SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 3. Montreal Canadiens
Trion Carey Price, Shea Weber och Max Pacioretty borde garantera att det blir slutspel även den här säsongen för laget i bleu-blanc-rouge.
Montreal inledde förra säsongen som en contender och satte bland annat nytt klubbrekord för antal raka matcher från säsongsstarten som laget plockade poäng. Laget och framförallt Carey Price fick sedan en svacka men laget behöll ändå ledningen i divisionen men efter en ny svacka i början av februari fick coachen Michel Therrien sparken trots att laget fortfarande var #1 i Atlantic. Therrien hade då varit Habs headcoach i nästan fem hela säsonger och den senaste coachen som behöll jobbet så länge i Montreal var en viss Scotty Bowman (1971–79).
Under den nye coachen Claude Julien som precis som Therrien gör sin andra sejour i Habs behöll Montreal ledningen i divisionen även om Ottawa Senators utmanade och när serien var färdigspelad hade laget vunnit Atlantic division med sina 103 poäng. Sedan tog det slut alldeles för tidigt i slutspelet där Montreal blev utslagna av NY Rangers med 2–4 i matcher
Det har skett många och relativt stora förändringar under sommaren för Montreal Canadiens och ingen borde vara speciellt förvånad. Enbart fem av 20 spelare med utgående kontrakt under sommaren återvänder till Montreal den här säsongen. En av de 15 som inte återvänder är Max Friberg som valde att återvända till Sverige men han var en av de sex spelare som blev RFA som fick kontraktserbjudande av Habs och Habs behåller därmed rättigheterna till honom om han funderar på att återvända till NHL.
Av de övriga 14 spelarna har en slutat (Steve Ott), tre har gått till KHL (Dwight King, Andrei Markov & Nikita Nesterov), en till SHL (Ryan Johnston), en har ännu inte fått något nytt lag (Mark MacMillan), två har signat med lag i ECHL (Connor Crisp & Dalton Thrower), en har fått en tryout med NY Rangers (Bobby Farnham) och fem har fått kontrakt med lag i NHL (Brian Flynn, Joel Hanley, Keegan Lowe, Stefan Matteau och Alexander Radulov).
De enda spelarna av dessa spelare som Habs kommer sakna är Markov och Radulov men när det gäller Radulov har Habs fått en fullgod ersättare (Jonathan Drouin) genom en trade. Markov kan däremot bli svårare att ersätta men jag tror att Habs coach Claude Julien kommer veta hur Markov ska ersättas i PP och i övrigt gissar jag på att Julien kommer bygga försvaret ungefär som han gjorde i Boston (mer om det längre fram).
Habs tappade Alexei Emelin i expansionsdraften och genom trader har Nathan Beaulieu och Mikhail Sergachev försvunnit men även om det aldrig är roligt att bli av med en talang som Sergachev så har Habs fullgoda ersättare för de tre. Habs har signat flera tre av sina unga talanger (Jeremiah Addison, Simon Bourque & Victor Mete) och de två förstnämnda kommer inleda säsongen i AHL medan Mete troligen kommer dominera i OHL och spela i JVM för Canada.
Habs har dessutom varit aktiva på FA-marknaden och signat åtta spelare (Antoine Waked, Jakub Jerabek, Peter Holland, Byron Froese, Matt Taormina, Joe Morrow, Karl Alzner, Ales Hemsky & Mark Streit). I traden som skickade Sergachev till Tampa Bay fick Habs Jonathan Drouin som revanschsugen återvänder till sin hemmaprovins Quebec (han är född i Sainte-Agathe-des-Monts som ligger ca 10 mil norr om Montreal). Montreal har dessutom tradat till sig backen David Schlemko från Vegas Golden Knights.
Dessutom har Montreal signat Carey Price fram till 2026, Alex Galchenyuk i tre år, Charles Hudon i två år medan Charlie Lindgren, Jacob De La Rose och Andreas Martinsen fick ett år vardera. Efter traden till Montreal skrev Drouin på ett sex-årigt kontrakt och bland nyförvärven fick Alzner fem år, Waked tre år, Holland, Froese & Taormina två år medan Jerabek, Morrow, Hemsky & Streit ett år. Allt som allt har Montreal 47 spelare kontrakterade för nästa säsong (varav Metes inte räknas efter som han kommer spela i juniorligan om han inte mot förmodan tar en ordinarie plats i Habs), 5 målvakter, 16 backar och 26 forwards. Montreal har dessutom bjudit in backen Eric Gelinas som har spelat 189 matcher i NHL på en pro-tryout och om han gör bra ifrån sig har Habs 17 backar och då kommer antagligen någon back att tradas eftersom många av dem måste passera waivers innan de kan skickas till Laval.
