TD Garden, 2024-04-21 01:00

Boston - Toronto

Preview: Boston Bruins-Toronto Maple Leafs

Efter en säsong som egentligen överträffat alla förväntningar man kunde ha på det här laget så kommer vi nu fram till den bästa tiden på året. Ska debaclet från förra säsongen inte upprepas måste vi ha lärt oss av misstagen och nå vår allra högsta nivå för att gå segrande ur duellen.

Förra säsongen stod vi för en helt galen säsong. Vi slog rekord på rekord och innehar numera rekordet för mest antal segrar på en säsong samt flest poäng på en säsong med 65 stycken respektive 135 poäng.

Sinnessjukt var bara förnamnet. Slutspelet kom och förväntningarna var höga. Det började ju också så bra med 3-1 i matcher. Manegen låg krattad för oss och när Marchand fick friläge i slutsekunderna av match fem så kunde man se nästa runda där i slutet av tunneln. Men där vände allt. Bobrovsky räddade skottet, matchen gick till förlängning där Ullmark gjorde ett misstag som Tkachuk utnyttjade.

Match sex släppte vi in sanslösa sju mål, så även om vi gjorde fem framåt räckte det inte alls och Ullmarks målvaktsspel började bli ifrågasatt. Där hade vi dock också chansen att stänga serien när vi hade ledningen med både 4-3 och 5-4 när det var tio minuter kvar av matchen. Men vi lyckades hitta ett sätt att förlora även den matchen.

Det ledde till att vi satte in Swayman som fick sin första start i match sju, i ett läge där förlust skulle betyda fiasko utan dess like med tanke på ingångsvärdet i serien.
Han släppte in dom två första målen men sedan kom vi igång och lyckades vända matchen till vår fördel. Vi tog ledningen med 3-2 och Florida tvingades ta ut målvakten i slutet av tredje för att jaga kvittering. Istället för att vi avgjorde i tom kasse så kvitterade dom med en minut kvar och i förlängningen kom nådastöten när Verhaeghes välriktade skott gick in i krysset bakom en chanslös Swayman. Den tomheten som infann sig då var helt galen.

Vi hade flertalet chanser att stänga serien men misslyckades gång på gång. Misstagen vi stod för var många och det fick också Montgomery höra efter att ha haft en magisk säsong hela vägen utan egentligen en enda rejäl motgång. Vi kanske hade en övertro på oss själva?
Vad det än var så hoppas jag att misstagen har analyserats och att dom inte kommer upprepas i detta slutspelet.
Nu går vi dock in med ett annat ingångsvärde med tanke på vad som hände under sommaren.

Bergeron och Krejci lämnade oss efter lång och trogen tjänst. Det är framförallt dom två som var gigantiska tapp och som skulle påverka oss allra mest. Men en hel drös spelare lämnade och Sweeney fick bege sig ut på marknaden och shoppa från reahyllorna. Hall, Bertuzzi, Orlov, Hathaway, Foligno, Clifton och Nosek ersattes med Geekie, Van Riemsdyk, Shattenkirk, Lucic och Heinen.

Lucic försvann snabbt efter hans värdelösa beteende i hemmet. Men dom andra har gjort det otroligt bra sett till förutsättningarna och man har ersatt dom flyktade spelarna med den äran. Geekie har varit grymt nyttig hela säsongen. Heinen har varit ett fynd sedan han plockades in på ett kontrakt efter att säsongen pågått en månad. Van Riemsdyks första halva var grym, men där andra halvan av säsongen inte varit alls så bra som man vill och som han bör vara. Shattenkirk gör det riktigt bra varje gång han är inne och har verkligen accepterat sin roll att han spelat tre fjärdedelar av matcherna sammanlagt men fått sitta på läktaren resten.

Att med dom förutsättningarna vi haft ändå göra en såhär bra grundserie vi gjort är inget annat än imponerande. Vi har levererat bättre än Toronto och Tampa Bay och höll Florida bakom oss större delen av säsongen även om dom gick förbi oss i sista omgången till slut. Vi landar in på 109 poäng till slut, 26 poäng sämre än rekordsäsongen men samtidigt har vi på ett komfortabelt sätt tagit oss till slutspel till skillnad från till exempel Tampa Bay som fått kämpa större delen av säsongen. Vi är bara fem poäng ifrån att vinna Pressidents Trophy igen och det var först under dom sista matcherna som det gled oss ur händerna.

