Inför Barcelona - Real Madrid
Glöm allt som varit. Camp Nou kommer förvandlas till Janus, den romerske guden, som med sina båda ansikten tittade in i såväl det förflutna som i framtiden.
På samma sätt som Janus har två ansikten, likadant kommer Europas största fotbollsarena att gestalta sig. Två ansikten, himmel och helvete. Real Madrid möter sitt eviga Gehenna på ett tifoprytt Camp Nou.
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Förlust mot Chelsea, debacle mot Real Madrid, märkliga byten mot Sevilla, fega lag som inte vågar spela sitt eget spel ens på hemmaplan. Dagar som denna spelar dessa minnen mindre roll. Glöm tidigare förluster. Glöm världens snyggaste fotbollsproffs som har guldstjärnestatus i morgonkvällens motståndare. Tänk på något roligt istället. Lördagen den 10 mars är säsongens stora höjdpunkt i Barcelona. Camp Nou kommer vara fullsatt, redo att ta emot det lag, vars gamla stöttepelare försökte utrota Katalonien. Räkna med orkanstyrka på visslingar. En hämnd för första halvan av säsongens finns också att utkräva. Nu ligger visserligen Real Madrid på en hedervärd (i deras mått mätt) fjärdeplats. Tabellplaceringar och tidigare resultat har dock ingen som helst betydelse inför en match av denna kaliber, ty av erfarenhet vet jag, att det kommer vara två lag, taggade upp över öronen, som springer in på L’Estadi.
Barcelona är ett skadekjutet lag. Man har helt enkelt inte imponerat den här säsongen. Förlust mot Real Madrid, förlust mot Sevilla senast, förlust mot Valencia, förlust mot Liverpool. Segern i tisdags kom visserligen mot ett svårslaget Liverpool, dessutom på deras hemmaplan, men vad gör det när man ser att gnetfotbollen vinner över det vackra spelet i längden? Det kändes tråkigt och meningslöst, att behöva erkänna för vänner, att det inte alltid lönar sig att försöka spela vackert. Att Barcelona är ett sårat lag, det går helt enkelt inte att komma ifrån, men imorgon är det finbesök på Camp Nou – om man nu kan kalla Capellos mannar för fina.
Frank Rijkaard har lett oss till två ligatitlar och en Champions League-seger. Hyllad för evigt? Nja, förtroendet för honom börjar svikta, och det är inte bara jag som är missnöjd. En ordinarie startelva har funnits under hans tidigare två säsonger, men nu börjar det experimenteras. Backar flyttas upp på offensivare positioner, det inkörda spelsystemet 4-3-3 har oförklarligt bytts ut mot ett, i mina ögon, faktiskt defensivare spelsystem med en trebackslinje, bestående av tre mittbackar, och dessutom en riktigt defensiv pivote på mittfältet. Sammantaget blir detta alltså ingenting annat än en uppvisning i hur man får svårt att anfalla längs kanterna. Ytterbacksspelet är bortblåst, allt blir trångt i mitten, och Barcelona har svårt att komma någonstans. Tråkigt nog är bilden av en myrstack inte långt borta, när det gäller att beskriva situationen. Alla spelare vet någorlunda vad de ska göra, men var de än rör sig, så finns det andra myror i vägen. Ett exempel är Messi, som har flyttats runt som en vandringspokal i anfallet. Han, som förra säsongen, var fast stationerad till höger i anfallet, har i år istället spelat på samtliga tre positioner. Eto’o som vänsterytter och Ronaldinho som striker. Jo, jag tackar, men vad är poängen med omstruktureringen?
Nu har Rijkaard chansen att visa vad han går för. En seger är ett krav, inte bara från mig, utan från samtliga culés världen över! Med tanke på den senaste tidens förändringar i laget, så är detta en smått omöjlig uppgift att gissa sig till. Några få positioner är självklara:
• Victor Valdés rubbas inte. Han är självklar i målet!
• Puyol, el capitán, är gjuten i mittlåset.
• Ronaldinho till vänster i anfallet.
Det är dessa positioner som vi kan vara fullständigt säkra på. Resten blir faktiskt något av en gissning. Kommer Rijkaard återgå till den inkörda 4-3-3-uppställningen, eller fortsätter experimentet med trebackslinjen? Att döma utifrån den senaste tidens drabbningar, så blir det Thuram och Oleguer som får ta plats bredvid kaptenen.
Mittfältet då? Såväl Giuly som Zambrotta är borta på grund av avstängningar senast. Zambrotta får skylla sig själv. Giuly får… ja, jag vet faktiskt inte. Márquez tar plats i den defensiva positionen. Deco vilades senast, och går in på mittfältet tillsammans med Xavi och Iniesta. I anfallet bör Eto’o vara självklar, precis som Messi.
Detta är naturligtvis en stor händelse denna vår. Det är nu som säsongen kan räddas, även om vi inte vinner någon ligatitel. Här och nu avgörs det. Det är dags att slå Madrid.