Krönika: Stora problem i Barcelona
I söndags kväll avslutade Barca en mardrömlik vecka som innehöll såväl en förnedrande 0-4 förlust mot lilla Getafe i Copa Del Rey som poängtapp i en ”måste vinna” match mot Real Betis. Det blir allt mer uppenbart att allt inte står rätt till i klubben och det blir svårt att försvara ligatiteln.
Det har varit uppenbart en tid nu att Barcelona säsongen 2006/2007 är ett sämre lag än föregående säsong. Detta trots att laget på papperet egentligen ser ännu starkare ut den här säsongen. Bortaspelet har många gånger inte stämt alls men framförallt har man förlorat allt för många viktiga matcher, antalet segrar mot riktiga topplag är som bekant lätträknade i år.
Det är naturligtvis viktigt och komma ihåg att även om Barca inte har avgörandet i egna händer längre så är ligan inte avgjord till Barcas nackdel. Vinner vi de återstående fyra matcherna samtidigt som Real Madrid bara tappar poäng i en match så stannar ligabucklan på Camp Nou. Av de resterande matcherna är det bara bortamötet mot Atletico Madrid som normalt sett är en riktigt svår match. Som supporter måste man förstås alltid hoppas på det bästa men om man försöker lägga undan de starkaste känslorna och försöker analyserar läget, lagets formkurva mm ser det inte alls bra ut. Att Barcelona förlorar med 4-0 mot Getafe och missar en jättechans att erövra en liga-cup dubbel är naturligtvis helt oacceptabelt och ytterst pinsamt för en jätteklubb som FC Barcelona.
I söndags kväll hade laget chansen att revanschera sig på Camp Nou mot Real Betis och visa vilket som är det ”riktiga” Barcelona. Dessutom blev matchen extra viktig då Real Madrid vunnit sin match mot Espanyol och därmed åtminstone temporärt övertagit serieledningen som Barca haft nästan hela säsongen. Alla vi som hoppades på en rejäl uppryckning blev emellertid mycket besvikna. Med de lönerna som spelarna har är det inte för mycket begärt att KRÄVA seger i en så här viktig match. Och det faktum att spelet var så tafatt som det var är mycket oroande om Barca ska vinna ligan för 19-e gången. ”Marängerna” visar faktiskt upp en mycket starkare formkurva än Blaugrana OK, första halvlek var bra mot Betis men i andra halvlek var det fina spelet återigen som bortblåst och allting kulminerade med att gästerna med bara några minuter kvar av matchen gjorde ett riktigt billigt kvitteringsmål efter uselt försvarsspel. En ny helt misslyckad match var därmed fullbordad. Etóo ska emellertid en stor eloge för sin insats.” Lejonet” sprang och slet oerhört och detsamma gäller Puyol och några till. Men i övrigt var det överlag svaga insatser, trots att matchen var så viktig. Rijkaard gjorde inte någon av sina starkare insatser från bänken, lite mer om detta senare.
OK, det är möjligt att många fans inklusive undertecknad själv hade väl höga förväntningar. Att vinna både Champions League och ligan två år i rad är givetvis oerhört svårt. Å andra sidan är det rimligt att ställa krav på ett lag som har sådant spelarmaterial och målsättningen i klubben inför säsongen var höga med, det talades t.om om en trippel. På papperet anser jag fortfarande vi har världens bästa lag men på planen där allt avgörs har det inte varit så den här säsongen. Ett lag med Ronaldinho, Etóo, Messi, Deco m.fl. tycker jag faktiskt inte det är för mycket begärt att an vinner antingen ligan eller Champions League och om man inte når ända fram i någon av dessa är seger i den betydligt mindre betydelsefulla Copa Del Rey ett minikrav. Varför har spelarna sådana löner annars?
Vi har under säsongen haft långtidsskador på nyckelspelare, försvarsspelet har fungerat sämre än fjolårssäsongen, Ronaldinho har inte nått upp till sin tidigare extremt höga nivå (utan att för den skull totalt sett ha varit dålig, han har ju gjort hela 18 mål). Vidare har ständiga rykten cirkulerat om Dinhos eventuella flytt och osämja i laget. Oavsett hur mycket sanning/osanning det finns i alla rykten kring Dinho och i viss mån Etóo och Decos framtid är sanningen att liknande rykten är en del av vardagen i proffsfotbollen och i ett lag med riktig harmoni borde det inte påverka så mycket.
I vintras rapporterades det om en stor spricka i laget där Ronaldinho och Etóo hörde till ”huvudrollsinnehavarna”. Åtminstone i vissa tidningar rapporterades det om att laget höll på att rämna pga. inre stridigheter. Som supporter vill man ju hest vifta bort sådana uppgifter och de var säkert överdrivna och åtminstone utåt sett visade man snart upp en enad trupp. Däremot blir jag allt mer övertygad om att de inre problemen i laget är betydligt större än man först ville tro. På senare tid tycker jag generellt sett inställningen har blivit allt sämre. Tidigare anklagade man alltid Real Madrid för att deras spelare visade så dålig inställning men tyvärr måste jag medge att många Barcaspelare vid upprepade tillfällen i vår visat upp en bedrövlig attityd på planen (hos våra ärkerivaler har däremot förhållandet varit det omvända senaste tiden). Getafematchen var givetvis det absoluta lågvattenmärket men det finns dessvärre betydligt fler exempel, t.ex. 1-0 segern mot Levante i omgång 32. Naturligtvis finns det alltid undantag, med spelare som alltid visar stort hjärta, t.ex. Puyol och Etóo.
