
Du kommer från Härnösand utanför Sundsvall. Berätta lite kort hur det var att växa upp där?
- Att få växa upp i Härnösand har varit fantastiskt. Jag hade en fin uppväxt med mycket kompisar. Det var roliga tider.
Hur gammal var du när du började spela ishockey?
- Jag var fyra år gammal när jag började spela ishockey. Farsan tog mig och min två år yngre bror Ludvig till Högslättens ishall i Härnösand, där vi fick börja spela i Björnligan.
Hur kommer det sig att du blev back?
- Jag började faktiskt att spela som center. Men efter något år bara så gick jag ner och spelade på backen. Varför vet jag inte riktigt, men jag trivdes väldigt bra som back.
Vad har du haft för intressen och hobbys under din uppväxt om man bortser från ishockeyn?
- Fotboll har framförallt varit ett stort intresse. Men jag har även testa på bandy. Mest för att man får åka mycket skridskor och det var ett bra sätt att bli bättre på. Sedan började jag och min bror med att spela golf, men det dog lite när jag valde att fokusera på hockeyn. Nu på senare år har jag tagit upp golfen igen och lirar en del under somrarna.
Var det någonsin aktuellt att du valde bort ishockeyn för något annat?
- Det var aldrig aktuellt att välja bort hockeyn. Däremot så valde jag bort fotbollen som tolvåring. Det var sista året jag höll på med någon annan sport. Jag har alltid tyckt att ishockeyn är roligast, så jag skulle aldrig ha kunnat välja bort det mot något annat.
Vilka har varit dina förebilder genom åren?
- När jag var yngre så var mina förebilder pappa Jerry och min farbror Jesper. Pappa har själv spelat och han var min tränare under tiden i Härnösand. Min farbror spelade i bland annat Härnösand under min uppväxt.
- Men desto äldre man blev och ju mer seriöst man tog ishockeyn så började man titta på de svenska backarna borta i NHL.
Frölunda och första SHL-målet
År 2015 gick flyttlasset till Göteborg för Filip. Under tiden med Frölunda så blev det 71 SHL-matcher och en kort utlåning till Björklöven i Allsvenskan. Han hann även med att göra sitt första mål i högsta ligan borta mot Djurgården.
Som 16-åring flyttade du till Göteborg för spel med Frölundas J18 och J20. Ett stort steg att ta. Hur gick tankarna kring det valet?
- Tankarna inför valet var att jag ville bryta lite mönster. Här uppe i Härnösandstrakten är det vanligt att man väljer Modo eller Timrå. Och eftersom Frölunda visade ett sånt intresse för mig så blev det ett enklare val för mig att göra.
Berätta lite hur känslan var när du fick reda på att du skulle få debutera i A-laget.
- Jag fick börja träna med A-laget under försäsongen och jag gjorde bra ifrån mig. Så jag fick chansen att vara med på träningsmatcherna och även i CHL. Så jag fick tid att känna på farten i spelet. Men känslan man fick när de berätta att jag skulle få spela min första SHL-match var extra rolig.
Var debuten nervig?
- Självklart så var man lite nervös. Men när man kom ut på isen och hade spelat sina första byten så släppte det. Då kunde man fokusera på sitt spel.
Det blev totalt 33 matcher. Var det något du hade förväntat dig inför säsongen?
- Det var inte alls vad jag hade förväntat mig inför säsongen. Jag kommer ihåg att jag hade satt ut som mål att jag skulle bli en ledande spelare i J20. Men sen hade jag lite tur med att några backar blev skadade vilket ledde till att de behövde någon på träningarna. Så jag fick chansen att visa upp mig.
Under tiden i Frölunda så blev det en kort sejour till Björklöven. Vad tar du med dig ifrån den tiden?
- Ja precis. Under tiden i Björklöven så lärde jag mig att det är en ständig kamp. Man behöver ta vara på varje chans man får – annars kommer det någon annan och tar din plats. Det var en nyttig tid. Jag fick en större roll och fick spela mer. Det är otroligt viktigt för att kunna utvecklas.
