Krönika: Calderóns tårar
Igår såg jag en man som lämnade över med tårar i ögonen, tårar av lättnad eller tårar av bitterhet
16 januari 2009 - Ramón Calderón avgår.
"Alltid är det något" - som Madridista vet man att det alltid finns två sidor av myntet, ta ligatitlarna de senaste två åren som strålande exempel. Den första som Capello inbringade präglades dels av lättnad till en början men allteftersom tog kaoset över och italienaren fick sparken. Självklart ska Calderón ifrågasättas för det, självklart ska hans högra hand Pedja Mijatovic synas, vad gör han egentligen?
Att Bernd Schuster fick sparken kan till viss del tillskrivas tysken själv som via en rad handlingar och ord målade in sig i ett hörn. Tillslut blev även det ohållbart och för vissa gav tyskens exit ur klubben sken av att vara helt planerat från både Bernd och Real Madrid. Kärleksrelationen som började så bra med poängrekord och ännu en ligatitel gick helt i kras när Schuster inte fick de värvningar han ville ha, när han ett par dagar innan fönstret insåg att klubben inte hade någon plan B när Ronaldo och United sagt nej, någonstans där blev kärlek förakt.
"Från dag ett har ni velat ha bort mig"
Marca, för Real Madrids talan enligt vissa. Ät upp min hatt säger jag. Att en arg skotte i Manchester inte kan dra tydliga gränser mellan klubben Real Madrid och en oberoende sporttidning som Marca är inte Calderón eller Real Madrids fel. Att Marca redan från dag ett var skeptisk till Ramón Calderón ter sig rätt självklart - från dag ett lyfte Marca frågan om valfusk. Precis som när George Bush tog hem spelet i USA så lyckades Calderón uphäva poströsterna, röster som hade försatt Calderón på läktarplats. Men han installerades och presterade omgående, in med Cannavaro, Van Nistelrooy och Capello - resultatet blev en efterlängtad titel - som dessutom togs via bragdartade insatser, spelare som via blod och svett gjorde allt för klubben, allt för märket.
Problemet? Löften. "Fábregas, Kaká och Robben" -tre namn som blev två och som blev början till slutet för Calderón. "Ronaldo-gate" har självklart dragit sitt strå till stacken, där huvudpersonen själv har och hade en officiell önskan om att få spela i Real Madrid. I hela övriga världen glömdes dock den talan bort, utanför "vår" bubbla var föraktet stort. Hur kunde Real Madrid och framförallt Calderón jaga en spelare så frenetiskt när klubben som äger Ronaldo uppenbarligen inte vill sälja? Ur mitt perspektiv är det enkelt, klubben vill ha en spelare som dessutom vill komma till Madrid - i ett förhållande, när två personer flörtar uppenbart med varandra, så brukar det leda till just ett avslut. Ronaldo fick inte sin vilja igenom, likaså inte Real Madrid. Marca fortsatte häxjakten på Calderón med "vart är Ronaldo-artiklar?"
December 2008 blev definitivt nådastöten för Ramón Calderón. Ekonomiska reformer skulle röstas igenom och inget vet väl egentligen vad som exakt hände här. Hur som helst blev röstberättigade medlemmar utestängda och ett gäng skojare, polare eller inte med Calderón, satt mötet igenom och röstade "si" till allt Calderón lade fram. Naivt och korkat från Calderón, nog visste han att pressen var där? Just det argumentet biter på mig, han vet ju att pressen är där, samma tidningar som alltid är emot honom - varför skulle han bjuda drevet på denna feta skandal? Var han kanske helt ovetandes som han själv påstår, drogs han bakom ljuset av sin egen styrelse?
Igår såg jag en man som lämnade över med tårar i ögonen, tårar av lättnad eller tårar av bitterhet? Klart står det att Marca fått sin vilja igenom, att Vicente Boluda tar över och att klubben utlyser nyval i maj är skitsamma. Ramón Calderón är inte längre president, han fick till viss mån smaka på sin egen medicin, han är precis som Capello och Schuster en avgående vinnare - det kan man aldrig ta ifrån honom oavsett anklagelser om valfusk och uteblivna värvningar, han är en vinnare.
Vad som händer nu står skrivet i stjärnorna, det är en halv säsong kvar och ligatiteln ser riktigt svår ut att nå, men chansen finns. Det kommer ett dubbelmöte mot Liverpool som troligen avgör Juande Ramos öde.
I maj 2009 tror jag på att Florentino Pérez lägger in sitt bud, på hans lott står namn som Jorge Valdano och Zinedine Zidane - är det någon som inte tror han skulle vinna ett val med dessa namn?
