SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 3. Minnesota Wild
Klockan tickar för ett framgångssuktande Minnesota Wild och frågan är om Bruce Boudreau en gång för alla kan bryta slutspelsförbannelsen som tycks vila över honom, innan tiden rinner ut för en åldrande – men fortsatt dyr – kärna. Lyckas man ge Wild-fansen den slutspelsresa de så länge längtat efter säsongen 2017-18?
Har tiden runnit ifrån Minnesota? Det är frågan som Wilds fans hoppas besvaras med ett rungande ”nej” säsongen 2017-18.
Fjolåret var Bruce Boudreas debutsäsong i klubben och det gick som vanligt för honom, om vi ska vara elaka. Minnesota cruisade genom grundserien och var ett stort utropstecken. Kedjorna fyrade på alla cylindrar och under 75% av säsongen var Devan Dunbyk ligans bäste målvakt. Spelare som Mikael Granlund och Nino Niederreiter frodades under en ny ledarstil och Eric Staal hade något av en renässans.
Men så tog det i vanlig ordning slut alldeles för tidigt i slutspelet. Minnesota sprang rakt in i en vägg vid namn Jake Allen, som oturligt nog vaktade motståndarna St. Louis Blues mål. Det hela tog slut innan det egentligen började och det blev återigen en tidig semester för Boudreau och Minnesota.
Inför expansionsdraften identifierades Wild som en av de mest sårbara klubbarna och vi var många som förväntade oss någon sorts backtrejd. Men det dröjde. Wild offrade talangfulle Alex Tuch samt ett förstaval i draften för att styra Vegas till Erik Haula istället för en back, men skeppade strax därpå ändå iväg Marco Scandella (tillsammans med Jason Pominville och draftval) till Buffalo i utbyte mot Marcus Foligno, Tyler Ennis och ett draftval.
Så det blev slutligen ändå så att en back offrades, fast istället för till Vegas så för bredd i anfallet och cap space för att kunna skriva nya kontrakt med Niederreiter och Granlund.
I övrigt var det inte allt för stor ruljans bland spelarna. Matt Cullen återvände till klubben för att rida in i solnedgången och Joe Eriksson-Ek väntas tillhöra klubben på heltid. Frågan är bara om det räcker. Drömmen om Kirill Kaprizov gick i stöpet då ryssen kritade på ett nytt KHL-kontrakt under sommaren och passade på att ge Minnesota en känga, som enligt Kaprizov inte verkat speciellt intresserade av att värva över den besvikne forwarden.
Minnesota satsar mot toppen och har den bredd som krävs. Men har man spetsen? Har man målvakten? Har man coachen? Har man psyket? Och framförallt, har de dyra veteranerna fortfarande tillräckligt med krut i sina bössor för att kunna vara vitala delar av ett Stanley Cup-vinnande lag?
Målvakter:
Devan Dubnyk var världens bäste spelare under höstterminen 2017. Han var totalt dominant mellan stolparna och såg ut att enkelt segla hem sin första Vezina Trophy. Men runt halvvägs in på säsongen fick vi se en annan sida av 31-åringen, som inte var alls lika smickrande och i slutändan var han inte ens en av Vezina-finalisterna. Vilken Dubnyk kommer vi att se 2017-18? Troligtvis ett mellanting och det bör räcka för att hålla Wild konkurrenskraftigt.
Bakom Dubnyk blir det fight om andraspaden mellan Alex Stalock och nyförvärvet Niklas Svedberg. Båda har spelat andrafiol framgångsrikt förr och klubben hoppas att de ska pressa varandra att prestera på topp.
Mest intressant för framtiden tycks Kaapo Kähkönen vara. 21-åringen gjorde ett strålande jobb för Lukko i SM-Liiga ifjol och blir intressant att följa i framtiden.
Backar:
I försvaret är Minnesota skapligt rustade, trots att Scandella alltså lämnat klubben. Det är en jämn backuppsättning Wild har, utan att för den delen vara exceptionellt talangfull heller.
Försteback är tveklöst Ryan Suter, som är själva definitionen av en allroundback. 32-åringen gör allting bra och ingenting speciellt dåligt, men är å andra sidan inte heller extremt bra på något. Han är som sagt otroligt allround, vilket har gjort att Minnesota kunnat lita på honom i alla spelformer. Det skulle vara mycket överraskande om han inte tillhör toppen i istidsligan i år igen. Amerikanen åldras verkligen med stil.
I försvaret hittar vi också en av ligans mest underskattade backar i Jared Spurgeon. Den kortväxte rightaren har vuxit fram som en riktigt solid NHL-back, men får sällan några stora rubriker. Är smart, spelskicklig och duktig på skridskorna, vilket i mångt och mycket kompenserar för det han saknar i tyngd.
Fjolåret blev en liten revansch för svenske Jonas Brodin, som haft svårt att leva upp till högt ställda förväntningar efter en fantastisk rookiesäsong. 24-åringen är likt Suter en mångsidig försvarare utan specifika spetsar eller dippar, och kan räkna med en större roll efter Scandella-trejden.
