SvenskaFans rankar NHL – Pacific Division: 7. Arizona Coyotes

Sex år utan slutspel, men en lovande core. Händer det något i Arizona?

Chris Pronger. Pavel Datsyuk. Marian Hossa. Legendarerna samlas i Arizona. Men några matcher spelar de inte. Istället utnyttjar Coyotes det faktum att de sitter på stora cap hits och liten lön under de sista kontraktsåren. Utan att spendera några faktiska pengar tar man alltså på sig en stor cap hit.

Pronger kom med en karriärsavslutande skada 2015. Datsyuk hade flyttat hem till KHL från Detroit och kontraktet skickades till öknen 2016. I somras var det Hossas tur. Lustigt nog blev slovaken allergisk mot sin hockeyutrustning när han klev in på de avslutande billiga åren och efter en säsong utan spel i Chicago hamnade han alltså nu i Arizona.

Något spel blir det givetvis inte för honom, men trots det har Coyotes fått en tillgång. John Chayka har satt i system att utnyttja de här situationerna när han har en utmanande budget i Arizona. Utöver Hossa har man även tillgång till Dave Bollands kontrakt och Coyotes får därmed nästan $11 miljoner ”gratis” mot lönetaket. Har man en ansträngd ekonomi är det guld värt.

Säga vad man vill om den situationen, men Chayka har hittat en möjlighet och utnyttjar den. Det måste man beundra. Den numera 29-årige Chayka blev tidernas yngsta general manager när han vid 26 års ålder utsågs till GM 2016. I gubbligan NHL är det intressant av flera aspekter, och Chayka har imponerat genom åren.

Han har lyckats attrahera veteraner och har byggt upp ett fint stall med prospects – men viktigast av allt: han fick Oliver Ekman-Larsson att förlänga med klubben.

Svensken signerade ett nytt åttaårskontrakt i somras och Arizona riskerade alltså inte att gå in i den kommande säsongen med sin stora stjärna som pending UFA. Man kan alltid ifrågasätta ambitionsnivån och den sportsliga utmaningen i att förlänga med Arizona, men hur man än vrider och vänder på det så ser framtiden spännande ut.

Clayton Keller är en talang värd att bygga offensiven kring. Dylan Strome är den offensiva dynamon vi bara väntar på. Jakob Chychrun kan bli en framträdande försvarsgeneral. Barrett Hayton är en spännande center som man draftade lite tidigare än väntat i somras.

Arizonas unga core kompletteras med etablerade veteraner i form av Ekman-Larsson, Derek Stepan, Niklas Hjalmarsson, Jason Demers, Alex Goligoski och nya Alex Galchenyuk. I kassen har Antti Raanta lyckats ta klivet från framgångsrik backup i Chicago och New York Rangers till klart kompetent förstamålvakt.

Men Coyotes har också sex raka säsonger utan slutspelshockey. Man får visserligen ge Chaykas lagbygge lite tid – framför allt måste deras unga core få etablera sig – men börjar man inte se någon form av framgång snart kan nog organisationen ligga pyrt till… värre än vad man redan gör.

---

Målvakter:

Då och då ser vi målvakter lämna sin trygghetszon som backup bakom en etablerad starter i ett framträdande lag. För ett år sedan var det Antti Raantas tur. Finländaren kom med några anmärkningsvärda år i Chicago och New York Rangers bakom sig, men i en ny roll var det givetvis något av en chansning.

Raanta såg till att leverera. Det finns mycket att klaga på när man slutar sist i sin Conference, men målvaktsspelet i allmänhet och Raanta i synnerhet var inte problemet. Raanta hade faktiskt näst bäst Sv% (93,68) bland ligans målvakter med minst 2000 5 on 5-minuter. Det var enbart Pekka Rinne som överträffade honom där. Raantas dSv% (0,66) kom på sjunde plats.

Efter den fina debutsäsongen belönades Raanta med ett nytt treårskontrakt, värt $4,25 miljoner per säsong, i april. Nu ska man ju inte direkt förvänta sig att Raanta nödvändigtvis är en av ligans bästa målvakter år ut och år in, men han visade helt klart att han kan hantera rollen som förstamålvakt.

