Nicholas: Two chicks at the same time.
I, den ännu rådande, turbulensens kölvatten går det konstatera att den här säsongen var det inte ens nära.
Att lyckas få en situation, vilken erfordrar mindre justeringar, till ett helrenoveringsobjekt, är ungefär vad som händer mig med bilar. Det som börjar med ett konstigt läte från motorn, slutar ett par månader senare med ett Kalle Anka-liknande ”KVACK!” när verkstadspersonalen ger sin dom:
- Nja, det här ser ut att bli dyrt, är ingen ovanlig kommentar som fällts till bilmekanikernas egen guldäggsvärpande gås.
- En ny snäcka till styrservon behövs också. En sådan kostar i runda slängar tolvtusen kronor, sägs vidare, medan undertecknad försöker visualisera ”snäckan till styrservon” i form av en pilgrimsmussla av renaste guld.
Därav anledningen varför jag alltid, vid tillfälle mitt körkort inte är indraget, bör hålla mig till fabriksnya bilar. Jag inte vet ett smack om dem – vilket verkstadskillarna blir lika medvetna om som mig själv, samma sekund som min bimboliknande uppenbarelse kommer intrippande in genom dörrarna till deras domäner – samt att de tenderar behöva färre pilgrimsmusslor av guld för att fungera.
Hur Real Madrids ledning lyckats med samma sak är för mig en gåta…
För ett par säsonger sedan rådde ett guldläge: Laget var starkt, näst intill komplett, och mindre justeringar, tillsammans med viss framförhållning inför vad som komma skall var det som behövdes för stunden. Vilka positioner som behövdes åtgärdas undgick knappast någon. Inte heller vart det var på sin plats med viss framförhållning med tanke på lagets åldersstruktur. Föga skedde – det lilla som faktiskt försöktes åtgärdas slog inte väl ut – och vips befinner sig klubben vid dags dato; även om spelare finns där, lider lagbygget. Man har även lyckats måla in sig själva duktigt i ett hörn när det är dags för betalning vid transfers:
- Nja, det här ser ut att bli väldigt dyrt, sade Santos president, när det var dags för Robinho att lämna för Real Madrid.
- Nja, samma sak här, fortsatte del Nido, när Baptista skulle ansluta från Sevilla.
- Det är nog också på sin plats med orimligt höga böter, avslutar Santos president.
Och varför skulle de inte göra det? Klubben lade ribban för länge sedan, och signalerna gick ut till omvärlden. Nu har dock Florentino abdikerat, så klubben får möjligheter att presentera en ny policy. Vilken återstår att se.
Kontinuitet är i tränarsammanhang ett sorgligt underskattat begrepp. Det är bra då spelarna åtminstone får chansen att lära sig den aktuella tränarens namn – samt naturligtvis bagateller som spelsystem och filosofi – och inte behöver blanda ihop denne med korvförsäljaren på rad sex. Med tanke på unge Ramos kortsamlande under den gångna säsongen undrar jag om det inte kan bli tvärtom ibland. En hel del tid spenderades på läktaren, som en direkt följd av det icke oansenliga antal kort talangen samlat på sig under säsongen. Mellan läktarbesöken spelade han fotboll. Det gjorde han på ett exceptionellt vis. Här är framtiden för såväl Real Madrids backlinje- som Spaniens. Vi skall minnas att det inte direkt var Baresi som kamperade vid unge Ramos sida den gångna säsongen. Han omgavs av spelare så som Pavón, Mejía och Raúl Bravo – detta faktum minskar inte prestationen. Efter en mörk höstsäsong, där han inte gjorde någon glad, fann sig slutligen även Baptista tillrätta. Han var lagets kanske bästa spelare under den senare halvan av säsongen, och är en nyckelspelare till den kommande. Sergio Ramos, Baptista och Casillas är vårens spelare i Real Madrid. Zidane och Beckham, som presterade vad som går att förvänta sig av honom, förtjänar även de ett omnämnande.
