Barcelona - Osasuna 1-0
I och med segern på hemmaplan, knaprar Barcelona in på Madrid i ligatoppen. Segern satt emellertid hårt inne och gav, som så många andra resultat den här säsongen, en bitter eftersmak.
Första halvlek
Det var en dyblöt plan som välkomnade de bägge lagen under söndagskvällen. De tråkiga förhållandena speglade inte alls den inledande matchbilden. Intensiteten fanns där från första minut. Vi bjöds på en inledning som lovade gott. Inte minst för oss culés, där trion Messi, Deco och Henry visade intentioner. Ett av deras mer lyckade samarbeten kom i den sjunde minuten. Efter finurligt klack-klack-spel från Deco via Henry, stod Messi för ett sämre avslut från ytterkanten av det blöta straffområdet. Spelet böljar och minuten senare är det Monreal som avslutar sin offensiva utflykt med ett skott tätt utanför Valdés högra stolpe. Barcelona får hörna i anfallet efter och en omarkerad Messi får ett överraskande bra läge, men han lyckas inte att styra volleyträffen på mål. Det var inte bara gott om målchanser i inledningen, utan underlaget bjöd även in till ett hett närkampsspel. Márquez, som för dagen hade hand om pivoterollen, nådde högst i en höjdduell med Plasil och delade ut en olycklig men grym dobbtatuering i dennes mage. Eftersom bestraffning uteblev från domaren, tog Osasunamittfältet lagen i egna händer. Detta renderade i en varning till Juanfran i den 23:e minuten. Varningen innebar dock inte slutet på den hetsjakt som påbörjats på Márquez, efter situationen med Plasil.
Fortsatt hård kamp på mitten, blandades med chanser åt bägge håll. Carlos Vela var framme för Osasuna, men de vassaste lägena utspelade sig dock i gästernas straffområde. Som efter knappa halvtimmen, när Bojan presenterar sig på riktigt. En läcker vrickning till en framrusande Iniesta ställer ett samlat Osasunaförsvar, men Ricardo i målet är på Iniestas chip som tappar fart och kan nickas undan på mållinjen av Monreal. Hörna följer och efter en kort variant och inspel nätar Milito, men målet döms bort för offside. Fem minuter senare är en giftig Henry framme på en bra Deco-frispark (finns det några dåliga sådana??) och tvingar Ricardo till en ännu bättre räddning. Jag satt just och frågade mig vart Messi hade tagit vägen, efter en pigg inledning, då han i den 40:e minuten plötsligt glänser till med en imponerande dribblingsräd mellan försvararna i Osasunas straffområde. Han tåar dock bollen strax utanför, från sin kantposition. Strax före paus kommer Deco runt till höger i straffområdet och får in bollen framför mål. Hade den glidande Bojan bara varit några år äldre, så hans fötter hade vuxit klart, hade han kunnat stöta in 1-0 där. Istället 0-0 i halvtid.
Andra halvlek
Redan efter fyra minuter drar Barcelona ner applåder från läktarplats. Ronaldinho började värma. Mycket annat fanns det inte att jubla åt i den andra halvleken. Barcelona trillar runt boll och tar sig ganska enkelt fram i banan. Väl framme i den avgörande zonen, ser det lika krampaktigt och hopplöst ut, som det gjort så många gånger den här säsongen. Man skapar sina hörnor som Deco slår lika dåligt, som han slår frisparkar bra. I minut 62 byts Henry ut, till förmån för Giovani. Strax därefter, är Márquez framme på ännu en excellent friskspark av Deco. Andra halvleks första riktiga målchans. Några minuter senare släpper Rijkaard in en sugen Ronaldinho och plockar ut Messi. Med både Giovani och Dinho på planen, har anfallet fått sig en nödvändig vitaminkick. Det är just dessa herrar som ligger bakom nästa potentiella farlighet. Men Deco träffar mer luft än boll i sitt skottförsök, strax utanför straffområdet och det känns lite väl desperat att kallade detta för en riktig målchans. Men ändå, man började nu skönja intentioner, framförallt genom Giovanis pigga inhopp. Barcelona var tvunget att gå för ett ledningsmål.
