SvenskaFans rankar NHL – Central Division: 6. Minnesota Wild

Minnesota försökte sig på förändring i somras. Men var det tillräckligt?

Minnesota spände musklerna 2012. Ryan Suter och Zach Parise skrev på varsitt 13-årskontrakt värt $98 miljoner. Efter fyra raka säsonger utan slutspelshockey skulle Wild börja utmana på allvar. Slutspel började man också ta sig till, men inte mycket mer än så.

Under de sex säsongerna efter Suters och Parises intåg blev det respass i förstarundan vid fyra tillfällen och i andrarundan de två andra åren. Visst spelar Minnesota i en tuff division och under de tre första åren tvingades man gå upp mot Chicago – men att inte ens ta sig till Conference-final var rimligtvis en missräkning för Wild.

Därför var det dags för förändringens vindar att blåsa in över sjöarna i Minnesota.

Chuck Fletcher fick lämna rollen som general manager och ersattes av Paul Fenton. 58-årige Fenton har varit assisterande general manager i Nashville sedan 2007 och under de senaste åren har hans namn ofta nämnts när andra lag har sökt efter en ny general manager.

En ny GM kan givetvis vara en omvälvande förändring för en organisation, men det ryktades att Minnesota inte nöjde sig med det. Bruce Boudreau fick sitta kvar och går nu in på sin tredje säsong som Wilds head coach – och frågan är om de skulle ha hittat ens en likvärdig coach om Boudreau tvingats lämna.

Istället ryktades det om förändringar i spelartruppen. Nino Niederreiter, Jason Zucker och Charlie Coyle figurerade alla i rykten i somras, men i slutändan hände ingenting. Wild ryktades till och med vilja inkludera Tyler Ennis i en trade för att dels få lite mer löneutrymme, dels trycka ner prislappen och få lag mer intresserade.

Men lagen högg inte och Ennis köptes så småningom ut. En trade bara för bytandets skull ska man inte tvinga fram om man inte är bekväm med utbytet, så vi får helt enkelt gissa att tradeförslagen inte var tillräckligt attraktiva.

Med en månad kvar till nedsläpp kan givetvis mycket fortfarande ske, men nog känns det som att Wild har bestämt sig för att köra vidare med det man har tillgång till?

Några småvärvningar har gjorts för djupet, men den största förbättringspotentialen finns internt. Såväl Jordan Greenway som Luke Kunin fick testa på NHL-spel den gångna säsongen och Joel Eriksson Ek etablerade sig i laget. I första hand väntas Greenway och Eriksson Ek ta kliv den här säsongen, vilket skulle ge Wild tre högst kompetenta kedjor.

Försvaret – eller i varje fall topp-4 – håller en god nivå och man har gott om matchvinnarpotential i Devan Dubnyk. Boudreau är en skicklig coach och en åldrande core börjar så smått kompletteras med yngre talanger, åtminstone på forwardssidan.

Minnesota trånar efter slutspelsframgångar. Det vilar onekligen lite mellanmjölksvibbar över Wild och en sjätteplats i erkänt tuffa Central Division behöver inte nödvändigtvis innebära en katastrofsäsong.

Men det finns både förhoppningar och en viss potential för något större än så.

---

Målvakter:

Sedan traden från Arizona till Minnesota 2015 har Devan Dubnyk vuxit ut som en toppmålvakt i ligan. Han har gått på mäktiga formtoppar och ligger på en hyfsat stabil nivå. Under den gångna säsongen landade hans räddningsprocent på halvhyggliga 91,8 – men tittar vi bara på 5 on 5-spelet tillhör han toppskiktet.

I den spelformen är det bara fyra målvakter, med minst 2500 minuter, som överträffar Dubnyks Sv% (93,03). Noterbart är också att hans xSv% (93,57) ger -0,54 i dSv% – vilket placerar honom näst sist i den 17 man starka gruppen av målvakter med minst 2500 5 on 5-minuter.

