NY Islanders - Boston
Samma lag i ny skepnad
Montgomery försvann och istället tog Joe Sacco över. Här kommer en recap av hans första tre matcher som huvudtränare för Boston Bruins.
Boston Bruins-Utah Hockey Club 1-0
Detroit Red Wings-Boston Bruins 1-2
Boston Bruins-Vancouver Canucks 0-2
Det blev ju en positiv start för Sacco i mötet mot Utah där vi satte defensiven i första rummet och spelade på ett "nytt" sätt jämfört med tidigare där alla i laget verkligen kämpade för varandra och man satt ihop mycket bättre i lagdelarna. Är man närmare varandra på isen är det lättare att ge understöd och ger man några extra procent på isen så räcker det många gånger till att vinna närkamper och komma ut med pucken där man dessutom har spelalternativ och kan skapa offensivt tack vare det.
Det blev en match med mycket special teams och det såg bra mycket bättre ut i båda spelformerna, äntligen! Det var också i powerplay vi avgjorde matchen när Elias Lindholm till slut kunde spräcka sin måltorka på 18 matcher. Det syntes klart och tydligt efteråt hur lättad han var för det målet. Det var också öppet mål när inte ens en storspelande Vejmelka kunde stå emot på returen precis framför mål.
Korpisalo gjorde en solid insats i mål och höll sin andra nolla för säsongen och nystarten kunde inte ha börjat på ett bättre sätt. Två poäng in på kontot och en nolla för målvakten. Det var verkligen flera steg framåt både defensivt men också offensivt där vi skapade massor med lägen och förde spelet långa stunder vilket vi haft problem med under Montgomery.
Match två blev en tät och jämn historia även det där vi lyckades ta två poäng till och återigen spela en defensivt väldigt stark match där vi förde spelet igen och skapade mer lägen än motståndarna Red Wings.
Justin Brazeau inledde målskyttet i powerplay och alltså andra raka matchen med mål i den spelformen vilket är otroligt viktigt i matcherna och något som vi varit bedrövliga i hela säsongen. Lucas Raymond kvitterade när han fick komma fri i slottet och stänka in ett direktskott bakom Swayman.
I tredje perioden stod matchen och vägde trots att vi varit det spelförande laget. Men vi har haft svårt att få in pucken bakom motståndarmålvakterna som gjort sanslösa räddningar flertalet gånger. Därför var det otroligt skönt när Marchand cirklade in mot kassen och stänkte upp ett dragskott rakt upp i nättaket bakom Talbot.
Vi lyckades sen hålla ut och det var riktigt skönt att för en gångs skull klara av att bevaka en ledning till slutsignalen. Återigen något som vi varit dåliga på tidigare under säsongen. Även denna matchen var special teams avgörande då vi gjorde mål på ett av våra två försök och höll Detroit ifrån nätrassel vid fyra tillfällen.
Nattens match mot Vancouver blev väldigt lik dom andra två men där vi förde spelet och skapade ännu mer chanser framåt jämfört med dom två andra matcherna. Därför var det väldigt ologiskt att slutsiffrorna skrevs till 0-2. Mycket av det stavas Kevin Lankinen som gjorde en stormatch i målet med en handfull grymma räddningar varav en benparad i slutet när vi plockat Swayman som definitivt blev avgörande för deras seger.
Det var ju också själva fan att Jake DeBrusk skulle göra det avgörande målet i powerplay. Så även här blev det smärtsamt tydligt hur viktigt det är att vara framgångsrik i special teams. Vancouver fick två chanser och dom satte det avgörande målet på det första försöket. Vi utmanade målet för handpass och det var 50/50 skulle jag säga då sådana mål har dömts bort förut men inte denna gången.
Samtidigt som dom utnyttjade 50% av sitt powerplay så fick vi tre tillfällen där vi misslyckades att stänka in pucken, men det saknades verkligen inte lägen även om vi skapade mer i fem mot fem-spelet.
Defensivt såg vi väldigt solida ut igen och det säger en hel del när Vancouvers sista skott i öppen kasse är deras 15e på hela matchen samtidigt som vi sköt mer än det dubbla.
En tung förlust och känslan är att den var ganska orättvis med tanke på hur spelbilden såg ut, men spelar vi såhär även i fortsättningen så kommer vi vinna fler matcher än vi förlorar, det är en sak som är helt säker.
Sammanfattning
Två vinster och en förlust i det stora hela men det borde nog ha varit tre vinster om man ser till sannolikheten. Vi har helt enkelt presterat en mycket bättre hockey under Saccos tre matcher hittills än under dom första 20 matcherna under Montgomery.
