Can Barça v.47
Där redaktionen diskuterar toppstriden, ekonomin, FCB Miami och försäljningen av storstjärnorna.
Efter nio raka ligasegrar har Barcelona fått en liten lucka till den skuggande kvartetten Villarreal, Valencia, Madrid och Sevilla. Vilka av våra konkurrenter bör vi oroa oss mest för och vilka kan vi räkna bort?
Kim
Varför ska vi oroa oss? Som la gent blaugrana, vi är det blåröda folket. Gör vi det vi ska så vinner vi. Däremot tror jag att vi ska se upp med Real Madrid. Vilken högoddsare, va? De är vår största rival, och jag kommer aldrig räkna bort dem från ligaguldet förrän det är teoretiskt omöjligt att de når oss. Jag vill däremot inte räkna bort någon än. Säsongen är lång, och vi kommer säkerligen få se ett eller ett par lag släppa lite till innan vi går in i slutomgångarna, men just nu avstår jag från att utesluta någon.
Mattias
Oj vad svårt. Som formen ser ut nu för lagen i fråga så är mitt spontana svar Villarreal. De ser oerhört starka ut. Deras spel påminner lite om Juventus under deras glansdagar med ett solitt försvarsspel. Real Madrid å sin sida är och kommer alltid vara våra antagonister. Vi kan alltså aldrig räkna bort Real Madrid hur mycket kris det än må vara i klubben. Valencia ser bättre ut än förra säsongen, konstigt vore annars. Men jag tror inte de håller hela vägen fram. Sevilla är för mycket upp och ner för att vara med i toppstriden. Kontentan är alltså att vi framför allt bör se upp med Villarreal och även då Real Madrid.
John
Inget av lagen kan räknas bort. Med tanke på nuvarande formkurva och interna stridigheter hade jag gärna sagt Real Madrid, men det är en ungefär lika begåvad gissning som att Ljungskile kommer att gå igenom nästa års Superetta utan ett enda gult kort. Jag har svårt att se vare sig Sevilla eller Valencia som utmanare om titeln. Sevilla har inte en tillräckligt stark trupp och frågan är om Valencia repat sig efter förra årets kaos. Däremot tror jag att Villareal kan bli en jobbigare uppgift. De slår underifrån och har en bra trupp, men den största utmanaren är ändå Real Madrid.
Mohamed
Det är lite för tidigt för att räkna bort något lag egentligen. Däremot är jag säker på att Sevilla och Villarreal inte kommer att titulera sig mästare efter 38 omgångar. Vi är vår främsta motståndare och Real Madrid och Valencia kan sätta käppar i hjulet. Räkna bort Sevilla och Villarreal, de kommer blanda magiska matcher med riktiga bottennapp. Valencia har ryckt upp sig, men kommer att halka efter allt eftersom ligan når sitt slut. I slutändan blir det ett race mellan Barcelona och Real Madrid... som vanligt
Diljen
Vi kan inte räkna bort någon konkurrent. De är alldeles för bra för det. Däremot ser jag vår största konkurrent i Real Madrid. Historien talar för det, men det är också den klubb som har mest ekonomiska muskler att rätta till svagheter under säsonger t ex nu när skador uppstår.
Trots de dystra ekonomiska tiderna går Barcelona som tåget. Vid månadsskiftet betalade man av det sista på den en gång miljardstora bankskulden och något tyskt institut har räknat ut att man säljer flest fotbollströjor i världen. Vid nästa bokslut beräknas Barça vara den idrottsklubb, alla kategorier, som omsätter mest pengar. Men allt har en baksida och många culés anser att Laporta förvandlat klubben till ett profitjagande företag som prioriterar uppvisningsturneér och pr-jippon i allt för stor utsträckning. Är kritiken befogad?
Kim
Visst kan jag förstå kritiken mot Laporta. Alla USA- och asiatiska turnéer har väl inte varit den optimala uppladdningen inför en lång säsong med matcher mot absoluta topplag. Men man ska samtidigt komma ihåg hur misskött hela klubben var under Gasparts tid vid rodret. Det här har varit ett sätt att sanera ekonomin och dra in välbehövliga pengar. 1,5 miljard är mycket, till och med för världens största förening. Jag tror ändå att det har varit nödvändigt. Den som är i skuld är inte fri, som vår gamla statsminister uttryckte det.
