Åtta styrelsemedlemmar avgår - Laporta sitter kvar
“Jag och mina kollegor här, har beslutat oss för att lämna styrelsen. Anledningen är vår och de övrigas, oförenliga syn på hur vi skall agera efter resultatet i förtroendeomröstningen. Enligt vårt sätt att se på saken, visade söndagens omröstning att majoriteten är missnöjd med ledningen och även om inte motionen gick igenom, bör det ske stora och omedelbara förändringar av klubbens styre.”
Så började förste vicepresidenten Albert Vicens, press- konferensen efter torsdagens fem timmar långa sammanträde. Ett möte som av många tippades bli den sittande presidentens sista, men i stället gjorde att åtta av 17 (Laporta borträknad) styrelsemedlemmar sa upp sina tjänster med omedelbar verkan. Förslaget som avhopparna lagt fram, var att Laporta skulle avgå, men att den övriga styrelsen med Vicens i spetsen skulle sitta kvar. På det sättet hoppades man kunna blidka den upprörda opinionen, utan att behöva göra större förändringar än nödvändigt och riskera att paralysera klubben för månader framåt.
- Den uppfattningen delas inte av presidenten och de som bestämt sig för att sitta kvar i styrelsen. Vi anser att vårt förslag hade gett klubben lugn och stabilitet, både direkt och en tid fram över.
Vicens fortsatte sitt anförande med att säga att han ändå respekterade presidentens beslut och han önskade dem lycka till i framtiden. Han passade också på att vädja till klubbens medlemmar om det lugn och tålamod som klubben är i så stort behov av.
Lugn, var också ett av nyckelorden när presidenten själv tog plats i talarstolen, men framför allt betonade han vikten av att ta ansvar och behovet av kontinuitet.
- Vi anser att det är nödvändigt för klubbens sammanhållning att vi sitter kvar vid makten. Den här tiden är en av säsongens mest betydelsefulla, där vi är i extra stort behov av stabilitet. Det viktigaste av allt är återställa lugnet inom föreningen för att på bästa möjliga sätt, kunna slutföra de planer vi har för våra trupper.
Även om mycket av talet gick ut på att måla nutid och framtid i de ljusaste av färger, kunde inte Laporta avstå från att medge att söndagens resultat var en allvarlig markering och att hans fortsatta presidentskap kommer att behandlas vid det kommande årsmötet i september. Vad det betyder mer exakt, gick han aldrig in på.
Kommentar
Oriol Giralt och Sandro Rosell har gjort allt för att utmåla Juan Laporta som en maktgalen diktator som i första hand tänker på sig själv och i tredje hand på klubben. Idag fick vi ytterligare en indikation på att de har rätt. Jag har själv varit pro Laporta hela vägen, men nu går det inte längre. 60% av de röstande medlemmarna har sagt att de inte vill ha honom som president. Åtta styrelsemedlemmar, därav tre av hans närmsta, vicepresidenterna Vicens, Soriano och Ingla, har förklarat att enda sättet att släcka den eldfängda ilska som härjar i Barcelona och ge klubben arbetsro är genom presidentens omedelbara avgång. Men trots detta och att motståndet bli allt hårdare och Laporta allt ensammare, verkar han inte ens överväga att ge efter för omvärldens krav.
Jag kan bara se två förklaringar till detta beteende. Antingen är han så berusad av makten att han varken bryr sig om vad gräsrötterna eller topparna tycker, eller så är han så övertygad om sin egen förträfflighet, att han tror sig kunna vända den hopplösa situation han är i. Båda svaren är lika skrämmande och ger klara vibbar av en galen envåldshärskare i en bananrepublik.
Det kommer att bli en tuff och stormig tid framöver. Varenda klubbrepresentant manar om lugn, men med Laporta kvar kommer det att dröja länge, om någonsin, innan det infinner sig. Jag tycker synd om Guardiola och spelarna som skall försöka utföra sitt arbete i det här tumultet. Men mest av allt sörjer jag FC Barcelonas medlemmar som måste stå ut med en president som inte lyssnar på dem. Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det, men: Laporta avgå!
Källa: fcbarcelona.cat, sport.es