Defensiven ser helt plötsligt ut som vanligt igen och det är fantastiskt skönt att se. Det är ju där framgången börjar där utespelarna hjälper både Swayman och Korpisalo med att ta bort mycket av skotten som tidigare kommit ifrån väldigt heta lägen mitt i slottet till att numera försvåra för motståndarna att komma in i dom utrymmena. Därav får också målvakterna en enklare första räddning att göra och släpper dom returer är vi ofta där och rensar undan vilket vi var fruktansvärt dåliga på tidigare.
En bra defensiv leder också till att vi vinner tillbaka puckar och kan vända spelet snabbare och skapa lägen offensivt i en mycket större utsträckning än tidigare. Men även spelet bakifrån har blivit bättre där vi kan spela oss fram till målchanser på ett annat sätt än innan och dom tre senaste matcherna har varit riktigt trevliga att se på när det kommer till just antalet chanser vi faktiskt skapar på egen hand.
Problemet under dom här tre matcherna hittills har ju varit målskyttet. På sammanlagt 92 skott på mål har vi mäktat med 3 mål framåt vilket såklart inte är godkänt. Målvakterna har gjort grymma matcher men vi borde kunna vara mer effektiva i vilket fall som helst. Sannolikheten säger ju att vi kommer sätta dit fler puckar om vi bara fortsätter på samma sätt som nu. Men många av våra spelare har inte det bästa självförtroendet just nu men får man bara in en kasse så kan sådana saker släppa mer och mer och då kramar man inte klubban lika hårt heller.
Det bästa man kan göra som hockeyspelare är ju att inte tänka för mycket, då är man ofta för seg vilket räcker för målvakterna i den här ligan att rädda skotten som kommer då. Mitt tips är att skjuta snabbare och inte tänka så mycket innan så ska det kunna bli en fin period som väntar oss framöver.
En till sak som har förbättrats är ju som jag varit inne på spelet i numerärt under och överläge. Det finns mycket att slipa på fortfarande speciellt när det kommer till powerplay men senaste tre matcherna har vi trots allt gjort två mål på tolv försök vilket är hela fem procent bättre än vad vi legat på i totalen. Vi ligger fortfarande sist i ligan på 12,4% men en liten glimt till förbättring har vi ändå fått se. Samtidigt har vi då bara släppt in ett mål på tio boxplay vilket i sin tur är 15 procent bättre än vad vi haft totalt tidigare. Fortsätt på den inslagna vägen helt enkelt och finslipa och förbättra ännu mer så kommer det vara ett vapen till för att vinna täta och jämna matcher vilket vi lär vara inblandade i framöver har jag en känsla av.
Veckans tre rubriker
1. Montgomerys resa
Det dröjde inte mer än fem dagar innan Montgomery hade hittat en ny klubb. St Louis Blues sparkade sin tränare Drew Bannister för att ta tillfället i akt och plocka in "Monty". Kul för honom såklart och inte oväntat alls. Det har dock kommit ut nu i efterhand att Sweeney erbjudit Montgomery kontrakt som han har tackat nej till under sommaren och redan där börjar man kanske fundera varför han tackar nej till tre nya år enligt vad uppgifterna säger. När man inte fick någonting klart innan säsongen började och det dessutom ser ut som det har gjort blev nog beslutet lite enklare. Montgomery var ju assisterande tränare i St Louis innan han kom till oss och när han direkt skrev på ett femårskontrakt med dom så var väl känslan lite att han kanske hade gått och väntat på detta. Han hade dessutom en Blues-tröja på sin första presskonferens med klubben som han redan hade i garderoben och han lade kommentaren "once a Blue, always a Blue" vilket man får ta hur man vill. Men jag tror att det här var lite det han ville och därav kanske hela hans själ inte funnits där som den borde för vårt lag den här säsongen. Han fick en fin start med 5-2 borta mot Rangers och St Louis kan känna sig väldigt nöjda med det här beslutet tror jag.
2. Den positiva trenden
Man kan inte annat säga än att dom här tre matcherna har gjort att man fått en helt annan tro på det här laget och vad dom kan uträtta den här säsongen. Vi har ett tufft läge att utgå från fortfarande och det gäller att varenda spelare börjar prestera mer än vad man gjort hittills. Men ser man till vad dom presterat sedan Sacco blev huvudtränare så ser jag väldigt positivt på framtiden. Ha med er Sweeneys ord från presskonferensen efter att man sparkat Montgomery att "vill man inte vara i Boston så kommer man inte vara i Boston heller." Dessutom lade han ju till att presterar man inte på den nivån som vi vet att spelaren kan så kan det också bli förändringar i lagbygget i form av trejder till exempel.