Minnesota har en stabil sista utpost i Dubnyk – och 32-åringen är en matchvinnare väl värd namnet, i synnerhet när han prickar in formtoppen.

Bakom Dubnyk hittar vi Alex Stalock, som levererade ett bra målvaktsspel sett till kostnaden – $650 000 – den gångna säsongen. Stalock hade en Sv% på 91,94 i 5 on 5-spelet, men även han hade en negativ dSv% (-1,15).

Kanske kan man – baserat på Dubnyks och Stalocks dSv% – förvänta sig, eller i varje fall hoppas, att Minnesotas redan stabila målvaktsspel förbättras till kommande säsong?

I Iowa Wild finns Andrew Hammond och Kaapo Kähkönen att tillgå vid behov.

Backar:

Det stora namnet i försvaret är så klart Ryan Suter. Säga vad man vill om det där kontraktet som signades 2012, men veteranen har tvivelslöst varit en stor nyckelfigur i Minnesota. Han loggar mycket istid och är konstant en av spelarna som spelar mest i ligan. Går vi tillbaka några år spelade han 28-29 minuter per match, men numera har det minskat något. Trots det var det enbart Drew Doughty som snittade mer speltid än Suter under den gångna säsongen.

Suters betydelse märktes inte minst av under slutskedet av säsongen, när en fotskada gjorde att han missade en handfull grundseriematcher och slutspelsrundan mot Winnipeg. Wild var tämligen chanslösa mot Winnipeg och kanske skulle inte Suter ha gjort avgörande skillnad – men Jets skulle haft en avsevärt tuffare uppgift om han hade varit på isen.

Vid 33 års ålder borde Suter börja lämna sin prime bakom sig, men han har åldrats med värdighet och har – likt exempelvis Nicklas Lidström och Chris Pronger – en förmåga att inte slitas allt för hårt trots ett tungt matchande.

Merparten av den gångna säsongen spenderades tillsammans med Jared Spurgeon och Bruce Boudreau & Co lär hålla kvar vid det paret även kommande säsong. 28-åringen är en stabil tvåvägsback som sällan glänser, men han är pålitlig med pucken och har bra fart på rören. Han är dessutom högerfattad, vilket Suter klart och tydligt visade att han föredrar för några år sedan.

Bakom Suter är stjärnglansen begränsad, men Wild har en solid topp-4 och andraparet lär bestå av Jonas Brodin och Mathew Dumba.

Brodin var spännande och kändes helt klart på gång för några år sedan, men stannade av och blev inte mycket mer än en stabil topp-4-back. Nu är det inte något dåligt och alla behöver sådana backar – det går dock inte att komma undan från det faktum att svensken får ses som något av en besvikelse.

Dumba – som signade ett nytt femårskontrakt värt $6 miljoner per säsong i somras – var i ett liknande fack för ett år sedan, men fick ett härligt lyft under den gångna säsongen. 50 poäng var en fin ökning från tidigare säsonger och det råder nu ingen tvekan om att det är Dumba som skuggar Suter i Wilds försvarshierarki.

Minnesotas topp-4 håller alltså en god klass, men något liknande kan inte riktigt sägas om tredjeparet. Nick Seeler gjorde det hyfsat under sina 22 matcher förra säsongen, men vid 25 års ålder ska det mycket till om utvecklingen plötsligt tar en rasande fart. Greg Pateryn, ny från Dallas, är inte heller han något märkvärdigt.

Nate Prosser lär även han få en hel del matcher och kanske släpper man även fram Gustav Olofsson. Inom organisationen hittar vi även Eric Martinsson, som lämnade Växjö som en av SHL:s bättre backar. Kanske kan ett bra training camp ge honom en NHL-plats?

