SvenskaFans rankar NHL – Atlantic Division: 4. Boston Bruins
I fjol tog sig Boston Bruins tillbaka in i slutspelet efter ett par års frånvaro. Kan björnarna nu fortsätta på den inslagna vägen?
I början av februari det här året fick Claude Julien sparken som tränare för Boston Bruins. Detta efter knappa tio år som boss bakom bänken. Innan Julien fick kicken hade Bruins oflyt med målskyttet och man placerade sig just utanför en slutspelsplats, precis som de två tidigare säsongerna. In red istället Bruce Cassidy. Därefter gick saker och ting bättre. Målen började trilla in och reservkeepern Anton Khudobin började komma ihåg hur man spelade hockey efter några fruktansvärt iskalla månader från honom. Khudobins återuppståndelse tillät Tuukka Rask att vila lite extra. Och helt plötsligt placerade sig Boston Bruins på en tredjeplats i Atlantic Division efter 82 spelade matcher.
På pappret har Boston Bruins även i år ett lag som ska vara med och slåss om de sista slutspelsplatserna. Cassidys mannar är ett lag som kommer att missa slutspel med liten marginal vissa år, och andra år kommer man att få vara med och leka med dom stora pojkarna. Bruins är, och har varit de senaste åren, ett ”bubble team”.
Hela den förra säsongen spelade Patrice Bergeron med bråck, eller ”sports hernia”, och Tuukka Rask spelade med en ljumske som var ur funktion. Lyckas lagets viktigaste spelare hålla sig skadefria i år, kombinerat med att ynglingar som Charlie McAvoy och Brandon Carlo fortsätter att utvecklas, så känns Bruins som ett rätt bra lag som kan ta sig någon runda in i slutspelet.
Målvakter:
I Boston är läget oförändrat när det kommer till målvaktsfronten. Förhoppningen är dock att man inte kommer ha så stora problem som under föregående säsong på positionen. Man använde sig av fyra målvakter nämligen då Rask hade skadeproblem och Khudobin inte höll måttet under första halvan av säsongen.
Tuukka Rask är ohotad etta i Boston precis som vanligt efter att Tim Thomas lade skridskorna på hyllan. Rask är i sina bästa stunder en av NHLs bästa målvakter, men har fått spela för mycket dom senaste åren vilket gjort att belastningsskadorna ökat. Dom senaste tre säsongerna har han startat 67, 62 och 64 matcher, och i flera av dom har han inte kunnat göra sig själv rättvisa eftersom skavankerna funnits där. Kan man minska antalet matcher som finländaren behöver starta till mellan 50-60 så har man mycket vunnet. Har fyra raka säsonger med över 30 vinster i bagaget i ett lag som tappat en hel del i kvalitet sedan Stanley Cup-triumfen 2011. Rask är bara 30 år och har många fina år kvar på målvaktsposten i Boston, under förutsättning att man underlättar hans belastning det vill säga.
Andrafiolen kommer återigen att tas om hand av Anton Khudobin. Comebacken i Boston blev inte vad han och alla fans hade hoppats på, då han varit väldigt stabil under sina tidigare säsonger i klubben. Han vann sin första match under ordinarie tid först den 11 februari vilket säger en hel del om hur osäker målvaktspositionen varit under första halvan av säsongen. Efter den vinsten tog Khudobin dock fem raka segrar till vilket ger hopp inför framtiden. Det är också därför man ger honom chansen att visa att han är en bra backup.
För bakom honom hittar vi tre ytterligare målvakter i organisationen. Först och främst har vi det tidigare jättelöftet Malcolm Subban. Han valdes i förstarundan 2012 men har inte fått spelet att stämma på högsta nivån ännu. Två matcher har det blivit med den smickrande räddningsprocenten 72,7%... Nu är han 23 år och som det ser ut får han rikta in sig på spel i AHL. Subban är nu omsprungen av Zane McIntyre som gjorde en magnifik säsong i AHL för Providence med 93% vilket var bäst av alla målvakter i ligan. Fick spela tre matcher från start i NHL och fick hoppa in i ytterligare fem, dock utan att kunna imponera.
