SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 6. Arizona Coyotes
Från NHL:s kanske mest hånade lag till ett av ligans mest intressanta. Arizona Coyotes sommar har återigen gett hopp och tro till supportrarna.
Vi har skrivit det förut: en era är över i Arizona. Klubbens fanbärare sedan 21 år, Shane Doan, har lagt skridskorna på hyllan efter att ha blivit nobbad en fortsättning i laget. En stor karriär är över och nu är det dags för morgondagens kaptensämnen att ta kliv fram ur Doans skugga.
Förändringar har dessutom skett på tränarbänken då Dave Tippett lämnat efter tvister med ledningen. Det finns inte heller här några större anledningar att deppa. Tippett har gjort bra ifrån sig i öknen, med en Jack Adams-utmärkelse redan första säsongen som bevis på det. På sistone har det däremot gått lite i stå, och med stora förändringar högre upp i hierarkin kanske det även behövs nere på isnivå.
In har istället Rick Tocchet kommit. Den före dette Coyotes-spelaren kommer senast från en assisterande roll i dubbla Stanley Cup-mästarna Pittsburgh Penguins. Ett orutinerad kort, men en man som har ett gott förtroende i ishockeyvärlden. De mest uppmärksammade lovorden kom från hans adept Phil Kessel, som ska ha kallat honom för den bäste tränare han någonsin haft. Det säger inte lite.
Tocchet har tryckt på att han kommer att vilja spela en fartfylld ishockey där Coyotes unga ”core” förhoppningsvis kan stilla Tocchets abstinens från speedkulorna Penguins. Han kommer tyvärr inte att ha en centeruppsättning av Crosby och Malkins kaliber i Arizona, men general manager John Chayka har åtminstone gjort vad han kan för att skaffa sig en ordentlig förstecenter. Det när han skickade Anthony DeAngelo och årets sjundeval i draften (Lias Andersson) till blåskjortorna i New York Rangers för att i utbyte få Derek Stepan.
Från Manhattan fick man även en ny förstemålvakt efter att ha skickat Mike Smith till Calgary Flames. Den som kommer att vakta kassen majoriteten av matcherna i år har nummer 32 på ryggen och heter Antti Raanta. Finnen gör sin första säsong med förstaspaden efter att han vaktat båsdörren bakom Henrik Lundqvist. Förhoppningsvis kan han likt sin föregångare Cam Talbot göra succé från start i sin nya roll.
Framför Raanta kommer några ”fellow” skandinaver att agera första backpar. Oliver Ekman-Larsson har nämligen fått en ny lekkamrat i form av Niklas Hjalmarsson. Att ha en av ligans bästa defensiva pjäser vid sin sida kan komma att ta ”OEL” tillbaka till sina offensiva storhetsdagar och tillbaka till den poängskörd han jobbade in i förfjol då han landade på 55 poäng.
Bara häromdagen gjorde John Chayka ytterligare en förstärkning på backfronten i form av Jason Demers, men mer om försvarsbesättningen som sådan längre ner i denna artikel.
Det vore ett stort fiasko om Coyotes inte går framåt efter dessa ändringar, och jag har svårt att tro att de inte kommer att göra det. Kruxet är att man var 24 poäng ifrån Stanley Cup-slutspelet i våras. Frågan är om man blivit tolv(!) vinster bättre? Tveksamt, men hoppet är det sista som överger människan, och förhoppningsvis även prärievargar.
Målvakter:
Antti Raanta har alltså inkommit och är den målvakt man nu kommer att satsa på som förstaval. Finländaren kommer från en bra säsong hos Rangers där han slutade med en räddningsprocent på 92,2 och ett GAA på 2,26. På tal om just Cam Talbot, numera klar etta i Oilers, så avslutade även han sin sejour bakom Lundqvist med liknande siffror, om än lite bättre. Det är bara att hoppas att även Raanta sömlöst kliver in i sin nya roll. Den enda anledningen till att hoppas att han inleder lite svalt är att hans kontrakt på en miljon dollar per säsong går ut efter denna säsong, så en förlängning innan han gör total succé vore ju inte helt fy skam.
