SvenskaFans rankar NHL: 21. Toronto Maple Leafs

Sommaren i Toronto har bjudit på en del intressanta förändringar. Ett antal nya namn har anslutit och ledningen har till stora delar bytts ut under det gånga året. Den stora frågan är ändå om man har de rätta pusselbitarna för att nå tillbaka till slutspelet.

Under lockout-säsongen 2012-13 såg Leafs till att bryta en vidrig svit om åtta år utan slutspel. Man hade tagit sig tillbaka till finrummet. Och ifjol, 2013-14, såg man länge ut att repetera bedriften tills man fullständigt kollapsade. Från den 16 mars, då man låg på en tredjeplats i Atlantic, kom man att förlora åtta raka matcher, vinna två och förlora ytterligare fyra på rad. Och landade på en 13:e plats I östra konferensen.

Fjolårssäsongen var märklig på flera vis. Hur gick det då till? Fram till det smärtsamma slutet fick vi se ett Leafs som lyckades vinna mer än vad de förlorade men, kritiken var massiv på främst två punkter; inget lag släppte till så mycket skott emot och boxplay-spelet såg stundtals helt bedrövligt ut. Ändå kunde man vinna sina matcher. Främsta orsaken hette Jonathan Bernier som visade att han duger gott och väl som förstemålvakt efter att tidigt visat på bättre spel än sin partner James Reimer. Hemvändande David Clarkson fick också svidande kritik och som givetvis förstärktes med dennes överbetalda kontakt (det sämsta i hela ligan månne?), han var rent ut sagt usel. Dave Bollands skada tidigt in på säsongen väger också säkert in. I övrigt visade Kessel och van Riemsdyk lagets offensiva muskler medan en ung försvartrupp, där Morgan Rielly tog en plats, hade det kämpigt. Trots all kritik var man på god väg mot en slutspelsplats. Tills allt förändrades. 

Vore det inte för kollapasen på slutet så hade kanske inte kritiken uppmärksammats lika mycket och kanske hade de nu genomförda förändringarna inte blivit av i samma utsträckning. Med andra ord vill jag säga att kollapsen kan ha varit sund för lagets utveckling.  Man lyckades få tillbaka Leo Komarov som spelade under 12-13, året då man tog sig till slutspel och hade ett av ligans bästa boxplay - med just Komarov i spetsen.

På blålinjen har man möblerat om rejält också, vilket var en absolut nödvändighet. Efter att ha avslutat förra säsongen med fem vänsterfattade backar och en högerfattad så ser 2014-15 år preliminära uppställning ut att vara jämnt fördelad på den punkten. Man trejdade bort Gunnarsson mot Roman Polak, signade free-agent veteranen Stephane Robidas och gav nytt förtroende till talangen Jake Gardiner, som man hoppas ska ta ett kliv fram i år, med ett femårskontrakt.

Målvaktsduon blir densamma där Reimer fick ett nytt tvåårskontrakt och har uttryckligen sagt att hans målsättning är att (åter)ta förstespaden. Det är förstås ingen som tror på det, förutom då kanske Reimer själv.

Förutom backuppsättningen så kommer bottom-6 forwardsgruppen se mycket annorlunda ut i år. Centrarna Bolland och McClement har lämnat, samt Kulemin och Raymond. De nya namnen - David Booth, Petri Kontiola, Daniel Winnik, Mike Santorelli samt nygamla Leo Komarov och Matt Frattin kommer slåss om platserna tillsammans med David Clarkson, Peter Holland, Troy Bodie, Trevor Smith och eventuellt - om man nu väljar att ha en fighter med i truppen - Colton Orr eller Frazer McLearen.

Naturligvis får inte alla plats men ledingen vill skapa hård konkurrens när training camp startar. Det blir svårt att sia om vilka som tar en plats men förutsättningarna är i alla fall goda. Och som helhet känns det som man förstärkt laget snarare än tvärtom. Sen återstår att se om spelarna passar ihop och kan förhålla sig till Carlyles spelidé.

I årets draft valde Leafs som nr 8 och tog Willam Nylander (son till Michael Nylander) . Ska bli otroligt spännande att följa honom på kampen och även om om det mesta pekar åt att han inte tar en plats i år ska vi minnas att detsamma sades om Morgan Rielly ifjol. Jag vill påstå att han har en 50% chans att slå sig in. Personligen hoppas jag han tar platsen. Han får en osökt att minnas Jeff Skinner's rookiesäsong för Carolina. Denne var också 18 år, likartade skills och fysiskt jämförbara. Vad än utfallet blir har Toronto en supertalang att se fram emot kommande säsonger. En som skulle kunna runda av top-6 forwardsgruppen, kanske redan i år som sagt.

