Villarreal - Barcelona 2-0
Förväntningarna från världens alla culés var på topp inför matchen. Under veckan hade semifinalen i Copa del rey spelats hemma på Camp Nou mot Madridbaserade Getafe. Urladdningen där, med Messis fantastiska solomål som matchens absoluta höjdpunkt, hade hissat tron på det egna laget till en övertro.
Men hur det än var, så hade lättja och fred egendomligt nog ännu inte mäktat nedbryta rasens inneboende seghet. När det verkligen gällde, var de inte så lättskrämda av sig, och det var inte så enkelt som man kunde tro att ta död på en hob. Det var en rasegenskap, som aldrig upphörde att förvåna folk, vilka inte kände hoberna mycket väl och som inte såg längre än till deras trinda magar och välmående ansikten.
Efter höstens utskåpning på Camp Nou ska självförtroendet ha legat i botten. Ack så fel! Ty likt hoberna, så har ny kraft bringat nytt liv till folket i Valencias förorter. El Madrigal var fullsatt, eller besatt kanske är ett mer korrekt ord, av tusentals galna spanjorer, reda att bära sitt lag till seger.
Matchen
Matchen startade i ett furiöst tempo från katalanernas håll. Bollinnehavet var i klar majoritet, och tempot på bollen var högt. Messi och Ronaldinho spelade precis som de skulle göra, nämligen med full fart mot motståndarmålet så fort bollen återerövrades. På vänsterkanten mötte tyvärr Ronaldinho ett stort problem; Brasilienfödde spanjoren Marcos Senna. Den numera spanska landslagsmannen gjorde en strålande match och satte stopp för Ronaldinho, om inte direkt, så åtminstone innan denne fick komma upp i fart med bollen.
Detta var dock kontringarnas match. Villarreal hade ett bra avslut mot mål tidigt i matchen efter en snabb spelvändning från Forlán. Även Messi kom till ett bra läge, men blev av med bollen precis innan sista sparken skulle slås. Under fortsättningen av första halvleken hade Samuel Eto’o triss i målchanser. Ett par frilägen och ett skott utifrån resulterade dock inte i något mål. Villarreal å sin sida försökte envist att tråckla sig igenom Barcelonaförsvaret genom ständiga väggpassningar, dock utan större framgång.
Andra halvlek
Om första halvan av matchen skulle gå till bortalaget på poäng, så startade andra halvleken precis tvärtom. Pellegrini hade sannolikt gett sina spelare en rejäl åthutning i pausvilan. Borta var respekten, som såg ut att finnas under matchens första 45 minuter. Istället var det ett heltaggat hemmalag som sprang ut på El Madrigals sommargröna och välklippta gräsmatta. I den 56:e matchminuten är bakslaget ett faktum. Zambrotta och Thuram upphäver en dåligt planlagd offsidefälla, vilket Cani utnyttjar föredömligt, och slår en boll i djupet på ett tillslag. Förre Arsenalspelaren Robert Pires gör inget misstag utan slår bollen i Valdés bortre hörn. Detta blir ett riktigt dråpslag, då Barcelona, sett över matchen i stort, faktiskt hade varit det klart bättre laget.
Villarreal, som fått nya krafter, fortsätter ånga på, och Puyol tvingas sträcka ut sig ordentligt ett par gånger, för att rädda upp tilltrasslade situationer. I den 74:e minuten plockar så Rijkaard ut Sylvinho och sätter in Gudjohnsen, i ett desperat försök att kvittera. Islänningen gör dock ingen av sina större matcher, och gör nog rätt i att snarast glömma bort detta och fokusera på avslutsträning den närmaste veckan.
I matchminut 85 slår hemmalaget i den sista spiken i Barcelonas likkista. José Mari får vandra fritt på sin högerkant utan att bli fråntagen bollen. Han spelar in bollen framför mål, där Cani återigen skarvar vidare, denna gång till Marcos, som behärskat lägger in bollen vid Victor Valdés vänstra stolpe. I matchens sista minut stormar så, en för dagen blek Deco, uppåt och blir fälld. Ronaldinho lägger upp bollen och slår frisparken snabbt. Bollen seglar över muren och passar på att känna på hållfastheten i Vieras högra kryssribba. En i övrigt utmärkt Pérez Burrull blåser strax därefter av matchen.
