Chelsea-Barcelona 1-0
Efter 15 raka matcher och ett och ett halvt spelår utan förlust i Europacupsammanhang, var det åter dags att vända hem från Stamford Bridge utan några poäng.
Det var en härlig match, mellan två av Europas absoluta giganter, vi fick vittna igår kväll. Matcherna mellan Europatoppens två antagonister (både när det gäller spelstil och värderingar utanför planen), har på senare år utvecklats till ett av Europas intressantaste möten. Trots att det ”bara” var gruppspel igår, var det upplagt för en riktig kraftmätning mellan läcker anfallsfotboll och slipat försvarsspel. Det brukar vara den uppdelningen, när de här två lagen möts. Igår var det dock Chelsea som oblygt stal hela showen.
Första halvlek
Chelsea tog direkt tag i taktpinnen och hade ett klart spelövertag de första 20 minuterna, utan att skapa några direkta jättelägen. Efter 14 minuter, fick Barcelona och Zambrotta oväntat den första chansen, efter en känslig lyftning över försvarslinjen av Deco, men italienaren kom i dålig vinkel och missade helt. Minuten efter, regisserade Essien (han var överallt) ett bra anfall från Chelseas högerkant, han spelade Drogba, som stötte in bollen mot mål. Inne i boxen hann Márques före en framrusande Shevchenko, bara någon meter från mållinjen och glidrensade undan bollen. Straffsituation men Frank De Bleeckere friade. Efter den chansen arbetade sig Barça in i matchen mer och mer och skapade också två hyfsade målchanser. Först var det Xavi som i den 23:e minuten, i ett fyra-mot-treläge, fick fram bollen mot Messi till höger i straffområdet, men vinkeln blev för snäv och Hilario hann ut och täckte av. I minut 29, styrde Dinho upp ett patenterat Barça-anfall. Läcker klack till Messi, vidare till Deco strax utanför straffområdet, instick till Xavi som avslutade lågt intill högra stolpen, men den lysande Hilario styrde ut till hörna. Några halvchanser byttes, innan Ballack fick den sista riktigt bra chansen i första halvlek. Ett lysande nickläge på hörna, som han borde ha förvaltat bättre. Rakt på en rättplacerad Valdés.
Andra halvlek
Domarens avsparkssignal hann knappt lämna Stamford Bridge innan Cole, med en hård lång passning längs backen, nådde en mötande Drogba utanför straffområdet. En läcker vänding och ett distinkt, välplacerat skott senare, fick Valdés vittra nätet vid sin vänstra stolpe. Korvgubben från Råsunda hade rest till London och lockade än en gång till sig Puyol, som tog med sig sin mittbackskollega upp på läktaren. Taffligt försvarsspel, som för den skull inte förringar Drogbas mästerverk. Barça flyttade fram positionerna i jakten på en kvittering, men det farligaste vi hade, var en Messi-nick i 84 minuten, som Hilario kontrollerat kunde se segla över ribban. Chelsea däremot, skapade två giftliga lägen innan matchen var till enda. Valdés visade prov på bra närspel både när Shevchenko (54:e minuten) och Drogba (67:e minuten), kom igenom och avslutade från nära håll.
Chelsea vann helt rättvist, efter en perfekt genomförd match av de blåa. Portugisisk list, ryska miljarder, ivoriansk finess och marockansk-holländskt klister raderade ut ett frustrerat Barcelona. Första 20 var vi tvåa, eller trea på varenda boll. Vi ska tacka Valdés och domarteamet för att siffrorna inte rullade iväg.
Den mest kritiska delen var våran första tredjedel av planen. Uppspelen kom sällen längre än till mittlinjen innan vi fick vända hem, ibland ända till Valdés, vilket ledde till ett obekant tjongande från det för dagen apelsinfärgade Barça-försvaret. Hjärtat Puyol blandade och gav lite under hela matchen, innan han av säkerhetsskäl och med blicken mot Madrid lämnade planen i den 73:e minuten. Mittfältet åts upp av en stenhård trio á la Ballack-Lampard-Makelele, medens Essien stod för ett evigt löpande och smarta speluppbyggnader. Vårat eget mittfält fick sällan tid med bollen och när, framför allt, inte spelmotorn Deco presterar, presterar sällan Barça. På topp fick Dinho inte den där halvmetern han behöver för att göra sitt och jag inte såg ett brasilianskt leende på hela matchen. All beröm till Boulahrouz, som gjorde Ronaldinho sämre, genom ett försvarsspel, som var bland det bästa jag sett på länge. Gudjohnsen hade sin bästa stund innan matchen, då han hyllades av sina gamla fans. Väl inne i matchen var han riktigt blek. Messi var en av de få som fick godkänt i första halvlek, mycket tackvare rörelse och enkelt spel, men tappade även han i andra.
Rijkaard startade, enligt mig, med den rätta elvan, men jag hade velat se ett byte på Guddy tidigare, gärna ersatt av Saviola. Att gå ner på trebackslinje för att få mer offensiv kraft fungerar sällan. Efter omstruktureringen i försvaret tappade vi det lilla i den viktiga uppspelsfasen, som vi fortfarande hade kvar.
Det var självkart ingen resultatmässig katastrof det här och vi kommer troligtvis att ta oss vidare från gruppen. Det som oroar mest är att vi inte hade någon medicin mot en av våra farligaste titelutmanare, som lär göra allt för att minska chanserna till avancemang för oss när vi möts på Camp Nou.
Chelsea (4-1-2-1-2)
Hilario; Boulahrouz, Carvalho, Terry, A Cole; Makelele, Essien, Lampard; Ballack, Drogba (Kalou 91'), Shevchenko (Robben 75').
Avbytare: J Cole, Gérémi, Bridge, Ferreira, Robben, Kalou, Ma Kalambay
Barcelona (4-3-3)
Valdés; Zambrotta, Márquez, Puyol (Oleguer 73'), van Bronckhorst (Iniesta 56'); Xavi, Edmilson, Deco; Messi, Gudjohnsen (Giuly 59'), Ronaldinho
Avbytare: Motta, Thuram, Saviola, Oleguer, Iniesta, Giuly, Jorquera
Varningar: van Bronckhorst (45') B, Lampard (52') C, Xavi (65') B, Deco (85') B
Domare: Frank De Bleeckere (Belgien)
Publik: 40.599