3. Försvarsspelet
Överlag har det gått från natt till dag sedan tränarbytet. Nu spelar vi rejält i egen zon och spelar klart alla situationer. Vi gör det svårt för motståndarna att komma in i farliga lägen och in framför mål och vi hjälper våra målvakter på ett helt annat sätt än tidigare. Det är väldigt kul att se och jag hoppas att vi fortsätter offra oss för varandra och spelar fortsatt enligt vår identitet som vi har haft under lång tid nu. Boston Bruins ska vara ett tufft lag att möta både när det kommer till att göra mål på oss och när det kommer till den fysiska aspekten av spelet.
Interna poängligan
David Pastrnak 19 (8+11)
Brad Marchand 15 (6+9)
Elias Lindholm 10 (3+7)
Justin Brazeau 9 (5+4)
Cole Koepke 8 (4+4)
Mason Lohrei 8 (1+7)
Hampus Lindholm 7 (3+4)
Pavel Zacha 7 (3+4)
Mark Kastelic 7 (3+4)
Charlie McAvoy 7 (3+4)
Trent Frederic 6 (3+3)
John Beecher 6 (2+4)
Charlie Coyle 5 (4+1)
Nikita Zadorov 5 (0+5)
Matthew Poitras 4 (1+3)
Morgan Geekie 4 (1+3)
Brandon Carlo 3 (1+2)
Andrew Peeke 3 (0+3)
Georgii Merkulov 1 (0+1)
Tyler Johnson 1 (0+1)
Målvaktsstatistik
Jeremy Swayman - 6 vinster på 16 starter, 88,8%, 3,16 GAA 1 hållen nolla
Joonas Korpisalo - 4 vinster på 7 starter, 91,1%, 2,38 GAA 2 hållna nollor
Kommande matcher
Natten mellan 27-28 november 01:35 New York Islanders-Boston Bruins
Natten mellan 29-30 november 00:35 Boston Bruins-Pittsburgh Penguins
Söndag kväll 1 december 21:05 Boston Bruins-Montreal Canadiens
Natten mellan 3-4 december 01:05 Boston Bruins-Detroit Red Wings
Fyra matcher till nästa artikel och redan inatt är vi i Long Island för att försöka betvinga Islanders i en mycket viktig match sett till tabelläget. Vi är före just nu men dom har två matcher mindre spelade så dom skulle kunna gå förbi vid vinst. Kyle Palmieri leder styrkorna med 19 poäng följt av Lee, Nelson, Horvat (alla på 14) och rookien Tsyplakov på 11 poäng.
Fredag natt väntar ett möte med pingvinerna som har en tung start på säsongen hittills men vi vet att dom kan blixtra till om herrar Crosby och Malkin har en bra kväll. Viktigt att vinna matcher mot rivaler inom konferensen såklart. Man ligger sist i Metropolitan med 18 poäng på 23 matcher. Föga förvånande är det också duon som ligger i topp på interna poängligan med Crosby på 21 och Malkin på 20 poäng. Bakom dom hittar vi Rakell och Karlsson på 12 och Beavillier och Pettersson på 9 poäng.
På söndag är det en riktig höjdare på gång. På dagen 100 år sedan som vi vann vår första match i NHL, den gången blev det seger med 2-1 mot Montreal Maroons och det är ju väldigt passande att det är just Montreal som besöker oss nu när vi ska fira exakt 100 år i NHL. Det blir crescendot av alla firanden som vi hade förra säsongen när vi firade speciella årgångar vid ett antal tillfällen. Vi Ska bara vinna en sådan här match tänker man ju, och kanske kan rivaliteten hettas upp lite igen efter många år på dekis när Montreal varit detsamma. Dom befinner sig sist i Atlantic med 17 poäng på 21 matcher. Suzuki leder deras poängliga på 19 poäng följd av Caufield (17), Matheson (13), Gallagher (12) Slafkovsky och Hutson (11).
Nästa tisdag är det återigen viktigt möte med Detroit som väntar och där vet vi ju vad vi kan vänta oss med tanke på att vi nyss mötte dom. Den här gången är det i TD Garden och vi hoppas såklart att det blir en seger igen mot divisionsrivalerna. Dom har just nu 20 poäng på 21 matcher och det är ju oerhört jämnt överlag bakom topplagen där vi befinner oss också. Raymond i topp med sina 20 poäng och han följs av Larkin (18), DeBrincat (17), Seider (12, Kane och Edvinsson (10).
Till nästa gång - Lets Go Bruins!