Ersättarna till Bergeron och Krejci rekryterade vi inifrån laget. Herrar Coyle och Zacha har gjort det förtjänstfullt och ser man bara till poäng så har faktiskt årets duo levererat bättre än vad "Bergy" och Krejci gjorde säsongen innan. 114 poäng jämfört med 119 är starka papper. Ledarskapet som dom två förstnämnda stod för är ju dock oersättligt.

Det som gjort att vi tagit oss komfortabelt till slutspel är i mina ögon i första hand ett fantastiskt målvaktsspel. Båda våra målvakter är värda sin vikt i guld och utan deras starka spel hade vi definitivt haft det mycket tuffare.

Den enskilt största orsaken är vår defensiv överlag men ser vi till spelare så är David Pastrnak på en egen planet i detta laget. Han gör alltså 110 poäng samtidigt som han har förbättrat sitt defensiva spel. Han gör 43 (!) poäng mer än tvåan Marchand i interna poängligan och det är fantastiska siffror såklart. Kucherov är den spelare som har en större marginal ner till tvåan i interna poängligan och det skulle förvåna mig mycket om inte "Pasta" hamnar väldigt högt upp i omröstningen kring Hart Trophy som går till den spelare som betytt mest för sitt lag. Utan Pastrnak hade vi förmodligen krigat för att ens ta oss till slutspel.

Så när trade deadline närmade sig och vi låg på en säker slutspelsplats under en säsong som "borde" varit mellanmjölk och ett mellanår så hade vi nu möjligheterna att förstärka laget för att göra en push för Stanley Cup. Vår situation sett till lönetaket försvårade dock läget avsevärt för att kunna göra någonting stort. Istället för att gå på dom stora namnen så identifierade Sweeney sakerna som vi saknade och in kom Andrew Peeke som ersättare för Derek Forbort som skadat sig och där prognosen sade att säsongen var över. In kom också Patrick Maroon som ersättare för Lucic.

Peeke har gjort det bra sedan han kom in och han ska förhoppningsvis bli användbar i ett tufft slutspel. Maroon tog vi in med vetskapen om att han rehabiliterade sig från en ryggoperation och han har nu hunnit spela två matcher innan slutspelet ska till att börja. Där kommer vi få utvärdera hur bra han kan göra sin roll. Gör han den bra så kommer han bli otroligt viktig i tuffa och täta matcher med sin tuffhet och erfarenhet. Han vet vad som krävs för att vinna den gode "Big Rig".

Positiva saker från grundserien
Vi fick se ett helt gäng spelare göra sina bästa resultat i karriären. Charlie Coyle gjorde både sin målmässigt (25) och poängmässigt (60) bästa säsong vid 32 års ålder.

Pavel Zacha tangerade sin bästa målnotering (21) och slog sitt personliga poängrekord även han med 59 poäng jämfört med 57 förra säsongen.
Charlie McAvoy gjorde sin målmässigt bästa säsong när han landade in på 12 fullträffar.

Trent Frederic slog rekord i alla kolumner med 18 mål och 22 assist för 40 poäng sammanlagt.

Morgan Geekie gjorde sin klart bästa säsong i karriären med 17 mål och 22 assist för 39 poäng. Tidigare bästa notering var 28 poäng från året innan.

Sett till poäng för pengarna så har duon James Van Riemsdyk och Danton Heinen stått för smått otroliga 74 poäng tillsammans fördelat på 38 och 36 poäng. Den summan för vi för 1,775 miljoner kronor. Att jämföras med Bertuzzi som fick 5,5 miljoner och stod för 43 poäng. En Bertuzzi som vi nu alltså kommer få möta i första rundan av slutspelet.

Om vi ser till helheten så har vi den här säsongen fått gå igenom en hel del motgångar vilket förhoppningsvis har stärkt oss och gjort oss bättre förberedda på det som komma skall. med tanke på hur det gick förra säsongen så får vi åtminstone hålla tummarna för det.
Målvaktsspelet och defensiven tillsammans har varit högsta klass säsongen igenom. Det har kommit en och annan plump i protokollet men sett till hela året så har vi fått leverans av högsta klass från båda våra burväktare tillsammans med ett tätt försvar.

Boxplay har säsongen igenom hållit en hög nivå och det är något vi sätter mycket stolthet i och alltid har gjort. Det kom en liten dipp där vi tappade en hel del men sammantaget har vi ett starkt boxplay och det kommer behövas i första rundan mot ett potent motstånd.

Negativa saker från grundserien
Powerplay var bra under stora delar av säsongen men den sista tredjedelen har det faktiskt varit bedrövligt. Vi har haft svårt med ingångarna och när vi väl kommit in har vi passat för mycket och passat för dåligt och istället för att skjuta och skapa kaos så har vi varit omständiga. Det behöver verkligen förändras inför slutspelet för att vi ska vara framgångsrika under en längre period.

