Förtroendeomröstning den 6 juli
Förtroendeomröstningen mot FC Barcelonas styrelse med Joan Laporta i spetsen kommer som de flesta vet äga rum på söndag den 6 juli. För att få medlemmarna att komma och rösta försöker klubben göra det hela till en festdag för medlemmar, men en rad olika aktiviteter som ska locka dem/oss till Camp Nou. Kampanjen pågår för fullt. Laporta försöker rädda sig själv och sin styrelse och motståndarsidan pekar på brister.
Medlemsomröstningen på söndag sker mitt emellan två säsonger och det finns inga matcher att locka folk med. Därför försöker klubben ordna en rejäl festdag för att så många som möjligt ska komma till valurnorna. Ju fler som deltar, desto säkrare är det att valutgången verkligen speglar vad en majoritet av medlemmarna tycker.
Det vi uppmanas rösta om är ”ja” eller ”nej” till en motion inlämnad av advokaten och Laporta-motståndaren Oriol Giralt och ytterligare en medlem, Christian Castellví. (Läs mer här). Det de rent formellt protesterar mot är de – numera smått legendariska - åtta dagarna år 2003. Laporta tillträdde efter att förre presidenten Gaspart hade fått lämna, men han tog över rodret åtta dagar innan hans egentliga mandatperiod började. Det betyder att vid halvårsskiftet 2003 räknades det, rent formellt, som om han hade suttit ett år. Det betydde i sin tur att nytt val skulle äga rum år 2006. Laporta utlyste inte självmant val det året. I och med detta begick han ett fel och sitter inte på presidentposten på ett korrekt vis, enligt Giralt. För att omröstningen skulle bli av överhuvudtaget var Giralt och Castellví tvungna att samla in minst 5000 namnunderskrifter från medlemmar som var för deras motion. De fick ihop närmare det dubbla.
Ex-vicepresident Sandro Rosell har också blandat sig i leken och säger att han är villig att ställa upp som kandidat till presidentposten, om det inte blir aktuellt nu så i varje fall 2010. Det här föder givetvis spekulationer om att det är Rosell som ligger bakom hela processen, eller åtminstone är delaktig i den.
En som definitivt är delaktig är Christian Castellví, som från en del håll anklagas för att vara en lite tvivelaktig figur. Han sägs till exempel ha ha drivit en numera nedlagd blogg, under annat namn, där han har smutskastat personer i Barças ledning och han lär harvarit inblandad i graffiti-målning av Johan Cruyffs hus, någon dag efter att det blivit offentligt att denne utsatts för hot. Hur mycket som är sant av detta är givetvis svårt att veta. Det som alla vet är dock att Oriol Giralt lät sig fotograferas ihop med Boixos Nois, när dessa skrev på namnlistorna. Något som Laporta har tagit fasta på. Han själv och medlemmar i hans styrelse ställer inte upp på foton tillsammans med kriminella, säger han.
Joan Laporta har de senaste dagarna blivit tydligare med att han tror på att Sandro Rosell ligger bakom det som nu händer. Han säger också att ”den andra sidan” inte har presenterat ett alternativ till hur de vill styra klubben och att det är bra att detta nu syns tydligt.
Bortsett från den rent tekniska detaljen med de åtta dagarna, handlar mycket i det här spelet om den ekonomiska situationen. Laporta och Soriano vill sälja ut egendom, t ex Mini Estadi, för att få loss pengar bland annat till ombyggnaden av Camp Nou. Att göra sig av med fast egendom är ett farligt spel menar bland andra Jordi Moix, som var ansvarig för klubbens fastigheter fram till juni 2005, då han avgick eftersom han inte kom överens med Laporta om hur dessa skulle hanteras. Tack vare att klubben hade en stor förmögenhet i fast egendom, som kunde användas som säkerhet, var bankerna villiga att låna ut pengar 2003, när ekonomin var usel. Utan den säkerheten hade läget varit ett annat idag. Varken Laporta eller Soriano förstår hur viktigt det är att behålla den fasta egendomen, enligt Moix. Men det handlar inte bara om det utan det finns andra delar av ekonomin som också kan ifrågasättas anser han.
Johan Cruyff kommer att rösta nej till motionen (han kommer alltså att rösta för att Laporta ska sitta tiden ut). Han tycker att den period en president blir vald för ska gälla och att den valda styrelsen måste få tid och ro att jobba tiden ut. Väljer man en president för fyra år ska det också vara för fyra år.
Som sagt – det är sällan det är riktigt tråkigt i FC Barcelona, och fortsättning lär följa.
källor: fcbarcelona.cat; sport.es; avui.cat