Barcelona - Athletic Bilbao 2-1

Spänning, vackra konster, intriger och storbråk. Det här är berättelsen om en match som hade allt - och lite till.

Minnena från gårdagens match far runt i huvudet likt en Gudrun-storm. Vad är egentligen mina minnen från matchen? Jag försöker fokusera, men tappar det lika snart som jag en gång funnit något jag tror mig kunna komma ihåg. Det här var en match med många ansikten, ansikten som log mot mig med sitt bredaste leende, ansikten som utstrålade förtvivlan, och slutligen något som jag väl skulle vilja beskriva som ilska-och-vad-är-det-som-händer-miner.

Matchen började med ett strålande tempo som vanligt. Denna gång var det dock inte Barcelona, utan baskerna som hade bestämt sig för att spela fotboll. Redan i första minuten fick Bilbao en frispark. En frispark som Yeste lyfte in mot Llorente, som i sin tur nickade över. I den tionde minuten började så Messi att visa vilken spelare han är, då han tillsammans med Van Bommel sågade sig igenom motståndarförsvaret och lyckades få till en hörna, en hörna som blev resultatlös.

En annan huvudperson gjorde strax därefter sitt inträde i matchen. Deco tog emot bollen utanför straffområdet, tunnlade en försvarare och klev med snabba steg in i straffområdet, där han fick en knuff i ryggen. Domaren vinkade avvärjande, vilket väl i sanningens namn också kanske var ett korrekt beslut, även om det ändå var en liten ojusthet. Bilbao spelade koncentrerat under i stort sett hela första halvleken och kom i snabba, farliga kontringar. Det var främst genom Etxeberría som de farliga situationerna uppstod. Utan Puyols och Gios ingripanden på vänsterkanten hade siffrorna kunnat rinna iväg i början. 0-1 kom ändå i den 16:e matchminuten. En kort hörnvariant resulterade i att Yeste fick slå ett fint inlägg mot mitten av straffområdet. Där dök Llorente upp och skarvade bollen i mål.

Barcelona skapade situationer, men allt som oftast var det just skotten som spreds över större ytor. Nästa straffsituation kom i den 25:e minuten. Återigen var det Deco som med fart kom in i straffområdet och fick en touch på foten - och föll. Domare Teixeira Vitienes hade denna kväll bestämt sig för att inte ge Deco någonting gratis, vare sig det rörde sig om straffar, frisparkar eller benådning.

I slutet av första halvlek slog Ronaldinho så ett inlägg från vänsterkanten in i straffområdet. Där stod Amorebieta och drog passande ut armen någon decimeter, varpå bollen träffade denna lem. Domare Teixeira Vitienes, som denna kväll även hade bestämt sig för att inte ge Deco någonting gratis, blåste straff men valde för säkerhets skull att kontrollera med sin linjeman. Ronaldinho förvaltade denna straffspark precis som han bör genom att behärskat rulla in den i målvaktens vänstra hörn.

Om första halvleken var ett bevis på att Bilbao inte hade gett upp, så var första halvtimmen av andra en demonstration från Barcelona i hur fotboll ska spelas. Det var full fart från början, Messi dribblade, sprang och vände ut och in på varenda bask i sin närhet. Van Bommel sprang mer i djupled än någonsin, och Ronaldinho bjöd på delikata nummer i form av sulfinter och makalösa klackar. Det dröjde bara till den 51:a minuten innan Athletic fick kapitulera för denna enorma press. Messi startade ett anfall på mittplan genom att, med bollen klistrad på fötterna, vända bort sin motståndare. Bollen gick så småningom ut till Van Bommel som gick på skott. Returen studsade rakt på Messi som kunde lägga in bollen i tom bur. Detta var argentinarens andra mål i ligan för den här säsongen.

Förutom de byten som lagen genomförde så hände inte nämnvärt. I Barcelona fick en för dagen utmärkt Van Bommel lämna till förmån för Iniesta. Planens kanske bäste spelare, Messi, blev lite senare utbytt mot Larsson. Det känns nu att Messi ordentligt har börjat prenumerera på platsen till höger i anfallet. Giuly blir alltmer avlägsen på den positionen. Kan det bli ett avsked till sommaren för fransmannen, som väl inte lär acceptera att vara bänknötare ännu en säsong?

På stopptid kom så vad som väl kan betecknas som en praktskandal. Deco drev mot straffområdet och blev obstruerad. Domare Teixeira Vitienes, som redan långt tidigare bestämt sig för att inte ge Deco det minsta i den här matchen, vinkade återigen avvärjande. Av någon märklig anledning fick då Gurpegi, som var den som stoppade Deco, för sig att han skulle rycka och slita i Decos tröja, då denne satt ned på gräset. Portugisen ilsknade till, kastade sig upp och slet lite i baskens långa hår och undrade vad f-n han hade med Decos tröja att göra. Domare Teixeira Vitienes, som i den här matchen inte skulle ge Deco det minsta, var snabbt framme och slet upp det röda kortet. Decos tilltag hör naturligtvis inte hemma på en fotbollsplan, men frågan är väl inte om det röda kortet var i hårdaste laget? Ska det ändå fram så är ett gult kort till Gurpegi det minsta man kan begära. Vad han hade framme vid Deco att göra är en gåta. Oavsett om denne anser att vår mittfältsmotor har filmat, eller om han är halvt döende, så har han helt enkelt inget där att göra. Ett andra gult kort hade helt enkelt varit på sin plats. Men vad kan man begära av en domare som redan från tiden innan matchstart bestämt sig för att misskreditera Deco?

Var det nu slut på skandalscenerna? Nope, såpan fortsatte någon minut senare då Samuel Eto'o valde att spotta Expósito i ansiktet. Detta fördömdes totalt av de svenska kommentatorerna, samt Magnus Hedman i studion. Ett mycket dumt tilltag, anser undertecknad. Det mest förnedrande man kan råka ut för, ansåg Hedman. Vete sjutton om det verkligen är så som Magnus säger. Innan det är utrett vad Expósito häver ur sig till Eto'o innan spottloskan så tänker då inte jag döma någon.

Varningar Lacruz, Yeste, Amorebieta, Gurpegi, Puyol, Gio
Utvisning Deco
Bollinnehav 72 - 28
Hörnor 6 - 1
Skott på mål 14 - 5

0 kommentarer