Milan Lucics återkomst skulle ju bli så bra. Cirkeln som sluts efter många år ifrån varandra. En älskad spelare av alla Bostonfans och en spelare som älskar Boston. Istället blev det tvärtom efter hans incident som hände redan efter fyra spelade matcher. Otroligt tråkigt och jag skriver igen det som jag skrivit hela tiden. Jag hoppas att frun och barnen mår bra och att Milan får den hjälp han behöver.

Tappade ledningar har varit något av ett problem under säsongen också. Vi har haft en benägenhet att släppa in mål när motståndarna tagit ut målvakten och vi har haft svårt att knyta ihop säcken vilket har lett till att vi fått spela otroligt mycket förlängningar. Mest i hela ligan faktiskt. När matcherna väl gått förbi 60 minuter har vi också haft svårt att avgöra till vår fördel. Som tur är så avgörs inte slutspelsmatcherna i tre mot tre eller straffar och det är nog en fördel för oss förhoppningsvis.
Allt som allt så är det inte alltför mycket negativt jag kan hitta med tanke på förutsättningarna vi hade inför säsongen och nu går vi in i ett slutspel med en rimlig förväntan på oss själva.

Förutsättningarna inför matchserien mot Toronto
I sista omgången stod det klart att vi får möta vår nemesis Toronto Maple Leafs i första rundan. Det blir fjärde gången dom senaste elva åren det händer och dom tre tidigare har slutat på samma sätt allihopa. Vinst till oss med 4-3 i matcher där den senaste kom 2019. Den gången vände vi underläge 3-2 i matcher till vinst med 4-3 efter att ha vunnit match sju med 5-1 och det var efter den matchen David Pastrnak blev viral med hans tweet "Not today Justin" som svar på Biebers bedjan till gud att hans Toronto skulle vinna match sju.

Året innan ledde vi med 3-1 i matcher innan Toronto kom ikapp till 3-3 och där dom också ledde match sju inför sista perioden med 4-3. Där gjorde vi fyra raka mål och tog hem matchserien tack vare det.

Gången innan det minns vi alla med glädje och värme. 2013 och en av dom mäktigaste (om inte den mäktigaste) vändningarna i NHL-historien när vi i match sju låg under med 4-1 med tio minuter kvar innan vi lyckades kvittera och ta matchen till förlängning där Bergeron avgjorde det hela till vår fördel.
Men nu ska det skrivas ny historia. Kvar från 2019 när vi senast möttes är ett helt gäng från båda lagen.

I Toronto återfinns fortfarande Matthews, Marner, Nylander, Tavares och Rielly. Kärnan som fått dom där svidande förlusterna mot sig helt enkelt.
Hos oss återfinns Pastrnak, Marchand, DeBrusk, Heinen, McAvoy, Grzelcyk, Carlo, Coyle och Frederic. Ett gäng som kommer ihåg och som vet vad som krävs för att vinna.

Går vi head to head och jämför lagen från grundserien så får vi fram följande:
Poäng
Boston 109 - Toronto 102

Mål
Boston 267 - Toronto 303

Insläppta mål
Boston 224 - Toronto 263

Powerplay
Boston 22,2% - Toronto 24,0%

Boxplay
Boston 82,5% - Toronto 76,9%

Topp fem intern poängliga
Boston - Toronto
1. Pastrnak 110 - Matthews 107
2. Marchand 67 - Nylander 98
3. Coyle 60 - Marner 85
4. Zacha 59 - Tavares 65
5. McAvoy 47 - Rielly 58

Målvakter
Boston - Toronto
Swayman 25 W, 91,6%, 2,53 GAA - Samsonov 23 W, 89,0%, 3,13 GAA
Ullmark 22 W, 91,5%, 2,57 GAA - Woll 12 W, 90,7%, 2,94 GAA
- Jones 11 W, 90,2%, 2,87 GAA

Säsongens matcher
Boston-Toronto 3-2 efter straffar
Toronto-Boston 3-4 efter förlängning
Toronto-Boston 1-4
Boston-Toronto 4-1

Förväntningar
Det är dags igen. Boston mot Toronto. Original six. Det här är rivalitet på högsta nivå och det är två lag som absolut inte gillar varandra. Jag förväntar mig en serie som det verkligen slår gnistor om.

