SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 8. Arizona Coyotes
Kan Arizona förvalta sin tankning på rätt sätt?
Arizona är ett av NHL:s stora sorgebarn. Förmodligen det största. Tillsammans med Buffalo har man varit ligans klart sämsta lag över de tio senaste åren. Man har haft återkommande ekonomiska problem och ligan har både fått skjuta till ekonomisk hjälp och faktiskt fått hjälpa till att driva organisationen.
Man snubblade in i det utökade slutspelet i bubblan 2020, men annars har man missat alla slutspel sedan man otippat nog gick hela vägen till Conference-final 2012.
Och nu fortsätter Arizona att gräva ny mark…
Den hemlösa organisationen har fått hyra in sig i Arizona State Universitys arena, Mullett Arena. Där kommer man spela från kommande säsong och åtminstone tre år framöver.
… och man kommer göra det i en arena som har en publikkapacitet på 5 000.
NHL kommer alltså att ha en organisation som spelar i en arena som är mindre än 13 av 14 SHL-arenor. Enbart Oskarshamn har en sämre kapacitet än vad Mullett Arena kommer ha. Det är så klart ovärdigt.
”From a fan’s perspective, I think it’ll be, you know, probably one of the best places in the league to be involved to watch a game that close”, kommenterade Lawson Crouse.
“I think it’s going to be a great atmosphere. Obviously, smaller building, but hopefully the fans are really engaged”, fortsatte Clayton Keller.
”It’s an exciting time for fans. It’s a 5,000-seat arena, and you get to watch NHL stars come through there and you get to watch a Coyotes team that comes in there kicking, scrapping and fighting every night”, fyllde Bill Armstrong, Coyotes GM, i.
Kommer det bli bättre stämning i en välfylld mindre arena jämfört med en öde större arena? Ja, rimligtvis. Men det tar inte bort det faktum hur ovärdigt det är en NHL-organisation. Man kan ju även notera att farmarlaget Tucson Roadrunners spelar i en nästan dubbelt så stor arena…
Den usla kapaciteten har ju också gjort att biljettpriserna har ökat. Snittpriset för enskilda biljetter i Gila River Arena uppges ha varit ungefär $90 – i Mullett Arena drog snittet iväg till $170, och det ser ut att öka ytterligare.
Baserat på de sportsliga avtrycken de senaste åren blir givetvis prisökningarna snudd på parodiska.
Vidare kommer Coyotes tvingas inleda säsongen med sex raka bortamatcher och spela 20 av de första 24 matcherna borta. Anledningen är att man delar arenan med ASU:s hockeylag Sun Devils.
Kombinera arenakaoset med en direkt svag trupp – rimligtvis en av de svagare i modern tid – och man funderar onekligen över hur framtidsutsikterna ser ut för Arizona. Kan man förvalta sin tankning på rätt sätt?
---
Målvakter:
Arizona har en av ligans sämre målvaktsuppsättningar och det är antagligen ett högst medvetet val. Arizonas enda framtidshopp är ju att tanka och bygga internt. Man har draftat hyfsat lovande de senaste åren och lär ha enorma möjligheter att få ett toppval nästa sommar.
Det kommer om inte annat Karel Vejmelka kunna bidra till i alla fall. 26-åringen kommer från sin debutsäsong i NHL efter att ha anslutit från tjeckiska HC Kometa Brno förra sommaren.
Av de 26 målvakter som gjorde minst 2000 5-on-5-minuter hade Vejmelka den näst sämsta räddningsprocenten (90,6). Enbart Philipp Grubauer – som stod för en smått episk kollaps under sin första säsong i Seattle – var sämre. Vejmelkas totala räddningsprocent landade på 89,8, även det en bottennotering.
Något anmärkningsvärt tyckte man också att det var värt att binda upp honom. I våras signerade tjecken nämligen ett treårskontrakt värt strax under $3 miljoner per säsong. Ett kontrakt man ställer sig frågande till – men ska Arizona fortsätta tanka är Vejmelka ett bra alternativ.
Bakom Vejmelka borde vi förmodligen hitta Jon Gillies. 28-åringen anslöt på ett billigt ettårskontrakt i somras efter att ha spenderat föregående säsong i St. Louis och New Jersey samt ett par AHL-lag. Även här har Coyotes hittat ett gott alternativ om man vill tanka.
Blir det inte Gillies som backar upp Vejmelka ligger nog Ivan Prosvetov bäst till. Men den 23-årige ryssen har inte lyckats övertyga ens i AHL och frågan är om det är något att satsa på framöver.
Backar:
Det finns faktiskt ett par, tre intressanta inslag i Arizonas försvarsbesättning. Jakob Chychrun är det största namnen – men kommer också med en osäker framtid.