Two chicks at the same time var vad Lawrence – från den väldigt träffande, och roliga filmen Office Space – skulle göra om han fick en miljon dollar. I och med sin dubbel förverkligade Barcelona Lawrences dröm och vandrade hem med de två hetaste damerna på stället. Utifrån de inblandade individernas egna förutsättningar måste upplevelsen vara fullt jämförbar. Sevilla tog vandringspokalen, medan Espanyol å sin sida, efter ihärdigt limmande, lyckades få med sig fem-i-två-tjejen som återstår när alla andra försök misslyckats. Allt detta medan stackars Real Madrid – hakets Sugar Daddy, vilka bjudit på överlägset flest champagnecocktails – inte ens fick hångla med syrrans fula kompis på efterfesten. När du spenderat cirka miljarden på spelarköp inför säsongen är det så långt ifrån godkänt det går att komma. Förra säsongen fanns där trots allt åtminstone tillstymmelsen av viss nerv i la Liga. Även om Barcelona aldrig föll tillbaka visste gemene man att laget hade en sexårig prestationsångest att brottas med. I år var det inte ens nära. Barcelona hackade – fullt förståligt – efter juluppehållet. Tyvärr orkade inte Real Madrid utnyttja detta genom att vinna sina egna matcher under samma period, utan föll tillbaka och hackade själva värre än katalanerna.
Champions Leaguefinalen i sig är inte mycket att orda om. Efter det att Barcelonaförsvaret tyckt att det vore en god idé att låta Sol Campell – vilken egentligen inte alls är lika kort som de dryga två meter han tillsynes ser ut att mäta – gå upp och nicka ostört på en fast situation, så både utjämnade och avgjorde katalanerna. Oavsett utgång av finalen, så hade Barcelona varit årets lag. Den här säsongen var de Europas dominanter, och efter att slagit ut såväl Chelsea som Milan går det inte att ta ifrån dem något. Jag missunnar inte blårödingarna det. Enda skillnaden är att jag nu helt sonika får säga två, och börja fnissa, istället för tidigare en. Finalmotståndaren Arsenal spelade bländande i slutspelet, och överraskade i och med sin finalplats. Lehmann spelade en stor fotboll, höll nollan till det han blev utvisad, och skall enligt uppgift ha petat Kahn som förstemålvakt i tyska landslaget. En mysig farbror, ersätter en annan mysig farbror – och en röd tråd börjar framträda. Hoppar vi tillbaka till Harald Schumachers dagar så är den helt plötsligt övertydlig. Tillfälligheter eller inte, men det går rätt enkelt konstatera att tyska landslagsmålvakter inte sällar sig till de trevligaste av personligheter bland Guds lamm. Åtminstone tycker varken jag eller Patrick Battiston det.
La junta directiva, styrelsen, litade inte till Fernando Martín och en förtroendeomröstning var mer eller mindre oundviklig. Fernando Martín – mannen som önskade tillsätta en oberoende kommission, och kort därefter utropades till ”Den nye Franco” av svensk media – hade inte stort förtroende av styrelsen visade det sig. Näst intill minimalt, och han fick finna sig i att bli entledigad från presidentposten. Nu väntar ett regelrätt val, vilket är livsviktigt, men det mesta blir lidande när det gäller förberedelser till stundande säsong.
Det Irländska Vildsvinet och Cassano, ryktades båda vara aktuella för Real Madrid under juluppehållet. Lät som en festlig konstellation för omklädningsrummet, speciellt då med tanke på att Jose María Gutiérrez sitter i det samme med en humörkurva fullt jämförbar med en höggravid kamels.
(Jaha ja, nu överdriver Nicholas igen, tänker ni säkert. Han har egentligen inte någon som helst aning om hur darrigt humöret är hos en gravid kamel. Men, då jag var ytterst nära sluta mina dagar uppe i Golanhöjderna, efter det att jag blivit biten i nacken av en havande puckelrygg, så är det just vad jag har. Deras humör är uruselt och sämre än sämst. Då kreaturen/fäna, förutom sitt väldokumenterade Roy Keane-humör även är utrustade med såväl långa halsar som imponerade tandrader hör ni själva att det inte direkt är guldfiskar vi har att göra med – snarare potentiella rovdjur.)
Nu blev det inte så. Roy gick, passande nog skall inflikas, till Celtic för att avsluta karriären där. En bindgalen Irländare vilken gästspelar i Skottland – i Den Katolska Klubben av klubbar – är naturligtvis en fullträff. Cirkeln slöts, Keane drar sig tillbaka och fotbollen är en profil – om än inte någon vidare trevlig sådan – fattigare.
