Real Madrid - SS Lazio 3-1
Det var klasskillnad mellan lagen på Santiago Bernabéu-stadion. Ett Real Madrid på spelhumör ställdes mot ett Lazio vars förhoppningar snabbt grusades, till viss del på grund av det egna försvarsspelet.
Egentligen borde man inte vara orolig när spanska ligaledarna möter det som hittills får anses vara Serie A:s största flopp. Trots det satt undertecknad smått nervöst och granskade Schusters startelva före matchen. Guti petad för Baptista i en så här viktig match? Marcelo med i startelvan trots en stabil insats av Torres senast? Med facit i hand borde jag inte ha varit orolig, för hela Real Madrid gör en mycket bra match och det är under större delar av matchen klasskillnad mellan lagen.
Lazio började dock bäst. Real har i vissa matcher denna säsong varit alltför passiva under de första minuterna, och så var också fallet nu. Till en början kom Rom-laget bara med en rad halvfarliga inlägg, men när Rocchi totalt frispelade Meghni var Real Madrid bara en avslutning av den sämre varianten ifrån en mardrömsstart.
Detta fungerade dock som en väckarklocka, och Real Madrid började så smått ta över matchen. En hörna signerad Sneijder blottade vad som skulle visa sig vara Lazios stora akilleshäl under matchen: försvarsspelet på fasta situationer. Raúl kunde, utan någon markering att tala om, dyka upp vid den främre stolpen och pricka densamma.
Ett Real Madrid spelandes på få tillslag är som bekant (minns Valencia-matchen) svårstoppat, och större delen av första halvlek utspelades också på Lazios planhalva. I ett försök att utnyttja den passiva backlinjen prövade Sneijder ett skott med vänsterfoten. Skottet blev dessvärre inte särskilt lyckat, men kort därefter hade Real Madrid större tur. Robinho, som var stillastående på vänsterkanten men inte hotad av Scaloni, släppte bollen till Baptista som i sin tur ryckte förbi sin försvarare och avlossade ett lågt och vackert skott innanför Ballottas vänstra stolpe. 1-0 och snacka om att besten tar chansen.
I det här läget tycktes det vara logiskt att Lazio skulle satsa allt framåt. Men icke. Real Madrid får bara några minuter efter ledningsmålet ytterligare en hörna, där en kort variant leder fram till att Robinho slår ett inlägg som Raúl kan nicka in. Man kan ha vilka åsikter som helst om Lazio-försvarets agerande vid målet, och jag tror att det snällaste är att inte kommentera det överhuvudtaget.
Lazio, som var tvungna att vinna matchen för att gå vidare, var nu i rejäl knipa. Vänsterbacken De Silvestri kom, i ett försök till Lazio-comeback, fri men Pepe fortsatte i den fina stil han spelat på sistone och satsade för kung och fosterland (och Portugal, kanske) vilket resulterade i en perfekt glidtackling.
Någon större press lyckades Lazio inte skapa, och istället kunde Raul avsluta en briljant spelvändning, snyggt framspelad av Sneijder, med att chippa bollen in i mål. Synd att flaggan var uppe, annars hade Real Madrids snyggaste mål hittills i Champions League varit ett faktum.
Matchen gick sedan lite i stå. Real Madrid tilläts rulla boll som bäst de ville, fullt medvetna om att laget i praktiken var klart för åttondelsfinal. I ett av få försök till Lazio-anfall bjöd den annars lysande Diarra Rocchi på en gratischans, och matchen hade kanske fått liv om italienaren förvaltat det bättre än att träffa burgaveln. Men inget gnäll från min sida.
Efter en period av tidigare nämnda bollrullande bestämde Real Madrid sig, verkar det som, att det fick vara dags att avgöra matchen. Ett oförlåtligt passivt Lazio-försvar tittade bara på när Ruud van Nistelrooy lurade offsidefällan, om det nu var vad backlinjen sysslade med, och enkelt kunde servera bollen till Robinho som, sin målform trogen, avgjorde matchen helt. 36 minuter spelade och 3-0. Inte mycket mer, utom ett Baptista-försök till Zidanes roulett, inträffade i första halvlek.
