Gästkrönika/Debattinlägg: Kostymkriget
Inför dagens krismöte lägger Jens fram sina synpunkter på vad som nu händer i FC Barcelona.
Så är det politiskt kaos i FCB. Igen. Det är den 10 juli 2008 och senare idag kanske presidenten eller halva styrelsen här lämnat sina poster. Rivaliserande maktgrupper ser sin chans att komma åt styret över Kataloniens nationalsymbol och Laporta har nu blivit en belastning för de styrelsemedlemmar som har framtida maktambitioner. Som svenskt fan blir man mest trött, men detta är alltså priset vi får betala i en ’demokratisk’ klubb. Missförstå mig rätt: jag föredrar den begränsade form av demokrati som innebär att rösta fram en av flera mäktiga intressenter framför den enda ägarens diktatur, visst gör jag, men det är också tröttsamt med den ständiga turbulensen och de oheliga allianserna där en sporttidning vinklar allt till fördel för ’sin’ kandidat och tvärtom.
Utan att veta vad som händer bakom lyckta dörrar har jag ett par enkla synpunkter:
1) Superlagets sönderfall var varken Laportas eller styrelsens fel. Det är inte deras uppgift att sköta det sportsliga dag för dag eller lägga sig i policyn i omklädningsrummet. De kan sparka tränare/sportchef och köpa/sälja spelare, men inte påverka så mycket när dessa beslut väl är tagna. Och jag personligen har förståelse för att de inte storstädade förra sommaren. De hade en tränare och ett lag som givit 2 ligaguld och CL-seger, och ville ge denna grupp en chans att revanschera sig, förstärkta med några nyförvärv. Helt okej, tycker jag. Ansvariga för fiaskot var främst Rijkaard och spelarna, och kanske även sportchefen Begiristain. På två av dessa tre punkter har åtgärder nu vidtagits, med ny tränare och många nya spelare.
2) Sandro Rosell är ingen förbättring. Det räcker för mig med att veta att han ville sparka Rijkaard vintern 03/04 efter mindre än 6 månader i jobbet. Alldeles oavsett resultat är detta korkad politik. Man ger inte en tränare förtroendet för ett nytt projekt för att sedan sparka honom halvvägs in i första säsongen, när han dessutom tvingas jobba med en hel del ’bagage’ från den tidigare eran eftersom spelartruppen långt ifrån renoverats klart. Vad hade hänt med framgångarna 05/06 om Rosell fått som han ville? Dessutom påstår Rosell på fullt allvar att han skulle sålt Ronaldinho sommaren 06, ”när han var värd 80 miljoner €”. Vem tror på det? Ingen president, oavsett vem han var, skulle kunnat sälja Ronnie då utan att bli lynchad. Han var världens bäste spelare och laget hade just vunnit den största dubbel man kan vinna. INGEN hade sålt Ronnie i det läget. Att inte fler uppmärksammar Rosells totala brist på trovärdighet med ett sånt uttalande är förvånande.
Så snälla…utan att ha några speciella sympatier för Laporta heller, ber jag en stilla bön inför dagens styrelsemöte att krigshetsarna lägger ner fram till valet 2010 så att vi kan få koncentrera oss på fotbollen och nystarten. Med Guardiola och nyförvärven finns faktiskt anledning till försiktig optimism, om nu laget kunde få ett minimum av lugn och ro omkring sig.