Denna säsongen får man också konkurrens från Daniel Vladar som valdes i runda 3 i 2015 års draft. Kan han möjligen blomma ut i AHL och bli den som rankas som nummer tre i systemet i vinter?
Backar:
Det senaste decenniet har handlat väldigt mycket om backgiganten Zdeno Chara när det kommer till Bostons backsida. Han går in på sin elfte säsong i klubben och numera är 40-åringen ingen förstaback längre. Man har haft svårt dom senaste säsongerna med just backarna i Boston. Efter att man bärgade Stanley Cup så har man inte fått det att funka på ett bra sätt. Medelmåttor till backar har gjort ett helt okej jobb, men man har inte stuckit ut speciellt mycket. Nu verkar en ljusning på den fronten komma då en ny generation backar är på väg in i laget för att ta över och visa var skåpet ska stå det kommande decenniet förhoppningsvis. Men det här är fortfarande Charas lag, så det är där vi börjar den här genomgången.
40 år och fortfarande förstaback? Det är frågan det. Undertecknad skulle hemskt gärna vilja se att Charas speltid sjunker lite, både så att hans belastning minskar och dels för att han numera inte riktigt hänger med i den moderna ishockeyn med fart och fläkt. I mina ögon bör han vara tredjeback om vi går efter ett hierarkisystem. Han kommer i sånt fall att vara väldigt nyttig och i boxplay bör hans speltid utökas. Powerplaytiden bör gå till andra mer offensiva spelare. Det är ingen tvekan om att slovaken är inne på sluttampen av sin karriär, men som Charlie McAvoy kommenterade så skulle han kunna bli den nya Jagr, såpass vältränad och i form är han.
Vem ska då ta över förstaplatsen bland backarna? Vi får kanske vänta något år på nämnde McAvoy innan han kan axla den rollen, först och främst ska han bevisa att han är the real deal en hel säsong. Men det han visade i slutspelsserien mot Ottawa lovar väldigt, väldigt gott inför framtiden. Tålamod med McAvoy alltså, vilket gör att mitt val som nummer ett är Torey Krug. Amerikanen är en oerhörd offensiv tillgång och bör spela många offensiva minuter och i powerplay för att få ut så mycket av sina skills som möjligt. Senaste säsongen började han dessutom bemästra defensiven på ett bättre sätt än tidigare, då han använder sig av sin fart för att ta bort motståndarnas forwards. Storleken har han ju inte direkt, och därför behöver man hitta andra sätt att försvara på, vilket Krug nu verkar ha gjort.
Jämte Krug har Adam McQuaid spelat dom senaste åren. Dock är han ingen back för ett första backpar och istället skulle jag vilja se den tidigare nämnde rookien Charlie McAvoy. Ett offensivt backpar som säkerligen kommer att hamna i problem i egen zon ibland, men med rätt forwards kommer dom att spela en större del av tiden i offensiv zon, vilket gynnar hela laget. Man kan inte säga tillräckligt mycket kring hur positiv framtiden ser ut med en back av McAvoys kaliber i ledet. Var grymt bra i junior-VM där han blev utsedd till bästa back och vann guld, spelade i snitt 26 minuter per match i slutspelet där han gjorde sin debut för Bruins och fortsatte sedan med att spela A-VM för USA innan sommarträningen drog igång. Nu ska han in och göra sin första hela säsong och det känns som att the sky is the limit för den reslige amerikanen. Calder Trophy månne?
Jämte Chara i andra backpar skulle jag vilja se ytterligare en ungtupp på väg upp. Brandon Carlo spelade tillsammans med Chara förra säsongen, vilket fungerade bra till en början innan man stötte på problem under senare delen av säsongen i samspelet mellan varandra. Carlo var också en av alla backar som skadade sig i slutet av säsongen. Nu är det dags för den alltid lika svåra säsong två. Han är en riktigt stor back som trots det hänger med bra i spelet, och får han själv väl upp farten är det väldigt svårt att stoppa honom. Behöver förbättra det mesta i sitt spel för att bli en pålitlig topp fyra-back, men potentialen finns där.