Osasuna försvarade sig dock mycket väl och rutinerat tog de alla chanser de fick för att dra ner på tempot och för att få klockan att gå. Vem kan klandra dem? Inte jag. Barcelona är mycket väl medvetet om att sämre motstånd agerar på det här sättet, när de känner smaken av poäng. Lyckas man inte att avgöra sådana här matcher i ett tidigare skede, blir sista kvarten en pina för det spelförande laget, något annat vore ologiskt och direkt häpnadsväckande. Med tio minuter kvar öppnar himmelen sig totalt och de osäkra förutsättningarna gjorde att det kändes ständigt farligt de gånger Osasuna gick till anfall eller, inte minst, de gånger Abidal hade bollen i eget defensivt område. Xavi kommer in och Deco plockas ut. I den 82:a minuten når Kike Sola högst efter en friskpark och testar Valdés, som annars haft väldigt lite att göra under den andra halvleken. Fem minuter senare tar sig Giovani fram på sin vänsterkant och släpper bollen snett bakåt till Iniesta som går på avslut. Skottet täcks dock och studsar ut till Xavi som står på halvdistans. Behärskat drar han till på ett tillslag, sitt första i matchen enligt mina kalkyler. Ricardo, som är felplacerad efter Iniestas skottförsök, är hjälplös och 1-0 är ett faktum. Vild glädje och lättnad hos Barcelonaspelarna, medan gästerna, som varit så nära en fin skalp, kände det motsatta får man anta. Matchen är dock inte över och på stopptid drar Cruchaga på en farlig frispark, som Valdés dock kan klistra oförskämt enkelt.
Sammanfattning
Avståndet till ligaledarna har nu reducerats till sex poäng. Dock är känslan den samma som innan helgens omgång. Än så länge är ligaguldet väldigt långt borta. Poängmässigt är loppet långt ifrån kört, men för att vi ska kunna gå ikapp och förbi krävs det, enligt mig, en djupare vit svacka. För vi kommer att fortsätta ha problem med att producera mål under våren. Jag tänker varken skylla på Eto’os frånvaro, eller dåligt agerande på transfermarknaden. Nog har sagts om det och det är bara att konstatera att om hade vi haft en RvN i laget igår, hade vi fått hål på Osasuna mycket tidigare. Ärligt talat, har jag aldrig förstått pratet om ”vår perfekta anfallsmix”. När vi anfaller, ser jag bara fem kreativa kockar som lagar en spännande soppa tillsammans, men jag ser ingen som slagit sig till bords för att bli serverad. Nej, jag ser ingen hunger alls. Eto’o och Gudjohnsen är lite mer begränsade i sitt spel och har framförallt en tyngd som saknas i det blåröda anfallet. Men den ene gör sina mål i Afrika, medan den andre får nöta bänk. Och sedan, viktigast av allt, ingen av dem är någon girig Ruud, som ständigt sitter till bords och väntar på att bli serverad.
Nu lyckades vi ta tre viktiga poäng mot Osasuna, i alla fall. Giovani har redan fått beröm för sitt pigga inhopp. Ros ska även ges till Henry, som löpte mycket och gjorde ett viktigt defensivt arbete. Messi var Messi flera gånger i första halvlek och enligt mig borde han fått stanna på planen matchtiden ut. Men Rijkaard lät istället Bojan spela hela matchen, något förvånande med tanke på matchutvecklingen och att han i princip var osynlig i den andra halvleken. På mitten fortsätter Deco att slarva, men man måste ha i åtanke att han ständigt visar sig och vill ha boll. Han är ansvarig för samtliga fasta situationer på offensiv planhalva och är den kreatör som drar det tyngsta lasset. Det han gör är inte magiskt, men att slå bort fem passningar och fortsätta vilja ha bollen och våga, för att få igenom en och annan genial passning, är stort. Defensiven sattes inte på några större prov, men centralen med Márquez, Milito och Thuram gjorde sitt jobb. Puyols frånvara gör emellertid att pulsen ökar några slag automatiskt, när motståndaren går till anfall. Speciellt då Abidal blandar elegant försvarsspel, med övertro på sig själv. Ronaldinho ville mycket under sina 25 minuter, dock utan att allt lyckades.
Matchfakta
Barcelona: Valdés; Zambrotta, Milito, Thuram, Abidal; Márquez, Deco (81’), Iniesta; Bojan, Messi (67’), Henry (62’)
Avbytare: Pinto, Oleguer, Xavi (81’), Ronaldinho (67’), Giovani (62’), Edmílson, Gudjohnsen
Osasuna: Ricardo; Azpilicueta, M. Flaño (46’), Cruchaga, Monreal; Javi García, Puñal (91’); Juanfran, C. Vela (84’), Plasil; Kike Sola
Avbytare: Elía, J. Astudillo (46’) J. Flaño, Delporte, Margairaz, H. Font (84’), Pandiani (91’)
Varningar: Juanfran (23’), Plasil (31’), Ricardo (71’)
Domare: Turienzo Álvarez
Arena: Camp Nou, 56 221 åskådare
Källor: marca.com, facbarcelona.cat