Många bra besked och Alves
Segern mot Sporting Gijón gav många sköna besked. De mål som borde kommit mot Racing och Numancia kom igår. Dessutom gav laget besked om att anfallskrampen har släppt. Det är snarare i försvaret som det fortfarande ser ansträngt ut.
Tre små knattar (snittlängd på 170 cm) samspelade sig fram till 0-1. Den ena knatten, Iniesta, snurrade upp sin back och serverade en "höjdboll" till de två andra framrusande knattarna Xavi och Messi. Eto'o hade troligtvis knäat in bollen, men Xavi nådde högst och nickade in målet. Skönt att djupledsspelet fungerar.
Ett annat skönt besked var att Eto'o är tillbaka i god form. Han gör en mycket bra match men hans 0-2 mål borde egentligen tillskrivas Puyol, som nickade Xavis hörna stenhårt förbi målvakten. Som den sanne måltjuv Eto'o är stod han på mållinjen och satte huvudet till bollen. Surt för Puyol, skönt för Barcelona som behöver Eto'os målsinne och målproduktion.
Så långt är allt bra.. Det finns dock ett orosmoln - försvarsspelet och i synnerhet Alves. De fyra matcher som spelats har inte satt försvaret på några större prov, men de prov som kommit har avklarats med knappt godkänt betyg. Lojhet, slarvigt positionsspel och onödiga mål är ett sätt att sammanfatta det.
Så var det då världens dyraste och kanske bäste högerback. Nej, jag menar inte Sergio Ramos, utan Dani .Alves. Många, inklusive undertecknad, såg Alves som en nyckelvärvning och en solklar stöttepelare inför säsongen. Så här långt har det varit raka motsatsen. Tveksamma ageranden i försvarsspelet och helt vilset i offensiven.
Det känns som om han blir låst i sitt offensiva spel av att "korridoren" ofta ockuperas av Messi, som gärna söker sig ut dit. Samspelet mellan de två sydamerikanerna lämnar ibland en del att önska.
I 76:e minuten mot Sporting Gijón kommer en av de få lyckade offensiva ruscherna från Alves. Han erövrade bollen en bit in på Sportings planhalva. Bollen rullade till Messi. Alves gör en smart, patenterad löpning ut i "sin" korridor och har hela högerhörnet för sig själv. Istället för att slå passningen till en sopren Alves, går Messi in i banan, förlorar sig i en dribblingsraid som slutar i en hög av fyra-fem Sportingspelare. Kvar står Alves ensam ute till höger och har en lång rusch hem.
Känslan är att Messi hellre gör ett par gubbar och går själv, än att spela Alves. Det kan delvis vara för att Messi är den han är, en lysande dribbler med uppdrag att vara irrationell, men också för att Alves inte kommit upp i hyfsad nivå.
Problemet med Barcelonas kantspel och ytterbackarna kvarstår alltså, men samtidigt måste man ge Alves lite cred för att han trots allt visar upp mänskliga drag. Det kan iinte vara lätt att slappna av och spela bra med över 30 miljoner förväntningar på axlarna.