Krönika: Säsongen 2006/2007

Nej, miraklet i sista ligaomgången uteblev och Barcelona vann ingen tredje raka ligatitel och tunga titlar alls säsongen 2006/2007. Ett rejält misslyckande med tanke på förväntningarna på laget och spelarmaterialet som Frank Rijkaard hade till sitt förfogande.

Undertecknad är definitivt ingen bra förlorare men innan vi går in på Barcas insatser säsongen som gått ska jag ändå inte vara sämre förlorare än att jag får gratulera Real Madrid och deras fans till ligaguldet. Till skillnad från Barca lyckades Real när det verkligen gällde i ligaspurten, att vinna sina matcher och göra en rad mycket viktiga mål som avgjorde matcherna till deras fördel. Det är starkt gjort medan det för Barcas del ofta varit omvänt den här säsongen, man har inte levererat när det verkligen gällde. Därför vann också Real Madrid. ligan. Jag tänker inte skylla på reglerna att inbördes målskillnad avgör om flera lag hamnar på samma poäng. Alla vet vad som gäller när säsongen börjar.

Om man ska betygsätta säsongen 2006/2007 kan betyget inte bli annat än underkänt. OK, att vinna både La Liga och C.L. två år i rad är sannerligen inte lätt men samtidigt var målsättningen i klubben också mycket högt ställda. Jag anser att med det spelarmaterial som Barca faktiskt inte är för mycket begärt att man vinner en tung titel för att säsongen ska betraktas som bra. Nu blev det inte så även om det var nära och dessutom åkte vi ur Copa Del Rey på ett riktigt pinsamt sätt. 0-4 förlusten mot Getafe var helt oacceptabel. Att åka ur redan i åttondelsfinalen i C.L är inte heller godkänt. Liverpool är verkligen inget dåligt lag men vi åker ut pga en riktig svag insats på Camp Nou och det håller inte. Och överlag har som alla Barcafans vet positiva resultat mot topplagen varit synnerligen klena den här säsongen.

Fast hur kan det komma sig att i stort sett samma spelare som vann både spanska ligan och C.L 2006 plötsligt uppträdde som ett gäng förlorare när det verkligen gällde? Ronaldinho o CO hade ju mängder med chanser att mer eller mindre hänga av Real Madrid men utnyttjade inte en enda, där poängtappet i El Clasicó på hemmaplan och det oavgjorda resultatet mot Espanyol i näst sista omgången svider mest. Som jag nämnt i en tidigare krönika vägrar jag att godta ”mättnad” som huvudorsaken. Vi pratar om professionella spelare där de bäst betalda tjänar in över 1 miljon spänn i veckan och då är det inte för mycket begärt att man kan motivera sig och visa segervilja. Dessutom finns det många spelare som vunnit mycket mer med sina klubblag än vad Barcas har gjort som inte tycks ha problem med motivation. Paulo Maldini är nog det bästa exemplet men det finns många fler. Och i individuella idrotter är detta ännu mer markant.

Skador på nyckelspelare kan givetvis förklara en del men inte allt. Skador är dessutom en del av vardagen i fotbollen och att man inte lyckades fixa en bra back-up till Etóo när Henrik Larsson försvann var inte alls lyckat. Nu trodde jag visserligen själv att Gudjohnsen (även om han inte kändes klockren) skulle lyckas bättre än han gjorde men så blev ju inte fallet. Lite mer om detta senare. Men det mest uppseendeväckande på planen den här säsongen är ändå de enorma problemen att vina matcher mot topplag

Rijkaard har visserligen lett Barca till två ligatitlar och klubbens andra C.L titel genom tiderna men i den här säsongen har hans ledarskap visat upp stora brister. Han har varit oförmögen att vända på den dåliga trend som laget befunnit sig i, särskilt under våren. Och han tycks inte ha klarat av att verkligen ge spelarna en rejäl utskällning när de förtjänat det, t.ex. efter fiaskot mot Getafe. Det är svårt annars och hitta en förklaring till att man inte lyckades vinna matchen efter Getafedebaclet. Ingen madridista kan övertyga mig om att ”marängerna” har ett bättre lag än Barca, ändå vinner de, trots att deras spel var helknackigt större delen av säsongen. Det är bara och konstatera – Fabio Capello fick ut mer av sitt spelarmaterial än Rijkaard, d v s han var skickligare. Våra ärkerivaler har ju inte varit kända för god lagmoral under senare år men efterhand lyckades Capello skapa ett lag av Real där alla verkligen kämpade.. Något som definitivt vid upprepade tillfällen var en bristvara i årets Barca.

Bara vid enstaka tillfällen visade laget upp vad man verkligen kan och det stod oss dyrt. Vidare var man många gånger skrämmande ineffektiva när det gällde att förvalta målchanser. Många poäng har slarvats bort pga. bristande skärpa framför mål och det håller inte på den här nivån. Hade Barca varit lika skickliga på att förvalta målchanser som att skapa dem hade vi vunnit ligan enkelt och förmodligen gått mycket längre i C.L

Tittar man bakåt i backspegeln får nog klubbledningen ta på sig en del med. Det var nog väl mycket jippomatcher under försäsongen vilket säkerligen påverkade negativt en del när den riktiga säsongen väl drog igång. Är inte och kommer antagligen aldrig att bli en varm anhängare av uppvisningsmatcher i Asien och USA som framförallt spelas marknadsmässiga skäl.