Med handen i kakburken avslöjades Luciano Moggi. Ingen stänkare på oddset, och knappast överraskande för den stora massan – vad som är att beteckna som överraskande vore i så fall att det överhuvudtaget blev konsekvenser – men det visade att Luciano är lika skicklig på att välja rätt domare som Buffon och grabbarna är på att spela på lången. Trevliga egenskaper – fullt jämförbara med järvars förutsättningar att utvecklas till framgånsrika husdjur – men tyvärr regel- och lagvidrigt. Att Moggi, och hans lämmeltåg med bland andra Antonio Giraudo i spetsen, inte kommer att synas i strålkastarljuset på ett tag står klart. Vår vän Luciano och dennes skepp sjunker lika snabbt som undertecknad gjorde när det var dags att ta ’Silver Grodan’ på simskolan. I Juventus rådande olycka ser Korgossen bland korgossar, Berlusconi, givetvis chansen. Travar högfärdigt ut och kräver tillbaka vad som är Milans – bara för att dagarna senare avslöjas som duktiga domarväljare själva. Profant så det förslår. Jag har hävdat det tidigare, och säger det igen: Serie A är trams, trams och åter trams. Obskyra element, vilka praktiserar obskyra tillvägagångssätt, vilket leder till obskyra resultat. Men Italien är Italien, och snart råder landsomfattande absolution medan serielunken återgår till vad som varit: Silvio giver Di Canio faderliga klappar på huvudet efter dennes ’romerska hälsningar’, Interpubliken gör ap-ljud – möjligt substitut till regndans, allt för att framkalla brinnande mopeder som trillar ner från skyn – medan Materazzi helt enkelt fortsätter vara sig själv. Det förväntade resultatet av en lyckad fortplantning mellan Hans Scheike och Charlie Manson.
Att den gode Moggi vidare skall ha uppmanat såväl Zlatan som Cannavaro till att göra sig själva omöjliga i respektive klubb, tänker jag däremot inte ondgöra mig allt för mycket över. Lite väl självdestruktivt med tanke på att det inte ens var ett år sedan Robinho sprang omkring och tramsade i Brasilien, medan Santos president var ilsken så till den milda grad att jag misstänkte honom för att vara en havande kamel. Kanske är det fler än Luciano som nyttjat metoden…
VM startar vilken dag som helst, och känns som en ovanligt öppen historia. Brukar urskilja en förväntad utveckling – vilken i och för sig aldrig överensstämmer med hur det verkligen brukar förlöpa – av turneringen, men den här gången kommer jag ingen vart. Argentina, alternativt Italien har jag sagt väldigt länge. Nu är jag osäkrare. Min gode far hävdar – och det här är svårt att sätta på pränt utan att börja fnissa hysteriskt – att England vinner. ”Svennis vet vad han gör, och så har de Bäckäm”, låter han kungöra. En väldigt penetrerande analys av läget men det får inte mig att spela ansenliga summor på brittiska slutsegrare. Visserligen hade han rätt på våran interna tävling – priset var en elegantare flaska whiskey, vilken han varken har- eller kommer se röken av, då utgången är att betrakta som ologisk – senast det begav sig. Det kommer inte att ske denna gång. ”Bäckäm” kommer inte att rädda honom, och England vinner inget VM-guld. Det gör inte Brasilien heller. Och det trots att Ronaldo kommer att visa sig från sin bästa sida. Nu kommer förmodligen några fler än vanligt låta deklarera att jag är dum i huvudet, men det är inga problem: Argentina står på tur medan Italien utmanar. Spanien, med en glödhet Villa på topp, kan bli en sensation.
Sveriges grupp består av Paraguay, England samt Trinidad & Tobago. Det sistnämnda är ett toppenställe att semestra på – jag rekommenderar verkligen var och en som inte besökt öriket att ta en tripp – men när det kommer till fotboll vet jag inte. Dwight Yorke, fotbollsspelare/vuxenfilmsskådis, är lagets överlägset bästa och mest meriterade spelare. Yorke och Cole bildade en het duo – kanske inte lika het som Yorke/Bosnich, men fortfarande het – i Manchesters anfall för antalet år sedan. En mycket bra spelare vid tidpunkten, men han bör vara betydligt beskedligare numera. Även om laget är en trevlig överraskning, och trots att det är coolt att landets största stjärna spelat in vuxenfilmer, har jag svårt att se Trinidad & Tobago störa någon av sina gruppmotståndare nämnvärt. De tre resterande känns på förhand väldigt jämna. Rent taktiskt har Sverige en av världens skickligaste förbundskaptener, och jag tror att de tar sig vidare från gruppspelet utan några större problem.