Slutligen måste här nämnas ett par ord om arbetet utanför rinken. Leafs har bytt ut stora delar av ledningen i hopp om att ta tillbaka klubben till den absoluta toppen. Det började i vintras genom att anställa legendaren Brendan Shanahan som ny president i klubben. Med andra ord överst i hierarkin. Coach Randy Carlyle fick två nya assisterande coacher i Peter Horachek från Florida och Steve Spott ifrån Toronto Marlies medan Shanahan såg till att anställa den blått 28-årige Kyle Dubas som ny assisterande GM till Dave Nonis i somras. Dubas ska vara ett geni vad gäller statistisk djupanalys och har enligt uppgifter gjort ett starkt intryck under arbetsintervjun; Shanahan sade i en intervju att mötet med Dubas skulle avklaras på en halvtimme - som sen blev till timmar och varade till sena kvällen... Uppenbarligen har de båda mycket  gemensamt men det återstår att se vad de båda kan göra för avtryck i klubben rent sportsligt.

I augusti anställdes ännu en assisterande GM i Brandon Pridham, vars roll, enligt uppgift, främst kommer att beröra de ekonomiska aspekterna på kontoret i form av kontraksförhandling, cap-space analys och lite sånt småtrist arbete (som ingen annan vill hålla på med).

Vilken kurs styr då årets Leafs-flotta åt? Personligen känner jag mig försiktigt optimistisk även om alla förändringar kan ge negativa utslag. Som (ett) fan - en slutspelsplats bör vara inom sikte. Som Leafspelare - ett måste (som vanligt). 

Målvakter:

Efter ett par tuffa år utan någon lysande keeper i målet verkar det nu som klubben känner sig trygga efter att ifjol bytt till sig Jonathan Bernier ifrån Kings. Det dröjde heller inte länge innan Bernier visade sig överglänsa tandempartnern James Reimer. Bernier spelade som sagt bra och det med ett av ligans knackigaste försvar. Han fick ingen vidare hjälp men kunde ändå stjäla matcher åt laget. Vilket ingen Toronto målvakt visat sig duglig till sedan Curtis Josephs och Felix Potvins goda dagar. Berniers form kan vara den störst avgörande faktorn på huruvida en slutspelsplats nås eller uteblir.

Till sin hjälp är James Reimer tillbaka i laget som ännu har mycket att bevisa. Han styrka är hans psyke och attityd, vilket såklart är en bra grund. Men han varvar ännu lysande räddningar med billiga mål och man vet inte riktigt var man har honom. Får räkna med att i första hand avlasta Bernier och lär få spela uppåt 20 matcher i år.

Bakom dessa två ser det lite tunt ut. Klubben plockar förmodligen in en rutinerad tredjekeeper för spel i Marlies. Ett par år från nu lär vi dock höra mer utav talangerna Antonio Bibeau och Christopher Gibson. Eller tidigare.

Backar:

Årets upplaga försvarsspelare bör kunna prestera bättre än fjolårssäsongens. Om inte är laget riktigt illa ute. Nytt blod och mognare spel ifrån det unga gardet borde ge fansen hopp om bättre tider.

Veteranen och lagkapten Dion Phaneuf är den som axlar den tyngsta bördan. När Dion spelar bra ger det hela laget trygghet och arbetsro. Det är kanske just därför, rent psykologiskt, som han är så viktig. Ännu inte fyllda 30 har Dion massor av rutin men behöver dock en stabil partner för att komma i sitt rätta jag. Med Gunnarsson borta blir det intressant att se vem han får vid sin sida.

Stephane Robidas, 37 år, överraskade nog en del när han signades till Toronto i somras. Veteranen har varit skadebenägen senaste åren men hel och frisk är han en duktig defensiv back med viss offensiv begåvning och som kan komma att komplettera Phaneuf väl. Kanske bra om Phaneuf får spela med någon som är äldre och mer erfaren än han själv?