Kvar från fjolårets försvar är också Matt Dumba, som fortfarande väntar på sitt genombrott. 23-åringen gör sin femte NHL-säsong och även om han är ordinarie i truppen har han inte lyckats maximera de egenskaper som gjorde att han sågs som ett stort offensivt backlöfte i draften 2012.
Vi räknas också med att veteranen Kyle Quincey har en given plats i Minnesotas försvar. 32-åringen har hoppat mellan klubbarna under senare år och är en användbar back i en mindre roll.
Sen finns det ett gäng spekulanter för den sista ordinarie platsen.
Wild la vantarna på Ryan Murray i somras, efter att varken ha varit önskad i Carolina eller Calgary. 24-åringens karriär har gått kraftigt utför de senaste åren och han slåss nu för sitt existerande i NHL. Vem hade trott det när han draftades som nummer tolv totalt 2011?
Hans främsta konkurrenter om platsen är svenske Gustav Olofsson och tidigare collegestjärnan Mike Reilly. Båda har spenderat tid i både NHL och AHL de senaste åren och bidrar med olika saker. Olofssons främsta styrkor ligger i positionsspelet, medan Reilly har en större uppsida gällande spelskicklighet.
Forwards:
Få lag kan visa upp en sådan bredd i anfallet som Minnesota kan. Potentiella kedjekombinationer är många och ingen är oersättlig, vilket kan bli viktigt när det börjar dra ihop sig.
En av fjolårets största feel good-storys är så klart förstecentern Eric Staal, som efter mardrömmen i Rangers fick tillbaka självförtroendet ifjol. 32-åringen gjorde sin poängmässigt bästa säson sedan 2011-12 och förväntas åter nå runt de 65 poäng han gjorde 2016-17.
I den här genomgången kastar vi in Zach Parise på vänsterkanten bredvid Staal, även om det här kommer att ändras under säsongens lopp. Parise är numer 33 år gammal och åldern har gjort sig påmind. Mål- och poängproduktionen minskade markant ifjol och amerikanens roll likaså. Kan han nå 20 baljor i år bör han vara nöjd.
Till höger placerar vi mångsidige Charlie Coyle. Det är lätt att tycka om 25-åringen, som stod för 56 poäng ifjol – personligt rekord. Stor, smart och ansvarsfull spelare som lika gärna kan spela center (och periodvis lär göra det också).
Andraformationen består här av två finländare och en vindsnabb amerikan.
Mikael Granlund fick sitt genombrott ifjol när han vann den interna poängligan. Spelgeniet placerades ofta till vänster om kapten Mikko Koivu och väntas göra så även i år. Duon var inte bara effektiv framåt – de var fullkomligt lysande defensivt också. Koivu var till och med enligt vissa värd en Selke Trophy-nominering.
Till höger om den finske duon skrinnar Jason Zucker. 25-åringen är en av ligans snabbaste spelare och har goda målinstinkter. Är dock väldigt streaky och kan försvinna totalt emellanåt.
En tredjekedja bestående av Joel Eriksson-Ek, Nino NIederreiter och Tyler Ennis. Hur skulle det smaka?
Eriksson-Eks 2016-17 var hysteriskt. Svensken spelade CHL, SHL, NHL, AHL, JVM, VM, EHT och slutspel i både NHL och SHL. På en säsong alltså. Men 20-åringen gjorde sig förtjänt av varenda chans han fick. Hans tvåvägsspel kommer att bli en stor tillgång i Minnesota och ge dem en riktigt kompetent tredjecenter. Känner ni Calder-lukten?
Niederreiter har hunnit bli 25 år gammal och karriärkurvan fortsätter att peka uppåt. Tre år i rad har han gjort minst 20 mål och hans 57 poäng ifjol var bäst så här långt i karriären. Är kraftfull i sin spelstil. Bra på skridskorna, stark och effektiv längst sargerna. Helt okej skott och passningsspel. Bara för att han placeras i tredjekedjan i den här genomgången finns det inga hinder för att han ska kunna användas i en klart större roll.
Ennis har fått sina senaste säsonger förstörda av skador och frågan är var han står i dagsläget. Är i friska stunder god för runt 40 poäng (?), men hans 13 pinnar på 51 matcher i fjol är oroväckande. Kan Boudreau få fart på den lille virvelvinden?
Nygamle Matt Cullen förväntas ankra fjärdekedjan. Med två raka Stanley Cup-triumfer kommer han in med… vågar man säga det? Ja, vi kör: vinnarkultur. Med stort V. Hans erfarenhet från över 20 år i ligan är ovärderlig och trots att han passerat 40 år är han fortfarande en gudabenådad skridskoåkare. Duktig i tekningscirkeln och i det defensiva spelet dessutom.
Chris Stewart placeras på en kanten och trots att han i stort sett bara är en stor kropp nu för tiden vet han hur den ska användas för att göra mål. Och han gör det, en sisådär 10-15 gånger per säsong.
