Krönika: Barcelona har problem
Man önskar att den här krönikan skulle handla om något positivt, dessvärre blir det raka motsatsen. Efter den på alla sätt bedrövliga insatsen mot Getafe igår borde inte någon culé blunda för verkligheten längre – Barcelona har problem och tyvärr är de stora.
Varför börjar man som vanlig svensk som bor flera hundra mil från Barcelona och som dessutom helt saknar anknytning till staden hålla på FC Barcelona? För egen del går kärleken många år tillbaka tiden, närmare bestämt till dream-team tiden när Johan Cruyff tränade laget. Jag älskade det underbara offensiva som laget presterade. En sann fotbollsälskare borde (oavsett klubbtillhörighet) berömma det spel som Stoitchkov, Laudrup o CO presterade. Och Barcas offensiva spelfilosofi har hängt med sedan dess. Jag tilltalas också av klubbens ägarform, tycker det är mycket bättre och mer demokratiskt att klubben ägs av medlemmarna istället för någon suspekt mångmiljardär o la Shinawatra eller Abramovich. Förmodligen har de flesta svenska Barcafans börjat hålla på laget av liknande skäl.
Efter att ha vunnit ligan 2005 och 2006 samt även Champions League 2006 med fantastiskt spel har det emellertid varit si och så med propagandafotbollen som starkt bidragit till klubbens popularitet. Fantastiskt spel har varvats med riktiga bottennapp. Och det man fick bevittna i går mot Getafe var faktiskt en av de allra sämsta matcher jag sett Blaugrana spela under mina 14 år som Barcasupporter. En beprövad klyscha brukar vara att man ”måste ta med sig något positivt till nästa match”, även efter en riktigt dålig match. Som jag ser det finns det absolut inget positivt att ta med sig till nästa match. Fotbollsmässigt var spelet extremt dåligt på alla sätt. Det var långsamt, plottrigt, idélöst och både anfallsspelet och försvarsspelet havererade totalt.
Fast det värsta av allt tycker jag var den bedrövliga attityd som spelarna visade upp. Den var så beklämmande dålig att alla med undantag av Puyol och någon mer borde få en månads löneavdrag. Efter förnedringen mot Getafe i Copa Del Rey i våras är det minsta man kan begära att spelarna är revanschsugna. Men icke, en samling extremt välavlönade proffs visar upp en inställning så usel att man nästan ville stänga av TV:n så man slapp se eländet. Jag kräver inte att man vinner varje match men jag kräver att samtliga spelare går in med 100-procentig attityd och det är sannerligen inte för mycket begärt av heltidsproffs med löner som vanliga löntagare kan titta i stjärnorna efter. Kort sagt, har Dinho o CO någon heder i kroppen ska de skämmas för gårdagens insats.
Är det kris i Barcelona? Både ja och nej skulle jag säga. I skrivande stund har Barca 24 poäng och är bara en poäng efter Real Madrid som leder ligan, vi har dock som bekant en match mer spelad. I C.L. är vi i princip klara för åttondelsfinal. Ingen fara kan tyckas. Fast ser vi till bortaspelet, där 50 % av alla matcher i ligan och C.L avgörs, då är det faktiskt kris. På bortaplan i ligan har Barca bara skrapat ihop 6 poäng av 18 möjliga hittills och det är för dåligt om man ska vinna ligan. Gårdagens insats må ha varit extremt dålig men ser man på lagets insatser i ett längre perspektiv har just bortaspelet varit ett problem en längre tid. Det dåliga bortaspelet var faktiskt en av huvudorsakerna till att vi tappade ligaguldet till Real som på papperet hade ett sämre lag. Och det är just detta som borde göra alla Barcafans oroade inför fortsättningen. Det finns inga som helst tendenser till förbättring jämfört med fjolårssäsongen, det dåliga bortaspelet har vi haft i ett års tid nu, ungefär. Därför är det att sticka huvudet i sanden och bara konstatera att ”det löser sig nog, vi måste bara ha tålamod”. Någonting är fel i laget och då håller det inte bara med att ”hoppas” att allt löser sig. Det krävs faktiskt att Rijkaard och klubbledningen agerar nu allt annat är tjänstefel.