Endast 29 av de kontrakterade spelarna har ett kontrakt som sträcker sig längre än den kommande säsongen vilket gör att Montreal även efter säsongen har stora möjligheter att justera laget även om Price nya kontrakt börjar gälla. Faktum är att Montreal endast har tre forwards under kontrakt som är över 30 år och samtliga (Hemsky, Mitchell, Plekanec) har kontrakt som går ut efter säsongen. Montreal är dessutom ett av endast sju lag i NHL som inte släpar på en massa dödvikt (dead cap space) i form av cap space som används till att betala gamla spelare.
När det här skrivs har Montreal dessutom nästan 8,5 miljoner upp till lönetaket vilket gör att jag är fullständigt övertygad om att laget som Habs startar säsongen med kommer se ganska annorlunda ut efter trading deadline (eller tidigare). Faktum är att Habs tillhör de åtta lag i NHL som har mest cap space kvar när det återstår knappt en månad till säsongspremiären och har därför en riktigt bra sits om lag hamnar i knipa pga. lönetaket eller om spelare vill bli tradade.
Vad många fans, bloggare, journalister och övriga tyckare verkar helt ha glömt bort är att Claude Julien nu har haft en offseason på sig att fundera hur han ska formera laget. Förväntningarna och tipsen inför säsongen varierar också mycket, det finns ”experter” som tycker att Habs har blivit sämre medan andra ser laget som ett lag för minst en Conferencefinal. En del ”experter” som Pierre McGuire är ganska lätta att avfärda pga hans besvikelse över att han inte fick jobbet som GM istället för Bergevin.
Habs målsättning är givetvis en slutspelsplats och Julien siktar såklart på att öka på Habs poängskörd och att laget ska vinna Atlantic även den här säsongen. Alla tippare av dignitet (McGuire inkluderad) verkar vara ganska överens om att Montreal tar en slutspelsplats även om många lägger till brasklappen under förutsättning att Carey Price är frisk. Redaktionen tippar att Montreal tar den tredje slutspelsplatsen i Atlantic även om jag själv tror de mycket väl kan vinna divisionen och här är några anledningar:
- Carey Price – förklaring överflödig
- Även om Habs har tappat Andrei Markov är jag övertygad om att Habs kommer ha ett bättre PP den kommande säsongen mycket pga Jonathan Drouin som verkligen är en mästare på att ta in pucken i offensiv zon utan att förlora kontrollen.
- Montreal bör också göra fler mål överhuvudtaget den här säsongen: Pacioretty, Lehkonen, Galchenyuk, Gallagher och Drouin kan alla göra fler mål den här säsongen än förra.
- Samtidigt tror jag att Julien kommer utnyttja att Habs har Price i målet och skapa en försvarstaktik liknande den som hjälpte Boston att vinna Stanley Cup 2011 (bli inte förvånade om Weber och Alzner bildar första backparet).
Som jag ser det har Montreal ett klart bättre lag än Detroit och Buffalo och det finns absolut ingen anledning att tro att Montreal inte kommer plocka mer poäng än Boston, Florida och Ottawa. Tampa Bay kan vara bästa laget i divisionen men jag är långt ifrån övertygad om att Andrei Vasilevskiy är så bra som vissa tror och utan en toppmålvakt kan det gå lika illa för Bolts som i fjol. När det gäller Toronto så är media fartblinda medan många av Torontos fans faktiskt resonerar ganska smart, eftersom Torontos fans alltid jämför sig med Montreal så menar de flesta att Montreal har en mycket bättre målvakt och något bättre försvar medan Toronto har ett övertag när det gäller forwards. När de sedan tittar närmare inser de att det kanske inte är så stor skillnad på forwards ändå, på centersidan har Toronto ett klart övertag men när det gäller RW och LW är det betydligt jämnare och en del erkänner till och med att Habs är bättre. Resultatet är att många Torontofans har betydligt mer realistiska förväntningar på sitt lag än media som drabbats av Maple Leafs feber, Antalet Maple Leafs fans som tror att både Montreal och Toronto går till slutspelet är betydligt fler än de som tror att bara Toronto gör det och det gäller även Torontofans som verkligen avskyr Montreal av hela sitt hjärta. Att Toronto och Montreal alltid haft de mest kunniga och fanatiska fansen har jag vetat länge men tyvärr visar sig Torontos fans just mycket mer kunniga och smarta än Montreals fans där det minst sagt gått hett till under sommaren. Många Torontofans var däremot nyligen nära att tappa hoppet helt om en slutspelsplats eftersom Pierre McGuire gick ut och sa att Toronto kommer bli sämst tvåa i divisionen och om det är något Habs och Maple Leafs fans är överens om så är det föraktet för Pierre McGuire.