Den gångna säsongen såg en hel del namn bakom Raanta, men i februari hämtades Darcy Kuemper in från Los Angeles och 28-åringen är kvar i Coyotes. Hans siffror från förra säsongen är fina (93,16 Sv% och 0,9 dSv%), men ”dopas” sannolikt av en väldigt gynnsam situation i Los Angeles. Han borde dock duga som backup för Raanta.

Adin Hill, draftad i tredjerundan 2015, fick testa på några matcher förra säsongen och ligger nog bra till för att kallas upp vid behov.

Backar:

Arizona har ett försvar med flera respektingivande namn, vilket gör den gångna säsongens resultat aningen konfunderande, framför allt om man även inkluderar det fina målvaktsspelet från Antti Raanta. Med 251 insläppta mål låg Arizona precis på gränsen mellan mittenskiktet och den sämre tredjedelen, men man blev ligans tredje sämsta lag.

I Oliver Ekman-Larsson har man en framträdande försvarare. Han har i flera år suttit på ett av ligans mer tilltalande kontrakt, men signade i somras en förlängning som ger honom mer välförtjänta $8,25 miljoner per säsong. Trots traderykten har han varit Coyotes trogen genom alla år – trots de uteblivna framgångarna. Kanske uppskattar han helt enkelt anonymiteten och de lägre kraven i öknen…

Ekman-Larsson är god för 40-talet poäng, ligger ofta i toppskiktet av backarnas skytteliga och possession-siffrorna (50,97 CF% och 4,57 Rel CF%) brukar ligga på en hygglig nivå. Vi hittar hans Rel CF% strax bakom det absoluta toppskiktet bland ligans backar, men hans produktion – i 5 on 5 eller alla situationer – står inte ut. Kanske är det produktionen som gör att hans anseende är strax bakom ligans toppbackar?

Hans vanligaste partner under förra säsongen var Jason Demers. 30-åringen har gjort sig känd som en effektiv possession-spelare, men siffrorna har sjunkit något efter San José- och Dallas-åren. Han har dock bäst CF% (51,38) och näst bäst Rel CF% (4,32) bland Coyotes ordinarie backar. Demers står sällan ut, men är pålitlig i skymundan.

Det stora framtidsnamnet i försvaret är Jakob Chychrun. Den stora försvararen draftades i mitten av förstarundan 2016 och klev direkt in i NHL. En knäskada höll honom däremot borta från inledningen av 17/18 och det blev comeback först i december. Talangen är odiskutabel, men vi väntar fortfarande på det där definitiva genombrottet. Kanske hänger Chychruns genombrott och Arizonas stora kliv framåt samman? Frågan är bara vilken del som sparkar igång den andra?

När Chychrun parades ihop med Niklas Hjalmarsson fick Arizona allt som oftast ett dugligt backpar. Faktum är att den duon var den bästa backkonstellationen i Coyotes – sett till CF% (51,17) – om vi exkluderar kombinationer med Ekman-Larsson. Chicago skeppade högst förvånande ut Hjalmarsson förra sommaren, men Arizona tackade och tog emot. Trots att han har ett år kvar på sitt nuvarande kontrakt fick han två nya år i somras och Coyotes får hoppas att den gångna säsongens skadeproblem var en engångsföreteelse.

Alex Goligoski är det sista stora namnet i Arizonas försvar. Veteranen anslöt för två år sedan och har varit en nyttig försvarare i många år. Han brukar landa på strax under 40 poäng, men har sett sina possession-siffror dala sedan traden från Dallas. I grunden är det dock en skicklig försvarare som faktiskt gjorde flest 5 on 5-poäng (21) bland Arizonas backar.

Slutligen lär Kevin Connauton ta den sjätte ordinarie platsen. 28-åringen har sällan varit något speciellt, men kommer faktiskt från karriärens bästa säsong med elva mål och 21 poäng. Noterbart är också att hans P/60 (0,94) överträffar de andra stora namnen i Arizonas försvar.

Jordan Oesterle – en del av Marian Hossa-traden – är nog den som främst utmanar Connauton. Även Trevor Murphy kan bli aktuell för spel vid behov.

Forwards:

Arizona har gott om potential och talang i sin forwardsbesättning, men den där extrema stjärnglansen saknas – i alla fall än så länge. Kanske är det nämligen bara en tidsfråga innan Clayton Keller exploderar. 20-åringen smakade på NHL-spel under 16/17 och tog för sig på allvar redan under 17/18. Av ligans rookies var det enbart Mathew Barzal som överglänste honom och Kellers 65 poäng är mycket fina siffror.