Fjärdekedjan klonar Stewart men spegelvänder honom och döper honom till Marcus Foligno. Nja, så lika är det kanske inte, men Foligno är liksom Stewart i huvudsak en stor kropp med vissa offensiva kvaliteter, även om Foligno i dagsläget får ses som ett mer långsiktigt alterantiv än Stewart. Innan Foligno spikas i truppen ska han dock skriva på ett nytt kontrakt, vilket sannolikt bara är en tidsfråga.
Inhoppare underifrån är Cal O’Reilly, Pat Cannone, Landon Ferraro, Kyle Rau, Kurt Gabriel och Christoph Bertschy. Räkna inte med att det är några framtida stjärnor i skaran, men de kan fylla en funktion som inhoppare under säsongen.
För framtiden hoppas man mycket på Luke Kunin, som gjorde tolv bra matcher för Iowa i AHL ifjol efter att ha spelat collegehockey. Det är sannolikt för tidigt för NHL för 19-åringen, men vem vet vad som händer vid skador?
---
Nyckelspelare:
Devan Dubnyk, Ryan Suter, Mikko Koivu
Nyförvärv:
Marcus Foligno – från Buffalo Sabres – trade
Tyler Ennis – från Buffalo Sabres – trade
Matt Cullen – från Pittsburgh Penguins – free agent
Ryan Murphy – Calgary Flames – free agent
Niklas Svedberg – från Salavat Yulaev Ufa – free agent
Kyle Quincey – från Columbus Blue Jackets – free agent
Landon Ferraro – från St. Louis Blues – free agent
Kyle Rau – från Florida Panthers – free agent
Cal O’Reilly – från Buffalo Sabres – free agent
Luke Kunin – från University of Wisconsin – entry level-kontrakt
Förluster:
Erik Haula – till Vegas Golden Knights – expansionsdraft
Alex Tuch – till Vegas Golden Knights – trade
Marco Scandella – till Buffalo Sabres – trade
Jason Pominville – till Buffalo Sabres – trade
Tyler Graovac – till Washington Capitals – trade
Jordan Schroeder – till Columbus Blue Jackets – trade
Martin Hanzal – till Dallas Stars – free agent
Christian Folin – till Los Angeles Kings – free agent
Darcy Kuemper – till Los Angeles Kings – free agent
Nate Prosser – till St. Louis Blues – free agent
Ryan White – till Vancouver Canucks – free agent
Svenskar:
Niklas Svedberg, Joel Eriksson-Ek, Gustav Olofsson
Coach:
Bruce Boudreau
Preliminär laguppställning:
Zach Parise – Eric Staal – Charlie Coyle
Mikael Granlund – Mikko Koivu – Jason Zucker
Tyler Ennis – Joel Eriksson-Ek – Nino Niederreiter
Marcus Foligno – Matt Cullen – Chris Stewart
Ryan Suter – Matt Dumba
Jonas Brodin – Jarred Spurgeon
Kyle Quincey – Gustav Olofsson
Devan Dubnyk (Niklas Svedberg)
Andra notabla spelare: Alex Stalock, Ryan Murphy, Mike Reilly, Cal O’Reilly, Landon Ferraro, Christoph Bertschy
---
Bästa nyförvärvet: Matt Cullen
Cullen är ingen superstjärna, men hans skridskoåkning och spelsinne gör honom oerhört kompetent, trots att han fyller 41 under säsongen. Har två säsonger i rad med över 30 poäng, en notering han mycket väl kan komma att åstadkomma i år också. Vi ska inte överdriva hans betydelse, men att ha Cullen som fjärdecenter är en styrka.
Värsta förlusten: Marco Scandella
Kompetenta backar är en bristvara i NHL och många blev förvånade över att Scandella blev ”the odd man out” i Wilds försvar. Drog ett viktigt lass i andra backpar och även om han inte är omöjlig att ersätta så görs det inte heller på en femöring. Scandella har dessutom ett underskattat skott, vilket kommer att saknas som alterantiv.
Årets poängkung: Mikael Granlund
Tog hem titeln ifjol och förväntas göra samma sak i år. Har ett spelsinne utöver det vanliga och har händer som motsvarar hans hjärna. Kommer att få chansen att spela med giftiga spelare oavsett vem han paras ihop med, vilket kommer att hjälpa ytterligare i poängproduktionen.
Årets nykomling: Joel Eriksson-Ek
Räknas som rookie, trots att han spelade några NHL-matcher ifjol. Var på gränsen att vara redo redan då och förväntas vara det i år. Kan slåss om Calder Trophy. Är en tvåvägscenter med stor kapacitet i alla delar av isen. Kommer att få bra kedjekamrater var han än hamnar och goda förebilder i Koivu och Staal.
Årets genombrott: Charlie Coyle
Det är inte säkert att han överträffar sitt 2016-17 poängmässigt, men kanske får större del av hockeyvärlden upp ögonen för Minnesotas guldklimp. Är en komplett spelare med bra händer, bra storlek och ansvarskänsla. Flyttas upp, ned, höger, vänster och centralt i uppställningen, till synes helt sömlöst.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Central Division:
1.
2.
3. Minnesota Wild
4. Chicago Blackhawks
5. St. Louis Blues
6. Winnipeg Jets
7. Colorado Avalanche
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