Bland Habs fans har det under sommaren utbrutit ett mindre inbördeskrig där tonen blivit allt hårdare, ofta är det personer inom media som sagt/skrivit något som någon av de olika sidorna reagerat på. Den sida som tidigare var väldigt negativ till den förre coachen Michel Therrien har under sommaren flyttat över all sin vrede och frustration på Habs GM Marc Bergevin och till viss del på Habs ägare Geoff Molson.
Den andra gruppen som under sommaren blivit betydligt tuffare i sin ton både mot media och framförallt fans på den andra sidan är fans som är äldre och som framförallt har varit med om mörkare tider. Många av dem har också sett Habs vinna fler Stanley Cuptitlar än något lag vunnit sedan Habs senaste triumf och de vet både hur ett framgångsrikt lag och ledarskap ser ut och hur illa det såg ut under de riktigt mörka åren runt millenniumskiftet.
De unga ”Bergevinhatarna” tror sig kunna kräva att Canadiens ska göra på ett visst sätt (sen är de väldigt oense sinsemellan om vilket sätt som är rätt) och deras frustration fullkomligt exploderade när Claude Julien kom in som coach och i princip fortsatte matcha spelare på samma sätt som Michel Therrien hade gjort. Vissa inom media har försökt utnyttja deras ilska till att köpa enkla poäng genom att skämta på twitter eller i artiklar och radio men det har kostat i respekt hos dels den hårdföra kärnan av fans som fullständigt skiter i namnet på ryggen utan bara bryr sig om logon på bröstet men även hos många vanliga fans som håller på laget samtidigt som de tycker att de andra fansen ska skärpa till sig.
En framgångsrik säsong kommer troligen lugna ned känslorna något men inte ens en Stanley Cup vinst kommer kunna skapa fred mellan fraktionerna.
Målvakter:
Få lag om ens något i NHL har det så bra ställt på målvaktssidan som Montreal (i alla fall om man bara tar hänsyn till målvakter som har kontrakt). Förutom NHL:s bäste målvakt Carey Price som i somras skrev på ett nytt åttaårigt kontrakt med en caphit på 10,5 miljoner finns en veteran till backup och tre talanger som alla var oerhört framgångsrika under förra säsongen. Carey Price kommer under de närmaste säsongerna skriva in sig i Montreals rekordböcker och vet man att Habs haft legendariska målvakter som Georges Vezina, George Hainsworth, Bill Durnan, Jacques Plante, Gump Worsley, Ken Dryden och Patrick Roy så förstår man Price storhet.
Price bör (om han kan undvika skador) vara en av NHL:s absolut bästa målvakter under de närmaste fem säsongerna och även om Montreals GM Marc Bergevin vägrar prata om Stanley Cup fönster så är det nog under den tiden som Habs har störst chans att ta sin 25:e pokal.
Veteranen Al Montoya är en perfekt backup som kan stå upp till 25 matcher under en säsong och göra ett riktigt bra jobb, att han dessutom vet sin roll till 100% gör det väldigt troligt att han kommer få jobbet som Price backup under säsongen, Montoya har en värdig utmanare i Charlie Lindgren som spelat tre matcher i NHL och ännu inte förlorat, Lindgrens spel i farmarlaget St. John's IceCaps under förra säsongen var den största anledningen att laget tog sig till Calder Cup-slutspelet under lagets sista säsong i AHL.
Lindgren måste göra en fantastisk bra camp för att konkurrera ut Montoya och även om han är bättre än Montoya på campen så är det antagligen bäst för hans fortsatta utveckling att spela massor av matcher i Rocket de Laval istället för att sitta i korridoren på Centre Bell när Price vaktar målet.
Michael McNiven är en odraftad jättetalang som Habs skrev kontrakt med 2015, han har efter det utvecklats i nästintill rekordtakt och blev förra säsongen utsedd till OHL:s bäste målvakt och uttagen i All Star Team 1. Att McNiven ratades av Hockey Canada inför förra säsongens JVM berodde nog mest på politik (eftersom han aldrig draftats) och med facit i hand ångrar sig nog Hockey Canada. En av McNiven och Zach Fucale kommer att få vara backup till Lindgren i Laval medan den andre kommer bli förstemålvakt i Brampton Beast i ECHL.