Mattias
Nja inte direkt. Personligen så gillar jag inte rena uppvisningsmatcher istället för en kvalitativ träningsmatch. Men allting är inte svart eller vitt. En träningsmatch mot t.ex. Badalona ger lika mycket fotbollsmässigt som en träningsmatch mot New York Red Bulls. Fast ekonomiskt sett är det astronomiska skillnader. Vi vill alla se ett slagkraftigt FC Barcelona med nyförvärv av yppersta världsklass. Krävs det då träningsmatcher mot flygande tjurar så får vi väl acceptera detta. Var gränsen mellan vinstdrivande företag och fotbollsklubb går är hårfin. Om fotbollen får lida på grund av vinstsyftet är någonting fel. Det är min grundinställning till problematiken.
John
Det kan aldrig vara en nackdel att vara ekonomiskt oberoende. Det är trots allt fråga om en professionell verksamhet som drivs i vinstintresse, inte bara sportsligt utan även ekonomiskt. För att kunna konkurrera på högsta nivån krävs ekonomiska muskler och där är "uppvisningsturnéer och pr-jippon" en del. Barcelona är en av de ytterst få toppklubbar idag som har sunda finanser och inte hotas av total kollaps. I ljuset av att nästan alla topplag i till exempel Premier League är ägda (och styrda) av utländska finansiärer med ett tveksamt fotbollsintresse och ett än mer tveksamt klubbhjärta, är Barcelonas ägarstruktur och affärsidé helt klart att föredra. Jag tror och hoppas att tiden med "ekonomisk doping", där man värvar spelare för pengar som inte finns och betalar fantasilöner med pengar som kanske kommer, är över.
Mohamed
Pojklag är beroende av pengar, klubblag i division 4 är beroende av pengar till och med korpserier är beroende av pengar. Visserligen omsätter en gigantisk klubb som FC Barcelona mer pengar, men i grund och botten så är de ganska lika eftersom utan pengar så finns det ingen fotboll. Juan Laporta har inte skapat någon pr-klubb, det är våra fans som har skapat pr-klubben. När man får supportrar runt om hela världen så krävs det ingen examen i raketforskning för att inse vad nästa steg är. Att boka en resa till USA varje sommar är en ekonomisk guldgruva. Försök få Eto'o, Messi och Xavi att leva på en minimumlön och se vad de säger - pengarna som kommer in är viktigare än vad vi tror.
Diljen
Situationen har varit speciell då vi haft ekonomiska problem. Då är det befogat att tänka som ett företag. Men det får inte gå över styr genom att ledningen prioriterar tillfredställande av ekonomiska intressen framför sportsliga resultat.
För att anknyta till den förra frågan, så ser det ut som att Barça snart kommer att vara representerade i den amerikanska proffsligan MLS. Tillsammans med miljardären Marcelo Claure är planen att sjösätta en ny klubb som kommer att representeras av yngre talanger från de amerikanska akademierna, toppat med några äldre stjärnor på nedgång. Känns FCB Miami idrottsligt intressant eller är det bara ett tomt marknadsföringskoncept?
Kim
Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta egentligen. Det kan säkert generera en hel del talang från staterna, som man sen på ett enklare sätt kan plocka över till den europeiska sidan av Atlanten. Men tillåt mig ändå att vara skeptisk, låt USA sköta sina egna lag så sköter Spanien sina.
Mattias
Fotbollsmässigt kommer jag personligen ge blanka fan i om FCB Miami vinner eller förlorar. Men för att återanknyta till föregående fråga så är min inställning till FCB Miami inte enbart negativ. Får Barcelona in mer pengar på grund av ett "låtsas" Barça i USA är det bara att tacka och ta emot. Allt prat om det sportsliga med Miamilaget ser jag bara som struntprat då alla vet vad man är ute efter. Pengar.
John
Är i grunden oerhört skeptisk till kombinationen USA och fotboll. Å andra sidan är USA ett av de länder med flest ungdomsspelare i världen och sporten är enormt stor bland de spansktalande. Freddy Adu ses av många som en av de största talangerna i världen (visserligen född i Ghana, men är amerikansk medborgare). FCB Miami kan vara en inkörsport till ett talangarbete på den Nordamerikanska fotbollskartan. Det är ju i sig inget unikt koncept. Barcelona har samarbetsklubbar över hela världen och allt syftar till att sprida varumärket och hitta talanger.
Mohamed
Vi är måna om amerikanernas hälsa. Vi vill skapa en fotbollskultur i USA... Självklart är det ett marknadsföringskoncept. Det förstår vem som helst, men jag ser inget fel i det heller. Det finns en marknad i amerika som skriker efter fotboll och om inte vi kan erbjuda utbudet så är det vårat fel. Inte sant? Och amerikanerna borde veta vad de missar medan de tittar på Amerikansk fotboll, NBA och baseball.