En trevlig första halvlek var till ända, och även om jag inte håller med Viasat-kommentatorerna om att Real Madrid spelade fantastisk fotboll så fanns det inte mycket att klaga på. Hela laget spelade bra, med extra plus för den mycket aktive Raúl, den farlige Robinho och, tja, den som vanligt strålande Sergio Ramos. Egentligen skulle jag kunna berömma alla spelare i Real Madrid (utom Casillas, men han kan ju inte tvinga Lazio att testa honom). Om det var någon som var osäker före matchen var farhågorna garanterat bortblåsta i halvtid.
En sak måste klargöras: Inte mycket av underhållningsvärde hände i den andra halvleken. Real Madrid inledde andra halvlek med att ge Guti och Robben chansen till förmån för Robinho och Sneijder. Man såg till en början sugna ut på att utöka ledningen, men det stannade vid några halvchanser.
Madrid kontrollerade emellertid matchen fullständigt, och Lazio-spelarna såg mest sugna ut på ett flygplan till Rom. Efter att Diarra agerat extramittback vid ett Lazio-anfall hamnade Real Madrid i ett tre-mot-två-läge. Van Nistelrooy behandlade bollen klantigt, men bollen letade sig ändå ut till Robben som i vänsterläge sköt ett hårt skott som Ballotta fick sträcka ut ordentligt för att rädda.
Efter en tids inte allt för underhållande, men däremot temposvagt, Real Madrid-rullande, där det kändes som att Lazio borde kunnat ta tag i matchen om de verkligen hade velat, fick Robben ännu en chans. Efter att ha trixat sig fram på högerkanten avlossade den skadebenägne yttern ett skott som gick precis över ribban. Ack.
Fokusen från första halvlek och även andra halvleks inledning började så smått försvinna från Reals spelare, och även om Van Nistelrooy var nära att styra få foten på ett Raul-inlägg efter en kontring iscensatt av den vikarierande anfallaren Sergio Ramos, fick Lazio ett visst grepp över matchen.
Efter mycket nonchalant agerande från Real Madrids backlinje blev Rocchi frispelad och chippade snyggt fram bollen till Pandev som bara hade att sätta foten till för att reducera. Makedoniern lyckades dock med mer än så, och fick efter en våldsam krock med stolpen bytas ut.
Real Madrid återfick viss koncentration efter baklängesmålet och tog tag i matchen igen. Visserligen avfyrade Rocchi, Lazios bästa spelare för kvällen, ytterligare ett halvfarligt skott. Det orsakade dock inga större problem för hemmalaget, som istället var nära att utöka sin ledning när Guti, som annars var märkbart besviken över petningen, avlossade en fin halvvolley som Ballotta fick tippa till hörna.
Real Madrids fokus varade inte hela matchen ut, och Lazio fick på tilläggstid en straff efter att Pepe tagit bollen med handen. Real Madrid har dock, som bekant, världens bäste Iker i mål, och han gjorde ingen besviken när han först räddade Rocchis straff och sedan även den efterföljande returen. Domaren var efter den prestationen nöjd och blåste av matchen.
Man bör egentligen inte kritisera Madrid efter en sån här match. Laget avgjorde matchen tidigt och spelade sedan i princip bara av andra halvlek. Det kändes under stora delar av matchen att Real Madrid inte hade nån större lust att ens försöka anfalla, men att Lazio samtidigt saknade det kunnande som krävdes för att på allvar utnyttja Real Madrids ökade nonchalans. Mot ett bättre motstånd kan Real Madrids agerande emellertid komma att straffa sig ordentligt, men förhoppningsvis kommer laget agera bättre när varje mål verkligen räknas. Bra i andra halvlek var framförallt Sergio Ramos som i princip står för mycket av det bästa Real Madrid åstadkommer, både offensivt och defensivt, men även Pepe gör en bra insats.
Real Madrid
Casillas; Ramos, Pepe, Cannavaro, Marcelo; Sneijder (Guti 46’), Diarra, Baptista, Robinho (Robben 46’); RvN (Higuain ’46), Raúl
Lazio
Ballotta; Scaloni, Siviglia, Cribari, De Silvestri; Mudingayi, Ledesma (Bariono 46’), Meghni (Manfredini 63’), Mutarelli; Pandev (Makinwa 82’), Rocchi
Real Madrid - Lazio 3-1 (3-0)
1-0 Baptista 15´ (Robinho)
2-0 Raúl 17´ (Robinho)
3-0 Robinho 36´ (van Nistelrooy)
3-1 Pandev 81´
Varningar: Nej
Spelplats: Santiago Bernabéu, Madrid
Publik: 78.000
Domare: Massimo Busacca
Datum: 11/12 - 2007