Nyförvärven
Tre nyförvärv gjordes – Gianluca Zambrotta, Lilian Thuram och Eidur Gudjohnsen. Om man ska betygsätta deras insatser så har ingen gjort succé. Gudjohnsen är den största besvikelsen. Värvad för att ersätta Henrik Larsson men det gick inget vidare. Visserligen är ju ”Guddy” egentligen mittfältare men jag trodde faktiskt han ändå skulle lyckas bättre än vad han gjorde. Målsumpningarna och den allmänna saknaden av spetskvalitet som anfallare blev så småningom allt för tydlig.

Lilian Thuram var visserligen 34 år men var fortfarande betraktad som en av världens bästa mittbackar. Mestadels bänkad under hösten fick fransmannen allt er speltid under vårsäsongen. Att han floppat är lite överdrivet men det har definitivt inte varit någon hitt heller.

Gianluca Zambrotta var nybliven världsmästare och blev snabbt ordinarie. Zambrotta, allmänt rankad som en av världens bästa ytterbackar tog snabbt en ordinarie plats men någon succé har det inte varit frågan om här heller.

Årets spelare
När Ronaldinho inte nådde upp till samma nivå som tidigare säsonger och Etóo missade mycket av säsongen heter säsongens spelare Lionel Messi. Är som andra culés grymt imponerad av denne otrolige argentinare. Alla som inte håller på Barca kommer att klaga på hans (visserligen regelvidriga) ”handbollsmål” mot Espanyol lång tid framöver men jag kommer ändå att bäst minnas hans ”regelrätta” konster på planen . Drabbas inte Messi av svåra skador är han snart världens bäste spelare.

Säsongens mål
Finns egentligen bara en kandidat och det är givetvis Messis otroliga solomål mot Getafe i spanska cupen. En annan höjdare var naturligtvis (även om det inte var det snyggaste) Messis 3-3 mål mot Real Madrid på Camp Nou. Inte nog med att han räddade en poäng åt Barca – den blott 19-årige Messi hade gjort 3 mål i en El Clasicómatch!

Mest värdefull
Puyol är naturligtvis lagets själ, hjärta och oerhört viktig för att försvaret ska fungera. Därför får han betraktas som viktigast, i synnerhet när backlinjen som helhet ofta sviktat rejält. Puyol har emellertid hård konkurrens av den hos många underskattade Deco. Brasse-portugisen är absolut en av lagets allra viktigaste spelare och varje gång han saknas flyter spelet betydligt sämre

Största fiaskot
0-4 förlusten mot Getafe var verkligen pinsamt svag och var utan tvekan säsongens lågvattenmärke. Att tappa en 5-2 ledning till förlust med 5-6 mot ett förortsgäng från Madrid var, milt uttryckt bedrövligt.

Största irritationsmomentet
Oleguer Presas, begriper inte varför Rijkaard använt han så mycket. På rent fotbollsmässiga grunder finns det ingenting som kan motivera så pass mycket speltid. Oleguer har många gånger varit direkt usel och håller helt enkelt inte måttet. Att an har hjärta för klubben räcker inte. Ezquerro har inte hållit måttet heller men hans speltid har ju varit synnerligen begränsad.

Kommande säsong
Finns naturligtvis bara en sak som gäller, revansch! Nyförvärv krävs, vilket flera redan är på väg. Mest angeläget är at förstärka de bakre leden samt hitta en riktigt bra back-up för Etóo. Att ha ”Guddy” som ersättare en säsong till håller givetvis inte. Vidare ska naturligtvis REM trion behållas (utgår från att samtliga vill vara kvar i Barca). Positivt inför kommande säsong är att även klubbledningen med Laporta i spetsen verkar ha dragit vissa slutsatser. Nästa säsong ska spelarna tränas hårdare och man ska i händelse av formsvacka inte bara vänta på att alt löser sig självt. Personligen ser jag gärna att Henk Ten Cate återvänder som andretränare men det känns inte så realistiskt. Sen finns det ju också hyperintressanta spelare i canteran som man väldigt gärna vill se få chansen i A-laget.

*Till sist När jag började skriva den här krönikan på midsommarkvällen tog jag inte ryktena om Thierry Henrys eventuella ankomst till Barcelona så hårt, trodde det skulle rinna ut i sanden som det gjorde förra året. Men så när man surfade runt på olika sajter stod det nästan överallt att han var klar för Barca! Nu är han visserligen inte presenterad än men nästan allt tyder nu på att Henry kommer att spela på Camp Nou till hösten. Nu har jag aldrig varit någon varm anhängare av det här köpet men när han av allt att döma kommer till Barca får man verkligen hoppas att Rijkaard har/kommer att tänka ut ett spelsystem där REM plus Henry spelar samtidigt. Vill absolut inte så någon i REM trion bänkad pga Henrys ankomst och Henry nöjer sig knappast med att vara bänknötare. Hyperoffensivt lär det blioch det kommer att bli otroligt underhållande bara det funkar på planen. Priset får betraktas som ”humant”, 24 milj euro. ”Marängerna” lär ju vara beredda att betala 80 miljoner euro för Kaká…