Ett annat nyförvärv är Roman Polak som kommer agera defensiv back, få mycket speltid i boxplay och i övrigt användas sparsamt. Bättre än Gunnarsson? Tveksamt. Huvudingrediensen i denna trejd var att man fick en högerfattad back i utbyte mot det motsatta.

Cody Franson är också tillbaka men runt denna stora, tunga pjäs svävar ett antal frågetecken. Hans största tillgång finner vi i power play medan det defensiva spelet lämnade mycket att önska ifjol. Osäkert hur Carlyle väljer att spela honom. Riskerar att hamna i frysboxen om han inte skärper sig.

Så har vi två pjäser kvar att presentera under egen rubrik; "Framtiden".

Morgan Rielly och Jake Gardiner. Rielly växte under hela säsongen och ses ur mina ögon som en blivande toppback. Spelar snabbt, smart och enkelt och jobbar oerhört hårt. Pålitlig defensivt med tanke på sin ålder (19 år ifjol)  och tekniken hans ger en glimt av att denne unge herre kan bli vår bästa offensiva back under kommande år.

Om inte Rielly blir den mest spännande backen att följa i år så är Jake Gardiner. En fantastisk skridskoåkare först och främst - skrinnar med pondus ur egen zon. Offensivt blir han bara bättre och bättre men åter igen, defensiven måste förbättras och tuffheten likaså. Håller ofta för länge i pucken i uppspelen och bjuder på alltför många felpass. Kan han slipa på dessa väsentligheter kan Jake bli något alldeles extra för Leafs.

Organisationen tappade 25-årige talangen T.J Brennan i somras, vilket jag tyckte kändes surt. Samtidigt förståeligt med tanke på den nuvarande, rätt så offensivt lagda, försvarsmakten. Istället får vi svenska fans hoppas på att defensivt duktige Petter Granberg får fler chanser. Han står närmast en plats i NHL men efter honom ser det ganska så tunt ut för närvarande.

Forwards:

Som vanligt gnälls det på att Leafs inte har några dugliga centrar under post-Sundin eran. Jag är dock inte allt för orolig men mycket är upp till bevis. Ett bevis som står mellan att nå eller inte nå slutspel med nuvarande besättning.

Standarden på Leafs top 6 forwards bör ligga på en bra nivå jämfört med konkurrenterna. Först ut i ledet finns Phil Kessel som levt upp till förväntningarna och levererat år ut år in. En av hela ligans bästa snipers och snabb som få. Har defensiva brister men offrar inte hälsan för att blockera skott eller tacklas. Och kanske är det meningen att det ska vara på det viset. Kessel får inte gå sönder. Han må vara lika viktig för Leafs som Oveckin är för
Capitals.

Vid sin sida har han James van Riemsdyk som utvecklats väl sedan trejden ifrån Flyers. Poängmässigt har denna duo potentialen att tillhöra de främsta i ligan. JvR är stor, stark, teknisk och spelar smart framför motståndarkassen och är alltid ett hot.

Den som avrundar förstakedjan är centern Tyler Bozak. Han är vare sig flashig eller särskilt spektakulär men balanserar upp defensiven bra och bidrar med en del poäng också. Kanske en av ligans mest underskattade spelare.

Om förstakedjan är given så är 2/3 delar av andrakedjan likaså. Den centreras av Nazem Kadri som fortfarande är en aning oslipad i sitt spel över hela plan men som har förmågan att snurra upp motståndare på ett fantastiskt sätt. Effektiviteten och defensiven är dock två områden han behöver jobba på men han är nu ett år äldre och mer erfaren och har heller inte nått sitt max än.

Bredvid sig har Naz veteranen Joffrey Lupul som varit skadebenägen genom karriären. Får han bara hålla sig frisk blir han enormt viktig då han normalt sett spelar med hjärta och pondus. Såg tidvis lite trög ut ifjol men har förhoppningsvis inte tappat alltför mycket av sina goda förmågor. Känns som en naturligare ledare än någon annan i laget.

Att avrunda top 6 blir den stora nöten under årets camp. Sannolikt testas flera olika där. Nylander, Clarkson, Frattin, Komarov, Abbott och Booth är de mest naturliga RW alternativen.

På den undre forwardshalvan finns få säkra kort men knappast brist på rutin. Leo Komarov är den mest givna av de alla och kommer få en viktig roll i främst boxplay och kommer troligen leda lagets tuffaste (checking) lina.

