Real Madrid är tillbaka!
Om längtan efter segerns sötma!
Följde Milans fantastiska triumf under gårdagen och under hela matchen kände jag en enorm saknad. En grym saknad över att inte få se mitt Madrid delta i de här stora, fantastiska och oftast helt suverän fotbollsmatcherna. En saknad av den här fruktansvärda nervositeten som tvingar mig att ösa i mig litervis med vatten när Madrid spelar men framförallt en saknad av att få känna den där sanslösa glädjen som alla milanistas fick uppleva igår. Men samtidigt som saknaden skrek så började varma känslor väckas inom mig, känslor som dels talade om att den här glädjen inte behöver vara längre än några dagar bort eller ännu bättre en dryg månad bort men också en känsla som på allvar sade att Real Madrid kommer vara tillbaka på europeisk toppnivå kommande säsong och jag kunde redan höra hur Glenn Hysén öser beröm över Fernando Gago efter att ha fört Madrid vidare i turneringen. Måste också hylla Milan ytterligare en gång, det var längesen jag sett en sådan insats och Kaka var återigen sagolikt bra. Men man kan ju fråga sig hur Sir Alex tänkte med sitt låga försvarsspel och att inte sätta press på Pirlo och Kaka är rena självmordet när man möter Milan.
Madrid har redan denna säsong bevisat att vi kan prestera fotboll av högsta klass mot lag i världsklass. Vi har ju mer säsongen lidit bevisat att det finns en helt otrolig vilja att vinna tillsammans som ett lag och att det finns en helt enorm stolthet i att spela för Real Madrid. Jag har någon gång sagt att det kunde vara bra att inte vinna direkt denna säsong för att det är bäst att skynda långsamt och att vi verkligen ska bygga om från grunden, självklart ljög jag. Real Madrid har visat att man redan denna säsong är redo att klara av de största av utmaningar. Man har inte deppat ihop och grävt ner sig efter ständiga misslyckanden, spekulationer till höger och vänster och inte minst den hånfulla attityd som rådigt gentemot Real Madrid från alla möjliga håll. Real Madrid är trots att man har en väldigt oprövad och till stor del nykomponerad trupp lyckats bita sig fast i slaget om La Liga. Man har trots ett helt nytt sätt att spela blandat med oändliga skadebekymmer och delvis interna stridigheter kunnat fortsätta mobilisera krafter och plötsligt är detta utskällda lag med och fajtas igen. Tänk sedan om vi bara varit i närheten av normal utdelning på hemmaplan och tänk om Lionel Messí inte varit utomjordiskt bra i El Clasíco eller tänk om någon annan än Turienzo Álvares dömt matchen i Santander. I sådana fall hade guldet redan varit i hamn men jag är faktiskt inte så missnöjd med rådande tabellsituation heller. Real Madrid har en ordentlig chans att vinna sitt första ligaguld sedan 2003 då Ronaldo & co dansade runt på Bernabeu med en låtsaspokal efter att Sociedad tappat sitt försprång i de sista omgångarna. Även om jag fortfarande har synpunkter på Capellos laguttagningar och coachning och trots att min fotbollsfilosofi inte alltid överrensstämmer med Reals sätt att spela fotboll så kan jag inte låta bli att berömma Capello som jobbat i rejäl motvind hela säsongen.
Vid händelse av en ligaseger skulle ett ord som revansch ligga väldigt nära till hands och med all rätt. Men revanschen är ändå ingenting jämfört med den innerliga glädje man skulle känna om Real Madrid fick uppleva en framgång igen. Att jag sedan arbetar natthelg samma helg som ligan kan komma att avgöras blir en senare fråga...
För att återvända till min känsla angående Real Madrid återuppståndelse även på europeiskt plan så hänger egentligen allt samman. Oavsett om ligaguldet bärgas eller inte och oavsett vad som händer på tränarfronten så har Real Madrid vunnit tillbaka något mycket viktigare; moralen. Hungern, glädjen och inte minst sammanhållningen i laget har bidragit till att skapa en härlig lagmoral och prestationsångesten som tidigare varit så påtaglig i laget börjar sköljas bort och ur ruinerna från det gamla havererade bygget växer ett nytt lag fram, ett lag som jag tror kommer börjar blomstra på allvar kommande säsong och så småningom bidra till att Real Madrid återvinner epitetet ”Världens bästa klubblag”. Ett epitet som vandrat omkring i Europa de senaste åren men som aldrig funnit ett fotfäste och aldrig känts sig hemma hos de klubbar som lånat epitetet från Real Madrid. För med den återvunna lagmoralen så är väldigt mycket vunnet på förhand och med ett par förstärkningar till sommaren så kommer denna process att påskyndas ytterligare.
Men jag tycker vi lägger värvningar och alla andra spekulationer kring t.ex. Capellos framtid åt sidan och istället njuter av att Real Madrid åter är med i hetluften. Jag ska avsluta med något som jag länge längtat efter att säga men som jag aldrig riktigt vågat utrycka med full säkerhet men denna gång tror jag mig veta: Real Madrid är tillbaka!
