Crystal Palace - Watford1 - 0
Celta - el Nastic 1-1
Ja, vad ska man säga?
Vad var positivt? Vi gjorde mål.
Vad var negativt? De gjorde lika många.
Det var inte bara jag som hade sett fram emot en vändning idag. Hemmaplan mot jumbon kan bara betyda en trepoängare. Under normala omständigheter, med ett normalt lag.
Celta är inte ett normalt lag i år, vilket är både bra och dåligt. Det bra är att det kan bli trepoängare mot de stora lagen och de dåliga inbegriper bland annat platta fall mot de sämre klubbarna.
Celta började i alla fall lovande och pressade Tarragona på ett ledningsmål. Redan efter sex minuter fick Nené ett bra läge att måla på efter ett inlägg av Angel, men el Nastics målvakt kunde avvärja.
Nené fick även nästa läge men Bizzarri kunde även då rädda brassens skott. Bizzarri hade mycket att göra i första halvlek. Skotten och nickarna kom från höger o vänster men bollen vägrade att gå in, precis som så många gånger förr.
Precis som så många gånger för var också Nené Celtas bästa spelade den här halvleken, han sköt på allt som rörde sig och var också mycket nära att näta ett par gånger.
Celtas kunde inte utnyttja sin dominans under den första halvleken men snackade ihop sig under halvtidssnacket och satte högsta fart från start i den andra.
Gustavo Lopez fick in bollen i boxen och Oubiña satte huvudet till och glädjen visste inga gränser för de lättade Celtaspelarna.
Vad hände nu då? Jag tror ni kan gissa det, för det var samma visa som vanligt.
Jag vet inte riktigt vad det är som händer. Antingen är det så att Celta slappnar av när de leder och tänker på eftermatchmassagen istället för de resterande 40 minuterna. Eller så råkar det alltid bli så att det andra laget får lön för all träning de senaste åren precis när Celta gjort mål. Det tredje alternativet kan vara att allt går emot Celta den här säsongen. Allt.
Idag var det en blandning av alternativ ett och tre. Även om el Nastic slog upp ögonen en aning efter målet hade fortfarande Celta läget under kontroll och därför kom kvitteringen som en smärre chock. Den enda stjärnan som någonsin satt sin fot på Tarragonas träningsanläggning presenterade sig för Celta publiken. Javier Portillo, 1-1.
Tystnad, vemodighet, sorg, fördömande.
Nu måste nog Fernando Vasquez avgå. Han verkar inte palla trycket, han kan inte vinna längre med Celta.
Ärligt talat så är det inte längre roligt att skriva om förluster hit och onödiga poängtapp dit. Det är Celtaledningens kall att ta hand om laget de äger, ta hand om, sköta om, leda, bygga upp, ändra i.
Tills nästa match vill jag inte skriva någonting om Fernando Vasquez.
Till sist vill jag bara tillägga att allt inte är FV´s fel, men det är lättare att kicka en enskild person än en hel trupp.