Forwards:

När Zach Parises problem håller i sig gjorde istället Eric Staal stor succé. Efter en lite tyngre avslutning i Carolina och ett misslyckat gästspel i New York Rangers studsade han tillbaka på ett imponerande sätt under sin första säsong i Minnesota – men det var under den gångna säsongen, hans andra i Wild, som han verkligen lyfte igen.

För första gången sedan 08/09 blev Staal en 40-målsskytt igen och så småningom landade han på 76 poäng. Staal blev ligans fjärde bästa målskytt och tangerade Marian Gaboriks klubbrekord från säsongen 07/08.

Det är en imponerande nytändning av karriären för en falnande stjärna som nu närmar sig 34 år. Bruce Boudreau brukar kunna få ut en hel del av sina offensiva stjärnor och lyckas Staal hålla upp det här även den här säsongen lär han inte ha några problem att få ett nytt och välbetalt kontrakt.

Problem har däremot Parise. Han mäktade bara med 42 matcher förra säsongen och har haft skadeproblem de senaste åren. Han fyllde 34 år i somras och där Ryan Suters monsterkontrakt fortfarande är hanterbart börjar Parises bli ett väldigt huvudbry för Wild. Kontraktet går ut 2025 vilket alltså gör att vi kan ha sju skadedrabbade säsonger framför oss.

När Parise väl spelar lär han väl i alla fall även fortsättningsvis göra det i en hyggligt stor roll i topp-6.

Men på Staals sidor lär vi istället se Nino Niederreiter och Jason Zucker. Den trion fungerade väl tillsammans under den gångna säsongen och borde fortsatt ha goda förutsättningar för att passa väl ihop. Såväl Niederreiter som Zucker kommer med en härlig skridskoåkning och i synnerhet Zucker kommer från en finfin säsong.

Han var en av 21 spelare att göra minst 20 5 on 5-mål och slog personligt rekord i såväl mål (33) som poäng (64). Det gav honom ett nytt femårskontrakt i somras. Niederreiter å sin sida hade en svagare säsong. Båda två omgärdades av traderykten i somras, men rimligtvis av två helt olika anledningar. Än så länge har de däremot blivit kvar i Wild och bör på papperet kunna bilda en relativt giftig förstakedja.

Får vi se Parise på isen lär det istället kunna bli i en andrakedja med Mikko Koivu och Mikael Granlund. De två spenderade en stor del av den gångna säsongen tillsammans och gjorde det bra. 35-årige Koivu håller fortfarande en nyckelroll i Wild och Granlund har växlat upp de senaste åren.

Oavsett hur Minnesota väljer att formera sin forwardsbesättning bör man inte ha allt för stora problem att sätta en slagkraftig topp-6 på isen. Vill det sig väl kan den dessutom utveckla sig till en väldigt kompetent topp-9, men det beror på vilka kliv Joel Eriksson Ek och Jordan Greenway tar.

Eriksson Ek etablerade sig i Wild förra säsongen och lär ta rollen som tredjecenter. Produktionen var inget speciellt, men i övrigt skötte han sig väl. Fortsätter han på den inslagna vägen ska han inte ha några större problem i den rollen.

Greenway är en stor och kraftfull winger som vi känner igen från ett amerikanskt JVM-vinnande lag 2017. Han lämnade Boston University mot slutet av den gångna säsongen och fick direkt debutera i NHL. Man ska kanske inte förvänta sig någon omedelbar och extrem impact, men 21-åringen är helt klart ett spännande namn att följa.

Slutligen fyller Charlie Coyle ut Minnesotas topp-9 – och beroende på Parises status kan vi mycket väl få återse Coyle högre upp i hierarkin. 26-åringen kan ta lite olika roller på olika positioner och den mångsidigheten är hans största tillgång. Han var en av lagets bästa producerande spelare sett till P/60 (1,71) i 5 on 5-spelet.