Vill man att McNiven ska spela mycket så ska han givetvis skickas till Brampton men om han hamnar i Laval så finns Habs målvaktstränare Stephane Waite bara några tunnelbanestationer bort och han kan även hoppa in när Montreal tränar och någon av Montoya och Price vilar. Fucale är en jättetalang som efter några svaga säsonger kom igen starkt under fjolåret där han bland annat var Canadas målvakt i Sprengler Cup men han är den i dagsläget sämste målvakten av de som har kontrakt.
Montreal har dessutom rättigheterna till Hayden Hawkey som under säsongen som kommer bör ta hand om jobbet som förstemålvakt i Providence College Friars i NCAA. Cayden Primeau som är son till Flyerslegenden Keith Primeau draftades av Habs i den sjunde rundan av årets draft och han kommer göra sin första säsong med Northeastern University Huskies.
Backar:
En del tyckare anser att Montreals backbesättning har blivit mycket sämre medan andra ser en sämre topp men en mycket bättre bredd. Jag räknar att fem backar är givna och innan rookiecampen startade var jag övertygad om att fyra kontrakterade spelare + Eric Gelinas gjorde upp om resterande två platser i laget men under rookiecampen fanns det en rookie som verkligen visade att han vill spela i NHL redan i år.
Shea Weber är givetvis fortfarande Habs viktigaste back även om vissa analytiker och fans inte gillar honom. Om Habs får till ett bättre spel i PP är det inte omöjligt att Weber kommer upp i 20 mål och han var förra säsongen en de backar i ligan som var inne på minst mål bakåt i spel 5 mot 5. Jag gissar att coachen Claude Julien kommer att välja att spela nykomlingen Karl Alzner jämte Weber, inte något speciellt sexigt val men ingen kan säga att Bruins backpar Seidenberg/Chara vid vinsten 2011 var det heller. Alzner kommer få mycket speltid och förhoppningsvis avlasta Weber en hel del i boxplay så att Weber kan vara effektivare i PP och 5 vs. 5.
Det andra backparet kommer ankras av Jeff Petry som stundtals förra säsongen var väldigt bra men han hade också en riktig svacka som drog ned betyget. Även Petry bör kunna slippa en hel del tid i boxplay och det kan bara gynna hans övriga spel. I jämte Petry hamnar antagligen ett annat nyförvärv som kan visa sig vara en minst lika viktig kugge som Alzner nämligen David Schlemko som kom till Habs från Vegas Golden Knights för en spottstyver.
Schlemko som dessutom har ett väldigt bra kontrakt (3 år med 2,1 i caphit) kan bli en publikfavorit i Centre Bell. Den femte backen som bör vara given i Habs är Jordie Benn som kom i våras och omedelbart blev en stor publikfavorit med sina tunga tacklingar och säkra försvarsspel. Flera journalister men även Habs GM Marc Bergevin tror att Habs kommer komma till spel med Schlemko-Weber och Alzner-Petry i de två första backparen men om de eller jag rätt får framtiden utvisa, dessutom finns det en riktigt joker i leken i Jakub Jerabek.
Som jag ser det gör två spelare upp om en plats bland backarna och då troligtvis jämte Benn i det tredje backparet, veteranen och nyblivne Stanley Cup-mästaren Mark Streit och tjecken Jakub Jerabek som förra säsongen var en av KHL:s bästa backar. Streit gjorde förra säsongen en poäng mer i PP än Markov och kan antagligen ersätta Markov i just PP men frågan är om han kan konkurrera ut Jerabek som är ett oskrivet kort.
Det är lite komiskt att det har skrivits massor om universitetbacken Will Butcher som vägrade skriva på för Colorado som draftade honom och istället valde New Jersey. Butcher är 22 år, 178 cm och väger 86 kg och gjorde förra säsongen 37 poäng i NCAA, Jerabek är 26 år, 180 cm och väger 86 kg och gjorde förra säsongen 34 poäng i KHL. Skillnaden i antal artiklar och mediabevakning kan bara förklaras med en enorm övertro på amerikanska/kanadensiska spelare eller motsvarande negativism angående spelare från KHL. Jerabek kan givetvis floppa rejält men även bli en succé, framförallt om han gör så bra ifrån sig under campen att han får platsen jämte Weber i det första backparet.
Jag tippar att Jerabek åtminstone får chansen att starta i NHL och att Streit hamnar på spelarmarknaden där han kan vara eftertraktad. Det är möjligt att båda kan få en plats bland de 23 spelarna som kommer inleda säsongen om Bergevin/Julien väljer att starta säsongen med 8 backar och att Streit spelar PP som back och hoppar in i fjärdekedjan ibland.
