Urartat derby slutade med Barçaseger
Det här var matchen som innehöll allt, både gott och ont. Två heroiskt kämpande lag gav sitt yttersta och bjöd på en oförglömlig holmgång, trots att både publik och domare gjorde sitt bästa för att förstöra.
Pep Guardiola valde, sin vana trogen, att möblera om ordentligt sedan förra matchen. Fyra spelare, inklusive skyttekung Eto’o, fick finna sig i att bli petade sedan senaste matchen. Istället gamblades det en hel del och hyfsat oprövade kort som Busquets och Piqué fick chansen, precis som bänknötar-Guddy och den allt iskallare Henry.
Första halvlek
Redan från första stund kändes det som att det skulle bli en minnesvärd kväll. Stämningen var precis så elektrisk och fientlig som den brukar bli när Barça gästar Estadi Olimpic. Detta hindrade dock inte gästerna från att direkt ta kommandot över matchen. Trots några halvchanser tar det en kvart innan det hettar till ordentlig. Busquets klackar fram Xavi som avancerar en bit utanför straffområdet. Väl där avlossar han en stenhård vrist och Kameni hinner knappt flaxa till innan bollen träffar ribban och går över. Bittert för Barcelona som kunde fått en drömstart. Istället så blir det hemmalaget som ologiskt nog tar ledningen på sin första målchans. Abidal hänger inte med i markeringen av Tamudo som skickar in bollen i straffområdet. Piqué lyckas inte rensa inlägget bättre än att bollen går i en hög bana och dimper ner på mållinjen. Valdés går upp men får inte kontroll på bollen och Corominas kan stöta in returen. På reprisen ser man att Barça-keepern blir störd av en armbåge i magen, men trots bortalagets vilda protester godkänner domaren Medina Cantalejo målet. Det här skulle visa sig vara ett av många tveksamma beslut av La Ligas i särklass sämste domare.
Det märktes direkt att målet skärrade Barcelona och perioden efter målet skapade man inte mycket. Tack vare oförtrutet löpande och snabbt passningsspel lyckades man ändå trötta ut Espanyol och första halvleks sista tio minuter var spel mot ett mål. Närmast mål var Henry, men hans avslut från nära håll, nickades bort på mållinjen. Med någon minut kvar av halvleken kände Cantalejo att han inte längre fick de rätta kickarna av dumma avblåsningar till höger och vänster. Likt en knarkare var han tvungen att trappa upp och verkligen visa vem som bestämmer och varför han inte bör göra det. Espanyols vänsterytter Nené och Busquets går båda upp i en nickduell på mittplan. Det är höga armar från båda spelarna och en hand träffar Busquets ansikte, vilket är tillräckligt för Cantalejo som visar ut den olycklige brassen. En tråkig avslutning på en händelserik och tempofylld första halva.
Andra halvlek
När matchen startade igen var det med samma elva som tidigare. Även spelet var sig likt och Espanyol låg med hela laget bakom bollen och Barça rullade runt. Efter tio minuter tyckte Pep att det var dags att dra åt tumskruvarna ytterligare när han bytte ut den misslyckade Abidal till förmån för Eto’o. Ett byte som även förde med sig att man ändrade formationen till 3-4-3. Kort därefter byttes Guddy ut mot Keita. Nu var det här helt och hållet Barcelonas match och för varje minut ökade trycket. I den 67 minuten fick pressen sitt crescendo när Henry avslutat en kanonad med ett stolpskott. Då klev Boixos Nois in i handlingen...
På tv-bilderna ser man hur den ökända, och från Camp Nou bannlysta, huliganpöbeln börjar skjuta fyrverkerier rakt in bland Espanyols supportrar. Reaktionen lät inte vänta på sig och en kokande hemmapublik lyckades forcera en grind och ta sig in på planen. Vad som såg ut att kunna spåra ur ordentligt, lyckades dock lugnas ner och efter tio minuters avbrott kunde spelet fortsätta. Om det var någon som önskat “De galna pojkarna” tillbaka till Camp Nou, hoppas jag att det här räcke för att få dem på andra tankar.
När man satt och skämdes som värst över lågpannornas beteende kom det förlösande kvitteringsmålet. Espanyol hade för en gångs skull flyttat upp backlinjen när Xavi fick bollen vid mittlinjen. Han såg luckan och med en lång boll hittade han Henry. Fransmannens nedtagning var inget vidare och bollen bröts av en utrusande Kameni. På ett turligt sätt träffar bollen den jagande Jarque och helt plötsligt står Henry med öppet mål. Fransmannen gör inget misstag och 1-1 är ett faktum. Efter över 30 avslut så var det ett oerhört välförtjänt kvitteringsmål.