Förhoppningsvis ska det inte behövas sju matcher den här gången. Men samtidigt skulle det nog inte förvåna någon om det faktiskt går till sju matcher för fjärde raka gången. Problemet med det är kanske att man ödslar för mycket kraft inför nästa batalj man ska gå upp i, vilket lag som än vinner.

Men för att gå hela vägen behöver man ge 110% i varenda match man ställer upp i och det är verkligen nu som man måste bevisa vad man går för. Det är väldigt längesen vi vann senast och med tanke på hur oerhört jämnbra vi har varit under lång tid där vi flera gånger varit favoriter men inte lyckats så vore det fantastiskt häftigt att få se Brad Marchand lyfta Stanley Cup över sitt huvud.

Det här kommer bli ännu en klassisk serie som ytterligare stärker den rivalitet som finns mellan lagen. Torontofansen är som alltid toksäkra på att dom ska slå oss enkelt och man undrar ju hur många gånger det ska behöva ta innan dom lär sig att det kanske inte är på det viset?

Icke desto mindre kommer det bli svintufft att gå segrande ur den här duellen och det kommer krävas mycket av alla våra spelare. Det jag vill se är att Montgomery har lärt sig från fjolåret och att man fortsätter rotera på målvaktsposten som varit ett vinnande koncept hela året.

Sett till säsongens matcher så har Jeremy Swayman stått i tre av fyra matcher mot Leafs och på dom har han tre vinster. Vi har sju raka vinster mot Toronto i skrivande stund och Swayman har vunnit alla fyra som han startat och räddningsprocenten ligger på otroliga 96,1% under dom matcherna. Med det sagt har Ullmark tre raka vinster och på dom fyra senaste har han 93,5% mot Leafs. Det gäller att båda fortsätter på den inslagna vägen, vem som än står.

Don Sweeney pratade med media under torsdagen och då kom det fram att båda målvakterna vet hur planen ser ut redan på förhand och det känns otroligt bra enligt mig. Förra säsongen kändes det som att det var lite sisådär med den saken. Nu vet båda vad som gäller redan nu och kan förbereda sig på bästa sätt efter det.
För att vinna mot Toronto så måste vi få stopp på deras offensiv. Får vi det så har vi i princip vunnit matchserien är känslan på förhand. Vi har bättre backar och bättre målvakter och som man brukar säga så är det offensiven som vinner matcher men defensiven som vinner mästerskap. Men skulle vi inte få stopp på deras toppspelare i form av Matthews, Marner, Nylander, Tavares och Rielly så kommer det bli tufft att matcha den offensiven.

Nyckeln blir att spela som en enhet och att hjälpa varandra i varenda situation ute på isen. Det gäller också att vara bra i special teams och för vår del är det ju framförallt boxplay som måste sitta. Kan vi neutralisera deras powerplay så är mycket vunnet.

Ser man till hur matcherna har gått under senaste två säsongerna så ska det ju vara en enkel seger för oss. Men så enkelt lär det tyvärr inte bli även fast det är det man hoppas på såklart.

Förväntade laguppställningar
Ser man till hur Bruins tränade idag så kommer man ställa upp med följande lag på lördag natt när den första matchen går av stapeln i TD Garden med nedsläpp klockan 02:05.
Danton Heinen - Pavel Zacha - David Pastrnak
Brad Marchand - Charlie Coyle - Jake DeBrusk
Jakub Lauko - Morgan Geekie - Trent Frederic
James van Riemsdyk - Jesper Boqvist - Pat Maroon
(John Beecher)

Hampus Lindholm - Charlie McAvoy
Matt Grzelcyk - Brandon Carlo
Kevin Shattenkirk - Andrew Peeke
(Parker Wotherspoon)

Linus Ullmark
Jeremy Swayman

Toronto lär se ut på följande sätt i sin tur.
Tyler Bertuzzi - Auston Matthews - Mitch Marner
Matthew Knies - John Tavares - William Nylander
Nicholas Robertson - Pontus Holmberg - Max Domi
Connor Dewar - David Kampf - Ryan Reaves
(Noah Gregor)

Morgan Rielly - Ilya Lyubushkin
Simon Benoit - Jake McCabe
Joel Edmundson - Timothy Liljegren
(Mark Giordano - TJ Brodie)

Ilya Samsonov
Joseph Woll
(Martin Jones)

Kollar man toppspelare så vinner Toronto den matchen. Men ju längre ner i hierarkin man går bland forwards så får vi övertaget ganska omgående. Ser vi till backarna så är det en ganska stor skillnad till vår fördel och ser man till målvaktspositionen så är det ju en slam dunk till oss. Båda våra målvakter bör och ska vara bättre än vem Leafs än ställer i kassen.