Någon som inte kommer att husera på en ny position i hierarkin är Louis Domingue. Inför förra säsongen var det snack om att Domingue skulle vara ”1B” tillsammans med Mike Smith, snarare än en tvåa. Med 30 matcher spelade och en räddningsprocent på 90,8 och ett GAA på 3,08 ifjol står det klart att 25-åringen inte är redo att axla den stora manteln i NHL. Åtminstone inte ännu.
Bakom dessa finns den före dette collegemålvakten Hunter Miska, som enligt bättre insatta källor har imponerat på rookielägret. Där finns även Marek Langhammer och Adin Hill, ingen av vilka kan vänta sig några insatser på den stora scenen i vinter.
Försvarare:
Det har som sagt hänt mycket på backsidan i sommar, men den klarast lysande stjärnan är alltjämt Oliver Ekman-Larsson. I och med Shane Doans avsked förväntas svensken bli den nya lagkaptenen för Coyotes, och likt föregående säsonger är det han som ska leda laget såväl defensivt som offensivt. Förra säsongen slutade med 39 poäng på kontot, 16 färre än året dessförinnan. Om laget planenligt blir bättre kan vi vänta oss runt 50 poäng av Tingsryds stolthet.
Niklas Hjalmarsson är den som ska tillåta ”OEL” att ge sig iväg på fler offensiva rajder. Smålänningen har länge varit en av ligans bästa defensiva försvarare och har tre Stanley Cup-ringar att skryta med. Poängmässigt har han legat på 20 poäng under hela sin NHL-karriär, så där kan vi inte vänta oss några under, men rutinen och förmågan att inte låta motståndarna komma till skott är mer än välbehövligt i ett ungt och läckande lag.
Bakom svenskarna i förstaparet hittar vi de före detta lagkamraterna Alex Goligoski och Jason Demers. Den förstnämnde landades förra sommaren och gjorde en mer än stabil första säsong i den röda tröjan. 36 poäng tog honom till en fjärdeplats i den interna poängligan. Med högerskjutande Demers på sin sida har Arizona numera ett av divisionens starkaste andra backpar. Den 29-årige kanadensaren gjorde inga större väsen av sig efter att under någorlunda uppmärksammade former skrivit på för Panthers i fjol. Något som kanske gör att han vill bevisa vad han verkligen går för.
Av de resterande två backplatserna är det egentligen bara en som känns given. Unge stjärnskottet Jakob Chychrun gick direkt från att ha blivit draftad in i laget och gjorde 61 matcher på sin vänstra backplats. Efter att ha gjort succé på isen gjorde han det även utanför när han i somras fick sin träningsvideo av ett spänstigt hopp att bli viralt. Problemet? Några veckor senare skadade han knät under ett träningspass och missar inledningen av säsongen. Det är vad man får när man fiskar efter likes.
I hans absens lär det bli Kevin Connauton som blir interimback. En situation han måste ha vant sig vid då han endast gjorde 24 matcher den gångna säsongen. Hans facit: en poäng. Nej, så fort Chychrun har rehabiliterat klart är det nog dags för Connauton att flytta ner till Tucson.
För om truppen kommer att innehålla sju backar när den är fulltalig är det nog någon av Luke Schenn och Adam Clendening som kommer att få sitta på läktaren, den andre spela jämte just Chychrun. Ingen av dessa herrar är några poängmaskiner, men de är båda försvarare med fullgoda (typ) kvalitéer för den roll de väntas fylla. I dagsläget tror jag att Schenn är den som ligger bäst till för jobbet, men den underliggande statistiken vad gäller ”shot suppression” och ”shot generation” ligger i Clendenings fördel. Det återstår bara att se om han klara det så kallade ögontestet hos coachen.
Bakom dessa åtta herrar finns det egentligen inte mycket att hänga i julgranen. Den enda av något större värde är Pierre-Olivier Joseph, som draftades i förstarundan i juni. Man bör kanske även notera att Olivers brorsa Kevin Ekman-Larsson numera återfinns i organisationen och Tucson Roadrunners. Att han skulle få speltid bland de stora grabbarna är desto mer långsökt.
Forwards:
Äntligen är en ordentlig förstacenter i Derek Stepan på plats. Om han förtjänar sina 6,5 miljoner i cap-hit låter vi vara osagt, men han kommer att tillföra mycket i Arizona. Till att börja med har han gått till slutspel i varje säsong ha spelat i NHL, de fyra senaste säsongerna har han dessutom gjort över 50 poäng i varenda en. Han kommer även ges rikligt med speltid i både boxplay och power play, vilket gör att Stepan är ”the guy to beat” vad gäller poängskörd.