Hans namn har cirkulerat i traderykten under en förhållandevis lång tid nu och vare sig han själv eller Coyotes verkar omfamna hans tillvaro i Arizona. Efter utrensningarna av Oliver Ekman-Larsson och Conor Garland kan nog Chychrun stå näst på tur, men det verkar inte bli billigt att gå efter den 24-årige försvararen. Prislappen sägs vara en eller två 1st rounders, prospects och roster players.
Chychrun har ett gott anseende och drar till sig en hel del intresse. Det rör sig trots allt om en relativt ung topp-4-back med ett pålitligt tvåvägsspel och som fortfarande får anses ha en viss uppsida framåt. Han kostar $4,6 miljoner i ytterligare tre år, men har en viss skadehistorisk bakom sig.
Något bud som tilltalar Coyotes har ännu inte kommit in och nog känns det som att prislappen är i det dyraste laget? Kanske räcker det med att ett lag inleder säsongen svagt och blir lite desperata, men i dagsläget känns en trade avlägsen om det rapporterade priset stämmer.
Kanske är det så att Chychrun själv måste pressa på för att en till en trade? Han bekräftade nyligen att han har bett om en flytt till en contender, så hans situation kan bli intressant att följa under säsongsinledningen.
Utöver alla traderykten har Chychrun dragits med en fotskada som gjorde att han missade avslutningen på den gångna säsongen.
Om Chychrun blir kvar bör han i alla fall ta hand om ett av Arizonas backpar – Shayne Gostisbehere kan mycket väl bli den drivande delen i ett annat par.
Gostisbehere blev en av NHL:s mest sevärda spelare när han slog igenom i Philadelphia säsongen 15/16. Hans poängsvit sträckte sig över 15 matcher – den tredje bästa noteringen av en rookie sedan 1988. Det var också den längsta poängsviten av en försvarare sedan Chris Chelios 1995.
Han landade så småningom på 46 poäng efter 64 matcher och stod för en god poängskörd de efterföljande åren, med karriärsbästa 65 poäng säsongen 17/18. Men Flyers och Dave Hakstol kom på den briljanta idén att försöka forma om Gostisbehere till något han inte var – och framför allt försöka man putsa bort det som gjorde honom till en så effektiv offensiv back.
Gostisbehere började i alla fall inte riktigt gå att känna igen och inte heller Alain Vigneault omfamnade honom. Så förra sommaren bestämde sig Flyers för att dumpa iväg honom och gå efter Rasmus Ristolainen istället. Arizona ställde snällt upp och fick två picks, bland annat en 2nd rounder, för besväret.
I Arizona fick Gostisbehere igång sin offensiv igen och han smällde in 51 poäng på 82 matcher. Hans 1,35 P/60 placerade in honom strax bakom ligans toppskikt – så det är mer än bara en powerplay-specialist, även om han givetvis är en stor tillgång där också. Hans defensiv kan visserligen fortfarande vara direkt usel, men som offensiv back är Gostisbehere både användbar och sevärd.
Slutligen är även Conor Timmins värd att lyfta fram. Den tidigare så lovande backen fick sin utveckling spolierad på grund av skador i största allmänhet och efterhängsna hjärnskakningsproblem i synnerhet.
Han var en del av traden som skickade Darcy Kuemper till Colorado förra sommaren, men hann bara med sex matcher för Arizona innan en knäskada förstörde resten av säsongen. Nu rapporteras han vara återställd och redo inför säsongen – och frågan är om det fortfarande finns något i honom?
Vid 24 års ålder har han inte hunnit etablera sig i NHL och skadehistoriken kommer ju vara en orosfaktor framöver. Men det var också en välansedd prospect en gång i tiden. Det är nästan så man håller en tumme för honom?
Resterande del av försvarsbesättningen är inte mycket att skriva hem om. Patrik Nemeth anslöt från Manhattan, tillsammans med ett par picks, när New York Rangers behövde skaka loss lönekostnader. Han var användbar tidigare, men mest utfyllnad numera.
Veteraner som Josh Brown och Troy Stecher får inte nålen att röra på sig och inte heller lite nyare förmågor som Dysin Mayo och Janis Moser är något att hetsa upp sig över. Men kanske finns det fortfarande spännande potential i Victor Söderström? Svensken har inte riktigt lyckats ta fart i NHL och frågan är om han inte har hamnat en oroväckande bit ner på Arizonas depth chart?
Vi noterar också att Arizona har tappat ett par veteranförsvarare sedan förra säsongen. Ilya Lyubushkin – redan vid trade deadline – och Anton Strålman är inte längre klar.
