Hur vi fastnar för våra NHL lag
Någon gång i tiden har något gjort som fått oss att hålla på våra lag i vått och torrt. Här kommer min historia om hur jag fastande för Detroit. Någon kanske känner igen sig i min historia? Jag vill gärna höra era!
1993.
Jag och brorsan var två unga grabbar som älskade tv-spel och hade lagt en himla massa timmar på vårt Nintendo 8-bitars som vi haft ett par år vid den tiden.
Jag hade inte fått upp ögonen för NHL ännu riktigt då.
Min NHL resa började en helg det året, jag minns det nästan som igår. Jag och min bror fick låna ett Sega Mega Drive under en helg av en släkting. Till konsolen så fanns det ett spel med...
Spelet var NHLPA Hockey 93!
Det fanns några roliga lag som vi lirade med, LA Kings med Gretzky, Kurri och Coffey. Pittsburgh med Lemieux, Jagr och Barrasso. Brorsan fastnade av någon anledning för Pittsburgh...
Jag däremot hittade ju mitt lag där! De röd-vita dräkterna. Yzerman. Fedorov. Lidström.
Jag var fast. Detroit Red Wings var mitt lag.
NHL var mitt nya stora intresse.
Jag sprang till Ica butiken som låg nära oss, kommer ihåg hur jag hittade tidningen Pro Hockey. Det var mitt första nummer jag köpte av den tidningen. Det skulle bli många, många till....
Givetvis köpte man ju ett klisteralbum med alla NHL lagen. Jag samlade ihop alla bilder och fyllde mitt album med mina nya idoler. Jag har faktiskt kvar mitt album än idag.
Sedan kom det nya stora, det som alla höll på med.
Hockeykorten!
Jag samlade ihop massor bilder av Detroitspelare, den stora idolen för mig var Sergei Fedorov som vid den tidpunkten var en riktig stjärna i Red Wings.
Jag minns hur jag på lunchrasterna i skolan slängde i mig min mat, sprang raskt bort till den lokala elektronikbutiken för att titta på Text-Tv hur det gått för Detroit under natten!
Jag blev lyrisk när Detroit vunnit under natten, vilket de gjorde allt som oftast på den tiden...
Fedorov samlade på sig trofeèr och Wings vann back to back 97 och 98!
Någon som minns Super Sport?
Det var väl den enda kanalen i Sverige som under en viss tid visade NHL. Jag hade den inte. Men jag minns så väl hur jag bad kompisar att banda matcher under natten som jag sedan kunde se dagen efter. Vilken skillnad mot nu...
Var det Femman som visade NHL på nätterna ibland? Jag minns inte riktigt, men jag kommer ihåg att jag satt uppe och såg Devils-Detroit i finalen 1995. Det slutade inte så väl för Detroit, 0-4 i matcher och bedrövelsen var total.
Åren gick, Wings gick till 25 raka slutspel. Jag fick nya idoler under tiden som gick. Zetterberg och Datsyuk bland andra. Nu är det nya tider för Detroit. Laget har missat slutspel de tre senaste åren och det har sett riktigt mörkt ut.
Generationsväxlingen har blivit tung för laget som jag älskar. Men ändå ser jag i princip varje match. Jag sitter där framför min tv och hoppas på det bästa. Jag har nya lirare jag gillar. Larkin, Mantha och Zadina för att nämna några.
Jag känner på mig att säsongen 2019-2020 kan bli jobbig den också. Men efter regn kommer ju solsken.
Tillbaka till 1993.
Vi köpte aldrig någon SNES eller Sega Mega Drive. Men det fanns ju att hyra! Med nervösa steg mot kiosken på lördagarna där hemma så gick man in och frågade om de hade något Sega Mega Drive att hyra ut, och så kollade man i hyllan efter NHL94. Hade man turen att få hyra en maskin så satt vi hela helgen i sträck och spelade NHL. Jag kunde hela laget i Detroit och jag pusslade ihop min egen laguppställning med Yzerman och Fedorov i spetsen.
Sen köpte vi en PC med NHL96, sedan blev det Playstation med NHL98. Och så har det fortsatt under åren.
Nu sitter man framför sin stora tv och spelar NHL20 mot folk i hela världen. Jag och brorsan hinner ta ett par matcher mot varann i veckan. Jag är Detroit, han är Pittsburgh. Allt är sig likt 26 år senare.
Jag har hunnit se Detroit live flera gånger, både i USA och här hemma i Sverige. Det trodde man ju inte för 26 år sedan när man satt där och spelade NHL94 på helgerna.
Vi har nu tillgång till NHL dygnet runt via olika streamingtjänster och vi kan kolla gamla klipp på Youtube. Det kan ju inte bli bättre än så...
Eller var det bättre förr?
För Detroits del var det i alla fall det.
Men vi ser framåt. Ny arena. Nya stjärnor.
Jag kan dock inte låta bli att sakna den gamla tiden. Jag vet inte varför. Kanske är man för nostalgisk. Jag vet dock att just för 26 år sen väcktes ett intresse som kommer att hålla hela livet för mig. Jag tror att fler känner likadant.
Hur ser er historia ut? Hur fastande ni för erat lag?