Utanför topp-9 ser det klart mycket sämre ut för Wild och varken Marcus Foligno, Eric Fehr, JT Brown eller nyförvärven Matt Hendricks och Matt Read får det att vattnas i munnen. Det finns däremot gott om potential i Luke Kunin. 20-åringen gick i förstarundan 2016 och fick ett 20-tal matcher förra säsongen, men det skulle inte alls förvåna om han fortsätter att skolas in via AHL, i alla fall till en början.

---

Tre styrkor:

Bredden

Minst två – förhoppningsvis tre – kedjor av god klass ger Minnesota relativt många potentiella matchvinnare. Håller Eric Staal samma höga nivå ett år till finns det rejäl spets, men i övrigt är det bredden som är Wilds styrka i offensiven.

Målvaktsspelet

Devan Dubnyk är en skicklig målvakt som kanske till och med kan prestera aningen lite bättre. Han ger Minnesota en stabil grund att stå på.

Bruce Boudreau

Minnesota har tillgång till en av ligans bättre coacher i Bruce Boudreau. Han brukar få offensiven att hålla en hygglig klass och lär ha en del i Staals comeback.

Tre svagheter:

Zach Parise

En gammal och skadedrabbad winger, som levde mycket på sin snabbhet, på ett långt och dyrt kontrakt… det är inte direkt ett drömscenario – och det lär kunna påverka Minnesota hårt under hela kontraktstiden.

Possession-spelet

Corsi berättar inte hela historian, men det säger någonting – och man vill inte tillhöra bottenskiktet i CF%, som Minnesota gjorde. Enbart Ottawa och New York Rangers var sämre än Wilds 47,18.

The definition of insanity

Definitionen av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig annorlunda resultat. Kanske borde Minnesota satsat hårdare på förändring och inte bara nöjt sig med att byta general manager?

---

Preliminär laguppställning:

Nino Niederreiter – Eric Staal – Jason Zucker
Zach Parise – Mikko Koivu – Mikael Granlund
Jordan Greenway – Joel Eriksson Ek – Charlie Coyle
Marcus Foligno – Eric Fehr – JT Brown

Ryan Suter – Jared Spurgeon
Jonas Brodin – Mathew Dumba
Nick Seeler – Greg Pateryn

Devan Dubnyk (Alex Stalock)

Andra notabla spelare: Andrew Hammond, Kaapo Kähkönen, Gustav Olofsson, Nate Prosser, Matt Bartkowski, Eric Martinsson, Matt Hendricks, Luke Kunin, Matt Read

---

Säsongens poängkung: Eric Staal

Man blir kanske inte allt för förvånad om Eric Staal inte kan upprepa de senaste två säsongernas produktion, men så här på förhand får han ändå ses som favoriten att ta hem den interna poängligan.

Säsongens viktigaste spelare: Ryan Suter

Ryan Suter axlar ett tungt ansvar i Minnesota. Ska Wild kunna utmana om en slutspelsplats i tuffa Central lär man behöva en Suter i samma gamla vanliga klass.

Säsongens unga spelare: Jordan Greenway

Det finns några kandidater här, men Jordan Greenways förmåga som powerforward kan helt klart göra honom till en publikfavorit i St. Paul.

Säsongens doldis: Jason Zucker

Är Jason Zucker en doldis i dess klassiska betydelse? Kanske inte. Men gissningsvis är han inte så extremt välkänd bland gemene man. En anonym toppmålskytt?

Säsongens besvikelse: Zach Parise

Problemen lär fortsätta för Zach Parise och det är kanske väl hårt att peka ut skadeproblem som en besvikelse, men med tanke på det enorma kontraktet är det nästan oundvikligt.

---

Truppen:

---

Redaktionens rankning:

Central Division

1.
2.
3.
4.
5.
6. Minnesota Wild
7. Chicago Blackhawks

---

NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.

Vill du skriva om Minnesota på SvenskaFans? Hör av dig till hockeyredaktören Niclas Viberg på niclas.viberg@svenskafans.com

Se hela NHL-säsongen på Viaplay för endast 399 kronor per månad - signa upp dig här