Maple Leafs framtid
Idag går det att läsa på diverse websidor (svenskafans.com, expressen m.m.) att Sundins glansdagar är över. Är det verkligen så? "Captain clutch" är väl snart tillbaka i god gammal form? Som hängiven TML-supporter tycker jag att dagens situation är skrämmande lik denefter förra lockouten.
Då hade TML varit i Conference-final två år på raken, och alla i Toronto såg fram emot att man skulle ta nästa steg. Man hade i Doug Gilmour en av NHL:s mest värdefulla och bästa spelare. Dessutom hade man Felix Potvin i mål, redo att leda sitt lag i Stanley Cup återigen.
Till Toronto-fansens besvikelse var Wendel Clark tradad till Quebec Nordiques. Dock hade man i Mats Sundin fått en av NHL:s "rising stars" och en naturlig påläggskalv och arvtagare till Gilmour.
Tyvärr blev det dock stopp redan mot Chicago Blackhawks i Conference-kvartsfinalen.
Vad hade gått fel? Kritikerna var eniga: Gilmour var inte i samma slag som förr. Och förutom Sundin så var det heller ingen annan som kunde ta ansvaret att leda TML i Stanley Cup. Spelare som Andreychuk, Gartner och Benoit Hogue klev aldrig fram när
laget behövde dem. Potvin var på nedgång blott 24 år gammal och i försvaret fick spelare som Dave Ellett och Todd Gill slita alltför hårt.
Nästa säsong var det dags för revansch. Cliff Fletcher (dåvarande GM) skröt högt om sin center-besättning bestående av Gilmour, Sundin, Muller och Gagner. På kanterna skulle Andreychuk, Gartner och den återbördade Clark stå för målfabrikationen. Av detta blev det "pannkaka".
Alla dessa centrar var inte imponerande mer än på pappret. Laget var ålderstiget och med fyra gamla lagkaptener (Gilmour, Muller, Clark och Gartner) blev kanske för mycket av det goda. Det var dags att börja om från nytt och efterföljande säsonger försvann den ena profilen efter den andra (Gilmour, Ellett, Gartner, Andreychuk, Gill, Murphy m.fl.).
Laget kom sedan att byggas runt Sundin.
Är det nu dags att "bygga om" redan? Är Sundin i samma situation som Gilmour för 10 år sedan, eller kommer han än en gång att bära Maple Leafs på sina axlar?
Mitt svar är både JA och NEJ. Faktum är att TML förmodligen kommer att ta sig till play-off och därmed kan återuppbyggnaden inte startas nu. Däremot behöver följande redas ut:
Målvaktsfrågan:
Belfour har troligtvis gjort sitt, trots att han står bakom ett av NHL:s sämsta försvar. Tellqvist har spelat mycket bra och bör få chansen som no. 1. Fungerar inte det, är det dags för en stor trade. (Loungo blir free agent nästa sommar)
Backarna:
McCabe och Kaberle är ligans bästa backpar offensivt, men i defensiven spelar de alltför ofta på "chans". Det bästa hade varit att sära på dem, men tyvärr är det övriga spelarmaterialet för dåligt/orutinerat. Kronwall och Colaiacovo kommer förhoppningsvis vara en del av Maple Leafs lång tid framöver tillsammans med McCabe och Kaberle. Om Pilar återhämtar sig, kommer TML plötsligt ha ett starkt försvar inom något år, något som var deras svaghet redan i slutspelet 92-93.
Forwards:
Toronto har återigen en mycket stark besättning på centersidan, men problemet är det
samma som förra gången. Sundin, Lindros och Allison kräver mycket istid och vill leda varsin kedja. Dessa tre trivs heller inte på kanten, vilket är synd, då TML:s övriga wings (exklusive Steen, O'neill) inte är särskilt produktiva. Allison har redan klagat på sin istid. Här är det en "galactico" för mycket, dags att satsa på produktiva wings!
Även om mitt hjärta säger att Sundin & Belfour hittar formen, försvaret helt plötsligt blir stabilt och vi fram i maj/juni är på väg mot Lord Stanley, så får jag nog acceptera fakta:
Toronto Maple Leafs kommer from 2006-2007 påbörja ett nytt kapitel, med eller utan
"Captain Clutch"!
