Trotjänarna # 5
Xavi, med tungan rätt i mun.

Trotjänarna # 5

Han har vunnit flest titlar med Barça av alla i truppen, han har spelat över 300 matcher i klubben, han sätter alltid laget först. Han heter Xavi.

Den lille katalanen med det stora spelet är Barcelonas mest trogna spelare. Trots en ålder på bara 26 år är han den spelare i Barcelonas trupp som varit med i A-laget längst tid. Tidigt utropad som mästaren Guardiolas arvinge, med ett passningstempo och en spelförståelse utöver det vanliga.

Succéstarten
Xavier Hernandez Creuz föddes den 25 januari 1980 i Terrassa, strax nordväst om Barcelona. Som ung kallades han för “Maskinen” eftersom han aldrig blev trött och redan som elvaåring kom han till FC Barcelona där han skolades framgångsikt på La Masia. Säsongen 1997/98 flyttades han upp till Barça B och han var en av de främsta anledningarna till att de kunde ta sig upp i Segunda Division. Redan säsongen efter, som 18-åring, flyttades han upp i A-laget och den 8 augusti 1998 debuterade han i Supercupfinalen mot Mallorca. Han startade på mittfältet i van Gaals mästarlag och tackade för chansen genom att göra mål direkt, men finalen tog ö-laget hem. 

Efter sin debutsäsong var han med om att vinna U20-VM med Spanien och runt om i Europa såg man en världsspelare växa fram. Han var den givne ersättaren till spelfördelaren Guardiola på Barcelonas mittfält och under sin andra säsong i Barcelonas A-lag fick han ofta ta Peps roll då den dåvarande lagkaptenen led av skadeproblem. Men någon titel blev det inte för Xavi och Barcelona den här säsongen som föll på målsnöret i jakten på de två stora titlarna. Deportivo tog ligatiteln framför ögonen på Barça och Valencia blev för svåra i slutspelet av Champions League.

Landslaget och jämförelsen med Guardiola
Säsongen därefter startade på ett lovande sätt för Xavi som tog ett OS-silver med Spanien i Sydney. Men hemma i Barcelona var inte mycket sig likt och ett par omtumlande år väntade - Gaspart styrde och ställde! Tränarna kom och gick (Ferrer, Rexach, van Gaal, Antic) men alla hade ett gott öga för Xavi och gav han speltid. Inför säsongen 2000/01 försvann Guardiola österut till Italien och Xavi blev nu det självklara valet som Barcelonas "fyra" (rollen som tillbakadragen spelfördelare på mittfältet). Den 15 november 2000 fick Xavi göra sin landslagsdebut, en debut som inte blev lika lyckad som den i Barcelona, Spanien förlorade mot Holland med 2-1 på hemmaplan i en träningsmatch. Xavis avtryck i landslaget har inte riktigt kommit upp på samma nivå som i Barcelona men han har ändå tre raka mästerskap på meritlistan, även om det var först i VM 2006 som Xavi tog en ordinarie plats, ett mästerskap som Spanien återigen misslyckades i. Men trots allt kommer den lille katalanen alltid finnas med i La Seleccións historieböcker då han gjorde Spaniens 1000 mål när man kvalspelade mot Nordirland 2006.

Xavi har alltid fått leva med stämpeln som den nye Guardiola. En press som få katalaner skulle klara av. Att pekas ut som den nye Pep kan säkerligen ha tyngt Xavi som aldrig tog det där sista steget i början av 2000-talet som alla väntade sig att han skulle göra. Barcelona spelade uselt och Xavi anklagades för att spela för fegt samtidigt som han inte var lika effektiv i defensiven som sin föregångare. Xavis självförtroende var inte på topp och supportrarna saknade Guardiolas utstrålning på ersättaren.