Då återstår en plats och om den gör fyra spelare upp, favorit till att få starta säsongen som Habs sjunde back är Brandon Davidson som är den absolut mest komplette av de som slåss om positionen (åtminstone just nu). Förste utmanare är Joe Morrow som har en stor fördel i att han hade Claude Julien som coach i Boston, Morrow har betydligt större potential än Davidson men har ännu inte fått ut tillräckligt mycket av den. Den tredje som är aktuell har bara fått en tryout med Habs men om Eric Gelinas kommer upp i den standard han höll när han debuterade i NHL för New Jersey 2013 kan han mycket väl få både ett kontrakt med Habs och en plats i laget.
Den fjärde är rookien Noah Juulsen som innan succén på rookiecampen var tänkt att starta sin proffskarriär i Laval de Rocket men Juulsen som de flesta tror kommer bli en back för andra backparet kanske redan nästa säsong visade att han vill ha en plats redan den här säsongen. Juulsen som var lagkapten i juniorlaget Everett Silvertips är en solid two-way defender med bra skridskoåkning och utmärkt spelsinne.
Simon Bourque som också var lagkapten i sitt juniorlag kommer spela i Laval den kommande säsongen men om hans utveckling fortsätter kan han vara aktuell för en plats i NHL om några säsonger. Brett Lernout med det vilda håret (tänk Ogie Oglethorp) har redan spelat några matcher i NHL och kan med rätt utveckling även han ta en ordinarie plats i NHL om några år, om utveckling stannar av kan han bli en av Lavals populäraste spelare så länge han är kvar i organisationen. Tom Parisi var något av en besvikelse förra säsongen då han var en av de mest jagade spelarna från NCAA som inte var draftade och om inget oförutsett händer lär det bara bli spel i Laval för Parisi under säsongen.
Analytikerfavoriten Zach Redmond var också en besvikelse förra säsongen där många hoppades att han skulle ta en ordinarie plats bland Habs backar (den som Benn tog hand om efter traden från Dallas) men efter en svag inledning i Habs skickades han till farmarlaget och risken är stor att han får vara kvar där hela den kommande säsongen. Montreal har också värvat Matt Taormina som blev utsedd till AHL:s bäste back förra säsongen, Taormina som närmar sig 500 matcher i AHL (har även spelat 59 matcher i NHL) kommer med all sannolikhet vara en av Lavals absolut viktigaste spelare under säsongen men om Habs backar drabbas av skador kan han vara en bra ersättare under en kortare tid.
Flera bloggare och tyckare var kritiska till att Habs valde fyra backar under årets draft men eftersom Habs tradade Mikhail Sergachev så hade Habs bara en juniorback kvar. Victor Mete som fått ett kontrakt med Habs gjorde enorma framsteg under fjolåret (och var därmed en anledning till att Bergevin tyckte sig ha råd att trada Sergachev) borde få en stor roll för Canada i årets JVM. Även Mete har imponerat under rookiecampen och kan kanske om han fortsätter imponera under Pro-campen få starta i NHL innan han skickas till OHL efter högst 10 matcher.
I årets draft valde Habs Josh Brook, Cale Fleury, Jarret Tyszka och Scott Walford, i efterhand verkar det som om Josh Brook (skadade tyvärr sig under rookieturneringen i Toronto) kan vara en riktig stöld. Brook var högt rankad under hösten men föll tillbaka eftersom han inte har någon riktig spetskompetens. Många lag draftar hellre en spelare med någon spetskompetens även om denne har några riktigt svaga sidor än en spelare som Brook som saknar både spetskompetens och svagheter.
Montreal har också rättigheterna till två backar som spelar i USHL och NCAA men varken Casey Staum eller Nikolas Koberstein lär ta sig till NHL. För svenska fans finns även Arvid Henrikson att hålla koll på i Örebro där han antagligen kommer spela mest i juniorlaget, han är ett riktigt långtidsprojekt men ur svensk synvinkel kan han vara intressant att hålla koll på under säsongen.
Forwards:
Precis som på backsidan har Habs en riktigt bra bredd bland forwards med 20 spelare som spelat i NHL. Lagkaptenen Max Pacioretty har under sommaren bott och tränat i Montreal i stället Connecticut och nu börjar han äntligen få den respekt han förtjänar från media och fans (om man undantar de som anklagar honom för Subbantraden). Under de senaste fyra säsongerna är det bara två spelare som gjort över 30 mål varje säsong, Alexander Ovechkin och Max Pacioretty och under de fyra säsongerna har Pacioretty gjort 141 mål vilket ger honom en fjärde plats bakom Ovechkin, Pavelski och Crosby men han är före spelare som Tarasenko, Benn, Kane, Seguin, Perry, Marchand, Tavares, Simmonds och Stamkos.