Efter topp fyra så är det väldigt öppet. Tre spelare sitter på kontrakt där Kevan Miller och Adam McQuaid är dom som har plats fem och sex just nu. Som sjundeback värvade man in Paul Postma i somras för att bredda truppen. McQuaid har som sagt tidigare spelat mycket med Krug, men jag hoppas att man splittar på dom två och sätter McQuaid på en mer logisk plats i tredje backpar. Han är en defensiv back som kan kasta handskarna när det behövs, men är väldigt begränsad i sitt spel. Boxplayspecialist som inte ska ha alltför många minuter på isen i fem mot fem. En passande backpartner till honom är därför Kevan Miller. Om man vågar testa att spela så som jag listat backarna här vill säga, det vore ganska oväntat men väldigt välkommet om så skulle vara fallet. Miller är likt McQuaid en begränsad back, dock något mer offensiv vilket gör att detta backparet förhoppningsvis kompletterar varandra någorlunda bra och kan man ha dom som tredje backpar vore det en vinst. Det har man nämligen inte kunnat göra dom senaste åren, då båda två figurerat i roller i topp fyra. Det säger sig självt att man inte blir överdrivet framgångsrika som lag ifall man behöver ha två spelare som McQuaid och Miller i topp fyra. Bakom dom väntar alltså nyförvärvet Paul Postma, ytterligare en storväxt back som i princip är en kopia till spelsättet. Så vem av dom här tre herrarna som hamnar i sista backparet beror förmodligen på hur man presterar på försäsongen.
I AHL hittar vi också några löften som kan komma att få speltid med dom stora grabbarna vid skador. Först och främst handlar det om två spelare: Jakub Zboril och Jeremy Lauzon. Båda två var stöttepelare i sina respektive JVM-lag i vintras, båda är 20 år och valdes av Boston i första och andrarundan 2015. Båda går nu från spel i QMJHL till Providence där man ska utvecklas med mycket speltid. Kan som sagt få chansen i NHL beroende på skadesituationen. Matt Grzelcyk och Rob O'Gara fick lite speltid förra säsongen också men lär få koncentrera sig på spel i AHL den här säsongen med tanke på tillskotten i organisationen.
Forwards:
Boston har en väldigt bra offensiv om man kollar vad topp sex kan åstadkomma. Av Bostons sammanlagt 232 mål man gjorde förra säsongen så stod fem forwards för 134 av dom. Det säger en hel del. Kan man alltså få in rätt spetsspelare på rätt plats i laget så kan den siffran höjas en hel del. Även här har man flera spelare som om man gör ett riktigt bra träningsläger kan ta en plats i laget. Att man bara har tolv spelare under kontrakt är för att man har en plan. Don Sweeney och gänget ser vad man har på väg upp och en av dom spelarna kommer att få chansen redan nu att visa att man inte bara kan ta en plats i NHL, utan även prestera en fin ishockey på den nivån.
Patrice Bergeron är numero uno, the perfect player, en gentleman ut i fingerspetsarna. Vunnit Selke Trophy fyra gånger och har därmed tangerat rekordet som Bob Gainey innehar. Inte nog med att Bergeron är sanslöst effektiv i defensiven, han har näsa för målet och ett fantastiskt fint spelsinne. Förra säsongen var dock en dålig säsong poängmässigt för att vara en del i kedjan med Marchand och Pastrnak som var hänsynslös mot sina motståndare. Sköt tredje mest skott på mål i hela NHL, men hade bara en skotteffektivitet på 7% vilket var bra mycket sämre än tidigare år. Man kan förvänta sig ett uppsving i produktionen för Bergeron som lär fortsätta spela med sin parhäst Marchand. Däremot är det ett frågetecken kring vem som ska ta platsen till höger om grabbarna. Fortsätter man på den inslagna vägen med Pastrnak där eller vill man sprida ut poängproduktionen över flera kedjor?
