Real Betis - FC Barcelona 3-2
En av få som kommit i kontakt med begreppet svett under de senaste två åren.

Real Betis - FC Barcelona 3-2

Barcelona årgång 07/08 slutar verkligen aldrig att förvåna. Just när man tror att de slagit nytt rekord i att underprestera hittar man på något nytt. Att tappa 2-0 mot ett uselt Betis måste oundvikligen vara den absoluta bottennoteringen i denna snart två år långa fars.

Första halvlek

Barcelona startade piggt och anständigt ett lag som aspirerar på en ligatitel. Anfallstrion med Henry till vänster, Bojan centralt och Eto’o till höger samarbetade väl och när ett  lamt Betis helt struntade i press på bollhållare och markeringen av de övriga kändes det direkt att detta kunde bli Barcelonas match.

Mycket riktigt dröjde det inte länge innan det ringde bakom Casto. Henry fick bollen till vänster om Betis straffområde. Efter att sökt genombrott gav han upp och la tillbaka bollen till Xavi som med ett inlägg hittade Eto’o. Kameruanens halvvolley träffade ribban, men Bojan lyckades plocka upp returen och med en snygg vändning förpassa bollen i mål. Drömstart för Barça och bättre skulle det bli…

I 15:e matchminuten hamnade Henry i ett läge identiskt med det första målet och på samma sätt rullade han enkelt tillbaka bollen till Iniesta som direkt svarade med en lyftning in straffområdet. En feltajmad, flaxande Casto kunde inte annat en se på när den fantastiske Eto’o nickade bollen i mål. Tolfte målet på lika många matcher!

Resten av halvleken kontrollerades hyfsat säkert av katalanerna. Ett bollinnehav på 70% talar sitt tydliga språk, men det var inte utan att Betis visade vissa tendenser till uppryckning under de sista minuterna.

Andra halvlek

Redan från andra halvans start märktes det en dramatisk förändring hos de båda lagen. Real Betis som ägnat första halvleken åt att passivt titta på, visade tidigt att man själva tänkte diktera spelet och de fogliga mähän som utgör Barcelona protesterade naturligtvis inte.

Sju minuter in på halvleken gjorde Betis ett dubbelbyte som skulle få stor betydelse för matchen. Ut med Capi och Mark González som varit värdelösa respektive osynliga och in med det oförlösta geniet Sobis och Tysklands svar på Mattias Jonsson, Odonkor.

Halvchanserna avlöste varandra, men känslan av att de grönvita arbetade sig in i matchen undgick nog inte någon. I den 61 minuten byttes Bojan ut mot den mer rutinerade 19-åringen Giovani och även om bytet inte hade någon uppenbar verkan, dröjde det inte länge innan det small.

Sobis gjorde några snabba vändningar i vänsterposition och en ointresserad Zambrotta tog några alibi-steg bara för att markera att han gjort sig förtjänt av nästa löning. Thuram tog markeringen på första stolpen, men Puyol parkerade på hälarna och Edu kunde enkelt nicka in bollen bakom Valdés.

74 minuten och bollen går ner mot kortlinjen. Abidal lägger klumpigt nog handen på Odonkors axel som självdör och domaren orkar inte stå emot flaskkastarna från Sevilla som inte ens borde varit där. Den sjätte straffen på sju matcher är ett faktum! Alla som känner till Valdés facit på straffar var nog beredda på att anteckna en tvåa i protokollet, men tack vare en usel straff lyckas Barça-keepern freda målet. Men till vilken nytta!?! Ett inkast senare får Juanito bollen inne i straffområdet och en vacker volley senare är det kvitterat.

Här tycker man kanske att det blåröda miljardbygget borde satt stopp och visat all den rutin och klass man besitter, men istället gör man givetvis det motsatta. Skräckslagna av det ”mäktiga” Real Betis lägger man sig platt och låter Edu göra vad någon annan borde gjort för länge sedan: punktera alla fåfänga drömmar om att dessa legoknektar någonsin skulle kunna vinna någonting. Medan alla beticos kommer att veva hur Edu vänder bort Thuram och dunkar in bollen från 20 meter kan vi culés ägna oss åt annat än fotboll den resterande våren. Det finns krokusar att beskåda och flyttfåglar att välkomna!

Återstoden av matchen var tämligen ointressant. Alla som följt Barcelona en längre tid insåg att de glansiga hundögonen på bänken inte skulle lyckas ändra på någonting genom att slänga in en iskall islänning och mycket riktigt var Barça aldrig nära en kvittering. För att markera att spelarna skämdes, vandrade de blåröda av med sänkta huvuden, medan vi andra skrattade åt det löjliga skådespelet.

Summering

Visst har Rijkaard en stor del av skulden för att Barcelona underpresterar så remarkabelt, men nu är det dags för spelarna att se sig själva i spegeln och det är ytterst få som kan göra det utan att skämmas.

Samuel Eto’o var helt osynlig i andra halvlek, men han gör alltid sitt jobb i defensiven och när han snittar ett mål per match är han nära på immun mot kritik. Yaya och Puyol skall ha beröm för att de spelar halvskadade, samtidigt som vissa andra ”stjärnor” sitter hemma och sveper lördagsgroggen, oförmögna att spela trots att inte ens läkarna kan hitta en skada. En 17-årig Bojan går inte heller att kritisera när han lämnar planen som målskytt och laget leder.

Annars är det här laget redo att såga vid fotknölarna. Sällan har väl en sådan fantastisk samling spelare presterat så uselt. Om inte något radikalt sker (alltså något vi väntat på i två år) är det lika bra att vi åker ut mot Schalke, för en eventuell semifinal mot Manchester United kommer bara att bli ännu ett pinsamt avslöjande av det usla Barcelona som på något löjligt sätt hankar sig fram i årets La Liga.

Förhoppningsvis inser Laporta, Ingla och de andra att det här är det slutgiltiga beviset på den storstädning som borde skett innan säsongen. Spelare som Ronaldinho, Xavi, Henry och Zambrotta ter sig så proppmätta att det krävs en allvarlig förbättring om de skall få stanna kvar i klubben.

Nu är ligan körd och Champions League är enda vägen att undvika ännu ett praktfiasko. Schalke 04 skall vara ett enkelt hinder på vägen, men som laget presterar just nu förvånar det ingen om man skulle snubbla.

Real Betis:
Casto; Ilic, Juanito, Melli, Damià; Juande, Rivera; Edu, Capi (Sobis, m.53), Mark González (Odonkor, m.53); y Pavone (Xisco, m.87).

FC Barcelona: Valdés; Zambrotta, Puyol, Thuram, Abidal; Xavi, Touré (Gudjohnsen, m.79), Iniesta; Henry, Eto'o y Bojan (Giovani, m.62).

Mål: 0-1, M.13: Bojan. 0-2, M.15: Eto'o. 1-2, M.63: Edu. 2-2, M.76: Juanito. 3-2, M.78: Edu.

Domare: Javier Turienzo Álvarez (Comité Castellano-Leonés). Varningar Mark González (m.09), Damià (m.51).



Anton Sonesson2008-03-30 01:00:00
Author

Fler artiklar om Barcelona