Gästkrönika: Fotboll; més que un sport!
Innan jag skriver denna artikel vill jag bara påpeka att jag är en Barcelonista och tycker inte om Madrid p.g.a. flera skäl. De förknippas med fascismen och det verkar vara en attityd som tyvärr fortfarande lever kvar, men i sin nuvarande form är det högmod och fortfarande komplex över att de måste bara vara bäst på allt även eller rättare sagt, speciellt, när de inte är det. Till alla Madridfans hoppas jag att ni förstår att det som står här uppe är endast ett skämt och absolut inget mer.
Till alla er andra, speciellt Barcafans, så stämmer allt det som står längre upp till 100 %! Haha…
4 omgångar återstår av det som många anser vara världens bästa liga. Barcelona är fortfarande med i toppen trots skador på nyckelspelare under lång tid och trots att laget inte alls har kommit upp i samma standard som exempelvis förra året. Real Madrid ligger på samma poäng och trots att de har spelat faktiskt bra fotboll si sådär 2 matcher så hänger de med på guldstriden. Sevilla ligger 3:a 2 poäng efter.
Jag förstår att många tycker att alla dessa konflikter mellan lagen och deras supportrar går till överdrift eller att fotbollen är bara en lek, men jag är precis för just dessa sorters konflikter. I dessa tider där länder, eller rättare sagt mer eller mindre korrupta regeringar, förklarar krig mot varandra över sina egna intressen men skyller det på överdrivna eller felaktiga konflikter, låt oss ha dessa motsättningar eller oenigheter inom fotbollen. I ett land som Spanien som är så splittrat när det gäller kultur, språk och även fotbollen, hur underbart är det inte att ha ett lag från Katalonien, Centralmakten (Madrid) och Sevilla från Andalusien i toppen av La Liga? Det enda som saknas är väl Athletic Bilbao, då hade Spaniens alla antagonister kämpat i toppen tillsammans. Så låt oss ha dessa motstridigheter mellan våra kära lag. Låt det finnas folk som (läs Real-Redaktionen) som ger sina spelare 10 i betyg efter varje medioker match, låt det finnas basker och katalaner som avskyr Madrid och tycker att de alltid (vilket ofta stämmer… haha) får domarna med sig. Låt det finnas Madridistas som tycker Barcelona har förskönats och romantiserats i media och i folks ögon. För samtidigt som alla dessa motstridigheter finns så existerar det även något positivt i allt detta. Nämligen fotbollen själv. Låt oss följa våra hatmotståndare och innerligt hoppas att de förlorar samtidigt som vi medvetet eller ej charmas av den vackra konsten som vissa kallar för fotboll. Låt oss katalaner skrika i våra hjärtan och även högt vissa gånger ”Guti Guti Guti Maricon…” men samtidigt förtrollas av hans fantastiska passningar som i förra matchen. Låt det finnas folk som verkligen påstår att Robinho, Totti, Ronaldo mm, är bättre fotbollsspelare än en viss Dinho. För då kommer även vi som anser Dinho vara en magiker även följa dessa andra trollkarlar och förtrollas av den rena magin, det vackra spelet eller Joga Bonito som det också heter.
Så länge vi gör det kommer det snart inte finnas plats för fördomar och arrogans gentemot andra och det kommer leda till bättre förståelse för andra kulturer och förhoppningsvis mindre våld och ONÖDIGA konflikter som sträcker sig långt utanför fotbollens gränser.
Som jag skrev i början av artikeln så är jag själv barcelonista och har både katalanska vänner samt en del spanjorer som håller på Madrid. För er som inte vet så är inte alla mina katalanska vänner frihetskämpare och alla mina Madrid vänner pijos ( så vitt jag vet betyder ordet snobb, eller mammas pojke). Även om det finns ofantligt många bevis på att så är fallet. Och tro det eller ej så har jag även, när jag var nere i Barcelona, hittat katalaner som hatar Barca och håller på Madrid. Som sagt det finns IDIOTER och genier i alla kulturer, tolka det som ni vill.
Så avslutningsvis vill jag bara säga att jag hoppas folk förstår vad jag menar med denna artikel och varför jag tycker att dessa motsättningar inom fotbollen även är konstruktiva för själva sporten och samhället, självklart så länge det inte utvecklar sig till våld. Ett exempel på detta är Robinhos målgest i förra matchen. Hur, hur kan man få ens varning (vi behöver inte ens gå in på att det blev utvisning!) för att man firar ett mål med att gå och krama sina egna fans? Det är just här jag tycker att politikerna och de som tyvärr allt för ofta styr fotbollen agerar utan att ha en mer djupare förståelse för fotbollen. Man måste kunna skilja mellan att visa glädje och att provocera. Så länge man inte gör det tror jag det blir ytterst svårt att få stopp på alla dessa våldshandlingar samtidigt som man HELT FELAKTIGT även tar bort glädjen från fotbollen. Men för att förstå detta tycker jag man måste först verkligen förstå varför fotbollen är större än bara en sport!
F.C. Barcelona; MÉS QUE UN CLUB!
