Lär känna - Victor Söderström: "En känsla av vilka lag det kunde bli"

Jag har alltid varit fascinerad av unga talanger och deras utveckling genom åren. Framförallt intresserad av hela proceduren kring hur det går till när de blir draftade och vad som händer med deras karriärer då. Jag är extra intresserad av Arizona Coyotes talanger, så jag valde att kontakta några av dem. Förra gången var det Axel Bergkvist. Näst på tur är Victor Söderström.

Victor Söderström föddes den 26e Februari år 2001. Han är född och uppväxt i Skutskär som är en liten tätort som ligger straxt utanför Gävle där det bor cirka 6000 personer. Han spås en lysande framtid i NHL och Arizona Coyotes - men just nu huserar han i Brynäs IF i SHL.
Jag fick äran att åka upp till honom i Gävle och Monitor ERP Arena - som är hans hemmaborg - för att prata lite.
Victor verkar vara en snäll, genuin och lugn grabb som tar hockeyn på största allvar. Det var väldigt intressant att höra honom prata om sin karriär hittills då han känns ruggigt självsäker men samtidigt väldigt ödmjuk på något sätt. Det är en skön mix.

”Man får göra det man älskar varenda dag”

De flesta som är insatta i ishockey känner förmodligen redan till dig. Men hur skulle du beskriva dig själv - som både person och som ishockeyspelare - för de som inte riktigt har stenkoll?
- Som person är jag väldigt driven och social. Jag har lätt för att prata med allt och alla och är väldigt enkel att lära känna. Jag är också väldigt öppen av mig när det gäller att göra saker. Det är nog så jag skulle beskriva mig enklast.
- Som spelare så är jag en offensiv back. Mina styrkor är spelsinnet, skridskoåkningen och min teknik. Det är väl det mitt spel går ut på för det mesta.

Du är född i Skutskär utanför Gävle. Berätta lite om hur det var att växa upp där?
- Der var jättebra. Jag gick i skolan där och man hade nära till allt. Jag började spela ishockey tidigt och efter skolan så hade man mycket istid. Det var lättillgängligt att åka till hallen och köra en del friåkning. Det var även som så att man allt som oftast var utomhus och lekte istället för att sitta inne. Det blev en hel del landhockey.
Skutskär är en väldigt skön plats att växa upp i och man gjorde som sagt mycket på fritiden och det har jag med mig även idag.

Är det lite som så att alla känner alla?
- Nja, nästan. Alla vet väl nästan vilka alla är.

Hur kommer det sig att du började spela ishockey?
- Vet faktist inte riktigt. Min pappa har haft stort inflytande såklart då han spelade själv. Från att jag var sju till elva år så var han assisterande tränare i Brynäs J20 lag. Då hängde man mycket i hallen och såg på träningar osv. Då blev man extra sugen. Jag har sysslat med rätt många sporter men fastnade extra för ishockeyn.

Hur gammal var du när du började?
- Jag var två år första gången jag gick på is. Så typ tre år kanske.

När kom du på att du ville spela back då? Kom det naturligt eller var det ett aktivt val?
- Jag spelade alltid forward tills jag var tolv år. Efter det så blev jag back. När jag var nio-tio år så var jag målvakt med de i min egna ålder och forward med de som var ett år äldre.
- Det bara kom skulle jag säga. Man tittade mycket på "Lidas"(Nicklas Lidström) och Erik Karlsson som var populära just då. Pappa var back också så man ville väl testa på det och insåg att det var roligt.

Du nämnde tidigare att du har sysslat med många sporter utöver ishockey. Vilka var det?
- Fotboll, innebandy, karate och golf som jag fortfarande spelar.

