Trist säsongsavslutning på Camp Nou (uppdaterad)
Så hände det igen! En total genomklappning och en snöplig och onödig förlust. Trots en 2-0-ledning som kändes någorlunda säker kunde inte Barcelona hålla emot, utan Mallorca tilläts reducera, kvittera och sedan göra ett segermål efter 93 minuter. Då hade Barcelona fått en man utvisad. En trist avslutning för Frank Rijkaard, som inte fick den avtackning han trots allt förtjänar efter flera fina säsonger. Publiken vände efter slutsignalen all sin uppmärksamhet och sin vrede mot presidentläktaren och Frank glömdes mer eller mindre bort.
Det är inte roligt när det går dåligt. I Barcelona är det extra trist eftersom såväl spelare som publik på plats och fans på andra håll tycks ha tappat all moral. Gårdagens match på Camp Nou kunde med lite god vilja från alla håll ha blivit en hedersam avlutning på en, trots allt i det stora hela, fin period med Frank Rijkaard som tränare. Nu ville ingen ha det så och åskådare och spelare gjorde med gemensamma krafter det hela till en pinsam tillställning som man helst vill lägga till handlingarna och glömma så fort det bara går.
Matchen
Det såg till en början ut som om det skulle kunna gå vägen. Henry gjorde 1-0 efter 16 minuter och Barcelona hade en viss koll på läget. Efter 56 minuter kunde Eto’o förvalta en retur från Moyá och utöka Barcelonas ledning. Tio minuter senare reducerade Valero, efter att bollen hade tagit på Thuram och därmed lurade Pinto (som hade gjort ett par bra räddningar i första). Tre minuter efter det, lyckades samme Thuram rensa så olyckligt att bollen hamnade hos Webó som kunde sköt ett skott som studsade och gick i en mycket vacker båge över Pinto. 2-2 i minut 69.
Det var en hel del fula saker som pågick, framför allt på mittfältet. Edmílson fick betala med att gå av planen efter två gula kort. Resten av spelarna orkade inte hålla emot utan Gïuza kunde till slut göra 2-3 efter 93 minuter.
Reflektion
Varför har det blivit såhär? Naturligtvis kan man bara spekulera i detta och det är lätt att döma både enskilda och kollektiv. Publikens och medlemmarnas reaktioner är naturligtvis i vissa fall direkt osmakliga, men ändå förståeliga. Medlemsavgift, årskort eller biljett är inte billigt och betalar man har man någonstans rätt att kräva att de där högt betalda killarna på planen åtminstone ska försöka. Gårdagens inställning var definitivt oacceptabel. Det går alltid att säga att publiken ska försöka vända genom att stödja, men skulle det inte kunna vara tvärtom? Om man som spelare märker att publiken är missnöjd, borde man då inte ha så mycket jävlar anamma i kroppen att man försöker visa vad man går för?
För ett par säsonger sedan var Víctor Valdés personligen utsatt för missnöjesyttringar från sin hemmapublik i ett par månader. Han fick frågan om vad han tyckte om det hela och svarade att det väl i ärlighetens namn inte kändes särskilt bra, men ”om publiken är missnöjd har den rätt att visa det. Det måste jag, som professionell fotbollsspelare kunna ta.”. Det ligger en hel del i detta. Åskådarna betalar, spelarna har betalt och det ger faktiskt publiken en viss rätt att ställa krav. Att säga något annat vore fullständigt absurt. Överför det till vilket annat samanhang som helst. Betalar du har du rätt att kräva att den som har betalt ska göra ett bra jobb, eller åtminstone göra sitt bästa för att försöka göra det.
Jag tror att det är det här publiken på Camp Nou reagerar mot. Spelarna har många gånger inte ens försökt. Lojt, ointresserat och slarvigt har det varit i ett par år och det är helt enkelt inte OK, ur publikledens synvinkel. Men, som jag ser det, finns det ytterligare en fråga man måste ställa sig här innan man dömer alltför hårt. Vad är det som har fått ett lag (i stort sett är det samma spelare) som för två år sedan var en i det närmaste komplett lagmaskin, där alla jobbade för varandra och spelet fungerade väl, att fullständigt klappa ihop och tappa allt? Jag tror inte alls att det handlar om bara mättnad, att inställningen är fel eller taktiken bristfällig. Det här rör sig om killar som har extrema vinnarskallar, annars hade de inte hamnat där de är över huvud taget. De vill inte förlora.
Någonting är fel i grunden, någonting som vi inte ser från utsidan och som har påverkat och satt igång den neråtgående spiralen och nu fått den att accelerera. Det krävs förmodligen en stark person för att få rätsida på det här – om det är Pep Guardiola återstår att se. Handlar det om problem högre upp i ledningen räcker det naturligtvis inte med en ny tränare, och i så fall är det djupt tragiskt om Frank Rijkaard blivit syndabock.
Jag hade önskat att Frank skulle ha fått en fin avslutning på Camp Nou, men nu blev det inte så. Han såg nästan gråtfärdig ut vid 2-3-målet och lär enligt uppgift ha försvunnit ut från planen. Kanske stod han inte ut med de enorma visselorkaner som kom emot honom och framför allt president Laporta. Sista framträdandet på hemmaarénan blev ett totalfiasko. Det är bara att beklaga.
En match kvar. Sedan får vi vila lite och samla ihop oss inför nästa säsong.
Matchfakta
FC Barcelona: Pinto; Zambrotta (Oleguer, m. 67) Puyol, Thuram, Abidal, Edmilson, Touré, Deco (Bojan, m.46), Messi (Giovani, m.63), Henry, Eto'o.
Mallorca: Moyá; Héctor (Ibagaza, m.66), David Navarro, Nunes, Fernando Navarro; Varela, Basinas, Borja Valero, Arango (Castro, m.79); Webó (Trejo, m.86), Güiza.
Mål: 1-0, m.17: Henry. 2-0, m.56: Eto'o. 2-1, m.67: Borja Valero. 2-2, m.70: Webó. 2-3, m.93: Güiza.
Domare: Rubinós Pérez (Comité Madrileño).
Varningar: Arango (m.22), Thuram (m.38), Borja Valero (m.43),
Utvisning:Edmilson Två gula kort (m.63, 90+2)
Publik: 39.298 Camp Nou, Barcelona
Visca el Barça