Avancemanget säkrat
Puyol gjorde sina brytningar. Xavi slog sina djupledsbollar. Eto'o gjorde sina mål. Victor Valdés gjorde nog i sanningens namn inte så mycket i detta gruppspel. Dags nu för åttondelsfinalerna och temperaturen tas på samtliga potentiella motståndare.
Av säsongens upplaga av Champions League återstår ännu mycket. Av det inledande gruppspelet kvarstår endast formalia, att sammanfatta tabeller och dela ut återstående tungviktsmöten till åttondelsfinalisterna. Barcelona traskade igenom dessa sex omgångar med något som närmast kan liknas vid en lokal pojklagscup där Brommapojkarna speciellt bjudits in för att höja mysfaktorn hos arrangörerna. Alla vet hur det ska sluta, såväl tränare som föräldrar, BP:s spelare själva och säkerligen samtliga utom just de lokala pojkspolingarna i de andra lagen som ännu inte fått känna på den stora fotboll som topplaget faktiskt har att erbjuda. I just den kanske största av klubblagsturneringar (klubblags-VM och Copa Libertadores får ursäkta) så var Werder Bremen, Udinese och Panathinaikos i sanningens namn inga större hot. Detta till trots så gick grekernas taktik hem på Apostolos Nikolaidis-stadion i Atén.
För samtliga culés världen över är det nu det börjar, marschen mot den så efterlängtade pokalen som har blivit kysst av så många fantastiska fotbollsspelare genom åren. Åttondelsfinalerna lottas fredagen den 16 december, och med gruppsegern i ett stadigt grepp ställs vi därmed alltså mot någon av de övriga grupptvåorna, Real Madrid och Werder Bremen undantaget. Detta då man ej har möjlighet att direkt möta någon från samma land eller från samma grupp som i årets upplaga av gruppspelet (läs transportsträckan till den verkliga cupen). De lag som är möjliga att ställas mot är förra årets övermän i Chelsea, Bayern München, Ajax, Benfica, PSV eller Glasgow Rangers. Vilka vi ställs mot känns ur ett kortsiktigt perspektiv kanske viktigt, men faktum är att vi ändå måste möta de bästa för att lyckas vinna hela turneringen.
Att någon form av hämnd är att utkräva av Chelsea är jag övertygad om att samtliga barcelonistas känner, och personligen skulle jag inte bli ledsen över en sådan lottning. Främst skulle nog glädjen komma i att jag vet att det kommer bli två fantastiska matcher i år igen. Chelsea var bra redan förra säsongen och har knappast gått bakåt i utvecklingen till denna.
Bayern München då? Det sydtyska laget är ett lag utan de riktigt stora stjärnnamnen, men med ett oerhört kraftigt lagmaskineri och en stark, taktiskt disponerad trupp. Spanienbekante Maakay vet vi vad han kan. Mittfältet med unge Schweinsteiger och den numer något äldre Ballack är stenhårt att möta, men vi vet samtidigt att vårt eget mittfält med Deco, Márquez, Motta och Iniesta inte på något vis är andra underställda. Faktum är att det inte heller i Bayern finns något som jag oroar mig nämnvärt för.
Vad gäller Ajax så är de en av världens största plantskolor och de är rent ut sagt fantastiska på att få fram ynglingar och få dessa att växa till sig. Just tillväxten är deras stora handikapp då vi faktiskt talar om spelare som idag i stor mån saknar mycket av den rutin som krävs för att klara av de påfrestningar och situationer som ständigt dyker upp och gestaltar sig i denna prestigefyllda turnering.
Vill vi, i motsats till tungviktaren Chelsea, ha något lättare motstånd i åttondelen, så har vi nu kommit rätt. Benfica är inte det storlag som man var under 80-talet och i viss mån även början av 90-talet. Med gamle(?) Koeman vid rodret har man dock återigen börjat vandra uppåt på stegen över potentiella storklubbar, eller klubbar med potential att lyckas om några år. Mycket kommer dock vila på ex-blaugranan och tillika lagkaptenen Simão Sambrosas axlar. Benfica har ett spel som i smått påminner om Barcelonas, dock med en väsentlig skillnad – kvalitén på spelet. Barcelona behärskar detta spel med stort bollinnehav på ett helt annat sätt, en annan division, eller kanske rentutav som i en annan värld. Det är stor skillnad och jag tror faktiskt att Benfica skulle passa oss ganska utmärkt.
Dags så åter för nästa holländska lag, även detta med en kär bekant i huvudrollen – Phillip Cocu. Det skulle naturligtvis även bli ett kärt återseende för vår Marc van Bommel, som kom från just PSV Eindhoven i somras. PSV är dock ett strukturerat lag som envist klänger sig kvar i halmstrån, även om det så hänger löst ovanför Hades självt. Jag minns med klara bilder hur PSV var sekunder och millimetrar från att faktiskt plocka bort Milan självt från Champions League-semifinalen förra året. Italienarna kom undan med blotta förskräckelsen. Detta är faktiskt det lag undertecknad nog helst undviker att få möta i en åttondelsfinal, just på grund av den starka taktiska dispositionen blandat med sju stora matskedar vilja och några teskedar teknik och offervilja.
Det sjätte och sista laget så, Skottlands stolthet (nåja, efter Celtic och William Wallace då) Glasgow Rangers. Det blåvita laget som äntligen har fått träda fram ur skuggan efter Celtics stora framgångsvåg under början av 2000-talet. Till alla skotska protestanters stora lycka har nu den rakade svensken med den knarrande skånskan tagit sitt pick och pack, plus fru och barn, och gett sig av söderut i Europa. Tronskiftet gick snabbt och Celtic har abdikerat och väl snarast gått i landsflykt. Kvar står Ronaldinhos stora skräck, för vem minns inte hur dessa galna skottar höll på att sparka av såväl fotknölar som knäskålar och ända ner till minsta tå på vår älskade brasse. Celtic spelade medvetet fult mot våra tekniska spelare för att skapa en befogad rädsla att få karriären avslutad med två ben i paketerat gips. Nej, usch och fy vale, låt detta bli ett lag som vi slipper. Näst efter PSV och Chelsea så är nog detta mardrömsmotståndaren – trots att vi 100 gånger av 100 har ett bättre lag än dom.
Och lottningen ja, fredagen den 16 december klockan 12:00. Allt direktsänds naturligtvis på Viasat Sport 1.
