Barcelona och totalfotbollen
Fotboll kallas ibland för ”det gröna fältets schack”. Precis som schack egentligen är en slags krigssimulation, kan även en fotbollsmatch liknas vid ett slag. Trupperna skall formeras för att bäst möta motståndarens och det gäller att förutse motståndarens nästa drag och svara snabbt.
På 1600-talet revolutionerades krigföringen av en svensk kung med namnet Gustav II Adolf. Hans taktik utgör än idag skola för befäl världen över. Taktiken byggde på eld, skydd och rörelse, med betoning på rörelse. Dåtidens armeér var tröga och defensiva och segrade oftast tack vare motståndarens misstag.
En liknande revolution genomfördes inom fotbollen av Rinus Mitchells och Johan Cruijff på 70-talet, när de införde den holländska totalfotbollen. Den var helt olik den dåvarande spikraka, systemstyrda brittisktinspirerade 4-4-2-fotbollen och den defensiva tysk-italienska 5-3-2-fotbollen som förädlats i Inter av Helenio Herrera till cattenaccio. Totalfotboll bygger på lika delar eld, skydd och rörelse, med betoning på rörelse och segern nås genom att utmanövrera motståndaren.
När holländarna intog Barcelona kom laget att för alltid formas av totalfotbollen. Rinus Michels mantel axlades så småningom av lärjungen Johan Cruijff. Trots att framgångarna ibland har uteblivit och fotbollen har förändrats har Barca alltid stått fast vid en fotbollsfilosofi som härstammar från totalfotbollen. När andra lag nått framgångar genom ramstark defensiv, snabba omställningar och fasta situationer (Valencia till exempel), har Barca fortsatt spela runt bollen i väntan på en lucka i åttamannaförsvaret.