Sidenanfallet och året då vi var oslagbara...

åtminstone på hemmaplan...

I silly-seasontider, där nyheterna får abrupta vändningar från den ena dagen till den andra, allt för att media skall sälja mer och för att tillfredsställa supportrarna efter den chockartade försäljningen av Fernando Torres, skall ett försök göras att byta spår. Vi skall göra detta genom att gå långt tillbaka i tiden, till en tid där varken Jesús Gil, Enrique Cerezo, Gil Marín, La Peineta, kronofogden eller Gloria Bistrita nämns i klubbens historieböcker.

Idag skall vi nämligen gå tillbaka till säsongen 1947/1948 och till en tid då läktarna på ’El Metropolitano’ var knökfulla. På den tiden hade vi nämligen ett lag som bjöd på en sådan fantastisk fotbollsunderhållning att fotbollsälskare runtom i landet föll pladask för Atlético de Madrid. På den tiden hade vi framför allt fem excellenta fotbollsspelare som öste in mål...

Kvintetten som jag tänker på kom sedermera att kallas för "La delantera de seda", Sidenanfallet”, och än idag försöker äldre generationer att hitta liknelser mellan dagens Atléticospelare och de fem storspelare som vände ut och in på motståndarna den där underbara säsongen i slutet av 40-talet. Det är inte var dag man kan se fem spelare prestera på topp en hel säsong, något denna kvintett faktiskt förmådde att göra säsongen 47/48.

”La delantera de seda”/”Sidenanfallet”:
Atlético de Madrids anfall var av högsta rang säsongen 47/48 och även om klubben inte lyckades vinna någon titel var lagets insats och spel så grant och magnifikt att det, för evigt, skrivits in i klubbens historieböcker som en av de största höjdpunkterna i klubbens 104-åriga historia. 

"Sidenanfallet" utgjordes av Juncosa, Vidal, Silva, Campos och Escudero. 

Juncosa beskrevs som den store talangen, den skicklige. Som högerytter lyckades han göra 14 mål säsongen 47/48. 

Vidal ansågs representera snabbheten i laget. Innermittfältaren gjorde 23 mål säsongen 47/48. Ett imponerande facit med andra ord.

Silva fick ryktet om sig att vara lagets klasspelare. Kanarier som han var, född i Las Palmas de Gran Canaria den 19 mars 1926, så var han god vän med bollen, kvick och mycket teknisk. Han gjorde 10 mål säsongen 47/48.

Campos fick symbolisera kraften, styrkan. Anfallaren gjorde 14 mål säsongen 47/48 och när han lade av med fotbollen hade han hunnit spela 120 matcher för ’los rojiblancos’.

Escudero, kanske den spelare som även de yngre generationerna hört talas om, var kämpen i laget. Säsongen 47/48 gjorde han 11 mål och som många vet så är det just Escudero som fortfarande är den spelare som har gjort flest mål för klubben (150 mål på 287 matcher). 

Säsongen då laget var oslagbart på hemmaplan:
Enligt
www.infiernorojiblanco.com försökte klubbledningen, inför säsongen 47/48, att hitta den sista pusselbiten för att kunna bärga hem den efterlängtade ligatiteln. Säsongen 46/47 hade slutat i besvikelse och nu var ledningen ute efter revansch. I laget fanns redan Escudero, Silva, Campos och Juncosa, men ledningen ville värva en femte spelare för att förstärka anfallet ytterligare. Valet av spelare blev en viss herr Vidal. 

Ledningen fick utstå en hel del kritik och smädelser för att man värvade en spelare som tidigare hade huserat i Alcoy, på den tiden ett andradivisionslag. Supportrarna hade ingen som helst förståelse för att klubben hade värvat en spelare från en lägre division och ledningen anklagades för att vara dåraktig och helt bakom flötet när Cesareo Galíndez, Atléticos dåvarande president, valde att punga ut med 450 000 pesetas för att locka över spelaren till Madrid, en summa som på den tiden ansågs vara högst orimlig (450 000 pesetas = 300 000 svenska kronor). Vidal hade i och för sig gjort en strålande säsong i Alcoy, det höll supportrarna med om, men övergångssumman ansågs ändå vara skandalös. Med facit i hand visade det sig dock att Cesareo Galíndez satsade rätt och Vidal blev just den pusselbit som klubben hade eftersökt och supportrarnas nye lille kelgris.

Säsongen 47/48 ställde alltså Atlético upp med sin nyformade kvintett och under hela säsongen bjöd laget åskådarna på en mycket underhållande och offensiv fotboll. Fotbollsfilosofin gladde givetvis de euforiska supportrarna som slapp se sitt kära lag förlora på hemmaplan den säsongen. Det var bara Barcelona, som sedermera vann ligan, Valencia, som slutade tvåa, och Athletic Bilbao som lyckades roffa åt sig en poäng på ’El Metropolitano’. Närmast att vinna av de tre var Barcelona som ledde med 0-2 efter mål av Florencio och Cesar, men två sena mål av Silva och Escudero innebar att matchen slutade 2-2. Real Madrid å andra sidan, våra bittra ärkerivaler, fick verkligen känna på vad det innebar att möta Atlético och sidenanfallet. De vita hade en mycket svart dag den 22 november 1947. Juncosa gjorde två mål, Escudero, Vidal och Campos var sitt. Matchen slutade med en säker hemmaseger, 5-0, och därmed hade Castellanaklubben förödmjukats. Ett annat lag som fick se sig vara totalt maktlösa mot Atlético var stackars Sabadell som släppte in åtta mål på ‘El Metropolitano’. Atlético de Madrid var oslagbara på hemmaplan den säsongen! Trots detta blev det som sagt ingen efterlängtad ligatitel då laget hade en dålig period på bortaplan och förlusterna mot bland annat Tarragona, Alcoyano och nästjumbon Real Sociedad innebar att guldet hamnade i Katalonien istället. 

