Gästkrönika: Med ten Cate försvinner en del av laget?
Niclas Larsson vädrar sina åsikter om en eventuell flytt för Barças assisterande tränare Henk ten Cate.
Henk ten Cate hade aldrig någon stor karriär som fotbollsspelare, trots det gjorde han en vända på den nordamerikanska kontinenten en säsong på tidigt 80-tal. Som tränare är ten Cate en stor taktiker och hade innan han kom till Barça, framgångar med flera mindre klubbar. Han tog Sparta till holländska cupfinalen 1996 mot PSV Eindhoven och tog Vitesse Arnhem till deras bästa placering någonsin då man slutade trea i Eredivise 1998. Henk ten Cate förde senare i sin tränarkarriär MTK Budapest till ungersk cupseger år 2000 och förde NAC Breda till Europaspel för första gången i klubbens historia. Sommaren 2003 tog han över som andretränare i FC Barcelona bakom Frank Rijkaard. Där har ni Henk ten Cates meritlista, i miniformat.
Tillsammans har dom fört Barça till två raka ligatitlar. Det är huvudtränare Frank Rijkaard som får de stora rubrikerna i media, men det har under den här säsongen stått klart att det är Henk ten Cate som är den store hjärnan av dom två, taktiskt sätt. Det är ten Cate som vet hur Barça ska disponera sin defensiv. Med ten Cates defensiva tänkande och Rijkaards idérika offensiva tänkande har man bildat en tränarduo som Barça aldrig har sett tidigare. Det vore synd om ten Cate nu skulle lämna Barcelona, precis när laget börjar vinna titlar. Och det är just vad den här krönikan kommer att handla om, vad kommer hända utan ten Cate som mister Rijkaards högra hand?
I början av det nya millenniet skapade Djurgårdens IF ett vinnande koncept. 2000 tog man klivet tillbaka till Allsvenskan, 2001 blev man tvåa, 2002 och 2003 blev man svenska mästare. Tränarduon Sören Åkeby och Zoran Lukic byggde laget kring en ny filosofi, unik i Sverige och precis som i dagens Barça använde man sig av en 4-3-3-formation. Efter säsongen 2003 flyttade dock Sören Åkeby till Danmark och ensam kvar med tränarsysslan blev Zoran Lukic. Kvar blev den som ville framåt, efter sig lämnade Åkeby ett stort tomrum med defensivt tänkande. Och se hur de gick med Djurgården, Zoran lämnade tränarposten och Djurgården slutade fyra, långt efter mästarna Malmö.
Något liknande skulle kunna hända FC Barcelona om Henk ten Cate lämnade för antingen Ajax eller PSV Eindhoven. Nu är visserligen Rijkaard en betydligt mer komplett tränare än Zoran Lukic, men visst är det ingen omöjlighet att defensiven skulle svacka. Det är inte heller omöjligt att Rijkaard skulle sakna sin vapendragare som ständigt sitter med ett anteckningsblock redo, precis som Zoran saknade sin Åkeby.
I matcherna mot Chelsea tidigare i år såg vi prov på ten Cates taktiska egenskaper. Skickligt fick han Edmilson att radera ut Lampard stora delar av matchen. Semifinalerna mot Milan raderade Edmilson ut Kaka ur båda matcherna, på direktiv av ten Cate. Nio av tio gånger när mister är uppe och förmedlar defensiva direktiv till spelarna är det den cool-lugne Henk ten Cate som funderat ut nästa drag. Det skulle inte alls förvåna mig. Sören Åkeby skolade om Markus Karlsson till mittback, det skulle inte förvåna mig om ten Cate har förbättrat Oleguers förmåga att spela högerback.
Jag överdriver inte ten Cates betydelse för FC Barcelona. Det är lätt att bara ignorera och tro att det är Frank Rijkaard som ordnar med allt. Tror man det är man dock inte riktigt uppdaterad och läser troligen Aftonbladets överdrivna hyllningar till Henrik Larsson varje gång han rör bollen (all heder åt Henke!) Skulle de nu bli så att han lämnar till sommaren lär de bli Eusebio Sacristán, spelare i Barça mellan 1988 och 1995, som tar över efter ten Cate som assisterande tränare till Rijkaard. Frågan är om Eusebio är lika taktiskt kunnig. Frågan är om Eusebio kompletterar Rijkaard lika bra som ten Cate gör. Förhoppningsvis skolas Eusebio just nu av ten Cate i taktiskt tänkande. Lämnar ten Cate är det viktigt att vår mister hittar ett bra komplement. Och det är viktigt att det går fort. Jag vet i alla fall en som kommer att sakna Henk ten Cate om han lämnar Barcelona – Frank Rijkaard.
¡Visca Barça i Visca Catalunya!