Summering av läget
Det som såg så lovande ut i första halvlek rasade samman totalt efter första halvleken. Thuram var lysande halva matchen, med lugna nertagningar och kyligt agerande vid pressade situationer. Xavi och Iniesta gör som alltid mycket bra insatser med vårdat passningsspel, bra positioner och utan att slarva bort bollar i onödan. Deco spelar tyvärr väldigt slarvigt med bollen numera, och han är inte vad han var för ett par år sen. I spelet utan boll är han fenomenal, men det räcker tyvärr inte på den här nivån. Allt blir för svårt. I anfallet gör Ronaldinho och Messi bra insatser, där den senare var fantastisk i första halvleken. Tyvärr försvinner han totalt tills 20 minuter återstår av matchen.
Spelarna är frustrerade när resultaten går emot dem, det märks tyvärr alldeles för tydligt genom alla försök till individuella prestationer istället för att dra sig samman ännu mer som lag och tillsammans rulla ut motståndarna. Iniestas kapning i första halvleken och Eto’os armbåge i slutet av matchen bekräftar bara mina farhågor. Armbågen från vårt lejon föregicks av en hand i ansiktet, och det rann tyvärr över. Samuel ska vara glad att det bara blev en gul ostskiva från domaren där. Ett rött kort och utvisning hade inte varit felaktigt.
Insatsen från Rijkaard idag är bättre än tidigare, det ska erkännas. Han ställer upp med den bästa startelvan för tillfället, möjligtvis med undantag av den personlige favoriten Sylvinho, som nu kanske är något sämre än Giovanni van Bronckhorst. Holländaren har varit mycket bra det senaste året och gör sällan en dålig match numera. Enda frågetecknet blir sen bytet där vänsterbacken går ut och Iniesta får ta klivet ner som någon slags vänsterhalv. Det blir inte bra, Frank, och det har vi i publiken konstaterat för länge sen.
Eidur Gudjohnsen fick i TV utnämnas till det sämsta som har hänt Barcelona denna säsong. Jag är snart benägen att hålla med. Så fort han får bollen så blir det tilltrasslat och egentligen aldrig heller några riktiga avslut. Måtte han och Giuly lämna klubben i sommar. Amen!
I Villarreal kan jag inte låta bli att nämna fantastiske Viera i målet, som stod för flertalet avancerade räddningar på frilägen, och som därmed sannolikt också räddade poäng åt de gula. Marcos Senna visar sig från sin absolut bästa sida idag med konstanta löpningar, hårt och bra markeringsspel, samt en stor portion vilja, och spelar han så här, så är han snart tillbaka i la selección. Även Pirés står upp bra, trots att detta var hans första match från start efter den svåra knäskadan han ådrog sig i somras. Efter tre hyllningar, så ska kalkonen också stekas och läggas ut. Ett grattis till Europas största fjolla, primadonna, eller vad ni så önskar benämna denna fjant med – José Mari, som härmed får en plockad men ack så rå och iskall kalkon på posten. Så José, upp med dig, håll käften och sluta bete dig som ett barn!
Ska jag se till första halvleken, så hade detta resultat varit fullständigt orättvist, men med Villarreals spel i andra halvleken färskt i minnet, så kan jag inte låta bli att gratulera till en väl genomförd match. De fick spelet precis dit de ville, och de agerade precis på det sätt som man ska, för att slå ett Barcelona i dagsläget. Ligan kunde ha varit avgjord för längesen, men nu lever den mer än någonsin, och allt är vårt eget fel. Vi har helt enkelt bjudit in konkurrenterna i matchen igen. Sevilla en poäng bakom, och Real Madrid två poäng efter. Det är upplagt för en rysare ända in i juni.
Startuppställningar
Viera; Javi Venta, Cygan, Fuentes, Jose Enrique; Cani, Josico (Tacchinardi, 61'), Senna, Marcos; Pires (José María, 69'), Forlán (Arruabarrena, 87')
Valdés; Zambrotta, Thuram, Puyol, Sylvinho (Gudjohnsen, 73'), Xavi, Iniesta, Deco; Messi, Ronaldino, Eto'o
Domare Pérez Burrull
Varningar Iniesta, Eto'o, Puyol, Josico, Senna
Mål 1-0 (Pires), 2-0 (Marcos)