Forwards:
Forwardsbesättningen är, med något enstaka undantag, en sorglig läsning. Det mest självklara undantaget är Clayton Keller. Han går nu in på år tre på det åttaårskontrakt han signade 2019 och det vill kanske till att han lyfter på allvar nu.
Efter 65 poäng på 82 matcher under en succéartad rookiesäsong 17/18 har Keller dippat av lite under de efterföljande säsongerna. Den gångna säsongen såg däremot ut att vara ett rejält steg i rätt riktning igen, men säsongen tog tyvärr slut i förtid. I mars kraschade han in i sargen och drog på sig ett benbrott.
Kellers skada
Rapporterna säger att Keller väntas vara redo till säsongspremiären, men det uppstår så klart alltid osäkerhetsfaktorer efter sådana här skador. Kommer han tappa lite i skridskoåkningen? Kommer det ta tid att hitta tillbaka? Kanske kan han blåsa på som om ingenting har hänt?
Nu ska det ju även sägas att Keller inte alltid direkt har haft de roligaste kedjekamraterna om man blickar ut över andra toppkedjor i ligan. Vissa förmildrande omständigheter finns så klart men vid 24 års ålder väntar vi alltså fortfarande på att han ska etablera sig som en toppspelare.
Frågan är ju bara om omgivningen är tillräckligt bra för det. Över de senaste åren har Nick Schmaltz varit hans vanligaste kedjekamrat. Efter traden från Chicago 2018 dröjde det till den gångna innan Schmaltz faktiskt visade något av värde.
63 matcher gav 59 poäng och har 26-åringen faktiskt tagit fart nu finns det kanske en duo värd att satsa på här? Hans $5,85 kändes lite i överkant tidigare, men bör inte vara något dåligt om han har hittat en ny nivå. Och Arizona måste ju faktiskt spendera pengar någonstans för att ta sig över lönegolvet.
Rimligtvis skulle det finnas ytterligare potential i såväl Keller som Schmaltz om man faktiskt hade en riktigt center mellan sig? Men nu ska jag ju Arizona tanka och då får man stoltsera med Travis Boyd istället. I alla fall i väntan på att nydraftade Logan Cooley – en väldigt intressant centertalang – når NHL.
29-årige Boyd var inte mer än en utfyllnadsspelare i Washington och Toronto, men får alltså vara förstacenter i Coyotes. Det är så klart ligans sämsta förstacenter – dock är ju det här som sagt enligt planen att tanka. Boyd kan i alla fall producera lite, den gångna säsongen gav 17 mål och 35 poäng.
Bakom en förstakedja som ändå har positiva inslag blir de låga tabelltipsen allt mer självförklarande.
Man ska väl inte skriva av Barrett Hayton riktigt än. Han är trots allt bara 22 år och har haft någon skada bakom sig. Men när en spelare som draftades som femma för fyra år sedan fortfarande lär ha Travis Boyd över sig i hierarkin… då är det inte så värst förtroendeingivande.
Likt Patrik Nemeth anslöt även Zack Kassian som lönedump i somras. 31-årige Kassian fick lämna Edmonton när Ken Holland insåg sitt misstag och behövde bli av med hans $3,2 miljoner stora cap hit. För några år sedan kunde han göra hela 15 baljor jämte Connor McDavid men nu ska man nog inte ha några större förhoppningar på honom.
Kassian kan mycket väl spela till höger om Hayton – till vänster kan vi kanske hitta Lawson Crouse. Trots att 25-åringen inte har visat överdrivet mycket under sin karriär var Arizona redo att binda upp honom på ett femårskontrakt, med en cap hit på $4,3 miljoner, i somras.
Crouse står för ett hattrick
Nu gjorde han visserligen 20 mål under föregående säsong, men är det verkligen någon man vill ha på ett hyfsat välbetalt kontrakt när man förhoppningsvis ska börja växla upp om några år?
Nick Ritchie var en del av Ilya Lyubushkin-traden i våras och likt såväl Kassian som Crouse bidrar han mest med size. Han bör kunna ha några mål i sig tack vare storleken, men man kan inte förvänta sig att han blir något mer än en utfyllnadsspelare.
En veteran som Nick Bjugstad, ny för säsongen, lär ta någon roll i bottom-6. Så mycket mer än en kropp som är på plats är dock inte 30-åringen längre.
Kanske finns det lite hopp kring Jack McBain och Nathan Smith?
2018 draftades McBain av Minnesota, men spenderade fyra år på college och signade aldrig med Wild. Istället skickade Minnesota i våras iväg hans rättigheter för en 2nd rounder efter en lovande avslutningssäsong för Boston College.
22-åringen hann med tio matcher, med två mål och tre poäng som facit, under säsongsavslutningen. Kan han lyfta ytterligare i Arizonas bottom-6?