Säkert är dock att Brad Marchand kommer spela till vänster om “Bergy” och den stora frågan inför den här säsongen är om han kan leverera lika bra som förra säsongen? Från att ha varit en superpest som irriterar motståndare och spelar fult och fegt men som ändå gör en hel del poäng så blev förra året en dundersuccé. Fortfarande en irriterande jävel på isen, men oj vilken explosion poängmässigt! 85 poäng på 80 matcher och numera ansedd som en av dom bästa vänsterforwardarna i hela NHL skvallrar en del om utvecklingen. Kom nära 40-målsplatån men stannade på 39. Kan han bibehålla produktionen eller kommer siffran sjunka? Det kanske till och med är så att den kan öka med rätt tredjelänk i kedjan tillsammans med mer tid i powerplay? En spännande säsong kommer det att bli för “Marchy” som ska bevisa att fjolåret inte var en engångsföreteelse.
David Pastrnak bör bli tredjelänk i kedjan då man var så framgångsrika under hela förra säsongen. Men man kanske vill testa att försöka få in en annan spelare där som sagt, för att sprida ut målskyttet över fler enheter. Men vi utgår från David Pastrnak som fick sitt stora genombrott under fjolåret efter två skadefyllda säsonger tidigare. Då får man in en stjärnspelare på den här nivån. Genombrottet var förmodligen bara en försmak av vad som komma skall från tjeckens klubba under många år framöver. 70 poäng på 75 matcher kan definitivt utökas den här säsongen om han fortsätter spela i förstakedjan och i powerplay där han är som klippt och skuren.
Center i andrakedjan är David Krejci. Han har varit med ett tag nu och är en stabil poänggörare. Varit över 70 poäng en gång i sin karriär, men det var nästan 10 år sedan nu. En kreativ spelare som haft lite skadeproblem på senare år. Opererade höften för andra gången inför säsongen som gick och hämmades en hel del av den rehabiliteringen. Nu har han fått en hel sommar med bara träning utan rehabilitering, vilket bör göra honom gott. Kommer det att synas i produktionen är frågan? Får han två bra kedjekompisar så är det inte omöjligt, även fast han har passerat 30-strecket.
På hans högra sida lär David Backes starta, även fast samarbetet dom emellan inte funkade överdrivet bra. Funkar det inte nu heller lär det bli förändringar i kedjorna. Men Backes kom till Boston förra sommaren och skrev ett femårskontrakt värt sex miljoner dollar. Det kontraktet levde han inte upp till. Kaptenen från St Louis kom inte riktigt till sin rätt och siktar nu på att göra en bättre andra säsong i klubben. Kom inte ens upp över 40-poängsstrecket och behöver komma upp över 50 poäng för att vara värd pengarna han får. Bör fixa det i en topp sex-roll, och presterar han inte så finns det flera yngre spelare som bankar hårt på dörren och är redo att klippa Backes plats om han inte levererar. Tränat annorlunda jämfört med tidigare under denna sommaren vilket förhoppningsvis ger resultat under säsongen.
Boston har med vilje lämnat platser öppna i sin roster, och en av platserna som är “up for grabs” är tredjelänken i andrakedjan. Här väljer jag och kollega Jonathan Mäki att sätta in Anders Bjork, även fast det finns fler alternativ såklart. Men nu är det vi som är GMs för en dag och då blir det som så att amerikanen med det svenskklingande namnet tar den platsen. 21-åringen skrev på ett ELC-kontrakt och ska nu slå sig in i laget. Gjorde 52 poäng på 39 matcher i NCAA och spelade sedermera även VM med USA. Kan han göra ett bra träningsläger och imponera såpass mycket på coacherna att han slår sig in i laget bör han testas i en topp sex-roll direkt då han besitter många kvaliteter som behövs för att behålla en sådan plats i laget.