En galen match skulle få ett ännu galnare avslut. Även om Espanyol främst ägnade sig åt försvar så tvekade man inte att sticka på kontring och spelet fick mig att tänka på boxningsscenerna ur Rocky-filmerna när två dödströtta kombattanter släpper garden och bara sluggar för att få in det dödande slaget. Men tiden rann iväg och man hade precis börjat förlika sig vid tanken på delad poäng. I matchens absolut sista sekunder frispelas Eto’o i straffområdet och Pareja tvingas till en desperat tackling som fäller kameruanen. Espanyolspelarna vinkade avvärjande och hävdade att han träffade bollen först, men Cantalejo var säker på sin sak och pekade på straffpunkten. Efter att ha studerat slowmotionbilderna ett antal gånger så var det nog ett av få korrekta domslut som togs den här matchen. Under makalös press stegade Lionel Messi upp ansatsen, svalde tungt och tog fart. I det här läget så finns det nog mer än en världsstjärna som hade klappat ihop, men den här 21-åringen väntade kallt ut Kamenis förflyttning och rullade in bollen i motsatt hörn. Samtidigt som Barçaspelarna firade ute vid hörnflaggan blåste Cantalejo av matchen. Ett fantastiskt slut på en otrolig match!
Summering
Det är med stolthet man skriver den här rapporten. Stolt över det fina spelet. Stolt över att laget inte vek ner sig och slutade kämpa. Stolt över vår modige tränare som vågar gå sin egen väg. Stolt över vår president som har slängt ut de idioter på läktarna som försöker smutsa ner vår klubbs namn. Det här var en kväll att minnas.
Fortfarande finns det dock en hel del barnsjukdomar i Peps projekt. Trots att man inte släpper till speciellt mycket chanser, har man inte lyckats hålla nollan sedan matchen mot Krakow. Gårdagens baklängesmål var resultatet av tveksamma ageranden från flera spelare. Varken Abidal, Piqué, Puyol eller Valdés agerar tillfredställande i den situationen. Det är oroväckande att försvararna verkar ha drabbats av någon kollektiv kris och att det inte spelar någon roll vilka Pep ställer upp med.
Desto roligare är det att se Sergio Busquets. Genom åren har han fått en viss uppmärksamhet för sitt namn (son till gamle målvakten Carles), men jag har nog aldrig hört honom omnämnas som ett ämne för A-laget. Från ingenstans går han rakt in i laget och tillhör planens bästa, match efter match. Av det man sett hittills verkar han nästintill komplett och utöver att hålla rent framför backlinjen, bidrar han mycket i det offensiva spelet. Många undrar varför Yaya får sitta på bänken. Mitt svar: Busquets är bättre just nu.
Jag vet inte hur många gånger jag klagat på Henry, men igår var han bra. Även om han borde gjort något ytterligare mål så var han hela tiden ett hot för Espanyols backlinje. Kanske kan den här matchen bli vändpunkten på hans falnande karriär, men då måste Guardiola hitta ett spelsätt där både han och Eto’o får plats.
Planens kung var i vanlig ordning Leo Messi. Han har bara sig själv att skylla, men igår visade han än en gång varför stämpeln som fuskare är missvisande. Han hade konstant tre motståndare på sig, som med alla till buds stående medel försökte stoppa honom, men i vanlig ordning trampade han bara vidare oavsett regelbrotten han utsattes för. Det här väcker säkert anstöt hos fördomsfulla hatare, men jag skulle vilja gå så långt att kalla Messi för ett sportsligt föredöme.
Trots den sköna segern är Barcelona fortsatt svårbedömt. Men även om laget har mycket att jobba på, känns det här som en början på något stort. Kan man bara hålla jämna steg med konkurrenterna tror jag att man kan få pusselbitarna på plats under våren och likt Rijkaards första säsong, avsluta starkt. Om någon har några naglar kvar, så får ni en chans att avverka de sista på onsdag när Barcelona möter Shaktar Donetsk.
Och glöm inte; den 1 mars nästa år fyller Medina Canalejo 45 år. Något som är väl värt att fira då det är pensionsåldern för fotbollsdomare.
FC Barcelona: Valdés; Alves, Piqué, Puyol, Abidal (Eto'o, 53'); Xavi, Busquets (Bojan, 65'), Gudjohnsen (Keita, 61'); Messi, Henry och Iniesta
Målskyttar:
1-0, Corominas (19')
1-1, Henry (83')
1-2, Messi (100')