Nyförvärvet Jonathan Drouin har under sommaren tränat ihop med Pacioretty och det är mycket troligt att han kommer få chansen som center jämte Pacioretty i en av de två toppkedjorna. Drouin hade en poäng mindre än Alexander Radulov förra säsongen och Drouin som är 9 år yngre är bara i början av sin karriär och om han får chansen jämte Pacioretty så kan han plocka 60–70 poäng den här säsongen.
Alex Galchenyuk kan också få chansen som center men kan lika gärna hamna på en kant, en del vill att han och Drouin ska få spela med Pacioretty men det tror jag skulle hämma Pacioretty som då skulle få ta ett oerhört defensivt ansvar. Brendan Gallagher hade det tungt förra säsongen med ännu en handskada men får han bara vara hel bör han studsa tillbaka rejält och han kommer antingen få spela med Drouin/Pacioretty eller med Galchenyuk. Artturi Lehkonen kan förhoppningsvis ta ytterligare ett kliv i sin utveckling och ta en plats i topp sex troligtvis tillsammans med Galchenyuk. Om allt flyter på för den unge finländaren kan han göra runt 25 mål den här säsongen och ändå vara en pålitligt defensiv spelare.
Phillip Danault var förra säsongens stora positiva överraskning, även om många tvivlar på att han kan vara en topp sex spelare tror jag att han kommer starta säsongen där och få det defensiva ansvaret i Galchenyuks kedja. Jag tror att de båda tjeckerna Tomas Plekanec och nyförvärvet Ales Hemsky kommer placeras tillsammans och får Hemsky vara skadefri bör han kunna hjälpa Plekanec återfå något av sin forna form. Vem som blir tredje länken i den kedjan kan diskuteras, själv tror jag att Andrew Shaw kommer hamna där och då kan Montreals tredjekedja bli en riktigt otrevlig överraskning för motståndarna.
Jacob De La Rose kommer få en väldigt stor chan att ta en plats inför premiären, om han inte tar den tror jag tyvärr att han kommer tradas eftersom jag tror att han kommer plockas om han hamnar på waivers. Har De La Rose lyckats behålla lite av formen från i våras då han gjorde 11 mål på 20 matcher i AHL tar han en plats antingen som LW i tredjekedjan eller som LW eller center i fjärdekedjan. Charles Hudon som varit Habs bästa spelare i AHL de senaste säsongerna har också en plats inför premiären och kan precis som De La Rose hamna i tredje- eller fjärdekedjan. Speedkulan Paul Byron som gjorde hela 22 mål under förra säsongen kommer vara en av lagets viktigaste spelare i PK och kan få spela överallt i laguppställningen även om jag misstänker att han kan få starta i fjärdekedjan.
Veteranerna Torrey Mitchell och Andreas Martinsen ligger bäst till att ta de två övriga forwardsplatserna och Mitchell kan mycket väl se till att De La Rose och Hudon kommer tillbringa en hel del tid på pressläktaren. Nyförvärvet Peter Holland vill också ha ett ord med i laget, Holland som valdes som den 15:e spelaren sammanlagt 2009 vill gärna få en omstart på sin NHL-karriär och kan få chansen i Montreal om han imponerar på campen. Habs val i första rundan 2013 Michael McCarron har en nackdel gentemot övriga nämnda forwards nämligen att han inte måste sättas på waivers för att skickas till AHL och det gör att jag gissar att han kommer få inleda säsongen i Laval. Om något år skulle jag inte bli förvånad om McCarron och De La Rose spelar tillsammans i Habs tredje eller fjärde kedja.
Veteranen Chris Terry kommer vara en av ledarna i Laval men kan också bli uppkallad om någon blir skadad, Terry som spelat över 150 matcher i NHL blev förra säsongen tvåa i poängligan i AHL. Ryske talangen Nikita Scherbak fick känna på spel i NHL redan under förra säsongen men behöver nog en säsong till i AHL för att slipa bort de värsta ojämnheterna i sitt spel. Daniel Carr kom in som en virvelvind för två säsonger sedan men har sedan dess stannat upp i utvecklingen och om han inte får igång utvecklingen igen så blir det nog bara spel i Laval den här säsongen. Daniel Audette som är son till den förre NHL-spelaren Donald Audette gjorde sin första säsong som proffs förra säsongen och har imponerat under rookiecampen men något mer än någon enstaka match i NHL blir det nog inte under säsongen.
