Mellansäsong och frågetecken som ska rätas ut och mer eller mindre breda luckor som ska tätas. Vi supportrar kan bara hoppas att allt ska lösa sig.
Hoppas. Det är egentligen det enda vi supportrar kan göra i dessa silly season-tider. Hoppas att anfallsstjärnan kritar på ett nytt kontrakt istället för att dra dit det svarta guldet regerar. Hoppas att sportchefen flyger in en okänd sydamerikan som tar världen med storm. Hoppas att den nya backklippan inte lurat den medicinska expertisen och pajar knäet på första träningen. Hoppas att allt inte går åt helvete, mer än att hoppas på guld och gröna skogar.
När det gäller Getafe är mellansäsongen som vanligt turbulent. Vi tappar alltid våra tränare, våra stjärnor försvinner i regel efter en säsong och spelarna som anländer har mestadels meriter från storklubbarnas b-lag. Men likt förbannat är vi med och konkurrerar, och lyckas på något märkligt sätt alltid gå framåt. Ligaspelet i år var naturligtvis en besvikelse, men vägdes upp av våra framgångar i cuperna, som trots de bittra sluten var en upplevelse man sent ska glömma.
Det står redan klart att Michael Laudrup försvinner, och därmed också hans närmast totalfotbolliknande spelidé. Det tog ett tag innan laget insåg att ’total’ både innebär anfall och försvar, men när polletten ramlade ner lyckades laget kravla sig uppåt i tabellen efter en sanslöst dålig start. Vem som styr skutan på Coliseum framöver återstår att se, men att han är ung, ambitiös och taktiskt slipad är knappast någon vild gissning.
Spelartruppen ska också genomgå en metamorfos, och inte minst Javier Casquero lär bli yr i huvudet då det ska in nya spelare runt honom på mittfältet. Den gångna säsongen har han fått leka med tre potentiella världsspelare, som trivts utomordentligt i hans trygga närvaro. Vilka han kamperar ihop med efter EM vet inte ens Ángel Torres, men kvicka fötter och hög lungkapacitet är vad man kan hoppas på.
För det är där man alltid hamnar, hur man än resonerar. Av alla rykten som cirkulerar i media framstår vissa som ett intressant och välarbetat reportage, andra som pinsamma skämtteckningar. Hur mycket man än spekulerar och väger in för och emot, är det enda man i slutändan kan göra att hoppas. På den anhalten blir vi alla kvar ett tag framöver, innan den ångestfyllda resan återigen rullar igång om några månader. Förhoppningsvis behöver man inte lämna hoppet kvar på perrongen.
Stefan Hesserud Persson2008-05-24 13:10:00
