Krönika: Jimmy Jump – Skojare eller politisk frihetskämpe?

Krönika: Jimmy Jump – Skojare eller politisk frihetskämpe?

Jaume Marquet Cot, 30-årig bokhandlare ifrån centrala Barcelona, har sedan länge gjort sig ett namn bland oss fotbollssupporters. Efter ett antal spektakulära framträdanden på den stora scenen de senaste åren, är det få som inte hört talas om honom. ”Galen sabotör som förstör fotbollen”, hävdar prisade experter på kvällstidningarna och bisittare i rutan. Här följer den mer rättvisa historian om Barça-supportern, som gör vilken tråkig 0-0-match som helst till en ”snackis” i fikarummet dagen efter.

- Redan som ung brukade jag “hoppa” in på biografer och allt annat som kändes spännande på den tiden. Att ta bussen utan att betala, komma in på kändisfester för att ta porträttbilder med idrottsmän, skådespelare och andra kända personer, upptog min fritid.

Jaume Marquet Cot visade tidigt en förmåga att ta sig in på olika ställen på otillåtliga sätt. När han blev äldre uppmärksammades hans talang på området mer och mer och barndomsdrömmen om att bli världsberömd kändes inom räckhåll. 1995 växte artisten Jimmy Jump fram, räderna blev allt mer avancerade och scenen allt större. Upplägget var enkelt, synas så ofta som möjligt för så många som möjligt. Sedan dess har han setts i allt från tv-shower och nyhetssändningar till springandes på upploppet på en formel 1-bana (under pågående lopp!!!!). Som skådespelare har han medverkat i tv-serier, reklamer och biofilmer. Han drömmer om att någon gång erövra Hollywood och plocka hem en Oscar.

Har ett budskap
Med det här som bakgrund, är det lätt att likna honom just vid en galning som misslyckats i Espanyolas ungdomslag, men som likväl anser sig kunna nå gräddan av världens befolkning i framtiden. Den självgode Jimmy Jump anser sig själv vara en världsartist (vilket jag inte är beredd att hålla med om), men han är för den skull inte en galning.

- Jimmy Jump sempre ha estat un defensor de la llibertat (Jimmy Jump har alltid varit en frihetskämpe). När jag springer in på planen är jag en representant för friheten. Jag är en brottsling och säkerhetsvakterna vet om det. De har ett foto på mig där det står ”wanted”, men ändå springer jag mitt framför dom, ha, ha, ha!! Med mina ”hopp” vill jag visa världen att alla människor kan bli en stjärna för 10 sekunder. Jag vet att jag inte kan förändra världen på egen hand, men om alla stormar planen samtidigt, går det att göra skillnad.

Det han menar med att ”om alla stormar planen samtidigt, går det att göra skillnad”, är att varje människa måste göra vad hon kan för friheten, först då kan vi uppnå en bättre värld (ingen uppmaning till raketskytte och myntkastning alltså). Jimmy Jump älskar sitt Katalonien och har tidigare varit politisk aktiv på hög nivå i frihetspartiet. Idag tycker han att politiken är allt för byråkratisk och att varje enskild människa måste ta sitt eget ansvar, för att förbättra sin situation.

- Jag föredrar att resa runt i världen och påverka på egen hand och jag binder mig inte vid olika politiska grupper. Istället för partier, sätter jag nu för tiden min tro endast till människor och Gud.

Fotbollsplanen är den största scenen
Jimmy Jump dyker upp överallt där han kan bättra på sin, enligt honom, stjärnstatus och på bästa sätt nå fram med sitt budskap. All heder åt tennismatcher, tv-galor och kungahuset (där han fick ventilera sina åsikter med kungen), men det är inom fotbollen som han trivs bäst och kan göra de mest spektakulära ”hoppen”. Det krävs dock mycket noga förberedelser innan ett utförande. Positionen, tajmingen och beslutsamheten måste vara på topp, för att man ska lyckas.

- Längst ner på någon av långsidorna, vid journalisterna, har du bäst utgångsläge. Där förväntas det att vara lugnt. När du väntat in rätt läge, gäller det att ge allt och inte tveka. Du är en objuden skådespelare och då gäller det att vara spontan, som Salvador Dalí (en av Jimmy Jumps stora förebilder) uttryckte det. Når du mittcirkeln, är du kung, hinner du fram till ett mål, är du Gud. Ofta har jag en flagga eller något liknande med mig in som jag kan ge till någon spelare. Snabbhet är förstås viktigt, därför lever jag ett sunt liv. Jag simmar och tränar fotboll varje vecka för att behålla formen. Till slut tar vakterna hand om mig och vissa kan vara riktigt hårdhänta. Jag vet att det värsta som kan hända, är att jag får en eller två nätter i cellen, vilket jag hatar för att då försvinner all min frihet.

På fotbollsplanen tar han sig in olovligt, men även när han ska in på arenan, är det sällan han skaffar sig en biljett. Det beror inte på att han saknar sponsorer, utan han menar att det är en del av utmaningen. Några fler ”hopp” på Camp Nou lär vi dock inte få se framöver.

- Här i Barcelona är jag känd som ett troget Barça-fan och jag uppskattas av de flesta, speciellt de yngre. Jag älskar den här galna jävla staden!! Det är ett Medelhavsparadis, nära till Ibiza och andra paradisöar. Varmare än vad ni har det i norra Europa, förstås, ha, ha, ha!! Sedan jag börjat bringa för mycket bekymmer för klubben, har de gett sin önskan om att jag inte ska ”hoppa” mera på våra hemmamatcher. Nu reser jag istället världen runt på andra arenor i med en Barça-flagga.

Det här visar att Jimmy Jump inte är den där sabotören som bara är ute efter att synas. Han älskar sitt lag, som han tror går en fin säsong till mötes.

- Jag tror att Futbol Club Barcelona kommer att tillhöra toppen i år igen och kanske når vi finalen i Athen, med hjälp av R-E-M!! Först ska vi krossa Chelsea i gruppspelet!! Jag har gett laget styrka, tack vare mina ”hopp" VISCA BARÇA I VISCA CATALUNYA!! Joan Laporta gör ett bra jobb som president, men han och styrelsen är högst ansvariga till den dåliga stämningen på Camp Nou. Det är som en kyrkogård under matcherna, då de radikala och trognaste fansen motarbetas. En europeisk toppklubb måste värna om den traditionella supporterkulturen som alltid har funnits sedan den en gång grodde i England.

Figo-attacken – ”Jag var en stjärna”
- Mitt största ”hopp” är utan tvekan när jag kastade en Barça-flagga i ansiktet på Luis Figo under EM-finalen, 2004. Sedan sprang jag ner till Nikopolidis mål och slängde mig i nätet som ”spiderman”. Jag var en stjärna och fick 30 sekunder av världens uppmärksamhet. Även mitt framträdande under 3-0 segern på Bernabéu eller när jag välkomnade Eto’o med en ”barretines” (en traditionell katalansk mössa) på Kataloniens nationaldag 2004 i hemmamatchen mot Sevilla, var riktigt stort. 

Jump jämför:
Champions League – La Liga
Motta – Edmílson
Saviola – Ezquerro
Självständighet – Del av Spanien
Xavi – Iniesta 
Patrik Andersson – Henrik Larsson
Island – Sverige
Ronaldinho – 200 000 000 euro

Viktor Gredin2006-09-18 03:00:00
Author

Fler artiklar om Barcelona