Om man tittar på sluttabellen på websidan
www.lfp.es ser man att ’Los rojiblancos’ gjorde 72 mål på 26 matcher , 52 av dessa gjordes på ’El Metropolitano’. Vidare kan man konstatera att 63 av de 72 målen var signerade av antingen Juncosa, Vidal, Escudero, Campos eller Silva! Lagets sammanlagda målskörd innebar att lagets målsnitt låg på 2.8 mål/match och när ligan summerades var det bara att konstatera att laget hade gjort fler mål än Barcelona och Valencia, lagen som slutade på placeringarna över Atléti. För att få lite perspektiv på det hela kan detta målsnitt jämföras med föregående säsongs, där laget nätade 46 gånger på 38 matcher vilket innebär att snittet för säsongen 06/07 låg på 1.21 mål/match. Man får givetvis inte glömma bort att det var andra tider då och att fotbollen utvecklats sedan dess, men för den skull skall man inte förringa det grabbarna presterade för 60 år sedan.

Slutligen bör det nämnas att dessa fem spelare tyvärr aldrig fick en riktigt ärlig chans att visa upp sig i det spanska landslaget då deras storhetstid sammanföll med perioden då Franco regerade landet. Landslaget gjorde ett fåtal landskamper och därför fick inte kvintetten alltför många möjligheter att visa sina fotbollskunskaper runtom i världen. 

Låt oss aldrig glömma "La delantera de seda" och året då vi var oslagbara på hemmaplan.

Atlético de Madrids resultat säsongen 47/48 (observera att målskyttar för Atlético står inom parentes):
Sevilla F.C. – Atlético 1-1 (Silva)
Atlético – C.D. Sabadell 8-0 (Silva 2, Cuenca 2, Campos 2, Vidal, Valdivieso)
Atlético – R.C.D. Espanyol 5-2 (Vidal 3, Campos 2)
Valencia C.F. – Atlético 3-1 (Vidal)
Atlético – Ath. Club Bilbao 1-1 (Juncosa)
Real Oviedo C.F. – Atlético 2-2 (Campos, Jorge)
Atlético – C.D. Alcoyano 3-2 (Vidal 2, Jorge)
C.G. Tarragona – Atlético 2-1 (Juncosa)
Atlético – Real Madrid C.F. 5-0 (Juncosa 2, Vidal, Escudero, Campos)
F.C. Barcelona – Atlético 2-1 (Campos)
Atlético – R.C. Celta de Vigo 3-1 (Cuenca, Valdivieso, Silva)
Real Sociedad – Atlético 3-1 (Campos)
Atlético – Sporting 5-3 (Escudero 2, Juncosa, Silva, Aveiro)

Atlético - Sevilla F.C. 5-3 (Vidal 2, Juncosa, Silva, Escudero)
C.D. Sabadell – Atlético 1-2 (Vidal, Juncosa)
R.C.D. Espanyol – Atlético 2-2 (Jorge, Silva)
Atlético - Valencia C.F. 2-2 (Juncosa, Vidal)
Ath. Club Bilbao – Atlético 0-1 (Escudero)
Atlético - Real Oviedo C.F. 4-0 (Vidal 2, José-Luis, Escudero)
C.D. Alcoyano – Atlético 1-0
Atlético - C.G. Tarragona 5-2 (Juncosa 3, Vidal, Escudero)
Real Madrid C.F – Atlético 1-1 (Escudero)
Atlético - F.C. Barcelona 2-2 (Silva, Escudero)
R.C. Celta de Vigo – Atlético 4-1 (Escudero)
Atlético – Real Sociedad 4-3 (Vidal 3, Escudero)
Sporting – Atlético 2-7 (Juncosa 3, Silva 2, Campos, Vidal) 

Sluttabellen säsongen 47/48:

1. FC Barcelona 37p               
2. Valencia CF 34p               
3. Atlético de Madrid 33p               
4. Celta de Vigo 31p              
5. Sevilla FC 29p              
6. Ath. Bilbao 28p               
7. CG Tarragona 24p               
8. RCD Espanyol 24p              
9. Real Oviedo CF 23p               
10. CD Alcoyano 22p               
11. Real Madrid 21p              
12. CD Sabadell 21p                
13. Real Sociedad 19p               
14. Sporting 18p               

Atléticos trupp säsongen 47/48:
Antonio Perez
Aparicio
Arnau
Aveiro
Basabe
Campos
Cuenca
Escudero
Farias
Jorge
José-Luis
Juncosa
Lecue
Mauri
Mencia
Riera
Saso
Silva
Torres Diaz
Valdivieso
Vidal 

Källor:
www.lfp.es  (tabell, resultat, spelartrupp och målskyttar för säsongen 47/48)
http://infiernorojiblanco.com//index.php?option=com_content&task=view&id=20&Itemid=69
www.as.com  

Daniel Szostak 2007-07-22 12:23:00
Author

Fler artiklar om Atlético