Kellers P/60 (1,97) var bäst bland Arizonas ordinarie spelare och på samma nivå som Nicklas Bäckström och Jakub Voracek. Amerikanen, som kan lira både center och vinge, är den stora pusselbiten i Coyotes framtidsplaner – och man kan sannerligen ha sämre spelare att bygga kring.

En stor del av den gångna säsongen spenderades tillsammans med Derek Stepan och duon borde nog fortsätta att kampera ihop. 28-årige Stepan är en pålitlig tvåvägscenter som har landat strax omkring 55 poäng flera år i rad. Den gångna säsongen var hans första i Arizona och han svek inte. Keller och Stepan var Arizonas bäst producerande 5 on 5-spelare och de fungerade väl tillsammans med Richard Panik.

Panik gjorde en fin säsong för Chicago 16/17, men kunde upprepa succén 17/18 och skickades så småningom till Arizona. Där gick det aningen bättre och framför allt säsongsavslutningen var lovande med elva poäng på tolv matcher. I april var han däremot onykter när han greps av polisen då han inte ville lämna en pub.

Stepan var alltså förra sommarens stora forwardsvärvning – i år blev det Alex Galchenyuk, som hämtades in från Montreal i utbyte mot Max Domi. I Canadiens slängdes han runt i lika olika rollen och nu förväntas Arizona placera in honom som center. 24-årige Galchenyuk har etablerat sig på allvar, men ännu inte riktigt levt upp till hypen fullt ut.

Han är både kraftfull och finessrik, men det finns en hel del att förbättra från den gångna säsongen. Kanske är ett miljöombyte allt som behövs för att ta det där sista steget?

På sina sidor lär han få Brendan Perlini och Christian Fischer. Trion har redan testats under pre-season och ser lovande ut. Perlini har hunnit bli 22 år och har två säsonger bakom sig. Han är långt ifrån en besvikelse, men det börjar bli dags att blomma ut nu. 17/18 visade hopp om det och han blev exempelvis lagets tredje bästa målskytt i 5 on 5-spelet med elva fullträffar. Fischer kommer från sin rookiesäsong och inledde karriären lovande.

Även tredjekedjan har god potential. Samma sak som sas om Perlini och Fischer kan sägas om Christian Dvorak – en lovande inledning på karriären, men för lagets bästa bör nästa kliv komma. 22-åringen har två säsonger bakom sig, med 33 respektive 37 poäng, och kan helt klart ta en roll högre upp i hierarkin.

Dylan Strome är ett intressant fall. Han gick som tredje spelare totalt i draften 2015 och har dominerat på juniornivå. Övergången till NHL har däremot inte gått lika smidigt och här och där ser man redan bust-varning. Innan det kan slås fast bör han givetvis testas på allvar i NHL och avslutningen på den gångna säsongen såg trots allt lite lovande ut.

21-årige Strome gjorde 21 matcher under 17/18, men det är de sista tio matcherna som drar blickarna till sig. Efter att ha gått point-per-game i AHL kom han upp och gjorde åtta poäng på de avslutande tio matcherna. Även om vi inkluderar matcherna tidigare under säsongen avslutade Strome med Arizonas högsta P/60 (2,06) och fin Rel CF% (1,94).

Kanske behövde Strome bara lite tid på sig? Lever han upp till potentialen och hypen från draftåren är han i alla fall betydligt mycket mer än ”bara” en 3rd liner.

Galchenyuk var inte den enda anmärkningsvärda forwardsförstärkningen i somras, utan även Michael Grabner har anslutit. Österrikaren är en sanslös speedkula med två mycket fina säsonger bakom sig. Han är ett hot i penalty kill och passar in väl i Arizonas middle-6. Avslutningen i New Jersey var visserligen ett misslyckande, men den föregående tiden i New York Rangers borde vara mer representativ.

I Lawson Crouse har Arizona en spelare som ifrågasattes redan när Florida draftade honom med elftevalet 2015. Han var mest upphypad tack vare sin fysik och har inte varit lyckosam under sin NHL-karriär. Han var ordinarie i Arizona 16/17, men fick spendera merparten av 17/18 i AHL – det är sällan ett gott tecken. Man borde i alla fall kunna få ut en NHL-spelare av honom.