Habs värvade under sommaren Byron Froese som precis som Holland och Taormina fick ett tvåårigt kontrakt, han är nog mest tänkt som en spelare för farmarlaget men en riktigt bra camp kanske ändrar på de planerna. Anledningen till att Habs GM Marc Bergevin gav många spelare som antagligen hamnar i AHL ett tvåårigt kontrakt är att han på det sättet vill skrämma bort lag med ett internt lönetak från att plocka upp dem om de sätts på waivers eftersom de då kanske måste behålla dem ytterligare en säsong. Den siste forwarden som kanske kan få speltid i NHL är slovaken Martin Reway som om det händer verkligen skulle vara den här säsongens solskenshistoria. Reway fick förra sommaren problem med hjärtat, om det var något medfött eller en hjärtmuskelinflammation har inte blivit officiellt men nu ska han vara frisk. Reway har deltagit i rookiecampen och visade stundtals under rookieturneringen i Toronto vilket fantastiskt spelsinne han har men eftersom han inte spelat hockey på över 16 månader kan man inte förvänta sig att han ska kunna utmana om en plats i Habs.
Jeremiah Addison, Markus Eisenschmid, Jérémy Grégoire och Antoine Waked borde inte vara aktuella för att få speltid i NHL i år även om Addison och Waked kan få det längre fram.
Bland de forwards som inte har kontrakt är det framförallt Ryan Poehling som sticker ut på den Nordamerikanska kontinenten, amerikanen som Habs valde i den första rundan i år kommer antagligen spela två säsonger till i NCAA. Han vann JVM-guld för 18-åringar förra säsongen och efter 1 mål och 7 poäng på 5 matcher i sommarens World Junior Showcase borde han vara given i USA:s lag till JVM de kommande två säsongerna.
Jake Evans spelar antagligen sin sista säsong i NCAA och om hans utveckling fortsätter kan han vara aktuell för spel i NHL under våren när NCAA-säsongen är slut. I juniorligorna finns Will Bitten och Michael Pezzetta och åtminstone Brendan Gallagher kopian Bitten har goda möjligheter att ta sig till NHL en dag.
I Europa spelar Lukas Vejdemo och Joni Ikonen och jag tror att båda kommer erbjudas kontrakt av Montreal i framtiden, Ikonen kan om allt går enligt planerna leda Habs förstakedja om allt några år medan Vejdemo kan få en roll längre ned i hierarkin. I Europa återfinner man också Max Friberg och Joonas Nättinen som Habs fortfarande har rättigheterna till. I Fribergs fall förlorar Habs rättigheterna sommaren 2020 medan man förlorar rättigheterna till Nättinen redan nästa sommar.
Det finns de som sagt de som dreglar när de tänker på en förstakedja med Galchenyuk tillsammans med Drouin och Pacioretty men jag tror att det blir lite för bra. Många tyckare tycker också att Habs bästa kedja i slutspelet med Gallagher, Plekanec och Lehkonen ska få chansen även i början av den nya säsongen, det skulle i så fall innebära att Danault skulle få spela med två av Hemsky, Byron, Shaw, Hudon och De La Rose i den tredje kedjan. Ett alternativ till RW ihop med Drouin och Pacioretty som ingen nämner är faktisk Hemsky men det hänger väldigt mycket på att Hemsky är helt fri från fjolårets skada. Andra nämner Lehkonen som ett alternativ jämte Drouin och Pacioretty men jag ser honom hellre ihop med Galchenyuk på rund av finländarens defensiva kompetens.