Stommen i laget är densamma för tredje året i rad och Ronaldinho o CO har haft fantastiska framgångar de två första åren. Mättnad är ofta en förklaring som brukar lyftas fram när ett mycket framgångsrikt lag börjar prestera betydligt sämre. Kan ligga lite i det men att denna ”mättnad på framgång” skulle vara huvudorsaken till lagets bekymmer den här säsongen och under våren i synnerhet går inte jag med på i alla fall. Vi pratar om professionella spelare som tjänar pengar som i de flesta fall är flera hundra gånger mer än vad vanliga löntagare har i lön och då är det banne mig en skyldighet att alltid ge 100 %. Att enskilda spelare och även laget sedan under säsongen hamnar i perioder då allt inte funkar är riktigt och naturligt men de vi såg mot Getafe handlade primärt om att man bara ”ställde ut skorna” och trodde allt fixar sig ändå. Vad gäller ”mättnad på framgång” finns det också otaliga exempel på individuella idrotter men även lagsporter där idrottsmännen/kvinnorna vunnit många fler titlar än Dinho o CO har vunnit för Barcelona, och man har inte haft motivationsproblem att försöka vinna ännu mer. Därför är det väldigt svårt och komma ifrån misstankarna om dålig stämning i laget.
Har Barca blivit ett gäng förlorare? Ja, det har man fått höra flera gånger från bekanta. Men vad menar man med det, vi har ju vunnit ligan två år i rad och Champions League för första gången på 14 år, hur kan man påstå något sådant, känns ju som ett absurt påstående! Fast ser man enbart till den här säsongen så får man motvilligt medge att det ligger något i dessa påståenden. Statistiken talar sitt tydliga språk. Barca har förlorat Supercupfinalen, VM-finalen för klubblag, inte besegrat Real Madrid i något av El Clasicó mötena (nästan förlorat t.om på hemmaplan), åkt ut allt för tidigt ur Champions League och så naturligtvis på ett skandalöst svagt sätt tappat finalplatsen i Copa Del Rey. Utöver det har vi t.ex. förlusten i seriefinalen mot Sevilla, och poängtapp t i slutminuterna mot Real Betis och mot Chelsea på hemmaplan i Champions League, listan kan göras ännu längre.
Det är givetvis oerhört svårt att vinna titlar när man inte vinner s.k. nyckelmatcher, men varför är Barca som sämst när det verkligen gäller den här säsongen? Finns naturligtvis många förklaringar och en trolig dålig stämning i laget är bara en del av förklaringen. Skulle man analysera alla tänkbara anledningar kulle den här krönikan bli en mindre uppsats. Hur som helst ska Barca i normala fall inte ha några som helst problem att besegra lilla Levante hemma och man tappar inte en 5-2 ledning till 6-5 förlust mot Getafe. Att laget sedan inte lyckades ta sig samman bättre mot Betis var för mig det slutliga beviset på att vi kommer få väldigt svårt att försvara ligaguldet.
Naturligtvis har spelarna ett stort ansvar men Rijkaard kan inte undgå kritik heller. Men innan man sågar honom så har ju faktiskt fantasiska saker skett de senaste åren. När Frank Rijkaard anställdes 2003 hade vi inte vunnit något på fyra år. Det blev ingen titel första året heller men en rejäl uppryckning jämfört med föregående säsonger och de två följande säsongerna ar varit klubbens bästa sedan Dream-Team tiden i början av 1990-talet, allt under ledning av Frank Rijkaard.
Den här säsongen har den gode Frank emellertid visat upp rejäla brister. Om inte spelarna klarar av att motivera sig själva (vilket de borde klara av själva, en del av jobbet) så är det tränarens skyldighet att ge dem en ”spark i baken” och det tycker jag inte Rijkaard klarat av. Jag vill absolut inte se en diktator som tränare en han måste kunna ryta till ordentligt när laget inte presterar och jag tvivlar på att Rjkaard har den förmågan, vilket undertecknad devis tror kan förklara de upprepade dåliga resultaten mot topplag samt att man inte spelade bättre mot Real Betis. Vidare har ha visat upp osäkerhet vid upprepade tillfällen med märkliga experiment med 3-4-3 systemet som bara funkade en gång. Många konstiga byten har det också varit och vissa spelare, i synnerhet Oleguer har fått mycket mer speltid än han förtjänar. I kategorin konstiga byten skedde ett av de allra märkligaste mot Betis i söndags. OK, att Ronaldinho byts ut men varför tar han, av alla spelare in grovjobbaren Edmilson istället? Barca kan inte spela på 1-0 resultat och har inte kunnat det så länge jag har följt laget. Ett riktigt dåligt beslut av mister .
Fyra gånger återstår av La liga och en säsong som lovade så mycket när den drog igång håller på att sluta i et riktigt antiklimax. Även om inte mycket talar för det som laget spelat senaste tiden så går det fortfarande att rädda säsongen med en tredje ligaseger i rad. Det är bara att hålla alla tummar som finns så att Barca visar att man i slutändan är ett vinnarlag även 2007.