Man kommer någon gång till en ålder där man tyvärr måste välja bort andra sporter för att fokusera och kanske satsa på - i ditt fall - ishockey. Var det tufft?
- Ja men det tycker jag är ganska tråkigt. Jag slutade med innebandyn ganska tidigt - och med fotbollen när jag var runt elva tolv år. När jag var yngre så var det hockey som gällde på vintern. Sen fyller jag år i slutet av februari - så då fick jag alltid ett par nya fotbollskor i födelsedagspresent. Så när hockeysäsongen var slut så var det bara fotboll som var fokuset. Då så kopplade man bort ishockeyn under sommaren - och fotbollen under vintern - vilket var skönt. Nu är det ju hockey året runt.

Tröttnar du någonsin?
- Nej det gör man inte. Man kopplar av på sommaren med golf och lite padel ibland.

Har drömmen alltid varit att bli ishockeyproffs eller vad ville du bli som liten grabb? Vissa vill ju t.ex. bli polis.
- Ja, jag ville säkert bli polis ett litet tag. Men det har väl varit fotbolls eller ishockeyproffs hela tiden egentligen.

Vad skulle du säga är det bästa med att vara ishockeyspelare?
- Man får göra det man älskar varenda dag - och man får ha det som jobb. Det förstod man inte riktigt när man var liten. Sen är det ju också att man får spela inför så många fans som hejar på en. Man har bra support i med och motgång när man spelar i ett lag. Och att få vinna med ett lag såklart.

Och det absolut värsta?
- Förlora, helt klart.

Vem/vilka har varit dina förebilder i livet?
- Pappa har varit en stor förebild för mig. Han har alltid varit med mig och han har ju spelat ishockey själv dessutom. Utan honom så hade jag inte varit där jag är. Han är tränare idag och kan mycket ishockey. Pappa är den första jag ringer efter match.
Även Sidney Crosby - och Nicklas Lidström innan han la av.

Vad gör du helst en ledig dag?
- Ja du - bra fråga. Jag kollar nog tv-serier, käkar en god middag och går på en promenad.

Några speciella hobbys eller så?
- Nej inget speciellt. Det är väl padel isåfall.

I min research på dig så har jag upptäckt att du besitter en riktigt vass engelska. Är det skolan eller är du självlärd?
- Svår fråga. Jag har alltid haft engelska som ett av mina favoritämnen i skolan. Man man har ju även kollat mycket på youtube - på hockey och intervjuer där de pratar mycket engelska, så där är nog en del av det. Men det är klart att, försöker man i skolan så lär man sig mycket. Inte bara att prata utan även att skriva och så också.
Lite är väl självlärt men mycket är tack vare skolan.



Debuten i Brynäs A-lag

Säsongen 2015-2016 kom Victor till Brynäs organisation ifrån Skutskärs SK i Division 3 som fjorton åring. Och cirka tre år senare den 18e oktober hemma emot Malmö Redhawks så stod det klart att han skulle debutera för klubben som alltid har legat honom närmast hjärtat.

Hur var känslan när du fick reda på att du skulle få debutera?
- Det var en jättehäftig känsla. Det har man drömt om hela livet då Brynäs alltid har varit favoritlaget. Det gick väldigt fort. Jag hade inte tränat med A-laget på hela säsongen. Men i början av oktober så tror jag att de hade någon skada eller sjukdom på backen. Jag tror det var ett break i SHL eller om Brynäs inte hade några matcher under en vecka. Så jag fick träna - och de tyckte att jag gjorde det bra så jag fick fortsätta att träna med A-laget. Sen hade vi Malmö borta på en torsdag tror jag det var. Så efter onsdagsträningen så sa Tommy Sjödin och Janne Larsson åt mig att jag skulle spela från start dagen efter. Då blev jag väldigt glad och ringde familjen direkt. Det kommer jag aldrig glömma. Det var pirrigt men häftigt.

Många unga spelare brukar få testa på ett par matcher för att säsongen efter få större förtroende. Men för dig flöt det på direkt då du fick spela 44 matcher redan ditt första år. Gick det fort att göra sig hemmastadd i SHL?
- Ja men det tycker jag. De tre-fyra första matcherna kändes lite konstiga. Det var ovant att spela inför en stor publik osv. Efter det så kändes det som vanligt - som en vardag. Och alla killar i laget tog hand om mig, så jag kom in i gruppen fint.