---
Nyckelspelare:
Carey Price, Carey Price & åter Carey Price men om ni vill ha ytterligare två namn så får det bli Max Pacioretty och Jonathan Drouin
Nyförvärv:
Jonathan Drouin – från Tampa Bay Lightning – trade
Karl Alzner – Washington Capitals – FA
Jakub Jerabek – Vityaz Podolsk – FA
David Schlemko – Vegas Golden Knights – trade
Joe Morrow – Boston Bruins – FA
Matt Taormina – Tampa Bay Lightning - FA
Byron Froese – Tampa Bay Lightning – FA
Peter Holland – Arizona Coyotes - FA
Mark Streit – Pittsburgh Penguins – FA
Antoine Waked – Rouyn-Noranda Huskies - FA
Martin Reway – tillbaka från hjärtsjukdom
Förluster:
Andrei Markov – Ak Bars Kazan – FA
Alexander Radulov – Dallas Stars – FA
Alexei Emelin – Nashville Predators – Expansiondraft
Nikita Nesterov – CSKA Moskva - FA
Brian Flynn – Dallas Stars – FA
Mikahail Sergachev – Tampa Bay Lightning – trade
Ryan Johnston – Luleå HF – FA
Dwight King – Avtomobilist Ekaterinburg – FA
Keegan Lowe – Edmonton Oilers - FA
Joel Hanley – Arizona Coyotes – FA
Stefan Matteau – Vegas Golden Knights – FA
Steve Ott – Retired
Mark MacMillan – Ingen ny klubb klar – FA
Connor Crisp – Toledo Walleye (tryout Detroit Red Wings) – FA
Bobby Farnham – Tryout New Jersey – FA
Dalton Thrower – Allen Americans – FA
Svenskar:
Jacob de la Rose, Lukas Vejdemo, Arvid Henriksson
Coach:
Claude Julien, head coach
Kirk Muller, associate coach
Preliminär laguppställning:
Max Pacioretty – Jonathan Drouin – Brendan Gallagher
Artturi Lehkonen – Phillip Danault – Alex Galchenyuk
Andrew Shaw – Tomas Plekanec – Ales Hemsky
Jacob De La Rose – Charles Hudon – Paul Byron
Torrey Mitchell – Andreas Martinsen
Karl Alzner – Shea Weber
David Schlemko – Jeff Petry
Jakub Jerabek – Jordie Benn
Brandon Davidson
Carey Price (Al Montoya)
Andra notabla spelare: Charlie Lindgren, Zach Redmond, Mark Streit, Joe Morrow, Noah Juulsen, Matt Taormina, Nikita Scherbak, Peter Holland, Mike McCarron, Daniel Carr, Chris Terry, Martin Reway
---
Bästa nyförvärvet: Jonathan Drouin
Drouin har under sommaren tränat ihop med Habs lagkapten Max Pacioretty och eftersom det verkar som om Habs vill testa Drouin som center kan det faktum att han och Pacioretty redan fått en bra personkemi göra att både Drouin och Pacioretty kan slå några personliga rekord under säsongen om de hamnar i samma kedja. Drouin är dessutom en av NHL:s absolut bästa spelare när det gäller att ta sig in i offensiv zon med pucken under kontroll och det tillsammans med hans spelsinne kan betyda oerhört mycket för Habs PP.
Värsta förlusten: Andrei Markov
Att förlora Markov svider men den gode ryssen bäddade själv för det här genom att länge och envist begära ett två-årigt kontrakt. När Markov sedan nöjde sig med ett år skulle parterna också komma överens om lönen men Markov som under förra säsongen fick överta vårdnaden av sina tvillingsöner ville få besked snabbare än vad Bergevin var beredd att ge och då valde Markov att återvända till KHL. Det framförallt i PP som Markov blir svår att ersätta men det finns flera olika alternativ som Julien kan testa.
Säsongens poängkung: Max Pacioretty
Pacioretty har vunnit Habs poängliga de senaste sex säsongerna och han har gjort flest mål för Habs fyra gånger under de sex säsongerna. Även om både Drouin och Galchenyuk skulle kunna utmana honom i år så går det inte att tippa någon annan som vinnare av den interna poängligan.
Säsongens nykomling: Karl Alzner
Tror att Claude Julien kommer försöka upprepa sitt lyckade drag från tiden i Boston Bruins då han parade ihop Zdeno Chara med Dennis Seidenberg och i Montreal är motsvarigheterna Shea Weber och Karl Alzner. Om så blir fallet kommer paret äta massor av istid och förhoppningsvis kommer duon och hjälpa Carey Price att sätta rekord under säsongen. Alzner kommer dessutom givetvis spela oerhört mycket i boxplay och därmed avlasta främst Weber och Jeff Petry.
Säsongens genombrott: Charles Hudon
Det finns flera spelare som kunde vara aktuella här, den riktiga sagobokshistorien skulle givetvis vara Martin Reway men realistiskt sett så borde det vara Hudons tur i år. Hudon har under de senaste tre säsongerna gjort 75 mål och 162 poäng i AHL och den spelskicklige forwarden har troligen en preliminär plats i truppen när campen startar, sedan är det upp till honom att behålla den och även göra avtryck i NHL.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3. Montreal Canadiens
4. Boston Bruins
5. Ottawa Senators
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Detroit Red Wings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
Dan Augustsson2017-09-16 12:00:00