Säsongen därpå fick du göra ditt först SHL mål i Frölunda tröjan. Berätta lite om målet och hur var känslan?
- Mitt första mål i SHL kom borta mot Djurgården på Hovet. Jag hade gått länge och väntat på det. 61 matcher för att vara exakt. Så känslan av att få tysta ett i princip fullsatt Hovet var otroligt mäktigt. Målet i sig var inte så speciellt. Jag följde med upp i en spelvändning, fick ett pass från Max Friberg i slottet – så det var bara för mig att hitta nät och skjuta.
Draften: ”Det var otroligt skönt.”
År 2017 så blev Filip draftad av Arizona Coyotes som nummer 44 i andrarundan. Ett Arizona som visade lite extra intresse utav Filip och som gav honom en bra känsla om vart han i slutändan skulle hamna.
Sommaren 2017 så var det dags för draft. Hur var det för dig inför draften. Mycket möten och så?
- Inför draften så snackade jag med ungefär 16 klubbar om jag minns rätt. Jag hade pratat med några i Sverige innan combine, men under combine så snackade jag med 16 klubbar.
Du var på plats i Chicago. Berätta om dagen fram till draften.
- Dagarna i Chicago inför draften var väldigt roliga. Jag fick spendera tid med familjen och ta det lugnt innan draften skulle dra igång.
Hade du något på känn vart du skulle hamna?
- Jag hade på känn att jag skulle bli vald någon gång i tredjerundan någonstans. Men när mitt namn ropades upp redan tidigt i andrarundan så kändes det helt fantastiskt. Det var som att en stor klump i magen släppte. Man var nervös hela tiden när man satt där på läktaren och hörde alla namn bli uppropade. Det var otroligt skönt.
Hur gick tankarna när det stod klart att Arizona Coyotes hade valt dig?
- Jag hade lite på känn att de skulle bli Arizona. Jag tyckte mötena med dem gick bäst och de visade även ett lite större intresse än de andra lagen.
Hade du någon koll på organisationen sen innan?
- Det jag hade hört sedan tidigare var att de är en bra organisation som tror på sina prospects. Och att det är ett bra ställe att lyckas på. Mer än så visste jag inte sen innan.
Samma år blev även din nuvarande lagkamrat Erik Walli-Walterholm vald. Kände du honom sedan tidigare?
- Ja precis det stämmer. Nej, jag kände honom inte sedan tidigare. Däremot har vi mötts en hel del genom åren när vi var yngre. Så jag visste vem det var, absolut.
Vad var ditt första intryck utav staden?
- Mitt första intryck utav staden var att det var så otroligt varmt. Vem som helst skulle hålla med om när jag säger att det knappt går att vara ute på somrarna vissa dagar under camperna.
Vad tycker du om Phoenix nu när du spenderat lite tid där?
- Jag har inte spenderat så mycket tid inne i Phoenix eftersom arenan är byggd ute i Glendale. Där har de även hotellet som vi bor på - samt en massa restauranger och köpcentrum intryckt på ett och samma ställe. Eftersom det är så varmt så är det skönt att allt ligger i närheten så man har nära till käk och shopping.
Några speciella du umgås med?
- Det blir att man dras till svenskarna som är där. Även de andra som blev draftade samma år som mig då man känner dem lite bättre.
Vilken är er ”go to” restaurang under tiden där?
- Vår ”go to” restaurang när vi är där är Chipotle. Det är väldigt gott. Bra mat som går fort att få.
JVM: "Började sätta upp nya mål."
Efter att ha fått nobben från JVM 2018 så blev Filip enormt besviken. Men han tog tjuren vid hornen och siktade in sig på nästa års turnering istället. Där tog han plats och lärde sig mycket, även fast inte turneringen gick som man kanske hade velat.