I tredjekedjan lär vi hitta Ryan Spooner som center. Förhandlingarna om ett nytt kontrakt fick bestämmas via arbitration då han var en restricted free agent efter säsongen. Har aldrig riktigt fått det där genombrottet man trodde under Claude Julien, som aldrig litade på hans defensiva egenskaper. Det går också utan tvekan att slipa rejält på just defensiven, men det är i offensiven han har sin uppsida. Dippade poängmässigt förra säsongen, men får han rätt roll så kan Spooner förmodligen nå upp mot dryga 60 poäng på en säsong. Kommer det definitiva genombrottet den här säsongen med Bruce Cassidy som tränare med ett mer offensivt tänk än sin föregångare? Det är lite nu eller aldrig som gäller för Spooner, för det jagar spelare bakom honom och dom är bra sugna på hans plats.
Till vänster om honom hittar vi en besvikelse från förra året – Matt Beleskey. Pratar vi revansch så är det här den mannen som har mest att bevisa i Boston inför 17/18. Efter ett bra slutspel för Anaheim skrev han på för Bruins för två år sedan. Första säsongen var godkänd med 37 poäng på 80 matcher. Vad som hände förra säsongen är dock en gåta, bara 8 poäng och petad en stor del av matcherna. Hans fysiska och vägvinnande spel var som bortblåst och dom där 3,8 miljonerna i cap hit fick man inte mycket för. Får han förtroendet i en tredjekedja så gäller det att han tar tillvara på möjligheten, annars kommer det bli en dyster historia för Beleskey. Är “bara” 29 år men har kontrakt till 19/20. Risk för buy-out ifall det inte blir någon förbättring, så man kan lugnt säga att det är vinna eller försvinna som gäller.
Högervinge i tredjekedjan är också en öppen plats. Tar vi in i ekvationen vilka som har NHL-kontrakt och inte så kommer platsen att gå till Noel Acciari istället för Jake DeBrusk eller Austin Czarnik. Men det är omöjligt att veta såhär på förhand vem som kommer ta platsen till slut när NHL-premiären är här. Vi kör dock på att Acciari hamnar här, och gör han det så är det en spelare som är en stabil pjäs på isen. Gör inte jättemycket poäng men är ansvarsfull över hela banan och är därmed en spelare att lita på för tränaren. Behöver slipa på det offensiva spelet för att på riktigt slå sig in i NHL och bli en spelare som spelar 82 matcher.
Riley Nash är nästa spelare till rakning. Efter att ha spelat hela NHL-karriären i Carolina så gick flyttlasset till Boston förra sommaren. Gjorde en klart godkänd säsong i klubben och tog ett stort defensivt ansvar i både numerärt underläge och fem mot fem. Skrev ett tvåårskontrakt som alltså löper ut efter denna säsongen. Fortsätter han att acceptera sin defensiva roll i laget så lär han få förnyat förtroende om ingen av alla prospects som knackar på dörren går förbi i hierarkin. Man vet åtminstone vad man får av Nash varje kväll, en sån där spelare som alltid gör sitt jobb och för det mesta i det tysta.
Tim Schaller gjorde även han sin första säsong i Boston under fjolåret efter att ha representerat Buffalos organisation innan. En oerhört populär spelare av många i publiken, som man ofta kan se komma till matcherna med skyltar där Schallers ansikte är på bild, något att hålla utkik efter och härlig kuriosa. På isen är han ganska begränsad dock. En typisk fjärdekedjespelare som pytsar in ett och annat mål emellanåt, men som förmodligen inte kommer att komma högre än så i hierarkin. Åtminstone lär han inte göra det i Boston Bruins framöver. Lär bli omsprungen av yngre spelare, frågan är bara när.
Sista platsen i laguppställningen placerar vi Frank Vatrano på. Han är dock en spelare som kommer att behöva spela längre upp än så i laget för att komma till sin rätt. Har ett oerhört giftigt skott som han mer än gärna använder. Fick förra säsongen lite spolierad av skada då han endast spelade 44 matcher och “bara” gjorde 10 mål. Säsongen innan drog han ju in 36 mål på 36 matcher i AHL. Kan han hålla sig skadefri, få en bra start på säsongen och ta det därifrån så är det inte omöjligt att han får större förtroende av Cassidy. Får han ut sin potential så har man en framtida 30-målsskytt i den lille amerikanen. Nu gäller det att han ger järnet för att ta den där åtråvärda platsen högre upp i kedjorna och i powerplay där han har sina absoluta färdigheter.