23-årige Smith anslöt i en annan lönedump, nämligen den som tog Bryan Littles kontrakt – han kommer inte kunna spela något mer – från Winnipeg till Arizona. Han stod för fyra poäng, 2+2, på tio matcher under den gångna säsongen.
Det ter sig väl tämligen uppenbart att McBain och Smith i alla fall ser goda förutsättningar för NHL-spel i Arizona.
Annars fylls forwardsbesättningen ut av spelare som Christian Fischer, Liam O’Brien och Michael Carcone. Fischer visade viss potential för några år sedan men har nu stagnerat rätt kraftigt. Vidare har Alex Chiasson anslutit på ett tryout-kontrakt under campen.
Likt Little väntas inte Andrew Ladd spela något kommande säsong, trots att den snart 37-årige veteranen gjorde 51 matcher förra säsongen. Ett sargat knä stoppar honom.
Utöver Ladd, som hade ett A på tröjan förra säsongen, har Arizona tappat ytterligare ett antal veteraner även i forwardsbesättningen. Phil Kessel är så klart den som står ut men även Jat Beagle, Loui Eriksson, Dmitrij Jaskin, Antoine Roussell och Alex Galchenyuk kan nämnas. Utöver Kessel kommer ingen saknas.
Vi vet alltså att Arizona tankar – och det är ju rätt av organisationen – men man har inte varit så värst lyckosamma med det tidigare. Bill Armstrong har blandat och gett sedan han tog över som general manager för två år sedan och nu får man hoppas att man vinner the tank war mot Chicago.
---
Tre styrkor:
Man har omfamnat sin rebuild
Ingen kan tveka över vad Arizona vill med kommande säsong. Det är uppenbart att man tar sikte på en bottenplacering och så bra draftval som möjligt. Gudarna ska veta att man behöver skjuta till rejält med talang om organisationen ska lyfta. Man har samlat på sig en hel del picks 2024 och 2025 – kan man göra samma sak till sommarens draft?
Jakob Chychrun
Jakob Chychrun är en användbar försvarare och bör vara ett nyttigt inslag när man så småningom ska börja växla upp. Om han är kvar då. En trade känns klart mer sannolikt – och då kan Arizona definitivt samla på sig tillgångar till kommande draft.
Clayton Keller
Publiken har i alla fall något sevärt inslag i form av Clayton Keller. Förhoppningsvis kommer han tillbaka i gott slag efter skadan.
Tre svagheter:
Målvaktspositionen
Karel Vejmelka är ingen man vill ska vakta din kasse. Om syftet nu inte är att tanka.
Försvaret
Visst finns det några spännande inslag i försvaret, men man förväntar sig att Jakob Chychrun försvinner – och då ser det snabbt klart tunnare ut.
Forwardsbesättningen
Travis Boyd som förstacenter och ett tämligen obefintligt djup säger det mesta.
---
Preliminär laguppställning:
Clayton Keller – Travis Boyd – Nick Schmaltz
Lawson Crouse – Barrett Hayton – Zack Kassian
Nick Ritchie – Nick Bjugstad – Nathan Smith
Liam O’Brien – Jack McBain – Christian Fischer
Michael Carcone
Jakob Chychrun – Conor Timmins
Shayne Gostisbehere – Dysin Mayo
Patrik Nemeth – Troy Stecher
Victor Söderström, Josh Brown, Janis Moser
Karel Vejmelka (Jon Gillies)
---
Säsongens poängkung: Clayton Keller
Det är givetvis Clayton Keller som är massiv förhandsfavorit i den här kategorin. Så länge skadan ligger bakom honom bör produktionen flyta på.
Säsongens viktigaste spelare: Karel Vejmelka
Arizona siktar på en bottenplacering. Nu är det upp till Karel Vejmelka till att leverera den.
Säsongens unga spelare: Barrett Hayton
Det finns inte överdrivet många spännande alternativ här. Men Barrett Hayton kanske äntligen tar det där klivet? Det börjar bli hög tid nu.
Säsongens doldis: Conor Timmins
Conor Timmins har nästan förfallit i glömska med tanke på skadeproblemen – men får han bara vara frisk ska det bli väldigt intressant att se vilken nivå han kan nå.
Säsongens besvikelse: Lawson Crouse
Nya krav efter det stora kontraktet och eftersom det inte finns så värst mycket uppsida i Lawson Crouse gissar vi att han tar ett steg tillbaka från förra säsongens 20 mål.
---
SvenskaFans rankar NHL – Central Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8. Arizona Coyotes
NHL:s 32 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Vill du skriva om ditt favoritlag? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com.
Niclas Vibergniclas.viberg@svenskafans.com@NiclasViberg2022-09-30 13:00:00