Den nya rollen
2003 såg det tungt ut för Xavi och Barcelona. Katalanen tappade sin plats i landslagstruppen och Barcelona sladdade i tabellen. Laporta och Rijkaard lyckades inte vänta på trenden när de anlände under sommaren, Xavi var inte ens säker på en plats i Barça längre. Men så hände någon efter juluppehållet. Barcelona radade upp segrar och Xavi var tillsammans med Ronaldinho en av de främsta förklaringarna. Rijkaard gjorde en taktisk justering som gynnade Xavi och därmed hela laget då han gick från 4-2-3-1 till 4-3-3, ingen revolutionerande ändring kan tyckas men Xavi fick en mer framskjuten roll på Barcelonas mittfält där Cocu och nye Davids tog hand om defensiven. “Jag trodde att positionen som Xavi fick, tio, femton meter längre fram i banan, strax utanför motståndarnas straffområde, med lite färre försvarsuppgifter och mer deltagande i anfallsspelet skulle passa honom bättre”, kommenterade sportchefen Txiki Begeristain Xavis rollförändring. “Det är såhär jag ska spela, nu får jag visa vad jag går för”, sade Xavi själv om förändringen.

Från början var han dock inte helt positivt inställd till sin nya plats på planen. Han var inte bekväm med att skjuta eller driva framåt och när han tappade bollen kände han sig värdelös, han var inte van vid det eftersom han tidigare mest kontrollerade och fördelade den. Men Rijkaard stod på sig och tillslut gav det resultat. Den lille kreatören, 170 cm, dominerade mittfältet i varje match med ett perfekt passningsspel och prickfri bollkontroll. Efter en imponerande upphämtning slutade laget tvåa i tabellen och Xavi avslutade sin säsong med att volley-chippa in bollen på Santiago Bernabéu i slutminuterna. Ett sagolikt mål som sänkte Real Madrid och helt klart viktigaste fullträff i karriären.

De framgångsrika åren och det oväntade bakslaget
Spelet flöt på både för Xavi och Barcelona efter det att laget gick över till 4-3-3 och Xavi fick sin nya roll. Resten är historia, som man brukar säga. Två framgångsrika år med lika många ligatitlar och en seger i Champions League väntade men trots det finns det dystra minnen från de starka åren. Under en träning i början av december 2005 skadade sig Xavi allvarligt i knät och man trodde att allt spel 05/06 var över, inklusive VM. För “Maskinen“, som nästan spelat non-stop helt befriad från skador i flera säsonger, var detta en tung erfarenhet. Men han kämpade och slet för att ta sig tillbaka och den 29 april gjorde Xavi sin comeback hemma mot Cádiz inför en jublande publik.

Publikens starka känslor för Xavi är förståliga, förutom att han är en gudabenådad spelare är han på många sett den idealiska Barçaspelaren. Katalan och culé sedan barnsben, precis som sin far och hans far. Trots stjärnstatusen är han en kille som verkligen har bägge fötterna på jorden, ger alltid hundra procent på planen och agerar som det fullblodsproffs han är.

Med över trehundra matcher för klubben är tredjekaptenen med nummer sex på ryggen redan idag en bit av FC Barcelonas och han kan mycket väl bli den spelare med flest framträdanden i Blaugrana när skorna läggs på hyllan. När jag tänker på Xavi tänker jag framförallt på 2004 då han i mina ögon var världens bästa mittfältare. Han hade full kontroll på planen och det gick bara inte att ta bollen ifrån honom. Förra säsongen förstördes av skadan och den nuvarande startade trögt men nu känns det som att han är på väg mot den riktiga formen igen, vilket verkligen lovar gott för även en Xavi i dålig form är en väldigt pålitlig spelare. 


Info
Namn: Xavier Hernandez Creuz
Född: 25 januari 1980
Nationalitet: Katalan
Längd: 170 cm
Vikt: 66 kg
Debut: 19 augusti 1998 (mot Mallorca i Spanska Supercupfinalen) 

Titlar
Barcelona
La Liga (3): 1999, 2005, 2006
Spanska supercupen (2): 2005, 2006
Champions League (1): 2006

Landslaget
OS-Silver: 2000
U20 VM: 1999


Källor:
Internetkällor: www.fcbarcelona.com, es.wikipedia.org, www.uefa.com
Tryckta källor: El Nou Barça (Enrique och Carles Murillo)

Gustaf Norrefeldt2006-11-15 18:00:00

Fler artiklar om Barcelona