Daniel Winnik signades också främst för sina meriter i defensiven och i boxplay. Med rutin ifrån Ducks senast bör hans närvaro ses som en förstärkning. Kan spela både centralt och på kanten.

Vidare hämtades två spelare in från Canucks i form av Mike Santorelli och David Booth. Den senare har genom åren varit grymt skadebenägen men kanske kan en omstart få igång Booth igen. Dennes begåvning är främst offensivt betingad så kampen om en plats kan bli extra svår för Booth. Santorelli däremot kan komma visa sig bli ett riktigt fynd. Har under sin karriär kontinuerligt skött sig bra som en tredjecenter som bidragit både defensivt som offensivt. I ett lag som Toronto är det sällan trångt på centerplatserna men skulle det bli det fungerar Santorelli bra även ute på kanten. Och i år tycks det på förhand inte bli brist på centrar.

Det finns en i NHL-sammanhang lite mindre namnkunnig finsk center som hämtats in från khl vid namn Petri Kontiola. Ska tydligen vara en klok spelfördelare med offensiva kvalitéer. Spelade väldigt lovande för Finland under OS. Osäkert bara hur snabbt och hur pass smidigt han kan anpassa sig i NHL. Men bli inte förvånade ifall han tar en plats direkt.

Kontiola får konkurrens främst ifrån lovande Peter Holland. Visade prov på sin talang ifol och känslan säger att vi kan få se mer utav honom i år. Främst dock om något händer Bozak och Kadri. Tar Holland inte en plats måste han passera waivers för spel i AHL vilket inte är säkert man vill riskera.

Att klubben också hämtade tillbaka Matt Frattin tyder på att man tror på honom. Snabb, ettrig och med sinne att gå rätt in på mål,  utan att för den delen vara en utpräglad specialist på något, blir frågan hur han tänkts används i laget. Arbete lär han få, vilken roll det blir återstår att se.

Och så till lagets mest omdiskuterade spelare: David Clarkson. Sitter på ett monsterkontrakt först och främst. Gjorde ingen glad ifjol och har så mycket att bevisa i år. En energispelare med näsa för mål i sina bästa stunder. Men kan han repa sig från ifjol? Får nu stenhård konkurrens och känns inte ens säker till en plats i laget. Kan bli allt mellan spel i andrakedjan till att hamna i ahl.

Forwardsbesättningen avrundas med att nämna en drös (Ahl-spelare) som alla fick sig en portion speltid ifjol och får det sannolikt också i år : Troy Bodie, Trevor Smith, Ashton Carter, Colton Orr och Frazer McLearen. Vidare finns chans att Spencer Abbott, en liten teknisk offensiv dynamo, får chansen ifall någon ur topp 6 går sönder. Och så får vi inte glömma vårt svenska hopp, William Nylander. Tar han en plats får jag i alla fall något att jubla över.

---

Nyckelspelare:

Jonathan Bernier, Phil Kessel, Dion Phaneuf.

Nyförvärv:

Roman Polak - från St Louis - trade
Matt Frattin - från Columbus - trade
Leo Komarov - från Dynamo Moskva, KHL - free agent
Petri Kontiola - från Traktor Chelyabinsk, KHL - free agent
Mike Santorelli - från Vancouver - free agent
David Booth - från Vancouver - free agent
Daniel Winnik - från Anaheim - free agent
Stephane Robidas - från Anaheim - free agent
William Nylander - från MoDo, SHL - vald som nr åtta i 2014 års draft

Förluster:

Carl Gunnarsson - till St Louis - trade
Jerry D'amigo - till Columbus - trade
T.J Brennan - till NY Islanders - free agent
Nikolai Kulemin - till NY Islanders - free agent
Drew MacIntyre - till Carolina - free agent
Jay McClement - till Carolina - free agent
Tim Gleason - till Carolina - free agent
Mason Raymond - till Calgary - free agent
Dave Bolland - till Florida - free agent
Paul Ranger - till Genève-Servette HC, Schweiz - free agent

Svenskar:

William Nylander och Petter Granberg

Coach:

Randy Carlyle

Preliminär laguppställning:

James v Riemsdyk - Tyler Bozak - Phil Kessel
Joffrey Lupul - Nazem Kadri - David Clarkson (William Nylander)
Mike Santorelli - Leo Komarov - Matt Frattin
Daniel Winnik -  Peter Holland - Troy Bodie
 

7 kommentarer

Elias Melin2014-09-18 07:00:00