Den som skulle kunna ta upp kampen är Max Domi. Han har gjort blott två säsonger i laget men känns redan som en av ledarna på och utanför isen. Efter att ha jobbat in 52 poäng under sin rookie-säsong var det många som hade högt ställda förväntningar på honom inför fjolåret, vilka han inte riktigt levde upp till. En stor del av detta beror också på vad han fick jobba med runtomkring sig. Om Domi får en fast plats i förstakedjan kan du lita på att han kommer att synas och höras denna säsong. Hans knytnävar likaså.
Hans forne lekkamrat Anthony Duclair hade en kraftig ”sophomore slump” året som gick. 15 poäng på 58 matcher och en sväng ner i AHL var hur han kunde summera sin tredje säsong i ligan. Han fick dock förnyat förtroende och ett ettårs-kontrakt värt 1,2 miljoner dollar. Tidigt in på försäsongen har han fått chansen att lira med de två ovanstående killarna, vilket inte gör det till en omöjlighet att Duclair studsar tillbaka i år. Att Tocchet gillar killar med fart under rören gör det inte sämre.
Bakom denna trio finns det mycket att laborera med. Christian Dvorak, född 1996, gjorde hela 78 matcher 2016/2017 och får en given plats även i år. Han spenderade stora delar av säsongen på en kant men väntas nu ta rollen som andrecenter och inte något oförutsett händer.
Dylan Strome, ni vet killen som gick efter ”McEichel” och före sådana som Mitch Marner och Zach Werenski i draften för några år sedan, ska nu vara redo för att på riktigt ges chansen i NHL. Hans långsamma skridskoåkning har legat honom i fatet så långt och nu återstår det att se om han får göra fler än sju matcher likt förra säsongen. Isåfall lär det till en början bli som center i tredje- eller fjärdekedjan.
Den andra av två ankare i de lägre kedjorna kommer att vara Brad Richardson, som fick förra säsongen förstörd av ett benbrott. Boxplay-specialisten är nu tillbaka och är den enda 80-talisten bland forwardsen.
På kanterna är det ungt så det förslår (samtliga födda mellan 1992-1998) och jag får lite dåligt samvete över att nämna honom såhär sent, men detta ska hoppeligen bli Clayton Kellers år. Han är den yngste spelaren i truppen, men kanske den med allra mest uppsida. Efter att ha spelat klart sin college-säsong i våras klev han in i Coyotes och gjorde tre matcher, men det var efter grundsäsongen han visade vad han verkligen går för. Fem mål och två assist stod lämnade han bakom sig i historieböckerna undet VM när han var USA:s kanske allra bästa spelare. En teknisk forward som är center i grunden men som med största sannolikhet kommer att spela på kanten. Och vad gör det när han jämförts med en viss Patrick Kane i spelstilen..?
Ytterligare en målgörare av rang hittar vi i Christian Fischer. 20-åringen fick chansen i sju matcher i våras och fick se nätet rassla tre gånger. Dessförinnan hade han gjort 20 mål på 57 matcher i AHL. Med sin högerfattade bössa har han imponerat under försäsongen och bör kunna sno åt sig en plats i de lägre kedjorna. Bli dock inte förvånad om han närmare jul befinner sig högre upp i hierearkin.
Brendan Perlini gjorde sig hemmastad i NHL den gångna säsongen och gjorde respektabla 21 poäng. Britt-kanadensaren spås en fin framtid och nu är det upp till bevis för honom att bevisa att han är mer än bara en ”bottom six”-spelare.
En spelare som kanske hör hemma där nere är Lawson Crouse. Förra säsongen fick han stort förtroende, men svarade endast med att göra tolv poäng. Man kanske inte ska vänta sig mer av en powerforward, men att bli draftad som nummer elva totalt har sina nackdelar vad gäller förväntningar.
Lagets ving-veteraner hittar vi i Jordan Martinook och Tobias Rieder. Den förstnämnde lär härja i de lägre kedjorna där han gjort väldigt bra ifrån sig de två senaste säsongerna, medan den andre har en mycket högre högstanivå. Tyske Rieder, som representerade Team Europe i World Cup för ett år sedan, har legat runt femton gjorda mål samtliga tre säsonger i Arizona. Att han når mycket högre än så känns smått orimligt.