Slutligen fyller Brad Richardson och Vince Hinostroza ut forwardsbesättningen. Richardson är en av få spelare som har passerat 30-årsstrecket i Arizona – bara fyra lag har en lägre snittålder än Coyotes – och fyller väl en funktion i en fjärdekedja. Där kan han vinna tekningar och döda utvisningar. Hinostroza, som kom i Marian Hossa-traden, är en solid spelare för de lägre kedjorna och visade lovande tendenser i Chicago.

Nick Cousins var till stor del ordinarie under 17/18 och är nog den som främst utmanar om en ordinarie plats, kanske på Crouses bekostnad. Han kämpar och sliter utan att glänsa och bidrog faktiskt med tolv mål förra säsongen.

Josh Archibald, Mario Kempe och Laurent Dauphin lär ligga bra till för att få matcher under säsongen.

---

Tre styrkor:

John Chayka

John Chayka är inte bara anmärkningsvärd för sin låga ålder – han är både kompetent och påhittig. Mycket kan sägas om Arizona, men de har i alla fall en skicklig GM vid rodret.

Potentialen

Det vilar en hel del frågetecken över Arizona, men potentialen i organisationens unga core är stor. Om alla tar fart samtidigt kan det bli åka av.

Veteranerna

Arizona har en pålitlig samling veteraner, framför allt i försvaret. För ett så pass ungt lag som Coyotes är det helt klart en tillgång.

Tre svagheter:

Hur många forwards kan man lita på?

Arizona hade ligans näst sämsta offensiv förra säsongen. Potentialen finns visserligen i forwardsbesättningen, men hur många kan man egentligen iskallt räkna med fullt ut? En handfull?

Special teams

Såväl powerplay som penalty kill ligger i bottenskiktet av ligan. Det underlättar inte om man ska försöka klättra i tabellen.

Marknaden Arizona

Arizona har varit usla i flera år och staden ser inte ut att omfamna organisationen. Laget hade näst sämst publiksnitt förra säsongen och man måste ställa sig frågan om marknaden verkligen är den rätta… trots att NHL inte verkar vilja flytta på Coyotes.

---

Preliminär laguppställning:

Clayton Keller – Derek Stepan – Richard Panik
Brendan Perlini – Alex Galchenyuk – Christian Fischer
Dylan Strome – Christian Dvorak – Michael Grabner
Lawson Crouse – Brad Richardson – Vince Hinostroza

Oliver Ekman-Larsson – Jason Demers
Jakob Chychrun – Niklas Hjalmarsson
Alex Goligoski – Kevin Connauton

Antti Raanta (Darcy Kuemper)

Andra notabla spelare: Jordan Oesterle, Trevor Murphy, Josh Archibald, Nick Cousins, Mario Kempe

---

Säsongens poängkung: Clayton Keller

20-åringen tog hem den interna poängligan 17/18 och hamnar han inte i en sophomore slump lär han ta hem titeln även den här gången.

Säsongens viktigaste spelare: Oliver Ekman-Larsson

Är Oliver Ekman-Larsson en glorifierad powerplay-specialist eller en legitim toppback? Ett svar man kanske inte får ett definitivt svar på i Arizona, men oavsett vilket är det ingen spelare som är mer betydelsefull i Coyotes.

Säsongens unga spelare: Dylan Strome

Kanske behövde Dylan Strome bara lite tid på sig innan han var redo. 17/18 var lovande och nu är det hög tid för 21-åringen att ta nästa steg.

Säsongens doldis: Christian Fischer

I skymundan av mer attraktiva namn gjorde Christian Fischer en lovande rookiesäsong. Kan han bygga vidare på det i en spännande omgivning?

Säsongens besvikelse: Alex Goligoski

Alex Goligoski blir inte yngre och i takt med att åldern ökar lär han också bli en mindre effektiv försvarare. Possession-siffrorna har blivit sämre sedan traden från Dallas och kanske tar han ytterligare ett steg tillbaka nu?

---

Truppen:

---

Redaktionens rankning:

Pacific Division

1.
2.
3.
4.
5.
6.
7. Arizona Coyotes
8. Vancouver Canucks

---

NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om Arizona på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com

Se hela NHL-säsongen på Viaplay för endast 399 kronor per månad - signa upp dig här