Bakom dom här spelarna så finns det en hel drös som kan få chansen och förmodligen kommer få chansen i NHL redan i år. En som vi svenskar kan hoppas lite extra på är centern Jakob Forsbacka-Karlsson. Skulle fått starta i NHL om inte Ryan Spooner till slut fått sitt kontrakt. Nu lär det bli tålamod som gäller för ”JFK” som påminner en hel del om Patrice Bergeron i spelstilen. Jake DeBrusk och Austin Czarnik skrev jag om tidigare, båda har stora chanser att få speltid med dom stora grabbarna också under vintern. Kenny Agostino värvades in i somras från St Louis, en väldigt intressant spelare som gjorde 83 poäng på 65 matcher i AHL, där finns det definitivt potential.
Mer spelare som också är värda att nämna är Anton Blidh och Peter Cehlarik, båda fick debutera i Bruins förra säsongen men får börja i AHL. Även Heinen, Kuraly och Senyshyn har verktygen för att ta sig upp i NHL och hålla sin plats där vid rätt förutsättningar. Det gäller att ta chansen när man väl får den, vilket Kuraly gjort allra bäst av trion då han stod för två viktiga mål i slutspelet mot Ottawa.
---
Nyckelspelare:
Patrice Bergeron, Brad Marchand, Tuukka Rask
Nyförvärv:
Kenny Agostino – Från St. Louis Blues – Free Agent
Paul Postma – Från Winnipeg Jets – Free Agent
Förluster:
Jimmy Hayes – klubb ej klar – Utköpt
John-Michael Liles – klubb ej klar – Free Agent
Colin Miller – Vegas Golden Knights – Expansionsdraft
Dominic Moore – Toronto Maple Leafs – Free Agent
Drew Stafford – New Jersey Devils – Free Agent
Svenskar:
Jakob Forsbacka-Karlsson, Emil Johansson, Anton Blidh
Coach:
Bruce Cassidy
Preliminär laguppställning:
Brad Marchand – Patrice Bergeron – David Pastrnak
Anders Bjork – David Krejci – David Backes
Matt Beleskey – Ryan Spooner – Noel Acciari
Frank Vatrano – Riley Nash – Tim Schaller
Torey Krug – Charlie McAvoy
Zdeno Chara – Brandon Carlo
Kevan Miller – Adam McQuaid
Tuukka Rask
(Anton Khudobin)
Andra notabla spelare: Jakob Forsbacka-Karlsson, Zach Senyshyn, Jakub Zboril, Jeremy Lauzon, Danton Heinen, Peter Cehlarik, Kenny Agostino, Paul Postma, Sean Kuraly, Jake DeBrusk, Malcolm Subban, Zane McIntyre
---
Bästa nyförvärvet: Kenny Agostino
Ett ganska iskallt val att ha som ”bästa nyförvärv”, men med tanke på att Kenny Agostino och Paul Postma är de enda nya spelarna i truppen från i fjol, bortsett från prospects, så faller valet på mister Agostino.
Förra säsongen spelade den 25-åriga vänsterforwarden mestadels i Chicago Wolves i AHL. Där nere gjorde han 83 poäng på 65 matcher och blev ligans MVP, så det finns bevisligen något där att hämta. Frågan är bara om han kan lyckas överföra en del av den produktionen till NHL, eller är han en ny Seth Griffith?
Värsta förlusten: Colin Miller
Colin Miller är ett tapp som kommer att kännas en del. Visst, han var ingen stjärna i Bruins. Men han var en väldigt spännande och rolig back att kolla på. Hans skridskoåkning är Erik Karlsson-liknande och han skjuter som en häst, om nu hästar kan skjuta med klubba och puck.
Colin fyller dessutom bara 25 år den här säsongen. Men han hade aldrig en bärande roll i Bruins och han skulle inte haft det under den kommande säsongen heller. Han är rätt medioker defensivt och bidrar inte med jättemycket offensivt, trots att potentialen finns där. Men hans underliggande siffror var fantastiska i fjol och han är överlag en väldigt nyttig back för ett NHL-lag att ha. Som tur är suddas tappet av Colin Miller bort en del då Charlie McAvoy och Brandon Carlo lär täcka upp de två förstaplatserna som högerfattade backar.