Hur ser en matchdag ut för dig? Hur laddar du upp?
- Vid sen match så är det matchvärmning på morgonen. Samling klockan 10:00 - så jag kliver upp 08:30, käkar frukost och åker till hallen vid 09:00 så att jag är här lite innan. Klockan 10:00 så är det videogenomgång - scouting av det andra laget. Vi kliver på is klockan 11:00 och tränar i 25-30 minuter. Sen käkar jag lunch här i restaurangen.Efter det så åker jag hem och försöker sova i ca. 30 minuter. Äter lite mer efter det. Börjar matchen klockan 19:00 så är det samling klockan 17:00. Då åker jag hemifrån klockan 16:00 så att jag är här 16:25 och byter om, kollar teven, fixar klubbor osv. Sen är det dags för uppvärmning och match.

Har du några speciella rutiner som du måste gå efter?
- Nej, ingenting så. Kanske lite att man kör vänster skridsko, vänster benskydd osv först. Men inget mer än så. Det är lätt att man hakar upp sig på sånt.



Draften

Efter debutsäsongen i Brynäs A-lag så väntades Victor Södeström gå i förstarundan i NHL-draften sommaren 2019. Han var tillsammans med Philip Broberg och Tobias Björnfot det hetaste svenska backtalangerna när NHL-lagen skulle tinga sina framtida löften. Tillslut gick Victor som nummer elva i draften. Detta efter att Arizona Coyotes bytt till sig val nummer 11 ifrån Philadelphia Flyers i utbyte mot val nummer 14 och 45.

Var det en hektisk period för dig inför draften? Med tanke på att du väntades gå i första runda så är det en hel del fokus från media och även andra tester osv? Berätta lite om den tiden.
- Ja det var det väl. Man försökte koppla bort det så mycket som möjligt. Det var mycket scoutmöten osv. här under säsongen. Jag gjorde ett bra jobb med att inte tänka på det. Det var när säsongen tog slut som man tänkte på det mycket. Kanske lite för mycket. När U18-VM tog slut så var draften det enda man tänkte på, från att man vaknade tills att man gick och la sig.
- Sen var det ju combine också. Där var det mycket möten och fystester med lag. Då fick man också en känsla av vilka lag som var intresserade och vilka som inte var det. I Vancouver några dagar innan draften så blev det också en del möten.

Enligt Sportexpressen så pratade du med hela 27 klubbar inför draften, vilka gav dig den bästa känslan?
- Det var tre-fyra lag. När man satt på läktaren så hade man väl en känsla av vilka lag det kunde bli. Arizona hade ju val nummer 14, så jag tänkte väl att om lagen innan inte tar mig så blir det Arizona som väljer mig. Och när de bytte upp så blev jag ganska säker. Det blev en helt annan grej.

Kände du att nu gäller det?
- Ja, det är ju en stor skärm där man ser att en trade håller på att hända. Då gick han Gary Bettman upp på scen och berättade om bytet. Philadelphia Flyers skulle ha valt som nummer elva egentligen. Då förstod jag som sagt att de väljer nog mig. Jag satt bredvid min agent - och Coyotes GM John Chayka smsade direkt till honom och skrev att de skulle välja mig.

Hur var känslan i kroppen?
- Man kan nog inte riktigt förstå hur stort det är förens man är där och upplever det. Det var jäkligt häftig. Allra helst när de bytte upp för mig.

Jag kan tänka mig att benen känns lite som spagetti när man går ifrån läktaren med familjen fram till scenen?
- Ja men så är det ju. Man blir ju jätteglad och det är mycket känslor.