På hemmaplan har spelet fungerat mycket bättre. Men tänker man efter lite tror jag faktiskt vi blir lite lurade av det. Flertalet lag som besökt Camp Nou i höst har spelat extremt defensivt utan någon som helst press på Barcaspelarna. Givetvis gör detta att det blir mycket lättare för Barcaspelarna att briljera när de får tid att vårda bollen. Blir inte förvånad om vi får stora problem även på Camp Nou mot ett lag som sätter ordentlig press på laget.
Förutom attitydproblem har laget även problem med målskyttet och har haft så en längre tid. Vi har som vanligt ett rejält övertag i bollinnehav men allt för ofta är effektiviteten framför mål på tok för dålig. Det är kanske inget jätteproblem när man möter mitten och bottenlag i La Liga men det håller inte mot topplagen i ligan och C.L. Visst saknas Samuel Etóo men med alla de offensiva spelare Barca förfogar över borde det inte vara något jätteproblem. Verkligheten är dock en annan. Upprepade gånger ser man att det är för lite folk i straffområdet, det är för få som går ”rakt på mål”. ”Lejonets” återkomst efter skadan är verkligen välkommen men om hans lagkamrater fortsätter visa upp en bedrövlig attityd kommer det inte att hjälpa mycket.
Frågan är då vad som är fel? Redan fjolårssäsongen skrevs det mycket om osämja i truppen. En typisk supporterreaktion är vifta undan rapporter av det slaget. Men ser man till hur laget uppträdde igår och har uppträtt vid flera andra tillfällen senaste året är det svårt och komma ifrån att stämningen och sammanhållningen i truppen antagligen inte är den bästa. Vem/vilka spelare som i så fall är huvudorsaken till detta finns inte utrymme till att analysera noggrant här. Rijkaard däremot träffar spelarna nästan varje dag och är den som har den absolut bästa insynen i spelartruppen. Är det strul i spelartruppen är det tränarens skyldighet att se till att reda ut detta. Och hjälper inte diplomati – ja, då måste han plocka bort en/de spelare som orsakar problemen och inte vänta på att ”allt ordnar sig”. Något motvilligt måste man erkänna att det finns stora likheter mellan hur dagens Barcalag uppträder och hur det såg ut i Real Madrid 2004-2006. I båda fall är det spelartrupper med enorm individuell skicklighet men där spelet ändå inte stämmer och det finns uppenbara attityd problem i lagen. Problemet är större än att det bara är stor skillnad på hemma och bortaspelet, det är att förenkla problemen.
Ronaldinhos form har varit ett hett diskussionsämne under hösten. Det har varit lätt och konstatera att han inte är i närheten av den form han var 2004-2006. Före Getafematchen fanns emellertid klart positiva tecken från Dinho i flera matcher, det kändes som han i alla fall var på gång. Men igår var han helt värdelös igen. Om han nu gör en riktigt bra match nästa gång kommer inte jag låta mig luras av att det har vänt för honom, det krävs betydligt mer än så för att börja tala om en vändning. Dinho pratar om att han trivs i klubben, har inga planer på att flytta. Själv tvivlar jag allt mer. Det känns som han innerst inne inte trivs riktigt och vill bort från laget. Är det så som undertecknad tror ska han säljas när transferfönstret öppnar. Vi kan omöjligen behålla en spelare som inte trivs och som mycket av spelet byggs kring. Kontroversiell åsikt? Kanske hos vissa men egentligen självklar om man vill lagets bästa.
*Sen har vi Rijkaards roll. Han har fört Barca till två ligatitlar och C.L seger. vilket sannerligen inte är illa. Men för en klubb som har ambition på att även resultatmässigt vara världens bästa lag (för det utgår jag från även är Laportas ambition) kan man inte titta tillbaka på det som varit. Rijkaard förfogar över ett på papperet fantastiskt spelarmaterial men har senaste året inte alla fått ut den kapacitet som laget egentligen besitter.