Skador
Hos oss saknas Justin Brazeau, Derek Forbort och Matt Poitras. Den sistnämnde finns det ingen möjlighet att han kommer till spel. Brazeau räknas som vecka till vecka för stunden och det finns möjligheter att han skulle kunna komma tillbaka om serien går till sex-sju matcher. Forbort är i Providence för att träna sig ikapp och där är det förvånande att han kommit så långt i sin rehabilitering efter att ha gjort två ingrepp under säsongen. Möjligheten att spela i slutspelet är väl inte överdrivet stor sett till första rundan kanske men skulle vi gå vidare kan han finnas som ett alternativ.

Hos Toronto finns det frågetecken för Max Domi och Bobby McMann inför match ett där det är en bonus för dom om en eller båda kan komma till spel. Annars saknar man bara Calle Järnkrok som tränar men är en bit bort och skulle kanske likt Brazeau för oss vara ett alternativ senare i serien.

Spelschema åttondelsfinalen
Match 1 Lördag natten mellan 20-21 april kl 02:05 TD Garden
Match 2 Måndag natten mellan 22-23 april kl 01:05 TD Garden
Match 3 Onsdag natten mellan 24-25 april kl 01:05 Scotiabank Arena
Match 4 Lördag natten mellan 27-28 april kl 02:05 Scotiabank Arena
(Ev) Match 5 Tisdag natten mellan 30 april-1 maj (tid ej bestämd) TD Garden
(Ev) Match 6 Torsdag natten mellan 2-3 maj (tid ej bestämd) Scotiabank Arena
(Ev) Match 7 Lördag 4 maj (tid ej bestämd) TD Garden

Sammanfattning
På förhand är det här en serie som kan bli klassisk återigen. Vi som håller på Boston hoppas på att grundseriens flow fortsätter och 4-0 i matcher skulle ju vara otroligt trevligt. Men det lär bli en riktigt svår uppgift och med tanke på vad vi har i bagaget från förra säsongen så vågar man inte ta något för givet.

Jag tar aldrig ut någonting i förskott och jag tippar heller aldrig inför en match och det tänker jag inte bryta nu heller då jag inte vill jinxa någonting. Allt jag vet är att om vi spelar på vår högsta nivå i varje match så har vi en bra chans att plocka hem den här serien och avancera till nästa omgång. Men nu sitter vi här, dagen innan nedsläpp och pappret är fortfarande helt vitt. Det kommer skrivas mycket på det där pappret innan röken har lagt sig och jag hoppas så otroligt mycket att vi ska gå vinnande ur duellen.

Dock ska det sägas att det här enligt många är en mellansäsong för oss. Om en mellansäsong innebär 109 poäng och en topplacering i ligan under hela säsongen så tar jag det alla dagar i veckan. Och varför skulle det inte kunna gå hela vägen för oss om man tänker efter en gång extra?

Vi har ingredienserna som behövs. En målvaktsduo som anses vara hela ligans bästa under dom senaste två säsongerna. En backsida som även den räknas som toppklass, utan tvekan topp fem i ligan. Vi har en tillräckligt bra offensiv om alla bidrar med det vi vet att dom kan.

Det är så mycket som ska klaffa dock för att man ska lyckas ta sig hela vägen och vi har gång på gång misslyckats med det målet trots bra förutsättningar under många år. Vi vann 2011. Vi var nära igen 2013 när vi förlorade i finalen. Några tunga år följde där vi var som sämst när vi missade slutspel med minsta möjliga marginal två år på raken. Efter det har vi vänt på skutan och hittat rätt igen. 2019 var vi otroligt nära igen men fick se oss besegrade av Blues på vår egna hemmaplan i match sju, det svider än.

Sedan dess har det blivit uttåg i andra rundan i två säsonger på raken innan vi åkt ut redan i runda ett dom senaste två säsongerna.
Det är dags nu. Det är på tiden att våra grabbar visar vad dom kan. Det är i år som förbannelsen av Presidents Trophy bevisar sig en gång till. Som ni vet finns det många som tror att det ligger någonting i att om man vinner ligan så åker man ur ganska omgående i slutspelet för att året efter plocka hem allting istället. Retroaktivt så att säga.

Det är det vi får hoppas på nu, att den profetian går i uppfyllelse för oss.

Gudarna ska veta att vi suktar efter den där bucklan. 14 långa år har gått sedan sist.

Nu jävlar kör vi!

Lets go Bruins!