Hur ser händelseförloppet ut efter att man blivit vald?
- Man går upp på scen som sagt och skakar hand med alla som står där. Man får en tröja, keps och ställer upp sig för foton. Bakom scenen så är det fyra-fem intervjuer. Sen så har NHL att man får signera massa puckar och tröjor osv. Efter det så blir det lite individuella bilder. När man är klar så får man gå upp i logerna. Alla lag har en loge var. Där får man hälsa på tränare och hela staben tillsammans med sin familj.

När smälter man en sån upplevelse?
- Det kändes ju overkligt när man stod där på scenen. Men sen när man stod i logen kunde man slappna av och det släppte när man pratade lite om vad som skulle hända härnäst.

Hur firades det på kvällen?
- Vi gick ut och käkade med min familj och agent i Vancouver bara.



”Trodde aldrig att det skulle vara bättre än Los Angeles”

Efter att man blivit vald i draften så blir man inbjuden till ett så kallat Development Camp. Det är ett camp för samtliga av Arizona Coyotes prospects. Under tiden så får man även lära känna staden.

Bara någon dag efter draften så var det dags för det första träningslägret i Phoenix för alla prospects. Vad var ditt första intryck utav staden?
- Det var verkligen bra. Innan hade jag varit i både New York och Los Angeles. Man trodde aldrig att det skulle kunna vara bättre än Los Angeles, men det tycker jag verkligen att det var. Jättehäftig stad, varmt och mycket att göra. Mycket golf, massor med fint att se och jättefin natur.

Lite som ett paradis, inte många som vet!
- Nej, jag tror att det är lite underskattat. Det är inte många som förstår hur fint det är där. Jättepositiv överraskning.

Hur såg första dagen på plats ut?
- Jag flög dit från Vancouver. Sen åkte jag till hallen, träffade materialarna och hängde av mig grejerna. De visade mig runt i hallen och sen staden. Efter det åkte jag hem till hotellet.

Hur var arenan?
- Jättefin arena. Det är lite annorlunda ifrån här hemma.

Är det mycket tester och övningar under första campen eller vad händer?
- Det är mer skills-träning för backar och forwards. Sen är det en intern match sista dagen. Annars är det mycket individuellt som är bra för ens utveckling.

Jag pratade med Axel Bergkvist förra veckan och han sa att ni bodde på ett hotell bredvid arenan under denna tid, vad gjorde ni egentligen under dagarna?
- Det var fullspäckade dagar. Från morgonen till fem på eftermiddagen. Men vi gick väl ut och åt typ. Vi gjorde inte så jättemycket.

Varmt?
- Ja men så var det ju. Under sommaren så är det lite småjobbigt att vara där. Det blir 35-40 grader. Så man svettades ju så fort man gick till restaurangerna. Under vintern där är det perfekt temperatur tydligen. Det är nästan som svensk sommar.

Vilken/vilka var "go to" restaurangerna i Phoenix? Några tips?
- Ocean 44 skulle jag väl säga och Steak 44. De är de allra bästa - de är riktigt bra. När jag bodde hos Oliver där sen på main-camp så satte han tonen direkt och visade mig de bästa restaurangerna.

Sedan åkte du hem för sommar i Sverige? Hur togs du emot av vänner och övrig familj när du kom hem?
- Det blev ju typ att man var borta en månad med draft och camp totalt. Det blev nog lite mer t.o.m. Så det var många som man inte hade träffat efter draften. Man hade bara hörts på sms - så det var många som var glada för en och tog emot mig bra.

Förändrades vardagen något efter att du kom hem?
- Nja, det vet jag inte. Det var många som sa att det var kul och frågade om hur det var.

Vad gör man i Gävle under sommaren?
- Man hänger väl vid stranden. Det ligger ju nära till vattnet - så man badar mycket och så.


Del två kommer ut imorgon torsdag den 27/2 klockan 08:00.

3 kommentarer

Egron Josefssonegron.josefsson@hotmail.com@EgronJosefsson2020-02-26 05:48:00