Krönika: Moralpanik
Växthuseffekten gör sig påmind i Sommarsverige. Värmen och de farliga strålarna, gör att man känner sig mer instängd än en Andy Dufresne i en isoleringscell på Shawshankfängelset. De som har valt soffan och försommarfotboll som inomhusaktivitet, har även de satt sin hälsa på spel. Den klassiska dragkampen mellan Spaniens giganter, kryddat med läggmatchrykten, diskutabla mål, bonuspengar och domarstrejk har gjort att man riskerat både hjärtinfarkt och överhettning, på senare tid.
Till att börja med vill jag rekommendera att ni tar er tid att gå in på landslagets (Sverige) SF-sida och läser Oscar Lindgrens krönika ”Dansk idioti och svensk dubbelmoral” och koncentrerar er på stycket om dubbelmoral. Väl skrivet.
---
Vi ser alla olika på saker och ting. Det gäller även vår syn på fotbollen, där nästan alla har en åsikt, vare sig det gäller den 40 åriga fotbollsmamman som börjar hålla på ett lag för att det står UNISEF på tröjorna, eller den myntkastande säsongskortsinnehavaren på Olimpicos Curva Sud. Vi behöver inte hålla med varandra, ja inte ens förstå varandra. Problemet är att alla ska vara så jävla snabba med att döma. Det är stereotypen som säger ”så gör man inte på en fotbollsplan”, direkt efter en fientligt riktad spottloska, utan att se det klassiska myntets alla sidor (se Nina Ljungs ”Kom låt oss slåss och hata!”), som är upphovsmannen till att meningsskildaktigheterna utvecklas till lagstridiga konflikter.
Vi går tillbaka några kvällar, till i lördags. En fantastisk fotbollskväll, då båda topplagen kryssade. Hela fotbollsvärlden ser nu fram emot nästa helg och en säsongsavslutning av sällan skådat slag. Men vänta lite nu... Det hände ju något däremellan. En idiot skämde ut sig och tog skamgrepp på en hel idrott. I fikarummet igår, pratades det inget alls om kommande helgs spännande upplösning. Allt som hördes var ”det där hör inte hemma på en fotbollsplan”. Jag var tvungen att gå ut, för att inte riskera jobbet.
Alla vet nog vad som hände och efterspelet var lika väntat som sorgligt. I en tilltrasslad situation i straffområdet, når inte Messi bollen med huvudet och ”handflatar” istället in den och mål döms. Messi kommer tyvärr att få dras med en fuskstämpel ett bra tag, på grund av det här. Det är inte rättvist och jag hoppas att fler än jag förstår storheten i spelare som Messi och i mål som hans i lördags. Det hade varit så enkelt för honom att direkt efter målet, gå fram till domaren och förklara allt så att domaren kunde ta tillbaka sitt domslut (det får han göra innan avspark blåsts). Vår Messias hade höjts till skyarna och närmast helgonförklarats av dem som nu istället blev hans belackare. Detta, på grund av att 19-åringen tog hela mäktiga FC Barcelona på sina axlar och satte laget före sig själv. Han tog skiten för att han visste att varje mål kunde vara avgörande i den jämna slutstriden. Det är storhet. Om det här målet nu blir avgörande i slutändan, kommer det att muttras ett tag över att Barça vann på fusk, men klubben och laget kommer aldrig att dras ner i den skit som Messi nu sitter i.
Rivaldo filmade ut turken Hakan Unsal i VM-semifinalen 2002 och Brasilien kunde ta sig till final och blev senare hyllade världsmästare. Rivaldo som var en av turneringens allra bästa, hyllades också för sina insatser, men har sedan dess ensam fått bära skammens huvud på grund av hans skådespel mot Turkiet. Stoichkov, Hagi och inte minst, modern tids intelligentaste fotbollsspelare, Inzaghi har alla fått sina aktningsvärda karriärer smutskastade, för att deras beteende på planen inte följt normen för hur fotboll ska spelas. Det finns fler exempel på spelare, som av den klichéartade expertisen placerats i facket ”egocentriska klåpare”, när de i själva verket offrar hela sitt fotbollsanseende för laget.
Efter denna utläggning, känns det som att jag måste understryka att jag inte är för en fotboll, där alla springer runt och bryter mot reglerna hela tiden. Men jag förstår inte skillnaden mellan en maskerad tröjdragning som hindrar ett mål (”Rutinerat av försvaren, det syns att han har varit med länge.”) och en maskerad hands som leder till mål (”Det här hör inte hem…”). I båda situationerna försöker man lura domaren och diskret kringgå hans regelbok. Jag ser det som lika illa av domaren stjäla ett ”ärligt” mål, som att ge bort ett ”oärligt” mål. På grund av att efterspelen ser så olika ut, efter att i princip samma regelbrott har begåtts, stjäls det mer än det ges. Mycket mer.
Du, som tycker att Messis beteende är förkastligt och att han borde straffas i efterhand, ber jag tänka efter en gång till innan du dömer. Ska man gå in och rätta allt matchavgörande fusk i efterhand, kommer förbundet inte att ha någonting annat att göra än att stänga av spelare. Det finns tillräckligt många vinnarskallar ute på de gröna fälten för att vi inte ska kunna få bort fusket helt. Domarna är en del av matchen och har som uppgift att se till att spelarna håller sig till reglerna. De lyckas aldrig helt och jag blir förbannad när domare missar matchavgörande fusk mot mitt älskade Barça, samtidigt som jag tycker att det var dåligt av domaren att blåsa mål i lördags. Men jag klandrar varken Messi eller andra fotbollsspelare som är beredda att göra allt för sitt lags framgång. Speciellt när fusket inte bedöms utifrån dess dignitet för spelet, utan för om det följer de normer, som finns inom fotbollen eller inte.