Säsongen 17–18 så var du en av fyra som fick lämna JVM-laget i sista stund. En enorm besvikelse kan jag tänka mig?
- Ja, det var en enorm besvikelse att få åka hem sista gallringen den 23e december. Men man fick ta och försöka glömma det så fort som möjligt. Det kom ju andra matcher här hemma i Sverige med Frölunda.
Men förra säsongen fick du din revansch och kom med i laget. Hur gick tankarna då?
- Ja, man började ju sätta upp nya mål efter nobben året innan. Så man fokuserade på det. Det var en lättnad när man fick reda på att man skulle få representera Sverige i JVM.
Ett JVM som inte slutade särskilt bra men som förmodligen var en fin lärdom. Vad tar du med dig ifrån den turneringen?
- Även fast det var ett tråkigt slut på en rolig resa, så är det ett minne för livet. Lärdomen som man kan dra utifrån hur det slutade är verkligen att det gäller att vara bäst när det gäller, annars kan de gå som de gick.
Det året spelades JVM i Vancouver och Victoria. Vancouver som sägs vara en av världens bästa städer. Men för er som spelade i Victoria. Hur var den staden och vad gjorde ni på er lediga tid?
- När vi väl hade spellediga dagar så fick de bli en liten shoppingrunda och en fika. Mer än så hann vi inte med. Men det är en otroligt fin stad.
Timrå IK: "De gav mig chansen."
Efter fyra år i Frölundas organisation så flyttade Filip till Timrå IK bara några mil från hemstaden Härnösand. Detta efter att Frölunda bytt till sig David Printz från Timrå för just Filip. Ett byte som Filip såg som en fin möjlighet.
Kändes det jobbigt att ta steget från Frölunda till Timrå eller var det skönt? Jag har förstått att du var drivande i det beslutet?
- Det var lite både och. Jag kände att jag ville spela mer än vad jag gjorde under tiden i Frölunda. Att Timrå hade möjligheten och byta till mig mot David Printz var riktigt roligt. De gav mig chansen att komma upp hit och spela mer. Även fast jag bara hann med 4 matcher innan jag skadade mig den säsongen.
Hur känns det att äntligen få en full säsong i ett och samma lag?
- Känslan av att få spela en hel säsong utan skada eller ha blivit bänkad är skönt. Jag känner att jag växte som spelare ju längre in på säsongen vi kom. Det är en trygghet som är bra att ha.
Du har haft en riktigt stark säsong med 21 poäng och mest speltid av alla backar i laget. Vad har du utvecklat mest?
- Att jag under denna säsong har spelat alla matcher och fått en större roll än tidigare, har betytt otroligt mycket. Känner som sagt att jag har vuxit som ishockeyspelare och fått mer förtroende ute på isen.
I Timrå spelar även Jens Lööke som har två säsonger med Tucson Roadrunners i bagaget. Går det något snack mellan dig, honom och Erik Walli-Walterholm om Arizona då ni ändå har det gemensamt?
- Det var lite mer av Arizona-snacket i början av säsongen och sen när Walli(Erik Walli-Walterholm) kom hit.
Hur ser kontakten mellan dig och Arizona Coyotes ut under säsong?
- Jag har kontakt med en amerikan som bor i Norge. Han är utvecklingstränare för Coyotes och brukar skicka och fråga hur jag känner mig. Då berättar han även vad han vill se utav mig på isen och vad jag ska träna på.
Vad är planen inför nästa säsong?
- Just i nuläget vet jag faktiskt inte. Jag har ingen plan just nu inför nästa säsong - så vi får se vart jag hamnar.
Vi tackar Filip för att han tog sig tid för pratstunden och önskar honom all lycka i framtiden.
Det går i dagsläget endast att spekulera vart han kommer att spela nästa säsong. Borde han få chansen i SHL med tanke på den fina säsongen han haft - eller ska han fortsätta ta kliv i Allsvenskan? Vem vet, han kanske testar lyckan i AHL och Tucson Roadrunners.. Vad tror ni?