Poängteras ska först att det finns sidor hos Rijkaards ledarstil som är tilltalande och sympatiska. Han vill inte vara en diktator och han vill ja en bra relation till spelarna. Många säger att Rijkaards största brist är hans taktiska kunskaper. Ligger onekligen en del i det, att med några byten ändra en matchbild är inte hans starka sida precis. Fast hans allvarligaste brist är, trots de positiva aspekterna ändå hans ledarstil. Den funkar utmärkt så länge spelet flyter men när det blir problem med inställning och attityd hos spelarna blir det stora problem. Undertecknad och ett flertal andra i bekantskapskretsen som håller på Barca är överrens om att Rijkaard vill vara för mycket kompis med spelarna. Jag vill helst inte ha någon diktator som tränare men det får aldrig bli någon kompis relation mellan tränaren och spelarna. Det håller helt enkelt inte på den här nivån. Naturligtvis har spelarna ett stort eget ansvar när det gäller att vara motiverade och väl förberedda inför matcherna. Och vad jag tyckte om spelarnas inställning igår borde framgå med all tydlighet tidigare i krönikan. Fast om ett antal divor inte förmår sig att kämpa själva, ja då måste tränaren verkligen ryta till och sparka igång dem, tycker det är en av tränarens huvuduppgifter. Och där har Rijkaard visat upp stora brister vid upprepade tillfällen. Inte för att Fabio Capello är min favorittränare men jag är övertygad om Capello tränat Barca hade vi i alla fall aldrig sett en så loj attityd som i går. Om man jämför marängernas kämpaglöd mellan hur det såg ut när Vanderley Luxemburg mfl. tränade laget och när Capello ledde laget var skillnaden enorm.
Ska Rijkaard sparkas? Det tar emot att sparka en tränare som gett laget 2 ligatitlar och en C.L. titel och som har en sympatisk framtoning. Fast fortsätter den här trenden blir situationen till slut ohållbar. Rijkaards brister har varit uppenbara en tid nu, inför säsongen skrev jag att han nu hade chansen att ge sina tvivlare svar på tal angående hans tränarkompetens. Hittills har han inte tagit den chansen. Tycker också det är dags för de fans som i alla lägen försvarar Rijkaard att vakna upp och se att han faktiskt har uppenbara brister.
Om situationen blir så allvarlig att Rijkaard måste bort för att vi ska få ordning på laget, vem ska då ta över? Tre s.k. stortränare är fot. lediga. Förutom Capello är även José Murinho och Marcelo Lippi. Är övertygad om att samtliga skulle få ut mycket mer av laget än vad Frank får nu. Fast ingen av dessa är emellertid någon önskekandidat då de alla står för en fotbollsfilosofi som inte passar i Barca. Ronald Koeman hade säkert varit ett bra alternativ men nu har han nyss tagit över Valencia. Men det är ingen högoddsare att han någon gång i framtiden kommer träna Barca. Guus Hiddink är upptagen som landslagstränare men skulle säkert göra ett bra jobb. Arsène Wengers spelfilosofi passar perfekt i Barca men att han inom en snar framtid självmant lämnar Arsenal känns ytterst osannolikt. I de egna leden håller jag med de som tycker att Guardiola/Luis Enrique hade varit ett spännande alternativ. Att de verkligen känner för laget behöver ingen tvivla på.
*Avslutningsvis Som supporter måste man hoppas på en förändring men det krävs handlig nu och inte bara förhoppningar att det löser sig själv Rijkaard måste. se till att spelarnas inställning blir mycket bättre och Rijkaard måste såväl lösa de interna problem som antagligen finns och få samtliga spelare att kämpa då de uppenbarligen många är för bekväma för att klara av det själva (vilket är skandalöst i sig). Bänka Ronaldinho ett tag och kommer det riktigt fett bud på honom när transferfönstret öppnar så sälj honom. Se till att också vi får ordentlig ordning på effektiviteten framför mål. Om man tittar vidare till nästa säsong är det dags att göra sig av med en del spelare. Förutom Ronaldinho (som antagligen aldrig blir densamme igen, börja ge upp hoppet) ser jag gärna att Thuram, Zambrotta och Ezquerro lämnar. Gudjohnsen kan däremot vara kvar som back-up på mittfältet. ”Guddy” kämpar i alla fall när han får speltid. Vad gäller nyförvärv är det nog dags att inte värva redan etablerade världsstjärnor. Man får återgå till den ”gamla” filosofin att i huvudsak värva spelare som är nära stora genombrott och så (givetvis) fortsätta spela in lovande spelare från canteran.
Kommer inte vändningen kan vi hur som helst glömma såväl C.L. som ligatitel och snart säga hej då till Rijkaard som tränare. Det är nog tyvärr dagens dystra sanning. Fast om man avslutningsvis ska hitta någon ljuspunkt i eländet så verkar ju Rijkaard i alla fall ha ordentligt med självkritik. Det är ändå positivt inför fortsättningen.