Diljen
Utan att ha alltför stor insyn i det hela så låter det som ren marknadsföring och inte i enlighet med det Barcelona jag vill se. Syftet är med största sannolikhet att vinna marknadsandelar på USA-marknaden som inte är så utforskad. Hela resonemanget känns alldeles för anti-Barcelona: Nej, tack.
Guardiolas första avtryck som tränare för A-laget blev att förklara Eto’o, Ronaldinho och Deco, icke önskvärda. Som bekant blev ändå lejonet kvar och öser in mål som aldrig förr. Deco gick till Chelsea och utnämndes till Premier Leagues bästa spelare två månader i rad. Ronaldinho har vaknat till liv efter en försiktig start och har legat bakom flera matchavgöranden. Gav Guardiola upp klubbens “cracks” för enkelt?
Kim
Problemet med de två sistnämnda herrarna var att de hade kommit in en dålig cykel, där utelivet fick för stor påverkan över deras spel. Detta verkar tyvärr vara som någon förbannelse som vilar över brasilianska stjärnor. Jag vet inte vad, men vi kan räkna in ett antal som har slutat på samma sätt, Romario, Ronaldo, Adriano med flera. Det var inte bara ledningen som tröttnade på Ronaldinho och även Deco, utan även stora delar av supportrarna var missnöjda. Deras uteliv i kombination med uteblivna resultat blev droppen. I fallet Eto'o så var det nog mer frågan om en för stor frispråkighet vid sidan av planen, än ett misskött leverne, som var problemet. Han levererade på planen samtidigt som han pratade lite väl mycket. Det är lättare att ta tillbaka en sån kille. När han sen visar att han är beredd att lära sig seny, att uppföra sig på ett gott sätt, så har man gjort helt rätt i att behålla Samuel.
Mattias
Det är väl ganska svårt att kritisera Pep efter denna lysande inledning? Deco såg uppgiven ut på planen den sista tiden så också Ronaldinho. Enligt mig så kom försäljningarna väldigt lägligt i tiden. Ronaldinho är fortfarande slut som världsspelare i mina ögon. Att han slår en bra passning då och då får mig inte att ändra uppfattning. Deco har klart märkbart fått en nytändning i Chelsea. Men i Barcelona så hade nog detta inte hänt. Med facit i hand anser jag ändå det vara rätt gjort från ledningen. Avslutningsvis får vi inte glömma vad dessa spelare har gjort för klubben. För det ska vi vara evigt tacksamma.
John
Jag blev först förvånad, men sedan imponerad av det mod som trots allt krävdes för att kicka ut tre av klubbens största spelare. Med facit i hand har det inneburit ett lyft för laget och i ärlighetens namn har varken Deco eller Ronaldinho varit ens i närheten av de lysande höjder de nådde i Barcelona. Laget har en större stabilitet i och med att alla nu jobbar i defensiven (vilket Ronaldinho och Deco ofta fuskade lite med), dessutom kan val knappast någon klaga på den offensiva kraften i dagens lag. Eto'o är ett kapitel för sig själv. Att slå sig upp till världstoppen kan inte ha varit lätt. Det svåra för honom var och är att bibehålla den hunger och ilska som tog honom dit. Jag tror att Guardiolas raka besked i kombination med resan till Uzbekistan var en rejäl tankeväckare. Nu tränar han hårdare än någonsin och visar en helt annan sida.
Mohamed
Jag skakar fortfarande efter vad som hade kunnat hända. Tänk om Eto'o hade lämnat? Ronaldinho och Deco hade ingen framtid kvar i klubben. De blandade bra ögonblick med riktigt horribla matcher. Det här var det bästa för både klubben och spelarna. Skillnaden var att Deco gick ut genom framdörren och Ronaldinho bakom bakdörren. Xavi och Messi har vaknat till på riktigt - Ronaldinho och Deco hämmade bådas spel.
Diljen
Den gamla truppen hade vunnit allt och en "fat cats"-mentalitet rådde i Barcelona. De var för mätta helt enkelt. För att skaka av sig den mentaliteten så krävdes det att man slog i hjärtat av den - Ronaldinho. Att hans tid i Barcelona var över kändes på långa vägar. Deco var också en av de spelare som gick ner sig mest från 05/06-säsongen till det att han lämnade Barcelona, med andra ord en av de mättare spelarna. Jag tror omöjligen att de två spelarna hade lyft sig i Barcelona. Deras kapitel var redan skrivna i Barcelona. Tack vare att de lämnade så krossades "fat cats"-mentaliteten och Eto'o började prestera igen.