Den siste spelaren med en ordentlig chans att slå sig in i kedjorna är Nick Cousins. Centern kom i en trade med Philadelphia Flyers strax före midsommar och skrev därefter på ett nytt kontrakt värt en miljon dollar över två år och kan bidra med lite ”grit” i fjärdelinan.
Utanför denna mix finns osexiga alternativ som Emersom Etem och Michael Latta, yngre förmågor som Nick Merkley och Conor Garland samt en svensk vid namn Mario Kempe. Kramfors-sonen lämnade KHL för att ge nordamerikansk hockey en chans, men chansen att han ska få möta lillebror Adrian i Los Angeles Kings känns rätt liten. Med det sagt så ska coach Tocchet ha gillat det han sett av Kempe hittills.
– – – – –
Nyckelspelare:
Oliver Ekman-Larsson, Derek Stepan, Max Domi.
Nyförvärv:
Derek Stepan – från New York Rangers – trade
Antti Raanta – från New York Rangers – trade
Niklas Hjalmarsson – från Chicago Blackhawks – trade
Nick Cousins – från Philadelphia Flyers – trade
Adam Clendening – från New York Rangers – free agent
Förluster:
Shane Doan – slutar
Mike Smith – till Calgary Flames – trade
Radim Vrbata – till Florida Panthers – free agent
Connor Murphy – till Chicago Blackhawks – trade
Laurent Dauphin – till Chicago Blackhawks – trade
Anthony DeAngelo – till New York Rangers – trade
Jarred Tinordi – till Pittsburgh – free agent
Alexander Burmistrov – till Vancouver Canucks – free agent
Teemu Pulkkinen – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Svenskar:
Oliver Ekman-Larsson, Niklas Hjalmarsson, Mario Kempe, Kevin Ekman-Larsson.
Coach:
Rick Tocchett
Preliminär laguppställning:
Max Domi – Derek Stepan – Anthony Duclair
Brendan Perlini – Christian Dvorak – Clayton Keller
Jordan Martinook – Brad Richardson – Tobias Rieder
Lawson Crouse – Dylan Strome – Christian Fischer
Oliver Ekman-Larsson – Niklas Hjalmarsson
Alex Goligoski – Jason Demers
Kevin Connauton (Chychrun) – Luke Schenn
Antti Raanta (Louis Domingue)
Andra notabla spelare: Adam Clendening, Pierre-Olivier Joseph, Nick Cousins, Emerson Etem, Nick Merkley, Ryan McInnis, Conor Garland, Kevin Ekman-Larsson, Mario Kempe, Kyle Wood, Kyle Capobianco.
---
Bästa nyförvärvet: Niklas Hjalmarsson
Skapar tillsammans med Ekman-Larsson ett av ligans absolut bästa backpar. Kommer att bidra med viktig rutin och kan mycket väl få ett ”A” på sitt bröst.
Värsta förlusten: Shane Doan
På talat om rutin så kan jag inte välja någon annan på denna post är Doan. Radim Vrbatas 55 poäng kommer att saknas, men hur ersätter man en spelare som gett hela sin karriär åt en och samma organisation?
Säsongens poängkung: Derek Stepan
Som jag nämnt tidigare har han år efter år levererat över 50 poäng. Nu kommer han att få äta stora delar av ”special teams”-kakan och poängkolumnen kommer att återspegla detta.
Säsongens nykomling: Clayton Keller
Keller kommer att vända en hel del huvuden under den kommande säsongen, både på sina motståndare och åskådare. En attraktion som kommer att smälta många hjärtan ute i stugorna.
Säsongens genombrott: Brendan Perlini
Han har fått visa upp sig redan, men jag tror att det är i år som Perlini slår igenom på riktigt. Han kanske inte kommer att vara en sensation, men säg att han blir vad Mikkel Bødker en gång ansågs vara.
###
TRUPPEN:
###
REDAKTIONENS RANKING:
Pacific Division:
1.
2.
3.
4.
5.
6. Arizona Coyotes
7. Vancouver Canucks
8. Vegas Golden Knights
– – – – –
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