Säsongens poängkung: Brad Marchand
Sexa i den totala poängligan med 85 poäng och fyra i den totala målligan med 39 mål i fjol. Brad Marchand är en jobbig liten rackare, men spela hockey kan han göra. De senaste två säsongerna har han exploderat offensivt, kanske med tanke på att han börjat få powerplay-tid för första gången i sin karriär. Med ett utmärkt tvåvägsspel, en fantastisk offensiv och med Patrice Bergeron som sin kedjekamrat har jag svårt att se att någon i Bruins skulle ta poängkungstiteln från Brad Marchand den kommande säsongen. Om någon ska utmana honom så är det nog David Pastrnak.
Säsongens nykomling: Charlie McAvoy
McAvoy hade en intressant säsong i fjol. JVM-guld, uttagen i JVM:s All Star-lag, herr-VM med USA, uttagen till NCAA:s All Star-lag, AHL-debut och NHL-debut i slutspelet. Han fick spela en hel del hockey och han gjorde det med bravur. I NHL-slutspelet fick han hoppa in redan i första matchen mot Ottawa Senators på grund av skador på flertalet backar. Därefter spelade han samtliga matcher i slutspelet. Han snittade 26 minuter per match som 19-åring i sitt första NHL-slutspel och avslutade det hela med tre poäng på sex matcher. Så visst finns det mycket att hämta från den högerfattade backen.
Förväntningarna på McAvoy inför den kommande säsongen är stora. Men man ska inte glömma att han bara är 19 år, och trots att han gjorde det bra i slutspelet i fjol så är han en rookie som kommer att ha det tungt under vissa perioder i sin första riktiga NHL-säsong. Men förhoppningsvis gör han det tillräckligt bra så att han kan vara med och utmana om Calder Trophy. Det är inte omöjligt.
Säsongens genombrott: Danton Heinen
Att Danton Heinen placerar sig på den här platsen kanske förvånar vissa som inte har stenkoll på Bruins prospects. Han spelade ju faktiskt åtta matcher med Boston förra säsongen och blev helt nollad. Därefter blev den då 21-åriga Heinen nedskickad till Providence och var riktigt fin stundtals. Tillslut hamnade han på 44 poäng på 64 matcher i AHL, vilket är fina siffror för en spelare som aldrig spelat hockey på den nivån förut. Men det var mot slutet av säsongen och i slutspelet som Heinen började visa hur fruktansvärt bra han kan vara. På 17 matcher i slutspelet mäktade han med 18 poäng och en stor dominans i spelet överlag. Detta får mig att hoppas att han tar med sig det in i den kommande säsongen och visar vad han kan även på NHL-nivå.
Heinen är en dessutom en väldigt flexibel forward. Han kan spela på samtliga tre forwardspositioner, men gör sig bäst på vänsterkanten. Han är duktig i defensiven och en duglig skridskoåkare, men hans främsta egenskaper sitter i hans hockey IQ och spelsinne. Tänk er David Krejci, fast som ytterforward.
Problemet för Danton Heinen är att han kommer att ha en oerhört tuff konkurrens om platserna i NHL. Jake DeBrusk, Anders Bjork, Jakob Forsbacka-Karlsson, Peter Cehlarik, Frank Vatrano, Matt Beleskey och Zach Senyshyn är bara några av namnen som han måste slåss med om någon av de mer osäkra platserna i truppen.
---
TRUPPEN:
---
REDAKTIONENS RANKNING:
Atlantic Division:
1.
2.
3.
4. Boston Bruins
5. Ottawa Senators
6. Florida Panthers
7. Buffalo Sabres
8. Detroit Red Wings
---
NHL:s 31 lag presenteras i form av en rankning inom de fyra divisionerna. Samtliga skribenter fick ranka divisionerna, som sedan summerades till en gemensam rankning för hela redaktionen.
